Statsministerns ansvar för att rädda Findus

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat statsministern när och på vilket sätt han - eller hans medarbetare - fick information om möjligheten till ett möte med representanter för Findus ägarsfär, vilka motiv som ligger bakom statsministerns eller hans medarbetares beslut att inte medverka vid ett sådant möte utan i stället skicka en annan representant, vilka överväganden statsministern samt regeringen gjorde avseende de argument som skulle framföras vid mötet samt på vilket sätt samtalen skulle föras, bland annat med hänsyn till eventuella språkproblem.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Beskedet om nedläggningen av Findus produktion i Bjuv kom i mars 2016. Regeringen har sedan dess haft en kontinuerlig dialog med ledningarna för såväl Findus som Nomad Foods, Bjuvs kommun, Region Skåne och andra berörda aktörer.

Som ett led i denna dialog bjöd jag, som ansvarig för bland annat frågor om livsmedelsproduktion, i december 2016 in ledningen för Nomad Foods till ett möte i februari 2017. Då hade försäljningen av anläggningen med tillhörande mark i Bjuv startat. Syftet med mötet var bland annat att informera mig om status för processen samt att informera om hur regeringen avser att stötta den fortsatta utvecklingen i Bjuv och Skåne.

Med hänsyn till den försäljningsprocess som fortsatt pågår vill jag inte närmare kommentera mötet med Nomad Foods eller andra kontakter som regeringen har i det här ärendet.

Interpellationen berör dock en mycket viktig principiell fråga gällande vad regeringar kan och bör göra vid affärsuppgörelser inom näringslivet. När det gäller försäljningen av anläggningen i Bjuv är regeringen ingen förhandlingspart, utan det är Nomad Foods beslut. Det är inget som regeringen bör eller ska ha några synpunkter på. Så ser det ut i en marknadsekonomi, och det tror jag inte är något som Jonas Jacobsson Gjörtler vill ändra på.

Staten har en viktig roll att spela vid större varsel eller omställningar i näringslivet, och den nationella nivåns stöd till berörda individer och orter ska främst tillhandahållas genom de ordinarie system och resurser som finns.

Regeringen har dessutom ytterligare förstärkt statens förmåga att stödja vid större varsel och strukturomvandlingar på enskilda orter. Tillväxtverket fick i februari 2017 regeringens uppdrag att vid varsel och omställning bistå berörda orter med de erfarenheter, resurser och kunskaper avseende omställningsarbete som myndigheten förfogar över. Det är något som har efterfrågats av de orter som tidigare berörts av omställningar liknande den i Bjuv.

Regeringen beslutade i juli 2017 om medel till Region Skåne för att genomföra insatser som stärker innovationer i livsmedelskedjan och stöder utvecklingen av innovativa livsmedelsföretag. Regeringen kommer att fortsätta arbeta för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att livsmedelsföretag ska välja att ha sin produktion i Sverige.

Herr talman och åhörare! Jag tackar landsbygdsministern för svaret på denna interpellation.

När beskedet damp ned våren 2016 om att verksamheten vid Findus anläggning i Bjuv skulle avvecklas var det en bomb i Livsmedelssverige. Det chockade och skakade om hela branschen, inte bara i Skåne och i nordvästra Skåne där anläggningen är placerad utan i hela landet.

Detta har faktiskt varit ett av de stora svenska flaggskeppen i svensk livsmedelsförsörjning som kombinerar det som skulle kunna vara och har varit vår styrka i Sverige, nämligen bra förutsättningar för att odla och ha ett fungerande jordbruk samt stor kunskap när det gäller förädling och vidareutveckling av livsmedelsprodukter, det vill säga hela livsmedelskedjan. Det är så otroligt viktigt att dessa delar hänger ihop. Livsmedelskedjans förädling behöver en fungerande primärproduktion, det vill säga lantbruket. Det omvända gäller också, det vill säga att ett fungerande lantbruk måste ha en förädlingsnäring som kan ta hand om delar av de råvaror som produceras.

Det var ett ganska högt tonläge från regeringen när detta besked kom. Man hörde slagorden: Ingen ärta ska flytta till Tyskland.

Den frustration som fanns även i Regeringskansliet i fråga om detta beslut tror jag var ärligt menad. Samtidigt tycker jag att det var uppenbart att självkritiken när det gäller vilka konkurrensförutsättningar som man generellt har gett våra näringar i landet, och i synnerhet livsmedelsproduktionen, hela tiden har lyst med sin frånvaro. Har vi verkligen i Sverige gjort vad vi kan för att ge dessa näringar så goda förutsättningar som möjligt för att de ska kunna växa och finnas kvar här?

På förslag av regeringen gjordes en överenskommelse med oss i Alliansen om bland annat mål för en livsmedelsstrategi. Detta klubbades igenom här före sommaren. Jag har tidigare sagt, och jag vet att landsbygdsministern och jag är överens i den delen, att detta är mycket värdefullt. Det ger en bra grund och ett fundament för att näringarna ska kunna växa framöver. Detta kräver dock också åtgärder som kan leva upp till de mål som är satta.

Detta handlar dock om mer långsiktiga åtgärder för att stärka konkurrenskraften. Då behövs det inte minst sänkta kostnader i form av lägre skatter, regelförenklingar och färre särkrav.

Men i ett kortare perspektiv och i en mer akut situation, som den som uppstod våren 2016, menar jag att regeringen också har ett ansvar för att åtminstone försöka agera.

Det stämmer, som landsbygdsministern säger, att regeringen per automatik inte är en förhandlingspart i ett sådant skede. Det är ett privat företag, och det har rätt att fatta sina beslut. Men regeringen kan ändå vara en viktig aktör, därför att man kan vara den kanske tyngsta aktören och tyngsta kraften när det gäller att framföra viktiga argument som har en bredare klangbotten än den rent kortsiktiga ekonomiska, som företaget kanske har behövt förhålla sig till, och för att belysa en del aspekter som kanske inte har kommit fram under processen fram till beslutet.

När en möjlighet då ges för regeringen att vara delaktig i en sådan process och att medverka vid ett möte för att framföra den typen av argument med en tyngd som regeringen kan ha men som kanske inte så många andra kan ha, menar jag att det är otroligt viktigt att regeringen också tar den chansen.

Herr talman! Därför var det lite anmärkningsvärt när det i en artikel i slutet av sommaren dök upp information om att regeringen inte har agerat på det sätt som man skulle förvänta sig när en sådan situation uppstod. Jag tycker inte att landsbygdsministern riktigt svarar på hur man agerade, och jag vill gärna att detta svar utvecklas lite mer.

Herr talman! Jag har verkligen värdesatt Jonas Jacobsson Gjörtler som politiker, inte minst i det arbete som låg bakom att vi fick livsmedelsstrategin i land här i riksdagen. Han tog verkligen ett ansvar där, och det tycker jag att ledamoten ska ha en stor eloge för. En fungerande livsmedelskedja berör både livsmedelsindustrin och lantbruket. Lantbruket är lika beroende av att det finns en industri som industrin är beroende av att det finns ett lantbruk.

Herr talman! När jag tog del av den här interpellationen blev jag mycket förvånad. Som politiker har jag lång erfarenhet av att samarbeta med näringslivet. Det skulle aldrig falla mig in att som politiker gå in i en process där privata företag ska träffa en affärsuppgörelse mellan varandra. Den erfarenheten har jag sedan mycket lång tid från den kommunala verksamheten. Man ska aldrig gå in i den biten.

Vid tiden för mitt möte med Nomad Foods i februari i år hade koncernen inlett en försäljningsprocess. Det fanns då flera potentiella köpare av Findusanläggningen. Här kan inte och ska inte en regering gå in och styra. Ledamoten Jacobsson Gjörtler, vi måste respektera marknadsekonomins spelregler, och det vet jag att du också tycker. Därför är det helt oförståeligt att du som moderat skriver en interpellation som denna.

Herr talman! Landsbygdsministern! Jag tror att vi kanske pratar om olika delar av processen och möjligen också om olika möten. Det landsbygdsministern beskriver är att man inte ska gå in i en process och störa den eller aktivt försöka att motverka ett fattat beslut. Jag har respekt för den synpunkten, och jag delar åsikten att det handlar om en marknadsekonomi. Därför måste dessa delar kunna fungera av sig själva.

Men så som det beskrivs i den artikel som jag refererar till handlar det om en inbjudan till att medverka vid ett möte, och det är en helt annan sak. När man får en sådan inbjudan att medverka vid ett möte med ägarsfären är frågan vad regeringen gör då. Det finns ingenting som säger att regeringen måste tacka nej till att aktivt delta i ett möte när en sådan situation uppkommer.

Det som landsbygdsministern beskriver tolkar jag som ett möte som har skett på landsbygdsministerns initiativ i februari 2017. Det var bara ett år efter att beskedet kom och då processen redan var igång. Det som beskrivs i den artikel som jag refererar till är ett initiativ som har tagits från ett annat håll.

I artikeln framgår det inte huruvida regeringen har haft möjlighet att kommentera och ge sin bild av det som har hänt. Det var ett viktigt skäl för mig att skriva den här interpellationen och ge regeringen möjlighet att redogöra för hur man hanterade processen. Stämmer den bilden som ges i nyhetsartikeln? Vad är regeringens bild?

Men till min förvåning väljer regeringen att inte ge någon bild och inte förklara hur man har agerat. När regeringen väljer att inte bemöta den kritik som här framförs, då är det svårt att tolka det på annat sätt än att det ligger en del i den kritik som framförs.

Här har regeringen ett utmärkt tillfälle att bemöta det som kanske kan uppfattas som orättvisa eller felaktiga anklagelser. Om man inte har fått möjlighet att redovisa sin syn kanske man tycker att artikeln är missvisande. Då finns det tillfälle nu. Den här interpellationen har ju gett ett perfekt sådant tillfälle.

De frågor som jag ställde i min interpellation kvarstår således. När och på vilket sätt fick statsministern information om möjligheten att ha ett möte med representanter för Findus ägarsfär? Vilka motiv ligger bakom statsministerns beslut att inte medverka vid ett sådant möte utan i stället skicka en annan representant? Och slutligen: Vilka överväganden gjorde statsministern och regeringen när det gäller de argument som skulle framföras vid det här mötet och på vilket sätt skulle samtalen föras?

Jag tycker inte att jag har fått några svar, men jag ser fram emot att kanske få det nu.

Herr talman! Ledamoten refererar till en tidningsartikel. Jag vill upplysa Jonas Jacobsson Gjörtler om att den här personen över huvud taget inte var med på det här mötet. De diskussioner som fördes på mötet kommer jag inte att återge. Jag har lång erfarenhet av att jobba med näringslivsutveckling och jag följer de spelregler som gäller inom näringslivet vid den här typen av kontakter.

Sedan nedläggningsbeslutet kom i mars 2016 har regeringen haft en kontinuerlig dialog och följt utvecklingen. Vi har haft en dialog med Findus, med ägaren Nomad Foods, med Bjuvs kommun, Region Skåne och andra berörda parter. I april träffade näringsministern ledningen för både Findus och ägarbolaget Nomad Foods. Jag har haft möten med konsortiet när det gällde Bjuv. Statssekreterarna Backteman och Lindström på Näringsdepartementet har haft kontakter med inblandade parter. Dessutom har det funnits en särskild kontaktperson på departementet som har sysslat med den här frågan.

Herr talman! Det sorgliga är att Jonas Jacobsson Gjörtler inte är den enda som ställer den här typen av frågor. Även Ann-Charlotte Hammar Johnsson, moderat, har frågat mig på vilket sätt jag har agerat för att förhandlingarna skulle bli framgångsrika.

Jag ställer mig frågan: Vad är det som händer med Moderaterna? När privata företag gör upp med andra privata företag ska en regering inte gå in och förhandla. Att jag ska stå här i Sveriges riksdag och upplysa om detta är faktiskt ganska pinsamt.

Herr talman! Förra månaden meddelade Findus att hela Nomad Foods ärtförädling i Europa ska flyttas till Skåne. Det ersätter givetvis inte nedläggningen av Findus. Vi vet ju inte ens om denna satsning hamnar i Bjuv. Likväl är det positivt och goda nyheter som vi ändock ska välkomna.

Herr talman! Jag måste säga att det ändå är rätt anmärkningsvärt att landsbygdsministern tycker att det är sorgligt att ledamöter i den här kammaren agerar på uppgifter som man får om hur regeringen har agerat för att värna och stärka konkurrenskraften för livsmedelsnäringen och att ledamöter i ett konkret fall tar tillfället i akt och frågar om man hade varit inbjuden till ett möte som skulle kunna påverka förutsättningarna för att ha kvar en av våra främsta flaggskeppsindustrier på livsmedelsområdet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att landsbygdsministern väljer att uttrycka det på det sättet.

Frågan är inte heller formulerad på det sätt som har antytts här, att regeringen aktivt skulle gå in och störa eller förhindra ett privat företag att fatta beslut. Detta handlar om en möjlighet att informera och ge sin bild av ett möte.

Frågan utgår från en nyhetsartikel, så det är inget som jag har tagit ur luften, utan det rör som om en intervju med den tidigare vd:n för Findus där han ger den här bilden. Annars hade man kanske inte behövt att fästa så stor vikt vid den om det hade varit ett fritt kåseri. Det här grundar sig på en intervju som borde ha ganska stor insikt i detta och som lägger ut texten på ett rätt så tydligt sätt.

Därför tycker jag återigen att det är väldigt anmärkningsvärt att regeringen inte bemöter påståendena om man nu tycker att de är så felaktiga i stället för att anklaga mig och andra ledamöter och säga att det sorgligt att vi engagerar oss i den här frågan.

När beskedet kom att man ska förlägga en mindre del av verksamheten till Sverige är det tyvärr symtomatiskt att landsbygdsministern beskriver det som en framgång. Det är bra att något placeras här och inte någon annanstans, men det kan inte betraktas som en framgång när ett stort företag som Findus försvinner och regeringen inte tar sitt ansvar.

Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi är många som engagerar oss i näringslivsutveckling, det är inte fel. Men man måste ändå komma ihåg att vi lever i en marknadsekonomi där det finns spelregler. En regering ska absolut inte gå in och störa den här typen av förhandlingar.

Jag hade möte med Nomad Foods som ägde rum den 21 februari. Den mäklare som hade hand om försäljningen uttalade sig veckan innan i en stor artikel - jag kan lämna över den till ledamoten. Det framgick då att det fanns fler intressenter och att det pågick förhandlingar.

Jag vet att du egentligen inte vill att politiker ska gå in och styra privata affärsuppgörelser, Jonas Jacobsson Gjörtler. Ändå vill du att jag ska redogöra för regeringens och Regeringskansliets interna arbete i fråga om vem som pratar med vem.

Vad som händer med Bjuv är väldigt viktigt för mig. Därför kommer jag inte att tillåta att något politiskt spel stör det arbete som nu sker i Bjuv. Försäljningsprocessen pågår fortfarande. Den är inte klar. Regeringen har vissa kontakter i detta, men vi måste ändå vara överens, Jonas Jacobsson Gjörtler, om att marknadsekonomins spelregler gäller här. Regeringen kan inte gå in i en process mellan två olika privata företag.

Herr talman! Innan jag sätter punkt för denna debatt måste jag ändå säga en sak: Vi har en lång valrörelse framför oss. Jag hoppas, Jonas Jacobsson Gjörtler, att vi kan få upp debattnivån. Man kan inte skjuta på alla bollar. Det blir lätt självmål. Och det är ganska tydligt var bollen har hamnat den här gången.

Överläggningen var härmed avslutad.