Statsministerns möte med Polens premiärminister

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Margareta Cederfelt har frågat vad statsministern tog upp vid mötet med Polens premiärminister Ewa Kopacz och varför inte frågan om Polens förbud mot aborter togs upp samt hur regeringens arbete för jämställdhet ser ut i relationen med Polen. Interpellationen har överlämnats till mig.

Först och främst är det viktigt att understryka att stärkandet av kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter är grundläggande i regeringens tydligt feministiska utrikespolitik. En central rättighet är den att själv bestämma över sin kropp, sin sexualitet och sitt barnafödande.

Regeringen håller en hög profil i frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, såväl i EU som på global nivå. Sverige har drivit på för att EU i olika rådsslutsatser ska ha en samsyn till stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som inkluderar stärkt aborträtt.

Det kan samtidigt konstateras att aborter inte finns reglerade i EU:s gemensamma lagstiftning. Det finns förvisso möjligheter att genomföra en legal abort i Polen, men dessa är kraftigt inskränkta. Sveriges inställning till aborter och kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter skiljer sig från den polska regeringens. Den svenska regeringens inställning i dessa frågor är väl känd i Polen.

I fokus för statsministerns samtal med premiärminister Kopacz fanns det strategiska partnerskap som utvecklats med Polen. Det bilaterala samarbetet med Polen är i dag omfattande, och vi ser det som värdefullt att ha en dialog både i frågor där vi står varandra nära och i frågor där våra uppfattningar skiljer sig åt. Under samtalet i Warszawa betonade statsministern jämställdhetens ekonomiska dimensioner och föreslog ett närmare samarbete på genderområdet inom ramen för partnerskapet.

Betydelsen av ett jämställt samhälle och lika rättigheter för kvinnor och män, pojkar och flickor att forma sina liv och påverka samhället har varit centrala frågor i det bilaterala samarbetet med Polen. Särskilt fokus har lagts på familjepolitiska jämställdhetsfrågor såsom pappaledighet och barnomsorg, men också på könsrelaterat våld och sambandet mellan jämställdhet och ekonomisk tillväxt.

Den svenska ambassaden i Warszawa har under en rad år varit starkt engagerad i jämställdhetsfrågor inom ramen för främjandeverksamheten och genom offentlig diplomati. Arbetet har bedrivits i nära samverkan med den polska regeringen, kvinnorörelsen i Polen och polska medier, som ofta refererar till svenska erfarenheter på dessa områden.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min interpellation till statsministern. Jag måste dock säga att jag är förvånad över det svar jag erhållit.

Jag har genom medierna tagit del av den diskussion som statsministern hade med Polens premiärminister under sitt besök och som utrikesministern talar om. Man diskuterade flera viktiga frågor om samarbetet mellan Polen och Sverige inom ekonomi och andra frågor, men också viktiga frågor om kvinnors rättigheter. Utrikesministern säger i sitt svar att Sverige och Polen har diskuterat jämställdhetsfrågor som pappaledighet, barnomsorg, könsrelaterat våld med mera. Varför har då inte en så pass angelägen fråga som kvinnors rätt att själva bestämma över och ta ansvar för sin kropp och deras möjlighet till SRHR funnits med på agendan? Jag kan inte förstå detta.

Socialdemokraterna säger sig driva en feministisk politik och gick inför valet ut och talade om, väldigt starkt och tydligt, att deras röst skulle vara en röst för kvinnors rättighet att bestämma över sin kropp. Detta var före valet. När nu statsministern åker till ett land som ligger nära oss, Polen, och diskuterar jämställdhetsfrågor borde det vara på sin plats att också lyfta fram kvinnors rätt till abort.

Jag säger detta eftersom Polen faktiskt inte tillämpar fri abort. Jag har flera gånger hört utrikesministern tala om hur viktigt det är med kvinnors rätt till abort. Jag har tidigare hört åtskilliga ledande socialdemokrater tala om kvinnors rätt till abort. Till exempel har ordföranden för S-kvinnor sagt att hon ser med oro på utvecklingen i Europa; flera europeiska länder har börjat ifrågasätta aborträtten, går mot striktare lagar och är på väg att helt förbjuda abort. Även Veronica Palm har lyft fram frågan, faktiskt direkt relaterat till statsministerns besök i Polen. Därför tycker jag att det är oerhört angeläget att få ett svar på frågan här i dag.

Utrikesministern sa att Sveriges ståndpunkt när det gäller kvinnors rätt till abort är väl känd. Om den filosofin skulle tillämpas i ett stort antal frågor fanns det ingen anledning att över huvud taget föra någon diskussion, då den svenska ståndpunkten är väl känd. Jag skulle vilja säga att det är viktigt att ta alla möjligheter att lyfta fram frågor om kvinnors rättigheter. Därför anser jag att min interpellation fortfarande till viss del är obesvarad. Varför tog statsministern inte upp Polens förbud mot aborter under mötet med Polens statsminister?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det finns inget tvivel om var den svenska regeringen står när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa. Både statsministern och utrikesministern talade på den internationella kvinnodagen den 8 mars och deltog i den barnvagnsmarsch för minskad mödradödlighet som RFSU anordnade. I detta är fri abort en väldigt viktig del, eftersom osäkra aborter är en mycket vanlig dödsorsak för kvinnor runt om i världen. Regeringen har en feministisk utrikespolitik som egentligen är helt dramatisk och revolutionerande i svensk historia. Om detta råder inget tvivel.

Men man kan föra fram saker på olika sätt i olika sammanhang. Som utrikesministern säger i sitt svar är inte aborter en fråga som ligger på EU:s agenda, och frågan är i nuläget om det inte är ganska bra att det är på det sättet. Det är nämligen ingen självklarhet att fri abort skulle införas i hela EU om man satte frågan på EU:s agenda. Det skulle kunna bli någon form av harmonisering som innebar en försämring för Sverige och andra länder som ligger långt framme när det gäller fri abort. Det skulle kunna innebära en kraftigt inskränkt aborträtt för svenska kvinnor. Detta vill vi absolut inte ha.

Det finns också diskussioner om samvetsfrihet. Det har avvisats här i Sverige, men det finns i andra delar av EU. Det förekommer till och med samvetsfrihet när det gäller försäljning av preventivmedel. Man kan se att i de länder som har samvetsfrihet när det gäller abort innebär det en inskränkning av kvinnors rätt till abort. Det innebär en risk att så många på vägen säger nej till att utföra aborten att det blir en sen mycket jobbig abort eller ingen abort alls. Det vill vi absolut inte ha.

Det finns därför anledning att vara lite försiktig i den här frågan. Det är mycket möjligt att vi i framtiden kan få en situation där man kan lägga in det i mänskliga rättigheter och i bestämmelser mot diskriminering. I nuläget är det inte alls säkert att frågan skulle hamna i den kategorin. Allt annat än miniminivå tror jag är väldigt farligt. Det handlar om en lägsta ribba och att alla skulle införa någon form av rätt till abort. Men skulle man börja harmonisera är det länder som Sverige som är i riskzonen. Det skulle vara väldigt illa i den här frågan.

Jag tror mer på att man driver på brett genom opinionsbildning. Jag tillhör själv S-kvinnor. Vi uppvaktade till exempel Spaniens ambassad när det diskuterades att kraftigt inskränka aborträtten för Spaniens kvinnor. Det blev framgångsrikt. Det var många som deltog i den kampanjen. Man måste vara försiktig med vilka frågor man lyfter fram och i vilka sammanhang. Därför tänker inte jag ha några invändningar mot detta, speciellt inte med tanke på de andra viktiga jämställdhetsfrågor som Stefan Löfven lyfte fram med Polen.

I mångt och mycket går jämställdhetsfrågorna hand i hand. Kan man komma framåt på ett område ökar chansen att man kommer framåt också på andra områden. Det handlar ytterst om vilken kvinnosyn och människosyn man har. Det handlar om att kvinnor och män är likvärdiga med lika rättigheter. Det jämställdhetsarbete som har inletts kan på längre sikt bli väldigt positivt för Polens kvinnor.

Fru talman! Ärade ledamöter! Statsministern har efter resan i Polen, som varken Margareta Cederfelt eller jag själv var med på, sagt att den polska sidan gärna vill ha en diskussion om jämställdhet och olika aspekter på den i det utvecklade samarbetet mellan våra länder. Sverige är väldigt aktivt. Den svenska ambassaden i Warszawa har under en lång tid starkt varit engagerad i jämställhetsfrågor i Polen.

Det samarbetet har bedrivits med hjälp av den polska regeringen, kvinnorörelsen och medierna. Där har man fokuserat på familjepolitiska jämställdhetsfrågor som pappaledighet och barnomsorg men också på könsrelaterat våld och sambandet mellan jämställdhet och ekonomisk tillväxt. Det var en stor konferens på ministernivå som genomfördes 2013. Ett stort antal arrangemang och besök har organiserats inte minst i anslutning till den internationella kvinnodagen den 8 mars.

Svenska erfarenheter återges ofta i polska medier när de frågorna uppmärksammas. På det externa området har Sverige och Polen utvecklat ett nära samarbete. Polen har velat ta intryck av och lära sig av Sveriges erfarenheter från framför allt utvecklingssamarbete. Jämställdheten är förstås en hörnsten i det. Polen ingår i den grupp av likasinnade länder som inom EU driver på för att stärka EU:s ledarskap för jämställdhetsfrågor också inom utvecklingssamarbetet.

Jag är verkligen inte den som kan moralisera över någon. Jag vet hur sådana samtal kan gå. Det var ett första samtal mellan dem. Där gäller det förstås att lägga en bra grund för framtida samtal. Om alla frågor inte täcks är det helt naturligt. Det kan bli tillfälle att återkomma till det inom kort. Jag tror inte att de hann beröra alla frågor som rör jämställdhet. Men helt tydligt är att man i Polen är mycket medveten om den svenska hållningen både i den här frågan och i andra jämställdhetsfrågor.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern liksom Hillevi Larsson för inläggen här. Jag uppfattade statsministerns diskussion med Polen som att det inte endast var frågor relaterade till EU, och Sverige-Polen relaterat till EU, som diskuterades. Det handlade också om det svensk-polska samarbetet.

När det handlade om det svensk-polska samarbetet var frågan: Hur ska Sverige och Polen kunna samarbeta, lära av varandra och utvecklas vidare? Vad jag förstår var det flera viktiga frågor ur ett jämställdhetsperspektiv som berördes. Jag har också förstått så mycket som att diskussionen inte var helt enkel inledningsvis men att det etablerades en bra relation.

Samtidigt vill jag återigen understryka att om Sverige ska ha en trovärdighet när det gäller en feministisk politik och att driva kvinnors rättigheter är det viktigt att ta upp känsliga frågor, till exempel abortfrågan i det här sammanhanget. Polen tillämpar inte fri aborträtt och står inte på samma sätt för kvinnans rätt till sin egen kropp.

Det är viktigt när Sveriges statsminister åker ut och träffar sin motsvarighet i Polen att lyfta upp frågan och våga gå utanför den komforta zonen och ta upp en fråga som är angelägen inte minst för de polska kvinnorna. Det handlar om Sveriges trovärdighet och Socialdemokraternas trovärdighet att kunna stå upp och lyfta fram en fråga som är så pass viktig som kvinnans rätt till att bestämma över sin egen kropp.

Det är viktigt och angeläget att stärka kvinnors ekonomiska situation. Kvinnor ska ha en möjlighet att arbeta. Jag håller helt med om detta. Det var också något som diskuterades. Där kommer barnomsorgsfrågorna in. Det är utmärkt att dessa diskuteras och att Sverige och Polen kan samarbeta.

Men likaväl som jag tycker att det är viktiga frågor anser jag också att frågan om kvinnors rätt till sin egen kropp och att kunna bestämma över den ska tas upp när det är det är ett så pass viktigt möte som det har varit mellan statsministern och Polens premiärminister.

Fru talman! Alla frågor kan inte avhandlas samtidigt, precis som utrikesministern säger. Det kan säkert bli anledning framöver att ta upp mer känsliga frågor. Men det är kanske inte alltid så att man börjar med den allra känsligaste frågan.

Jag vill även betona det jag sa tidigare. I nuläget är det inte säkert att jämställdheten och aborträtten skulle gynnas av att man lyfter upp det på EU-nivå. Det finns en del som vill det. Utfallet är inte säkert, det vill säga att det skulle vara till vår fördel och att vi skulle kunna behålla våra abortregler.

Det är en viktig fråga att bevaka. Det handlar om att både behålla vår fria abort och självklart även se till att fler länder inför fri abort och göra vad vi behöver göra på det området. Det behöver lyftas fram i alla möjliga olika sammanhang. Det är möjligt att den frågan kommer upp i framtiden. Det vet vi inte.

Det är ett stort framsteg att man nu allmänt diskuterar jämställdhetsfrågor. Polen har inte direkt gjort sig känt som det mest jämställda landet. Man har haft en traditionell kvinnosyn med kvinnan framför allt i hemmet och mannen som försörjare. Jag tycker därför att det är ett stort framsteg att man lyfter fram de frågorna.

Det finns också anledning att påverka Polen. Ett syfte med detta är att man ska kunna påverka varandra i positiv riktning. Man kan där visa på det svenska exemplet. Vi kan öka deltagandet på arbetsmarknaden genom att kvinnor får tillträde.

Här är barnomsorg en nyckelfråga. När man har abortförbud är det tyvärr ofta samtidigt dålig barnomsorg och dålig behandling av ensamstående kvinnor. Kan vi börja med det tror jag att det är positivt i det långa loppet.

Fru talman! Tack så mycket för synpunkterna från dessa två ledamöter! Det är väl ett bra medskick till nästa möte mellan Sverige och Polen.

Fru talman! Nu hoppas jag kunna få detta utrett än en gång. Jag har uppfattat att diskussionen inte handlade om EU-nivån. Handlade diskussionen om Sverige-Polen kontra EU? Jag uppfattade att diskussionen handlade om Sveriges och Polens samarbete, fru talman. Jag kan därför inte riktigt förstå Hillevi Larssons inlägg där hon hela tiden refererar till EU och inte säger någonting om att diskussionen handlade om samarbetet mellan Polen och Sverige.

Jag måste också ställa en fråga om hur Sverige ska kunna påverka om inte frågan lyfts upp på bordet till diskussion. Även om en svensk ståndpunkt sägs vara känd måste den ju diskuteras. Den måste finnas med på agendan. Annars kan jag inte se att Sverige skulle kunna bidra till påverkan och utveckling.

Jag hoppas innerligt att den svenska regeringen och statsministern ser till att lyfta en så pass viktig fråga som kvinnans rätt till sin kropp i andra samtal som statsministern för. Det gäller speciellt när det är en diskussion om samarbete som ska handla om jämställdhet och kvinnors rättigheter och möjligheter. Jag hoppas att statsministern som högsta företrädare för den svenska regeringen inte väljer att vara tyst oavsett vilken anledning det kan handla om.

Fru talman! Det är ju det han har gjort. Han har lyft upp jämställdhetsfrågorna, och de har haft en god diskussion om detta. Om man bygger en bra förtroendefull grund att stå på är säkert nästa gång de träffas ett tillfälle att också väcka detaljfrågor inom det område som handlar om jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa. Jag är övertygad om att detta är början på ett gott samarbete. Vår position är som sagt väl känd i Polen, och diskussionen och debatten också om aborter kommer att fortsätta.

Överläggningen var härmed avslutad.