Statsbidrag till idrottsföreningar med koppling till vänsterextremism

Herr talman! Jonas Andersson har frågat mig vilka initiativ jag har tagit för att säkerställa att inga statsbidrag till organisationer inom idrottsrörelsen går till den vänsterextrema miljön och andra antidemokratiska krafter. Jonas Andersson har även frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta framöver för att säkerställa att inga statsbidrag till organisationer inom idrottsrörelsen går till den vänsterextrema miljön och andra antidemokratiska krafter.

Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse med över 3,1 miljoner medlemmar och över 18 000 föreningar. Idrottsrörelsen i Sverige är uppbyggd enligt demokratiska principer och utgör en grundbult i den svenska demokratin. I idrottens värdegrund, som ingår i Riksidrottsförbundets, RF:s, stadgar och är vägledande för all verksamhet, framkommer att demokrati och delaktighet är centralt och ska utövas jämställt och oavsett bakgrund.

Regeringen avsätter årligen över 2,1 miljarder kronor i stöd till idrotten. Stödet till idrottsrörelsen bidrar till att ge alla människor samma grundläggande möjligheter att vara aktiva i idrotten och att vara delaktiga i det svenska samhället. Samtidigt är det angeläget att organisationer som bedriver verksamhet som strider mot samhällets grundläggande demokratiska värderingar inte ska få statligt stöd. Detta gäller oavsett om det handlar om idrottsföreningar eller andra civilsamhällesorganisationer.

Sveriges riksdag har beslutat att RF ska pröva frågor om fördelningen av statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med de riktlinjer som regeringen fastställer. Bestämmelser om statsbidrag till idrottsverksamhet finns i förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet.

Regeringen beslutade i januari 2025 att i förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet införa att statsbidrag inte får lämnas till en organisation om den, eller någon av dess företrädare som agerar inom ramen för verksamheten, motarbetar det demokratiska styrelseskicket. Vid samma tillfälle infördes i förordningen även stärkta krav på kontroller mot felaktiga utbetalningar. RF arbetar aktivt med att implementera den reviderade förordningen, till exempel genom att utveckla arbetet med kontroll och uppföljning av de ekonomiska stöd som RF fördelar. Det kan också noteras att RF inte har betalat ut något statsbidrag till den förening som åsyftas i interpellationen.

Regeringen följer löpande upp RF:s arbete med dessa frågor. Regeringen stöder även detta arbete inom ramen för satsningen om 10 miljoner kronor per år från och med 2025 för att bekämpa idrottsrelaterad brottslighet. En del av dessa medel använder RF särskilt till att förstärka det pågående arbetet med att säkerställa att ekonomiskt stöd används korrekt. I riktlinjerna för statens bidrag till idrotten har regeringen beslutat att RF särskilt ska redovisa arbetet med den interna kontrollen av bidragshanteringen.

Slutligen vill jag även nämna att regeringen har beslutat om en samlad nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Av strategin framgår att samhället behöver mobilisera för att stärka motståndskraften bland barn och ungdomar. Det civila samhällets organisationer, såsom idrottsföreningar, spelar här en viktig roll.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Jakob Forssmed för att han är här. Det är bra att vi i riksdagen i dag kan sätta fokus på hur vi kan säkerställa att inga statsbidrag hamnar i fickorna på extremister.

Jag har alltså ställt frågor till Jakob Forssmed om hur det kan säkerställas att inga statsbidrag till organisationer inom idrottsrörelsen går till den vänsterextrema miljön eller andra antidemokratiska krafter. Jag riktar då in mig både på vad som har gjorts och vad man avser att göra framöver.

Jakob Forssmeds svar på interpellationen är klargörande i vissa delar, men det finns samtidigt frågetecken kvar för mig, vilket jag kommer in på senare.

Herr talman! Den specifika organisation som har gjort att jag har valt att ställa den här interpellationen är en idrottsförening i Malmö vid namn Collective Effort IF. Föreningen är uttalat socialistisk – bara detta kan man tycka är lite udda. Föreningen bedriver hur som helst verksamhet inom olika typer av kampsporter som muay thai, alltså thaiboxning. Men man sysslar även med styrketräning, fotboll och annat.

De senaste månaderna har föreningen fått medial uppmärksamhet i både traditionella medier och i sociala medier på olika sätt. Och det är ingen vacker läsning.

I föreningens lokal är det fullt med kommunistisk propaganda, exempelvis i form av affischer. Det är ett rent romantiserande av diktatur och revolution som man sysslar med. Till exempel har man satt upp sovjetiska affischer i sin lokal.

Förutom kommunistpropagandan är det uppenbart att man har ett samröre med den vänsterextrema miljön i Sverige. Exempelvis lägger man i sina grupper på sociala medier ut bilder på specialdesignade basebollträn med den vänsterextrema organisationen Antifascistisk aktions logotyp på, alltså en logotyp med svarta och röda fanor.

Vidare har Collective Effort hyllats i tidningen Brand, en tidning som i sin tur har kopplingar till den vänsterextrema miljön. Det är förvisso ett antal år sedan, men Brand har bland annat tidigare JK-anmälts av Säpo, som då ansåg att tidningen uppviglat till våldshandlingar.

Det är inte nog med detta. Det förekommer även inslag i Collective Efforts verksamhet som det är svårt att se som annat än en ren uppmuntran till våld mot folkvalda politiker. Man stoltserar till exempel med slagpåsar med Jimmie Åkessons ansikte på. Man tränar alltså slag och sparkar mot bilder på politiker. Det är möjligt att det förekommer uppmuntran till våld även mot andra politiker, men det här är det som jag har tagit del av.

Herr talman! Varför är det då viktigt att lyfta upp det här i riksdagen? Jo, förutom att det naturligtvis i största allmänhet är viktigt att vi bekämpar vänsterextremism är det så att det finns statsbidrag med i bilden kring den här föreningen.

Collective Effort är ansluten till Svenska Muaythaiförbundet. Därigenom är man också en del av Riksidrottsförbundets struktur, vilket Collective Effort också anger på sin egen hemsida. Riksidrottsförbundet mottar i sin tur miljardbelopp från staten, som man fördelar vidare i idrottsrörelsen.

Mot den här bakgrunden undrar jag: Är Jakob Forssmed nöjd med hur demokrativillkoren hittills har implementerats sedan införandet häromåret? Och hur ser ministern på hur civilsamhällespolitiken har förändrats sedan dess?

Herr talman! Det gläder mig förstås att Jonas Andersson är glad över att jag är här och svarar på interpellationen. Jag är glad över att vi kan ha det här meningsutbytet, som är initierat av Jonas Andersson. Det är synnerligen angelägna frågor som lyfts här.

Vi har en civilsamhällespolitik som bygger på att vi ska stötta det viktiga civilsamhället i Sverige – som bygger demokrati, som bygger delaktighet, som bygger gemenskap, som bygger rörelse, som bygger allt det som skapar det fantastiska Sverige som vi älskar. Men för att vi ska kunna göra det långsiktigt, med trovärdighet och på ett sätt som ger stödet legitimitet, måste vi ha tydligare verktyg mot dem som inte bidrar till att upprätthålla grundläggande värderingar utan som tvärtom bryter mot dem. Det tycker jag att vi har gjort bra.

Vi har nu bättre verktyg för myndigheter att agera. Vi har tydligare regler för föreningarna när det gäller vad de ska leva upp till för att vara statsbidragsberättigade. Det tycker jag är utmärkt. Till exempel när det gäller trossamfundspolitiken har vi redan sett ett antal samfund och församlingar som har blivit av med sina statsbidrag mot bakgrund av de nya reglerna. Utan att recensera några enskilda beslut tycker jag att det är bra att det nu finns verktyg för att kunna göra detta.

Det är svårt för mig att ta ställning till vad som borde hända kring den här specifika föreningen. Jag kan konstatera att den alltså inte har fått del av något statsbidrag. Huruvida den verksamhet som bedrivs där och som Jonas Andersson beskriver borde vara föremål för rättsvårdande myndigheters uppmärksamhet kan inte jag bedöma. Det finns lagstiftning kring ett antal frågeställningar när det gäller terrorism eller uppmaningar till våld mot förtroendevalda och den typen av saker. Men jag kan inte bedöma – och ska inte heller göra det – om man har brutit mot några lagar. Det är upp till rättsvårdande myndigheter att göra det.

Jag kan konstatera att vi vet att extremistiska krafter på olika sätt vill äta sig in i olika typer av samhällsstrukturer. Det gäller vänsterextrema krafter. Det gäller också högerextrema krafter, som till exempel rör sig runt och i en del supportermiljöer med aktivklubbar och annat. Det är angeläget att vi rider spärr mot dem som vill någonting annat än att upprätthålla de demokratiska ideal varpå vårt samhälle vilar. Det är alltså ett angeläget arbete att göra – att stötta civilsamhället men också rida spärr mot extremismen.

Herr talman! Tack, Jakob Forssmed, för svaret!

Jag lyfter den här typen av frågor också eftersom jag vet hur viktigt civilsamhället är för Sverige som land. Det svenska föreningslivet är på många olika sätt en grundpelare i vårt samhälle. Det är också därför jag tycker att det är viktigt att vi ser till att pengar inte går till fel krafter.

Jag förstår naturligtvis det som Jakob Forssmed tar upp: att han som statsråd inte kan gå in och säga att en specifik förening inte ska få bidrag och så vidare. Det är därför som jag ställer frågorna lite mer generellt, utifrån den proposition som riksdagen beslutade om tidigare under mandatperioden.

Jag tycker i varje fall att det framkom en del positiv information i Jakob Forssmeds svar på den interpellation som jag ställt. Jag tänker bland annat på att de nya demokrativillkoren för statsbidrag till civilsamhället har implementerats i förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet. Jag kände faktiskt redan till det, men jag vill ändå understryka att det var bra att Jakob Forssmed lyfte upp det som ett exempel på en förändring som har skett.

Hade de nya demokrativillkoren inte implementerats hade det kanske kunnat vara en förklaring till hur en organisation som Collective Effort, med både vänsterextrema och våldsbejakande inslag, kan finnas med i en organisationsstruktur som mottar statsbidrag. Men nu har demokrativillkoren implementerats. Det gör det hela mycket märkligt, tycker jag.

För mig är det extremt anmärkningsvärt hur en organisation med så tydliga vänsterextrema och våldsbejakande inslag kan finnas med i en organisationsstruktur som alltså mottar miljardbelopp av skattebetalarna, av staten.

Jakob Forssmed nämner att Riksidrottsförbundet inte har fördelat statsbidrag direkt till Collective Effort. Det är förstås bra om det ligger till på det sättet. Det är för mig en självklarhet att inte en enda krona av skattebetalarnas pengar ska hamna i våldsbejakande extremisters fickor.

Herr talman! Jag menar att Collective Effort och vad de sysslar med dessvärre ändå legitimeras just nu av den statliga politiken. Genom sin koppling till Riksidrottsförbundet blir Collective Effort en del av en statligt erkänd struktur. Det blir som en typ av kvalitetsstämpel. Även om Collective Effort inte får egna statsbidrag verkar man inom ett system som finansieras med skattemedel. Man får tillgång till resurser, nätverk, plattformar och så vidare.

Det jag undrar är: Håller Jakob Forssmed med mig om att det kan finnas en risk för att den statliga civilsamhällespolitiken legitimerar extremism även om det inte sker genom direkta statsbidrag?

Herr talman! Min uppfattning är att vi gör någonting bra med de nya demokrativillkoren. Vi ger nämligen både myndigheter och Riksidrottsförbundet större möjlighet att agera mot föreningar och organisationer som bryter mot samhällets grundläggande värderingar, som diskriminerar, som kränker eller som på annat sätt agerar våldsbejakande eller terrorromantiskt eller vad det nu kan vara.

Sedan kan jag inte ta ställning i det enskilda fallet, men jag kan konstatera att vi nu har skarpare verktyg på plats. Vi har skarpare krav på myndigheterna och på Riksidrottsförbundet att agera mot föreningar som bryter mot de grundläggande villkoren för bidragsgivning. Det är detta som demokrativillkoren innebär. Jag tycker att det i grunden är bra.

Jag tycker att Jonas Andersson har en poäng i det han säger. Det är ju en bakgrund till att vi har de villkor för bidragsgivning som vi nyligen har fattat beslut om och som har implementerats i ett stort antal förordningar – jag tror att vi har implementerat de här villkoren i ett fyrtiotal förordningar.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag också är glad över det arbete vi har gjort med demokrativillkoren och att de har införts. Samtidigt inser jag att det ibland kan vara svårt att träffa exakt så rätt som man vill med den här typen av lagstiftning. Man behöver alltså alltid vara redo att göra mer, tänker jag.

Ett fenomen i det svenska samhället som skapat en het politisk debatt och krav på åtgärder är så kallade aktivklubbar, som jag tror att Jakob Forssmed själv nämnde nyss. När det fenomenet har beskrivits i medier har man talat om det som ett slags celler med kopplingar till politisk extremism där personer samlas för kampsports- och styrketräning. Man bygger upp en typ av våldspotential, skulle man kunna säga. De aktivklubbar som har lyfts fram i den svenska debatten har haft sin politiska hemvist på andra kanten, om man jämför med Collective Effort IF som jag tar upp här i debatten. Men om man tänker efter: Vad är det egentligen som skiljer Collective Effort från de aktivklubbar som medierna har skrivit om?

I fallet med Collective Effort handlar det tveklöst om politisk extremism. Samtidigt tränar man alltså kampsport, styrketräning och så vidare tillsammans. Man utvecklar sina färdigheter och, om man så vill, sin våldspotential. På ett sätt är fallet med Collective Effort mer långtgående än de aktivklubbar på högerkanten som har omtalats i medierna, detta med tanke på att man finns med under ett statligt paraply som mottar miljarder i statsbidrag.

Mot bakgrund av det som har framkommit i den här debatten vill jag slutligen fråga Jakob Forssmed om han är beredd att se över demokrativillkoren vid statsbidrag till civilsamhället ytterligare. Hur ser Jakob Forssmed egentligen på demokrativillkoren framöver?

Det är förvisso bara drygt ett år sedan demokrativillkoren trädde i kraft, men jag tror det är viktigt att alltid stå redo att göra mer. När organisationer med så här tydliga vänsterextrema och våldsbejakande inslag legitimeras av staten kan vi inte vara nöjda.

Herr talman! Tack, Jonas Andersson, för detta!

Föreningar som ägnar sig åt våld, uppmanar till våld eller på olika sätt vill agera våldsamt i vårt samhälle ska naturligtvis inte uppbära några statliga stöd för detta. Jag ser med oro på att våld på olika sätt används eller förhärligas i föreningar, och själva våldet kan ju ibland radikalisera människor. Det här är långt ifrån kampsporten i samhället i övrigt, vilken snarare är en fantastisk kraft inte minst i utsatta områden där man i olika sammanhang bedriver verksamhet på ett utomordentligt sätt.

Det finns alltid skäl att följa hur lagstiftning och annat implementeras. Det handlar både om demokrativillkoren och vikten av förutsägbarhet för föreningar så att det inte skapas en osäkerhet – något som en del har flaggat för – liksom att verktygen är tillräckligt skarpa för att faktiskt slå mot de verksamheter som på olika sätt hotar vårt samhälle.

Jag tycker att vi i grunden har hittat en bra balans. Det här har varit i kraft en ganska kort tid, och det finns alltid skäl att följa utvecklingen. Man ska aldrig vara främmande för att vidta de åtgärder som krävs för att uppnå de syften som man vill uppnå, nämligen att ge ett brett och bra stöd till civilsamhället brett, trossamfund och idrottsrörelsen. Samtidigt ska vi se till att värna dess legitimitet och se till att de som vill omstörta våra samhällen inte får del av det statliga stödet.

Med det vill jag tacka för den här interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.