Statsrådets uttalande om skolidrotten

Herr talman! Saila Quicklund har frågat folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström vad han menar med att kvaliteten på idrottstimmarna är alltför låg och hur statsrådet avser att agera för att åtgärda detta. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Jag vill börja med att konstatera att vi har många hårt arbetande lärare i idrott och hälsa, som varje dag gör sitt yttersta för att säkerställa att undervisningen håller hög kvalitet. Samtidigt står flera av dem inför samma utmaningar som andra lärare när det gäller tidsutrymmet för att vara just lärare, till exempel tid för förberedelse och uppföljning.

Statens skolinspektion har i två rapporter, Mycket idrott och lite hälsa, 2010:2037 och Idrott och hälsa i grundskolan, 2012:5, identifierat en rad utvecklingsområden för undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Skolinspektionen konstaterade bland annat att undervisningen behövde spegla läroplan och kursplan bättre och att rektorerna borde se till att ämnet ingår fullt ut i skolornas systematiska kvalitetsarbete. Skolinspektionen identifierade också en risk för att bedömning och betygsättning i ämnet inte utgick från styrdokumenten. Även rapporter från Statens skolverk stöder denna bild. Regeringen gav den 6 april 2017 Skolinspektionen i uppdrag att genomföra en kvalitetsgranskning av undervisningen i ämnet i grundskolan (U2017/01691/GV). Syftet med denna typ av granskningar är att bidra till utveckling och att vara ett utvecklingsstöd även för skolor som inte har granskats.

Skolverket erbjuder lärare i idrott och hälsa bedömningsstöd och annat stödmaterial. Utifrån uppdraget om nationella skolutvecklingsprogram, som regeringen gav Skolverket 2015, erbjuder myndigheten också stöd för huvudmän och rektorer i det systematiska kvalitetsarbetet och i arbetet med att styra och leda mot en utbildning som främjar varje elevs utveckling och lärande.

Regeringen har även gett Skolverket i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan i syfte att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål (U2016/02937/S). Inom uppdraget har Skolverket inrättat ett bidrag för hälsofrämjande skolutveckling som huvudmän kan söka, där bland annat arbete med fysisk aktivitet och pulshöjande inslag i undervisningen har beviljats medel.

Regeringen gav i november förra året Skolverket i uppdrag att se över behovet av mer rörelse under skoldagen och lämna förslag som syftar till mer rörelse för alla elever, såväl flickor som pojkar (U2016/04956/S). Regeringen har också gett Gymnastik- och idrottshögskolan, Centrum för idrottsforskning, i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet samt grundskolans arbete med daglig fysisk aktivitet och undervisning i ämnet idrott och hälsa (S2015/08201/FS).

Regeringen kommer utifrån genomförandet av bland annat de nämnda uppdragen att ta ställning till det fortsatta arbetet för en skola som engagerar och aktiverar eleverna till mer rörelse och för att stärka kvaliteten på undervisningen i ämnet idrott och hälsa.

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Den här interpellationen avviker lite grann från gängse rutiner, och jag ska berätta varför.

Idrotts- och folkhälsominister Gabriel Wikström har vid flera tillfällen uttryckt att han inte vill införa fler lektioner i idrott och hälsa i skolan på grund av att kvaliteten på lektionerna är för låg. Självklart väcker detta starka reaktioner bland annat hos en samlad lärarkår, som känner sig förtvivlad. Som ministern nyss uttryckte jobbar lärarna och gör allt de kan för att hålla en hög kvalitetsnivå på lektionerna.

Det väcker dock reaktioner även hos oss andra. Vad är det egentligen idrotts- och folkhälsoministern menar? Det var det som var utgångspunkten för denna interpellation. Förvånande nog vill han inte svara på frågan, utan han hänvisar till utbildningsministern. Utbildningsminister Gustav Fridolin ska därför i dag förklara vad idrotts- och folkhälsoministern Gabriel Wikström menade med sitt uttalande.

Nåja, vi får i stället titta vidare på vad utbildningsministern har svarat, och jag ska nämna några av de sakerna.

Ministern hänvisar till Skolinspektionen och dess två rapporter. När vi tittar närmare på dem ser vi att de är sju och fem år gamla. I svaret hänvisas också till att det kan finnas risker för att bedömningar och betygsättningar inte utgår från styrdokumentet. Regeringen har lämnat ett uppdrag till Skolinspektionen att genomföra en kvalitetsgranskning av ämnet idrott och hälsa i grundskolan. Uttalandet om låg kvalitet är alltså mer ett antagande och inte säkerställt, och därför förvånar det.

I svaret hänvisar ministern även till att Centrum för idrottsforskning ska göra en undersökning av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet. På vilket sätt menar ministern att idrottsrörelsens verksamhet påverkar idrott och hälsa i skolan? Idrottsrörelsen gör fantastiska insatser och samhällsnytta; de 650 000 ideellt arbetande ledarna är våra vardagshjältar i detta. Riksdagen har för övrigt också utvärderat statens idrottspolitiska mål för barn och ungdomar. Det är en väldigt omfattande rapport som kommer att redovisas i riksdagen den 11 maj.

Eftersom många barn inte når idrotten därför att de inte har den kulturen och bakgrunden är skolans verksamheter mycket viktiga för att barnen ska få fysisk aktivitet. Jag är oerhört förvånad - och det har vi talat om tidigare - att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet aktivt här i riksdagen har valt att säga nej till fler timmar idrott och hälsa i grundskolan, med de stora folkhälsoutmaningar vi har.

Jag upplever detta som ett stort svek mot de barn och ungdomar som går i grundskolan. Sverige har lägst antal timmar idrott och hälsa jämfört med de övriga nordiska länderna, och vårt antal timmar är bland de lägsta i EU. Jag vill därför fråga utbildningsministern hur han tänker gällande att Sverige är sämst i klassen i idrott och hälsa kopplat till de väldigt stora folkhälsoutmaningar vi har.

Herr talman! Jag tackar Saila Quicklund för frågan.

Jag tror att detta är oroande. Vi ser att unga inte rör sig i tillräcklig utsträckning. Vi ser också hur detta skiktas, och det skiktas dessutom i ökad utsträckning efter socioekonomiska mönster. Det är i sin tur någonting som såklart samvarierar med att skolresultaten skiktas i alltmer socioekonomiska mönster - att ojämlikheten ökar i svensk skola.

Vi vet att det är bra för hälsan att röra sig, och det långsiktiga är att tidigt sätta en kultur och vana av att röra sig. Det är också bra för skolresultaten. Rör du dig, gärna lite varje dag, leder det till att du lättare koncentrerar dig också på skoldagens sista lektion och lättare tillgodogör dig kunskapen.

Då ställs frågan: Vad gör vi för att förbättra situationen? Jag försökte i mitt svar att ge en bred bild av det; det var därför jag även nämnde uppdraget till Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan, som förutom att titta på idrottsrörelsen tittar på grundskolans arbete med daglig fysisk aktivitet och kvaliteten i undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Det var därför jag tyckte att det var passande eller lämpligt att nämna som svar på Saila Quicklunds ursprungliga interpellationsfråga.

Ja, vad gör vi? Bland annat tittar vi på just ämnet idrott och hälsa. Det är de tillfällen då eleverna enligt schemat ska röra sig och även lära sig det kunskapsämnet innehåller. Dessutom ska man sätta den tidiga kulturen där eleverna får kunskap om och tillgång till olika idrotter och andra möjligheter att röra på sig. De ska få kunskap om sin kropp och om hur hälsan fungerar.

Där arbetar vi med att se hur vi kan stärka lärarna i idrott och hälsa i deras uppdrag, bland annat genom den kvalitetsgranskning som Skolinspektionen nu genomför och som jag nämnde. Den kan ligga till grund för ett utvecklingsarbete på enskilda skolor eller ett statligt erbjudande om sådant. Vi har även det uppdrag som Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan snart ska redovisa.

Därutöver har vi en diskussion om hur många timmar idrott och hälsa det ska vara i skolan. Det stämmer att Sverige inte bara i idrott och hälsa utan även totalt sett ligger lägre än de flesta jämförbara länder i antal undervisningstimmar. Det är en anledning till att Skolkommissionen till exempel har konstaterat att även om det i dag finns svårigheter att öka det totala antalet undervisningstimmar, på grund av den stora lärarbristen, är det någonting vi bör se framför oss på längre sikt.

Därför har jag lagt fram ett förslag till riksdagen om en stadieindelad timplan och en bättre modell för att fatta beslut om timplanen. Det behandlas just nu i utbildningsutskottet.

Det andra vi jobbar med är möjligheten att röra sig vid sidan av det schemalagda kunskapsämnet idrott och hälsa. Det som står i läroplanen men i dag inte får tillräckligt genomslag, nämligen att skolan ska erbjuda daglig rörelse, ska också börja hända ute på skolorna. Det är det uppdraget vi har gett till Statens skolverk - att titta på hur vi kan stärka skrivningarna i dagens läroplan, hur vi kan finansiera kommunerna för det och vilka goda exempel som finns att sprida.

Här händer nämligen mycket. Jag nämnde de insatser vi genom staten finansierar i dag, till exempel pulshöjande aktiviteter varje dag. Det finns skolor där man har fattat ett aktivt beslut om att ha mobil- och skärmförbud på vissa raster för att i stället aktivera eleverna i rörelse. Det finns ytterligare andra exempel på hur man jobbar i samarbete med den lokala idrottsrörelsen.

Jag tror att vi måste jobba både med kunskapsämnet idrott och hälsa och den dagliga rörelsen vid sidan av ämnet idrott och hälsa.

Herr talman! Över hälften av Sveriges befolkning är överviktig alternativt lider av fetma. Dessa rapporter kom så sent som i förra veckan. Precis som ministern sa är skillnaden mellan hög- och lågutbildade väldigt stor, och den växer. Det är oroande. Fysisk och psykisk hälsa plus kortare medellivslängd är över lag vanligare hos personer med låg utbildningsnivå. Värst är det för dem som inte har gymnasieutbildning över huvud taget.

Vi har även tagit del av rapporter som säger att den psykiska ohälsan fortsätter att öka och att det är de unga som mår dåligt, vilket är oroväckande. En god och jämlik hälsa är en grundförutsättning för samhällets utveckling.

Rapporter visar att det behövs kraftfulla satsningar på folkhälsan i Sverige och att arbetet måste bli en viktig del i samhällsplaneringen. Svenska läkare varnar för en tickande hälsobomb, då många barn är så feta att de riskerar att få sjukdomar som förstör deras liv: åderförfettning, diabetes, ledbesvär med mera.

Dessutom blir allt fler fetare allt tidigare. På tio år har antalet överviktiga barn fördubblats, och beräkningar visar att vart femte barn mellan sex och tio år är överviktigt.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset har sett en trefaldig ökning av insulinnivåerna, förhöjt blodtryck under natten och en allvarlig förtjockning av hjärtats vänsterkammare som leder till skadliga effekter hos överviktiga 13-åringar.

Om samhället inte gör någonting nu riskerar vi att i framtiden få en vårdsituation i landet som är helt ohållbar.

Samma rapport delger oss också fakta som uppmanar till minst en timme gympa om dagen samt mer fysisk aktivitet i skolans regi, även efter skoltid.

Vi moderater har tagit detta på största allvar, och det är därför vi föreslår en 20-procentig ökning av antalet timmar i ämnet idrott och hälsa. Jag skulle gärna se mer, men det här är en bra början. Även Riksidrottsförbundet och forskare föreslår detta, och lägg därtill att vi också föreslår idrott på fritis.

Här ska Svenska Skolidrottsförbundet tillsammans med föreningarna ha en viktig roll i att nå 500 000 barn - ungefär så många finns på fritis i dag. För många barn och ungdomar är det svenska föreningslivet inte en tradition, och därför har de inte heller kommit i kontakt med idrottsrörelsen.

Det här är en jättefin inkörsport till mer fysisk aktivitet. Framför allt gäller detta resurssvaga personer, barn och ungdomar som kan närma sig idrotten och fysisk aktivitet.

Hur kan man då, med all den forskning och expertis som finns, här i riksdagen aktivt säga nej till mer idrott och hälsa? Jag måste komma tillbaka till detta och få ett mer utförligt svar än det jag fick tidigare.

Jag vill också fråga: Påstår utbildningsministern att alla vi som, beroende på forskning och annat, förespråkar mer idrott och hälsa har fel? Har vi som driver detta och vill ha detta fel?

Herr talman! Nej, och rätt ska vara rätt: Riksdagen har behandlat ett antal yrkanden om enskilda timmar i enskilda ämnen. Regeringspartierna har valt att inte bistå dessa yrkanden, utan man inväntar den process som finns med den stadieindelade timplanen.

En proposition ligger nu på riksdagens bord - om den går igenom har regeringen förutsättningar att fatta beslut om en stadieindelad timplan. I det beslutet kommer vi att väga in de många remissyttranden som har kommit om såväl ämnet idrott och hälsa som andra ämnen.

Det finns starka röster för att utöka antalet timmar i ämnet idrott och hälsa, och det finns goda argument för detta.

Samtidigt är det så att när jag talar om att stärka kvaliteten i ämnet och om möjligheterna och förutsättningarna för lärarna att göra ett bra jobb handlar det inte bara om hur många timmar man har till ämnet - 100 fler timmar innebär, utslaget över nio års skoltid, ungefär en timme till var tredje vecka. Det handlar också om vilka möjligheter man har att nå de elever som i dag i begränsad utsträckning kommer till lektionerna i ämnet i de senare årskurserna och de elever som kommer till lektionerna men enligt uppföljningen inte rör sig lika mycket på lektionerna.

Hur säkerställer vi förutsättningarna för detta? Vi har statsbidrag för lärares möjligheter att kompetensutvecklas tillsammans. Vi har även stödmaterial, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, och statsbidrag för elevhälsoinsatser såsom pulshöjande projekt.

Vi jobbar på förutsättningarna att ge lärarna i ämnet idrott och hälsa möjligheten att se till att eleverna rör sig och tidigt bekantar sig med all den kunskap som finns inom detta kunskapsämne.

Samtidigt arbetar vi med att eleverna ska röra sig mer under skoldagen, även vid sidan av ämnet idrott och hälsa. Detta rör, precis som jag sa, den skrivning som finns i läroplanen i dag. Den skrivningen är uppenbarligen för svag. Jag hade kunnat skylla detta på min företrädare och på den regering som lade fram den, men jag förutsätter att man när man tog fram denna skrivning trodde att den skulle leda till att skolorna skulle arbeta mer med rörelse, trots att det bara står "bör" och "erbjuda" - att skolorna bör erbjuda förutsättningar för daglig rörelse.

Detta har inte blivit fallet. Uppföljningar visar att de flesta skolor saknar planer för hur man ska arbeta för daglig rörelse. Tyvärr tror jag att det som Centrum för idrottsforskning kommer att visa oss återigen understryker detta.

Vi tittar vi på hur vi kan skärpa denna skrivning i läroplanen, så att det inte bara handlar om ämnet idrott och hälsa utan också om den dagliga rörelsen och om skolans arbete för detta. Vi måste jobba på båda fronterna.

Herr talman! Jag tycker att det som utbildningsministern säger är lite luddigt, men vi får fortsätta att följa detta.

Jag är fortfarande orolig för barnen och ungdomarna i gruppen utrikes födda, som vi vet har svårt att komma in i idrottsrörelsens skydd, så att säga.

Jag oroar mig fortfarande för dem med funktionsvariationer och för resurssvaga grupper. Vi måste nå dem. Det finns utmaningar även för idrottsrörelsen, men det gäller i ännu högre grad för skolan.

Jag är också oroad för lärarnas kunskaper om och intresse för ämnet som du, Gustav Fridolin, vill införa - rörelse generellt sett. Forskningen visar att aktiviteterna ska vara pulshöjande. Hur ska de utföras i de ofta trånga lokaler som finns? Vi vill också gärna ha 30 minuters aktivitet för att effekten ska bli god.

Dessa utmaningar är stora, och det finns stora frågetecken när vi talar om rörelse. Insatserna måste vara kvalitativa - vi talar alltså inte om armar uppåt sträck för att bryta en lektion, för att eleverna ska få bättre koncentrationsförmåga och så vidare, utan detta är mer vetenskapligt än så. Det är här jag ser de stora utmaningarna: Hur ska vi få till det här?

Många frågetecken kvarstår, och vi kommer att behöva följa upp detta. Det verkar finnas många pågående insatser. Vi får se hur utfallet blir, men jag hoppas och tror att ministern förstår allvaret i detta och de stora folkhälsoutmaningar som vi står inför. Det finns ett stort och brett stöd för mer idrott och hälsa i skolan, och vi tar detta på allvar.

Herr talman! Ja, Saila Quicklund: Vi delar den oron, inte minst vad gäller hur ojämlikheten i folkhälsan samvarierar med, påverkas av, följs av och leder till en ojämlikhet i kunskapsresultat. Givetvis är det så att vi genom att angripa det ena - genom att se till att stärka elevernas kunskaper - hjälper det andra.

Samma sak gäller åt andra hållet: Att stärka rörelsen i skolan och se till att elever rör sig på ett sådant sätt att det stärker koncentrationen och tidigt etablerar goda vanor för folkhälsan påverkar kunskaperna.

Här finns en möjlighet att göra två goda saker samtidigt, men då gäller det att göra rätt. Moderaternas förslag - så att det är tydligt här - innebär ju inte 30 minuter med idrottslärare på varje skola varje dag. Inte heller ni har lyckats att finansiera eller hitta möjlighet till detta.

Ni har ett förslag om ytterligare 100 timmar. Dessa tillkännagivanden lämnas till regeringen, och vi hanterar dem. Utslaget på nio skolår innebär förslaget en timme mer var tredje vecka, så det kommer naturligtvis inte ensamt - hur gott det än är - att lösa de stora problem som Saila Quicklund pekar på. Man måste också jobba med att eleverna rör sig vid sidan av ämnet idrott och hälsa.

Det handlar inte om antingen eller utan om möjligheten till både och. Det handlar både om förstärkning av ämnet idrott och hälsa och av lärarnas möjligheter att göra det goda arbete man vill göra som lärare och om att stärka aktiviteten på skolorna så att eleverna rör sig varje dag.

Överläggningen var härmed avslutad.