Stöd till hbtq-personers rättigheter inom svensk utvecklingspolitik

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Hans Linde har frågat mig hur jag avser att säkerställa en långsiktig och hållbar finansiering till hbtq-personers mänskliga rättigheter inom ramen för Sveriges utvecklingssamarbete.

Frågan om mänskliga rättigheter för hbtq-personer är av största vikt för regeringen, och Sverige arbetar konsekvent för att motarbeta diskriminering som har samband med sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Det svenska stödet på området har ökat väsentligt de senaste åren, och jag vill understryka att frågan är fortsatt högt prioriterad.

I slutet av 2013 redovisade Sida, som svar på ett uppdrag i regleringsbrevet, myndighetens arbete för hbtq-personers rättigheter. Studien utfördes av en extern aktör på uppdrag av Sida. Rapporten visar på goda resultat och lyfter fram hur Sverige arbetar brett med en kombination av åtgärder, såsom politisk dialog, stöd till organisationer och skydd av individer. Sveriges långsiktiga och flexibla engagemang samt kärnstöd till viktiga nyckelaktörer framhävs.

Det finns mer att göra. Givet att frågan är känslig i många kontexter är rätt kompetens också avgörande för ett framgångsrikt arbete. För att säkerställa rätt kompetens i UD:s organisation planeras nu utbildningsinsatser.

Regeringens strategi för särskilda insatser för mänskliga rättigheter och demokratisering är ett av instrumenten som används för stöd till bland annat utsatta försvarare av mänskliga rättigheter i svåra kontexter inklusive hbtq-aktivister. Stöd ges också genom bilaterala liksom regionala och globala samarbetsstrategier.

Utvecklingen på området går i vissa avseenden framåt, men i andra går den bakåt. Antalet givare som ger pengar på området bedöms ha ökat de senaste åren. Det gör att vikten av samarbete mellan olika givare ökar för att säkerställa att vi gör rätt saker på rätt ställe. I ljuset av detta har Sverige ökat samarbetet med andra givare. Det är ett arbete som startade 2010, då Sida bjöd in till den första specifika givarkonferensen på området. Där deltog representanter från civilsamhället, till exempel RFSL, liksom ett antal givare.

Initiativet med en givarkonferens inom ramen för hbtq-frågor har sedan följts upp av bland annat Tyskland och USA. Närmast kommer Nederländerna och Uruguay att samarrangera nästa givarkonferens. Som komplement till våra egna, direkta insatser på området ser regeringen detta som ett effektivt sätt att få med fler aktörer i arbetet och att höja kvaliteten i det som görs, liksom att undvika duplicering. Sveriges stöd på området är viktigt, och vi är i dag en av de största givarna på området.

Regeringen styr det internationella biståndet bland annat genom beslut om strategier för länder, regioner, tematiska områden och multilaterala organisationer. Hela den biståndspolitiska plattformen ska ses över framöver. Det är viktigt att säkerställa att svenskt bistånd även fortsättningsvis har en långsiktig finansiering av insatser för mänskliga rättigheter för hbtq-personer. Det gäller såväl riktade insatser som de bredare insatserna inom mänskliga rättigheter, till exempel som en del av rättighetsperspektivet. Detta kommer att beaktas vid utformningen av den nya biståndspolitiska inriktningen, liksom av nya strategier och andra styrdokument, för att säkerställa den fortsatta ambition som regeringen har avseende respekten för mänskliga rättigheter för hbtq-personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag får börja med att tacka biståndsministern för svaret. Vi lever i en värld där behovet av bistånd fortfarande är enormt. Utvecklingsutmaningarna är stora, många och komplexa. Samtidigt ser vi allt fler aktörer - allt fler stater, civila samhällsorganisationer och filantroper - som bedriver utvecklingsarbete. Samtidigt måste FN fortsätta att spela en viktig roll.

Utgångspunkten för det svenska biståndet måste vara: Vad är vårt mervärde i Sverige 2015? Vi ser på område efter område hur andra länder, organisationer eller FN-organ gör ett utmärkt arbete. Vi som Sverige, som en av många aktörer, måste fråga oss: Var kan vi göra störst skillnad? Vad kan vi göra i biståndet som ingen annan vill eller kan göra?

Jag tycker att det finns få områden där det svenska mervärdet är så tydligt som när det kommer till hbtq-personers mänskliga rättigheter. Få grupper i världen blir så systematiskt förtryckta och får sina mänskliga rättigheter kränkta så systematiskt som hbtq-personer. Diskrimineringen av hbtq-personer är tydligt kopplad till andra utvecklingsutmaningar, som fattigdom, våld och ohälsa. Samtidigt ser vi att det, trots att vi har så många aktörer inom biståndet i dag globalt sett, är ytterst få som vill jobba med dessa tyvärr kontroversiella frågor.

Om vi tittar på svensk biståndspolitik ser vi att hbtq-frågorna har fått ett större utrymme. Men trots allt måste vi komma ihåg att vad jag kunnat se aldrig mer än 1 promille av den svenska biståndsbudgeten har gått till hbtq-frågor. Trots det har denna lilla insats gjort stor skillnad.

Precis som biståndsministern säger finns det stora möjligheter att utveckla ett bättre arbete. Jag tror att vi var ganska många som, när vi fick en ny regering och en feministisk utrikespolitik, förväntade oss att man skulle ta tydliga steg framåt. Jag måste nog säga att det tyvärr har varit svårt att se konkreta initiativ från den här regeringens sida. Snarare är nog den allmänna bilden att biståndsministern har valt att prioritera ned arbetet med hbtq-frågorna när frågor om miljö, klimat och fiske i stället ska prioriteras upp. Jag kan ge några exempel.

Regeringens första utrikespolitiska deklaration var svag när det gäller hbtq-frågor eller rättare sagt h- och bfrågor, för transpersoner nämndes inte i den utrikespolitiska deklarationen. I regeringens första regleringsbrev till Sida lyfts inte hbtq-frågorna upp, och man ger inte Sida några som helst uppdrag på området.

Jag välkomnar verkligen att vi får en biståndsminister med ett starkt engagemang för miljö- och klimatfrågorna. Men jag blir oroad om engagemanget i miljö- och klimatfrågor går ut över andra områden, till exempel Sveriges insatser när det gäller hbtq-arbetet. Risken är stor att det, om Sverige tystnar, inte finns någon annan som är beredd att gå in i de här frågorna.

Jag måste nog också säga att biståndsministerns ganska allmänt hållna svar tyvärr förstärker denna oro. Jag hör inga förslag på konkreta initiativ eller nya satsningar från den här regeringens sida, och en del av mina frågor har man valt att inte besvara. Därför skulle jag vilja upprepa en fråga som jag inte fick svar på av biståndsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen jobbar nu med att omarbeta strategin för regionalt arbete med hiv/aids och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt för hbt-personers mänskliga rättigheter i Afrika söder om Sahara.

Tidigare har hbtq-personers mänskliga rättigheter lyfts fram som ett särskilt område i denna strategi. Nu finns det en mycket stark oro för att det ska strykas och att det ska nedprioriteras. Det är i synnerhet allvarligt eftersom Afrika söder om Sahara kanske är den region där bakslagen är som störst och tydligast just nu.

Jag skulle gärna vilja ha ett tydligt besked från biståndsministern när det gäller hur man i framtiden avser att jobba med hbtq-frågan i Afrika söder om Sahara. Kommer hbtq-personers mänskliga rättigheter att prioriteras som ett särskilt område i Sveriges strategier för utvecklingssamarbete med Afrika söder om Sahara framöver?

Fru talman! Jag tackar Hans Linde för frågorna. Jag instämmer fullständigt i analysen att med så många aktörer på biståndsområdet, det internationella samarbetsområdet, är det mycket viktigt att Sverige noga analyserar var vi har ett givet mervärde att komma med.

När det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är det definitivt ett sådant område där Sverige har mycket att vara stolt över redan vad gäller det som vi har uträttat på området. Tyvärr ser utvecklingen i världen inte ut på ett sådant sätt att vi har medvind i dessa frågor. Tvärtom har frågorna i dag en stark motvind.

Sverige har även under min tid som biståndsminister varit en av de absolut drivande i världen för att få in SRHR-frågorna i de nya utvecklingsmålen. Här har vi tyvärr stött på starkt motstånd, inte bara globalt utan även inom den egna EU-kretsen. Jag håller därför fullständigt med Hans Linde om att det är oerhört viktigt att Sverige har en stark och konsekvent röst i dessa frågor.

När det sedan handlar om hur vi specifikt stärker frågorna i det svenska biståndsarbetet kan jag säga följande. Förutom den politiska dialogen och de politiska processerna, där Sverige har en konsekvent hållning där vi prioriterar dessa frågor vid sidan om miljöfrågan, och där jag skulle vilja understryka att Sverige också har ett mycket stort mervärde globalt sett, har vi bilateralt samarbete med många länder söder om Sahara där dessa frågor är livsviktiga för de personer som är drabbade. Det är ingen detaljfråga på något sätt för denna regering. Det är en feministisk regering, och vi ser dessa frågor om jämställdhet och människors rätt att få leva som de vill som absoluta och fundamentala grundpelare i utvecklingspolitiken.

Jag skulle vilja nämna att USA:s nyutnämnda sändebud i hbt-frågor valde Sverige för sin första resa för att just diskutera dessa frågor. Det välkomnar vi verkligen.

När det gäller den specifika fråga som Hans Linde tog upp gällande de olika strategierna håller Sida, i dialog med CSO-er och civilsamhällets organisationer, på att ta fram nya riktlinjer för SRHR-strategin. Det är här som frågan om de mänskliga rättigheterna för hbtq-personer ryms endast genom SRHR-strategin.

Om man tittar på det arbete och de insatser som man stöder i dag är majoriteten av dem relaterade till hiv/aids, medan endast en mycket liten andel berör mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna strategi kommer fortsättningsvis att ta sig Vid protokollet

ANDERS NORIN

/Eva-Lena Ekman mänskliga rättigheter. Men vi vill också fortsättningsvis se att den regionala strategin för Afrika liksom strategin för mänskliga rättigheter kommer att innefatta hbtq-personers mänskliga rättigheter. Vi kommer inte att nedprioritera hbtq-frågans mycket starka betydelse, vare sig i fråga om resurser eller signalpolitik i dialogen med dessa länder.

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för det svaret. Det är välkommet att biståndsministern är så tydlig när det gäller att detta prioriteras och att det finns ett engagemang. Jag betvivlar inte det minsta det som Isabella Lövin säger här, och jag välkomnar det.

Problemet är att dessa ord om prioriteringar och engagemang också måste synas utanför riksdagen genom att man tar olika initiativ, att man visar satsningar och att man lyfter fram dessa frågor. Det håller inte att man presenterar en utrikespolitisk deklaration som faktiskt är svagare än flera av dem som Carl Bildt presenterade när det gäller hbtq-frågorna eller att dessa frågor inte syns när det gäller regleringsbrevet till Sida.

Det är trots allt så att när det gäller hbtq-frågorna finns det en rad konkreta förslag på biståndsministerns bord om hur man kan gå vidare. Man genomförde i november 2013 en utvärdering om Sidas arbete med hbtq-personers mänskliga rättigheter, där man visade på framstegen men också såg utmaningar för vilka man efterfrågade tydliga initiativ och ageranden.

Eftersom biståndsministern inte riktigt vill gå in och tala om strategierna här och svara på konkreta frågor kan jag i alla fall fråga om de rekommendationer som ligger på biståndsministerns bord. I denna utvärdering efterfrågar man bland annat ett mer systematiskt arbete med hbtq-frågorna inom biståndet. Det som man kunde konstatera, och som jag tror att vi alla ser, är att det finns en rad eldsjälar på svenska ambassader och på biståndskontoren på Sida som bär upp detta arbete. Men det saknas ett systematiskt arbete. Som riksdagsledamot som reser i världen måste jag säga att jag också ibland tyvärr möter ett motstånd även bland svenska biståndsarbetare och svenska diplomater att lyfta fram dessa frågor. Då krävs det ett mer systematiskt arbete.

År 2007-2009 fanns det en handlingsplan för hur man skulle jobba med hbtq-frågorna inom biståndet. Den valde den förra regeringen att inte förnya. Nu saknas det ett tydligt instrument för att jobba med dessa frågor systematiskt. Därför skulle jag vilja fråga Isabella Lövin om hon är beredd att ta initiativ till ett nytt instrument så att man kan få detta att fungera mer systematiskt.

Det andra som man efterfrågade och lyfte fram i utvärderingen var mer flexibla sätt att stödja små hbtq-grupper i de tuffaste miljöerna. Vi måste vara helt ärliga. Många av de hbtq-organisationer som vi vill stödja finns i miljöer där det är extremt svårt att arbeta. Exempelvis har en liten grupp i Uganda mycket svårt att leva upp till våra krav på revision och redovisning eftersom man befinner sig i ett land där man inte ens kan registrera sin organisation utan att ledarna riskerar att fängslas.

Samtidigt är det ofta så att det som man efterfrågar från hbtq-aktivister i världen är relativt små insatser. När jag träffade kurdiska hbtq-aktivister i Diyarbakir sade de att det som de framför allt behöver är att kunna täcka tryckkostnader för en tidning. Det handlar om några tusenlappar. När jag träffade transaktivister i Nicaragua sade de att det som de verkligen skulle behöva är att någon kan betala hyran för ett hus där de kan gömma sig när de utsätts för våld och övergrepp. När jag var i Uganda sade de att de skulle vilja ha 10 000 kronor på ett bankkonto som de kan använda om de snabbt måste lämna Uganda på grund av förföljelser. Det handlar alltså om små insatser där vi i dag inte riktigt har beredskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att Norge tillsammans med sin hbtq-rörelse har tagit fram flera nya och mer flexibla sätt att kunna gå in och stödja insatser i länder där det är mycket tufft.

Jag skulle vilja fråga om Isabella Lövin som biståndsminister är beredd att gå in och se över möjligheterna att skapa fler flexibla sätt att stödja dessa små hbtq-grupper som jobbar i extremt tuffa miljöer.

Fru talman! Tyvärr måste jag rätta Hans Linde när det gäller den sista frågan. Sverige har ett flexibelt instrument för att stötta just dessa små grupper som behöver de små insatserna. Precis som Hans Linde beskriver kan det röra sig om några tusenlappar. Det kan också röra sig om människor som behöver denna hjälp i anonymitet för att inte utsättas för dödshot eller risker att hamna i fängelse.

I Sveriges strategi för särskilda insatser för mänskliga rättigheter och demokratisering finns det en möjlighet att på initiativ från ambassader ge mindre och flexibla stöd till MR-aktivister. EU har ett liknande instrument, European Instrument for Democracy and Human Rights. Vi har också ett samarbete genom USA, Equality Fund. Det finns alltså stora möjligheter att ge dessa flexibla stöd.

Det här instrumentet ges till civilsamhällets organisationer utan staters godkännande. Samarbetet använder bland annat Freedom House som förmedlare. De har sedan tidigare ett väl utbyggt arbete för MR-försvarare, så den här frågan är vi mycket medvetna om sedan lång tid och har tagit om hand.

Detta tycker jag är en bra illustration till frågan om volymer: Hur tar man bäst om hand dessa frågor? Det är inte alltid så att det är stora volymer i biståndssamarbetet som hjälper MR-försvarare, utan det kan vara mycket små insatser i pengar som har väldigt stor betydelse.

Framför allt handlar det dock om kunskap. Här tycker jag kanske att Hans Linde inte riktigt har hört vad jag sa i mitt första svar på vad som är beviset på att vi lägger stor vikt vid den här frågan, nämligen att vi ämnar starta en utbildningsinsats inom Utrikesdepartementet. Den bereds just nu, och vi har haft samtal med RFSL om frågan. De har en världsledande kompetens i hur man kan jobba med de här frågorna på ett initierat och smart sätt så att man inte skapar problem för de hbtq-personer och människorättsaktivister som arbetar med frågan.

Jag gick i Prideparaden i augusti och kände en stark stolthet över de poliser, brandmän och militärer som ingick i tåget. Men när man går där i denna folkfest i Stockholm går tankarna framför allt till dem som faktiskt måste dölja sin kärlek, som riskerar inte bara fängelse eller böter utan till och med dödsstraff om de visar sin kärlek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är mycket känsliga frågor i väldigt många länder. Det är motvindsfrågor, och vi måste jobba så smart som möjligt. Vi har förmånen att ha världsledande organisationer på det här området, och precis som Hans Linde säger ska vi i hög grad utnyttja den kompetens som finns.

När det gäller handlingsplaner är det inte så att man specifikt har tagit bort en handlingsplan för just hbtq-frågan. Sida arbetar inte med handlingsplaner längre utan med strategier, så det är därför som det inte finns en handlingsplan. Vi kommer dock att vara mycket tydliga med att hbtq-frågan ska in i arbetet för mänskliga rättigheter. Det finns redan där som ett specifikt mål, och det är också någonting som vi överväger för de regionala strategierna för Afrika och för de andra strategierna generellt.

Fru talman! Isabella Lövin har alldeles rätt: Det här är inte problem som vi löser bara med pengar, även om det också behövs resurser. Det handlar om engagemang, och det handlar om kunskap. Men jag måste nog också säga att om Sverige verkligen ska vara på plats i Uganda, El Salvador eller Afghanistan och lyfta upp och driva de här frågorna måste det också finnas en politiskt tydlig styrning från Stockholm och den svenska regeringen om vad man vill.

Det är därför jag har skrivit en interpellation som handlar om hur vi ska få in dessa frågor tydligt i våra strategier även fortsättningsvis. Det krävs en tydlig signal från Isabella Lövin och resten av regeringen, och då måste frågor som handlar om hbtq-personers rättigheter in i de olika strategierna, både de tematiska och de som rör enskilda länder.

Det krävs också att man faktiskt lyfter fram de här frågorna i till exempel Sidas regleringsbrev och i den utrikespolitiska deklarationen så att signalen blir tydligare.

Jag måste nog säga att det inte bara är jag som känner oro över att regeringen börjar prioritera ned dessa frågor. Jag har skrivit den här interpellationen därför att flera andra aktörer vänder sig till mig och säger samma sak: Man känner en oro över vad som händer med den här regeringen.

Jag måste erkänna att jag åtskilliga gånger har hört skämtet att SRHR numera inte betyder "sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter" utan "sexuell och reproduktiv hälsa och räkor". Det är inte en bild man vill ha av svenskt bistånd.

Jag tycker att det är väldigt olyckligt, och jag hoppas att regeringen tar på allvar att det finns en växande oro och en bild av att Sverige nu börjar tappa engagemanget, att engagemanget börjar falna och att rösten tystnar när det gäller dessa frågor. Framför allt skulle det vara olyckligt för våra partner. Det är viktigt att vi skickar signaler till de organisationer vi samarbetar med om att Sverige är tydligt när det gäller hbtq-frågorna men också till de regeringar som vi har ett bilateralt utvecklingssamarbete med.

Jag hoppas att Isabella Lövin framöver kommer att omsätta det hon säger i dag i fler konkreta initiativ. Det skulle vara välkommet.

Fru talman! Jag skulle bara vilja säga en enda mening: Vi har inte nedprioriterat hbtq-frågorna på minsta sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att driva med frågan om räkor i sammanhanget tycker jag är ganska oanständigt. Frågan om överfiske i Afrika handlar om att kvinnor får sälja sina kroppar i utbyte mot fisk - sex for fish. Det är en fråga om trafficking, där slavarbetare i Thailand mer eller mindre kidnappas ombord på trålare som sedan trålar i Afrikas vatten. Det är en fråga om spridning av hiv och aids i fattiga fiskesamhällen. Hur kommer det sig att det är just i Aberdeen i Freetown som ebolautbrottet är som värst bland fattiga fiskare?

Jag tycker att det vittnar om en oerhörd brist på perspektiv att dra in mitt tidigare engagemang i fiskefrågor i den här frågan. Det har över huvud taget inte med saken att göra. Jag skulle vilja se var någonstans Hans Linde eller de som tar upp den här frågan ser de politiska prioriteringarna på räkområdet i den svenska biståndspolitiken just nu.

Den här regeringen drivs av ett genuint engagemang för framtiden, för vår planet och för människorna som befolkar den, oavsett kön, sexuell läggning eller politisk orientering.

Vi drivs av detta. Vi vill göra världen bättre. Vi kommer inte att nedprioritera de här frågorna på minsta sätt. Jag har redan redogjort för att vi kommer att ha en ökad insats vad gäller utbildning inom Utrikesdepartementet, och vi kommer att gå vidare med hur vi ytterligare kan integrera frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.