Statliga bolag

Herr talman! Edward Riedl har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att se över det statliga ägandet av bolag mot bakgrund av att Riksrevisionen anser att det inte längre kan motiveras utifrån de av riksdagen fastställda kriterierna gällande statligt ägande.

Riksrevisionen har granskat regeringens arbete med att bedöma och upprätthålla aktualiteten i motiv, syfte och mål med de statliga bolagsinnehaven. Riksrevisionen har redovisat sin granskning i en granskningsrapport i januari 2017.

Riksrevisionens rapport bereds nu i Regeringskansliet, och regeringen kommer att presentera sitt ställningstagande till denna enligt normal praxis - det vill säga genom en skrivelse till riksdagen inom de fyra månader som regeringen har på sig från det att Riksrevisionens rapport inkommit till Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det statliga bolagsägandet i Sverige har tillkommit vid olika tidpunkter och av skilda skäl. Många av bolagen har sitt ursprung i affärsverksamhet inom myndighet, affärsverk eller statliga monopol, men över tid har förutsättningarna ofta förändrats. Därför prövar staten löpande skälen för fortsatt statligt ägande liksom bolagens olika uppdrag och inriktning.

Jag vill dock inte föregå regeringens beslut i denna fråga utan hänvisar till det ställningstagande som kommer att redovisas i en skrivelse senare i vår.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag tänkte kort börja med att ge en bakgrund till varför frågan är intressant, givet de synpunkter Riksrevisionen har skickat med till följd av regeringens styrning av bolagssfären.

Svenska staten är alltså en av de största bolagsägarna i Sverige, med 158 000 anställda i ett femtiotal bolag. Precis som ministern beskriver har detta på olika sätt vuxit fram över tid, bland annat därför att man har skapat olika monopolsituationer när man har brutit ut den typen av verksamhet från tidigare statlig verksamhet. Ett exempel är Swedavia, som har hand om de statliga flygplatserna.

De flesta av innehaven är mot den bakgrunden helt okontroversiella. Det som ibland blir kontroversiellt är när man befinner sig på redan fungerande marknader. Då ser det hela lite annorlunda ut. I en demokratisk och väl fungerande marknadsekonomi måste man ha några saker klart för sig. Staten får dubbla roller som måste hanteras i en marknadssituation. Riksrevisionen beskriver detta utförligt på ett bra och pedagogiskt sätt i sin skrivelse.

Staten reglerar, övervakar och blir många gånger också en rättskipande instans. Det innebär att staten i det fallet inte har en alldeles enkel och helt given roll. Det måste hanteras.

Förenklat kan man säga att riksdagen har beslutat om kriterier som ligger till grund för hur staten ska se på ägandet av sina bolag. Det här vet jag att ministern kan mycket väl. Enligt riksdagen ska staten äga bolag bara när det är motiverat av andra skäl än att skapa ekonomiskt värde. Det kan, herr talman, många gånger uppfattas som något märkligt, vilket det faktiskt inte är. Finns det en fungerande marknadsekonomi och staten befinner sig med statliga bolag i en konkurrenssituation måste alla dessa roller balanseras.

Då kommer vi fram till vad Riksrevisionen för fram i sin kritik. Av det femtiotalet statliga bolag saknas hos åtminstone åtta av dem de kriterier riksdagen har fastställt som grund för ägandet av statliga bolag. Tre av bolagen är SAS, Bilprovningen och Apoteket.

Herr talman! Det är mot denna bakgrund jag har frågat näringsminister Mikael Damberg vilka åtgärder han avser att vidta för att se över det statliga ägandet av de bolag som Riksrevisionen lyfter fram. Jag har full respekt för det beredningsarbete som pågår i Regeringskansliet till följd av rapporten. Det ska givetvis hanteras på gängse sätt. Men min fråga kvarstår. Det hade varit intressant att höra ministern ge några synpunkter om de stora frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det blir lite knepigt för mig att ha denna interpellationsdebatt eftersom regeringen vill svara på Riksrevisionens skrivelse enligt praxis. Vi brukar göra det utförligt så att det blir en bra argumentation i alla led, så att alla kan läsa både Riksrevisionens granskning och regeringens svar - och sedan kan alla ta ställning.

Givet att vi återkommer till den diskussionen vill jag börja med ett par principiella ställningstaganden. Den här regeringen drivs inte av ett ideologiskt färgat förhållningssätt till de statliga bolagen. Jag upplevde att den borgerliga regeringen hade och inte minst Moderaterna har haft en tradition av att driva privatiseringsfrågorna tydligt. Det har varit en ideologisk linje från er sida. Det har resulterat i ett antal problem när man har sålt vid fel tid eller drivit på en förändring där man inte har kunnat förutse utvecklingen i framtiden.

Den här regeringen har en pragmatisk hållning till innehavet. Vi tycker att det är viktigt att jobba med ansvar, långsiktighet och ett hållbart värdeskapande som utgångspunkt. Det är precis som interpellanten säger, nämligen att olika bolag har olika motiv för sin ställning i den statliga bolagsportföljen. Det kan vara historiska skäl, marknadsmisslyckande eller samhällsuppdrag. Det finns en rad olika skäl till att det finns statliga bolag och till att en regering, och riksdagen, kan bestämma att det ska fortsätta att vara så.

Däremot vill jag igen, principiellt, säga följande utan att gå emot Riksrevisionens rapport. Många länder är avundsjuka på hur vi i Sverige har organiserat vår bolagsförvaltning och lyckats kombinera en ekonomistyrning och annan styrning av bolagen som gör att de på ett fungerande sätt kan konkurrera på konkurrensutsatta marknader. Det kommer vi att återkomma till i svaret på skrivelsen.

Jag har inte, som näringsminister, en privatiseringsagenda. Det har jag varit tydlig med. Men interpellationen är en indikation på att Moderaterna har en annan agenda. Utifrån vad Edward Riedl har sett av Riksrevisionens rapport, vilka bolag kan Moderaterna inte tänka sig att sälja? Är det bara den korta lista som Riksrevisionen har pekat på som är aktuell för er? Har ni en bredare lista? Jag har tidigare läst motioner som ni har väckt där ni har pekat ut några bolag som är viktiga att fortsätta att äga. Hur ser ni från Moderaternas sida på det statliga ägandet?

Herr talman! Ministerns svar är intressant. Det föranleder två frågor som jag skulle vilja att ministern på något sätt försöker besvara i sitt nästa inlägg.

Den ena frågan är om de kriterier riksdagen har fastställt för statens ägande av bolag är bra. Den andra är om man bör följa de kriterier som riksdagen har satt upp. Är det en rimlig hållning?

Skälet till att jag ställer de här frågorna till ministern är givetvis den rapport som Riksrevisionen har tagit fram. Riksrevisionen jobbar ju med att på riksdagens uppdrag granska hur de statliga bolagen styrs. Det är väl rätt rimligt, herr talman, åtminstone enligt min uppfattning - om riksdagen har fastställt kriterier borde regeringen tycka att det är rimligt att förhålla sig till dem och även att de ska följas. Det ska bli intressant att höra hur ministern ser på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De kriterier som ligger till grund har Riksrevisionen granskat, och man har kommit fram till att för åtta av de här bolagen kan man inte längre se något skäl till fortsatt statligt ägande. Dit räknas några av de bolag som jag har tagit upp. Något av dem tror jag kan vara okontroversiellt till och med för ministern, till exempel SAS. Bilprovningen och Apoteket lyfts upp.

Den ideologiska frågeställningen tycker jag absolut att man kan föra en diskussion om. Där skulle det också vara intressant, givet att jag är lite nyfiken på det, att höra hur näringsministern funderar. Tror ministern att staten är en bättre ägare än andra och borde finnas på fler marknader? Borde vi starta fler statliga bolag och vara ute och konkurrera?

Det som många andra, inte minst Stefan Fölster, lyfter fram är att staten historiskt sett inte är en bättre ägare utan tvärtom en sämre värdeskapare. Alla de pengar staten har i sina statliga bolag har över tid lett till ett minskat värdeskapande. Om man nu vill placera pengar från statens sida skulle det vara bättre att placera dem på andra ställen.

Men åter till det ideologiska, för det är klart att jag ska svara på ministerns frågeställning. Det finns många bolag som under historiens gång har hamnat i statens portfölj som jag tror är rätt okontroversiella. Man tänker att de nog kommer att finnas kvar där över tid. Det finns många sådana bolag. Jag tror att Anders Borg hade en debatt förra mandatperioden. Jag minns inte om det var nuvarande näringsministern som var interpellant då eller om det var någon annan från hans parti. Då räknades det upp en hel del bolag där nog ingen i dag skulle säga att vi skulle ha ett statligt ägande. Men de finns nu i portföljen, och det finns inga tankar på att sälja dem. Det finns alltså ingen sådan agenda, men det finns inget egenvärde i att staten är en stor ägare i en massa bolag.

Frågan man kan ställa sig om SAS - låt oss resonera om ett enskilt bolag - är om det finns någon poäng med att staten äger ett flygbolag i den globaliserade värld vi lever i, där det finns privata företag som gör detta. Är staten den bästa av ägare? Som situationen har sett ut för SAS verkar det inte vara på det sättet. Det ska bli intressant att höra hur ministern ser på de frågorna.

Men min grundfrågeställning till ministern är som sagt denna, herr talman: Är riksdagens kriterier bra, enligt ministern? Och alldeles oavsett detta, är det kriterier man bör följa eller inte?

Herr talman! Svara på Riksrevisionens rapport kommer jag att göra enligt praxis och till riksdagen, som jag förklarade i mitt interpellationssvar. Vi ska inte föregå det helt och hållet.

För att börja med värdeskapandet: Jag vet att Moderaterna nu driver kravet på no-go-zoner. Lite skämtsamt sagt är det nästan så att jag känner att vi skulle ha no-go-zoner när det gäller borgerliga regeringars ansvarstagande för statliga bolag efter både Nuonhaveriet och det haveri som jag nu behöver hantera i Postnord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nuonaffären, bara för att sätta detta i perspektiv, innebar nedskrivningar för statens del på 53 miljarder kronor. Det är ofattbart mycket pengar som svenska skattebetalare har gått miste om. Men inte bara det. De stora nedskrivningarna präglar fortfarande Vattenfalls balansräkning och ekonomiska verksamhet. Tänk om Vattenfall inte hade gjort den här affären utan kunde ha valt att använda den ekonomiska styrkan till att investera snabbare i det förnybara, vilket man nu vill göra. Det är klart att det spelar stor roll också hur man förvaltar bolagen, om man är långsiktig och har klok ägarstyrning.

Ett annat högaktuellt exempel är Postnord. Mitt parti var motståndare till den sammanslagning som genomfördes därför att vi tyckte att underlaget var för dåligt. Nu visar det sig att prognoserna för sammanslagningen var rent hittepå. Brevvolymerna i Danmark skulle minska med mellan 4 och 5 procent. Redan andra året minskade de med 9 procent och året efter med 10 procent. Dessutom har den danska verksamheten särliga villkor som gör att de som ska sägas upp i Danmark nu ska få tre årslöner utan att behöva jobba. Det är klart att det finns en jätterisk att underskotten i Danmark nu vältras över på Sverige - och det aktieägaravtalet, den konstruktionen, var Edward Riedls regering med och byggde.

Det är klart att man också måste ta ansvar för förvaltandet av de statliga bolagen. Det har vi gjort. Vi har också stramat upp ägarstyrningen av de statliga bolagen så att vi har skriftlig kommunikation med bolagen. Om bolagen vill genomföra en större affär ska de inkomma skriftligt till regeringen och regeringen svara skriftligt så att vi efteråt kan följa upp vad som har hänt men också utkräva ansvar. Det är rimligt att man har en sådan ordning, så jag tycker att vi är duktigare på ägarstyrning. Vi ser mer seriöst på det än den tidigare regeringen gjorde, i alla fall i de här konkreta fallen.

När man talar om SAS kan man såklart ta enskilda exempel i bolaget. Vi vet ju alla här i kammaren att riksdagen har beslutat att det finns ett bemyndigande för regeringen att minska eller helt upphöra med ägandet i SAS. Jag har också sagt offentligt att jag tycker att staten, som är en stor ägare i SAS, ska vara en ansvarsfull ägare när den är ägare men att den inte är en långsiktig ägare av SAS. Över tid kommer vi att pröva vårt ägande i SAS på basis av den ekonomiska situationen i bolaget och på marknaden men också pröva om bolaget är i rätt position för att man ska kunna göra en försäljning av aktierna i SAS.

Det är ett exempel. Det är också viktigt att säga att riksdagen inte har gett ett oändligt carte blanche till vilken regering som helst att sälja. Riksdagen har fattat beslut om vilka bemyndiganden som finns för regeringen att sälja enskilda bolag, och det är självklart att regeringen både lyssnar på och rättar sig efter riksdagens beslut.

Herr talman! Ministern sa i ett tidigare inlägg att han inte har någon privatiseringsagenda. Det är intressant att höra att näringsministern ändå kan tänka sig att sälja SAS och att vi inte ska vara långsiktiga ägare där.

Det är just det som är det intressanta. Det är också där riksdagens kriterier för hur ägandet ska se ut kommer in, det vill säga vad som ska ligga till grund för att staten ska vara ägare i ett bolag. Därför är det intressant, och därför kan man föra den diskussionen. Någonstans kan alltså ministern åtminstone tänka sig att sälja saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan, herr talman, vill jag bara stanna upp vid en sak. Det lades ned mycket tidigare, men jag skrev så här i mitt eget block: Är socialdemokrater bättre förvaltare av statliga bolag än andra regeringar? Sedan tog ministern upp just detta. Han tyckte faktiskt att socialdemokrater var bättre.

Låt oss ta ett exempel. I tider av faktaresistens är ju fakta väldigt spännande. Vi tittar på Vattenfall. Då lyfts Nuon ofta fram. Vi kan titta på resultaten eller rättare sagt nedskrivningarna i Vattenfall, på när de har gjorts över tid under blå regeringar och under röda regeringar. Jag är nyfiken på om ministern vet svaret. Jag vet svaret och kan säga det; ministern får hålla för öronen om han vill. Nedskrivningarna har varit lika stora i tider med röda regeringar som i tider med blå regeringar - Nuon inkluderat.

Då är frågan: Är socialdemokrater bättre? Nej, det är nog helt enkelt så att politiker inte är de bästa företagarna. Även om näringsministern verkar ha uppfattningen att han är en väldigt duktig företagare är det sällan på det sättet att politiker är de bästa företagarna.

Det är mot den bakgrunden de här kriterierna är intressanta. Då är min undran: Är riksdagens kriterier bra? Bör de följas?

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att diskutera Vattenfall med tanke på de nedskrivningar som har gjorts där på grund av en affär som många varnade för. Vi ställde frågan om det verkligen var klokt att köpa den här nederländska verksamheten, byggd på fossilkraft, i det skifte som vi stod inför. Den förra regeringen gick vidare med det, och det har kostat 53 miljarder i nedskrivningar.

Vi vet alla att när nedskrivningar görs, då görs de på grund av sänkta priser på marknaden. Affärerna kan alltså ha gjorts vid olika tidpunkter, och nedskrivningarna kommer i ett läge då priserna sjunker. Det gäller att göra en koppling mellan vilka affärer som har varit bra, vilka affärer som har varit dåliga och vad som bygger värde över tid.

Jag tycker att den senaste regeringsperioden visar att ni med både Postnordsammanslagningen och Nuonaffären kring Vattenfall gjorde ett antal riktiga felskär i ägarstyrningen av bolag, som har kostat på mycket.

Jag konstaterar också att jag kommer att svara på skrivelsen enligt gällande praxis men att Moderaterna i alla fall varit väldigt tydliga i denna debatt: Apoteket och Bilprovningen ska säljas ut. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det var slutsatsen av argumentationen. Jag ser fram emot valrörelsen, när vi kan diskutera dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.