Statlig service på landsbygden

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig hur regeringen och jag definierar grundläggande statlig service och om det är mitt ställningstagande att medborgare i hela landet får valuta för skattepengarna när det gäller den grundläggande statliga servicen.

Alla statliga myndigheter har en serviceskyldighet i enlighet med förvaltningslagen. För vissa myndigheter är medborgarservice en av kärnuppgifterna i verksamheten. Dessa myndigheter har därför omfattande medborgarkontakter och har verksamheter som kräver särskilda kontor för service till medborgare och företag.

Landsbygdskommittén skriver i sitt betänkande För Sveriges landsbygder - en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd att det är särskilt viktigt att vissa myndigheter har en lokal närvaro. Det handlar om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket, Pensionsmyndigheten, polisen och Migrationsverket.

Statens servicecenter behandlar också frågan om statlig lokal service i rapporten En sammanhållen organisation för statlig lokal service som lämnades till regeringen den 22 mars 2017.

De digitala servicekanalerna bidrar till att säkerställa likvärdig service i hela landet. Myndigheternas lokala närvaro är dock viktig för ett Sverige som håller ihop och för att den som inte kan eller vill ta del av statliga myndigheters tjänster digitalt ändå ska få god service oavsett var i landet man bor. Regeringen arbetar därför med att främja utvecklingen av medborgarservice i hela landet genom såväl lokal närvaro som digitala kanaler.

Landsbygdskommitténs betänkande och remissinstansernas synpunkter samt Statens servicecenters rapport bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen kommer därefter att ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa den grundläggande statliga servicen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

I sitt sommartal i juni 2016 sa statsministern att hela Sverige ska leva. Att staten finns närvarande i hela landet är viktigt för ett Sverige som håller ihop. Civilministern fick samtidigt uppdraget att säkra hela landets tillgång till grundläggande statlig service.

Jag läste nyligen en statlig utredning från 2009, Se medborgarna - för bättre offentlig service, som berörde detta. Där instämmer remissinstanserna i att alla medborgare ska ha likvärdig tillgång till service. Men remissinstansernas bild av vad som är likvärdig tillgång till service varierar väldigt mycket. Det är lite grann därför som jag har skrivit den här interpellationen.

Vad menar man egentligen med att hela Sverige ska leva? Jag tror att nästan alla politiska partier säger det. Ja, jag tror faktiskt att alla gör det. Vad betyder likvärdig service för alla medborgare oavsett var i landet man bor? Är det över huvud taget möjligt med en likvärdig service? Vad krävs för att man ska uppnå det?

Utlokalisering av statliga myndigheter är bra, men från ett primärt medborgarperspektiv är det närvaron av kommunal, regional och statlig service som efterfrågas. Det gäller närhet till ett öppet medborgarkontor, till skola, till primärvård, till polis och till postkontor. Det är grundläggande trygghetsstrukturer som vi alla efterfrågar.

En utlokaliserad myndighet utan medborgarnytta i närområdet fyller visserligen behovet av nya arbetstillfällen, men det är inte säkert att det skapar en likvärdig tillgång till service för medborgarna i landsorten. Det beror ju på om man har en lokal närvaro med öppna kontor eller om man har en digitalisering som alla kan ta del av.

Utlokaliserade myndigheter leder troligtvis till marginell nytta för dem som redan bor på landsbygden och som ser den medborgarnära statliga servicen successivt försvinna. Boende på landsbygd känner sig inte sällan lämnade när statlig direktservice försvinner helt från mindre kommuner. Avståndet till serviceställen i glesbygd ökar avsevärt, eftersom besökskontor dras in i flera närliggande kommuner samtidigt.

Det är framför allt sju statliga myndigheter som nämndes i den tidigare utredningen och som är relevanta även i dag och som har täta medborgarkontakter. Det är Arbetsförmedlingen, till viss del Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Kronofogden, Migrationsverket, polisen och Skatteverket. När dessa kontor försvinner försvårar det för många att bo kvar.

Även dessa myndigheter måste göra kostnadseffektiviseringar. Då prövar de att på olika sätt ha en dialog med medborgarna. När man besöker landsbygden hör man ofta äldre personer säga: Det finns inte en bank där jag kan sätta in mina pengar, och jag kan inte heller ta ut pengar där. Allting är digitaliserat. Vi har inte tillgång till bredband. Jag vet inte hur man använder en dator.

När de medborgarnära kontoren försvinner är det inte alltid som de tekniska lösningarna blir relevanta för dem som bor i landsorten.

Därför blir det alltmer otydligt: Vad innebär det att ha en lokal närvaro? Är en utställd myndighetsdator en lokal närvaro? Är ett poliskontor som är bemannat någon dag i veckan lokal närvaro? Hur kvalitetssäkras ett videomöte jämfört med ett personligt möte?

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp, för denna interpellation!

Sverige har tillåtits att glida isär alltför länge. De regionala klyftorna har tillåtits växa i vårt land. Detta påverkar på sikt tilliten till den svenska staten och våra offentliga institutioner.

Det finns delar i vårt land där människor känner att staten har övergivit dem. Statskontorets kartläggning, som genomfördes efter en beställning från regeringen, visade att den svenska staten har en lång centraliseringsvåg bakom sig. Verksamheter har centraliserats till Stockholm och andra stora städer. De statliga myndigheternas fysiska närvaro har minskat i stora delar av landet, och det kan inte accepteras.

Det här är inget som kan accepteras, och denna regering har tydligt markerat att trenden måste vändas. Vi har tre olika processer som alla handlar om att förstärka den statliga närvaron och få en bättre spridning av statliga jobb.

Den första processen handlar om omlokalisering av myndigheter. I debatten används uttrycket "utlokalisering". Vår utgångspunkt, fru talman, är att Stockholm inte kan vara huvudregeln. Den svenska staten måste beakta hela landets intressen, och då måste vi också säkerställa att det finns en god spridning av de statliga jobben.

Fler städer måste ges möjlighet att vara verksamhetsorter för de statliga myndigheterna. Vi har därför börjat omlokalisera statliga myndigheter från Stockholm till andra delar av landet. Två beslut är redan fattade. Det gäller Fastighetsmäklarinspektionen som kommer att flyttas till Karlstad från Stockholm. Det gäller även E-hälsomyndigheten som flyttas till Kalmar. Fler beslut följer. Vi kommer att behöva jobba med omlokaliseringar av hela eller delar av myndigheter.

Fru talman! Den andra delen handlar om den statliga servicens närvaro, vilket Lotta Finstorp även tar upp i sin interpellation. Frågan är viktig, för om vi vill digitalisera den offentliga sektorn och effektivisera den offentliga sektorns verksamhet måste vi också säkerställa att alla får stöd. Alla måste ha möjlighet att ta del av offentliga tjänster. De som inte kan använda sig av digitala tjänster måste få stöd. Dessutom behöver enskilda och företag alltid ha möjlighet till fysiska möten i servicesituationer med den statliga och kommunala sektorn.

För närvarande har vi ett stort antal servicekontor som i praktiken är ett samarbete mellan flera myndigheter. Det handlar om att finnas till som en servicepunkt för medborgarna. Vi behöver dock fler servicekontor. Den statliga servicenärvaron kommer att behöva öka. Därför fick jag för några månader sedan i uppdrag av statsministern att verka för detta, vilket interpellanten också lyfter fram.

Vi har satt igång en process, och redan nu finns två underlag som vi arbetar vidare med. Det handlar dels om Landsbygdskommitténs betänkande, dels det underlag som vi har fått från Statens servicecenter. Det här är viktiga bidrag i arbetet. Svenska staten ska bidra till att hålla ihop Sverige, inte splittra det. I ärlighetens namn är det inte en sådan utveckling vi har bakom oss. En lång period av centralisering måste brytas.

Den tredje delen av politikområdet för en sammanhållen offentlig förvaltning i landet är att ta fram en ordning för myndigheter för hur de ska fatta beslut i lokaliseringsfrågor. Nu fattas dessa beslut oberoende av varandra, vilket innebär att orter och regioner i vårt land kan drabbas av flera nedläggningar samtidigt eller under en sammanhållen period. Här måste regeringen ta ansvar, och vi jobbar med att ta fram en ordning för detta.

Fru talman! Tack, ministern, för en viktig debatt med bra inlägg! Att hela Sverige ska leva och hålla ihop är en allvarlig fråga. Jag tror att de flesta partier jobbar med detta och försöker hitta lösningar. Det handlar egentligen inte bara om att det ska finnas tillgång till statlig, kommunal och regional service på orterna och kloka digitala lösningar.

Drygt 100 av Sveriges 290 kommuner har färre än 11 000 invånare. Många ligger storstadsnära. Jag bor själv i Flens kommun. Vi har 17 000 invånare och ligger en timme från Stockholm. Även om Flen räknas som landsort är det inga problem för oss. Många andra har dock långa avstånd och kan ha svårt att pendla. Då gäller det att inte beskatta bensinen så att människor inte kan ta sig till jobbet. Det finns alltså många delar i detta.

En sak jag tänkte på gäller information till medborgare som bor på landsorten och handlar om lokala tidningsredaktioner. Egentligen är detta ingen statlig fråga. Men många redaktioner har lagts ned, vilket gör det svårare att bevaka vad som händer i samhället om man exempelvis inte är helt och hållet digitaliserad.

Stora delar av Sverige saknar mediebevakning av närsamhället. Folk har svårt att få information om vad som händer i den statliga service som finns utlokaliserad. Lokalt bevakade nyheter har historiskt knutit samman människor och har bidragit till samhörighet. Om vi ska se till att hålla ihop Sverige är även detta en viktig del. Det här är inte framför allt en politisk fråga utan handlar mer om hur vi ska lösa den problematik som finns.

Många reformer har även stärkt landsbygden. Jag tänker på avregleringen av apotek. Antalet apotek har ökat med 40 procent, vilket också är något som gynnar glesbygd och landsbygd så att man faktiskt kan bo kvar. Det handlar alltså om många delar.

Det kan bli precis så som ministern säger: När myndigheterna inte talar med varandra om de ska lägga ned lokalkontor kan det bli så olyckligt att flera läggs ned på samma ställe samtidigt. Det finns dock även goda exempel. I Katrineholm finns Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan vid samma disk på biblioteket. Detta har varit väldigt lyckosamt. Det här finns på flera ställen i Sverige. Kanske borde möjligheten att ha lokala statliga servicekontor utökas.

Jag tänker även på vårdcentrals- eller hälsovalsreformen i primärvården. I Sörmland har många fler vårdcentraler tillkommit. De är privat drivna, och de har vuxit upp även på mindre orter.

Det gäller alltså att se en helhet i alla delar om man vill få hela Sverige att leva. Folk måste kunna bo kvar för att det ska bli en levande landsbygd. Då behövs en bejakande politik i alla delar, och man måste se till helheten.

Jag nämnde tidigare bensinskatten som exempel. Kollektivtrafik finns ju inte överallt. Trots att jag bor Stockholmsnära skulle jag inte kunna ta bussen till stationen, för det finns ingen.

Det blir ett Stockholmsperspektiv i vissa delar av regeringens politik, vilket gör det väldigt svårt att bo kvar på landsbygden. Även om det finns ett lokalt skatteverkskontor i det egna samhället finns det delar som gör att man ändå inte kan bo kvar. Att kunna bo och verka i attraktiva miljöer handlar även om bostadspolitik.

Det gäller att se till alla dessa delar. För om man skruvar fel i en av dem kan inte hela Sverige leva.

Fru talman! Tack återigen, Lotta Finstorp, för viktiga inlägg i debatten! Låt mig också säga att debatten gläder mig. Vi har ju haft debatter med företrädare för Moderata samlingspartiet som har ifrågasatt omlokalisering av statliga jobb och har talat om ersättningsjobb. De har varit kritiska till regeringens ingång och Landsbygdskommitténs betänkande.

Jag tycker att det är viktigt, fru talman, att det också finns moderata företrädare i kammaren som står upp för principen om att statliga jobb måste spridas bättre och att det även finns ett internt tryck inom Moderata samlingspartiet på att staten har ett ansvar för att hålla ihop Sverige.

Låt mig utan att förlänga debatten påminna interpellanten om något som dock inte är temat för interpellationen. De erfarenheter som vi har av privatiseringar och kommersialiseringar av verksamheter av gemensamma tjänster i Sverige kan inte sägas ha lett till förbättringar för glesbygden, snarare tvärtom. Marknadens drivkrafter har förstärkt urbaniseringen. Här behöver staten tänka om och vara en motvikt mot sådana drivkrafter. Staten behöver stå för en gemensamt finansierad och reglerad service för alla medborgare, oavsett var i landet de bor.

Därför har vi också inslag i glesbygdspolitiken som handlar om att statligt subventionera delar av den kommersiella servicen. Marknaden och marknadens principer kan här inte vara gällande när det handlar om människors tillgång till kommersiell och offentlig service. Här har vi ett ansvar att hålla ihop Sverige.

Fru talman! Det är viktigt att representanter för olika partier är självkritiska på denna punkt. De måste våga erkänna att den marknadsliberala dogm som gällt i vårt land i flera decennier beträffande organiseringen av exempelvis välfärdstjänster knappast har lett till att vi har hållit ihop samhället och förstärkt servicen för dem som bor i svensk glesbygd. Det är dock en annan debatt, och jag ska inte förlänga denna.

Låt mig återgå till frågan. Detta är viktigt, och för att det ska ske krävs en förvaltningspolitik som fokuserar på gemensamma intressen som svenska staten har. Det är en förvaltningspolitik som har ett koncernperspektiv. De beslut som fattas av enskilda myndigheter är logiska. Det är bra beslut utifrån myndighetens enskilda perspektiv. Men någon måste ju också ta ansvaret för helheten, för den svenska staten, för det gemensamma intresse som våra myndigheter har. Där jobbar nu regeringen med de processer som jag försökte beskriva.

Fru talman! Jag är övertygad om att de här processerna är en grundförutsättning för digitaliseringen av den offentliga sektorn. Är det så att det inte finns något stöd till de människor som inte kan använda sig av digitala tjänster får vi heller inte legitimitet för digitaliseringen av den offentliga sektorn, och då halkar vi efter.

Fru talman! I går besökte jag Hamburg, en mycket framgångsrik stad som arbetar med industriell utveckling, inte minst i Hamburgs hamn, som är ledande i Europa. Men jag märkte att man även där brottas med att få gemensamma strukturer för digitaliseringen av den offentliga sektorn. Det är ändå ett urbant område med hög koncentration av människor. Om vi ska lyckas med våra digitaliseringsprocesser i den offentliga förvaltningen krävs det att vi jobbar med fysisk närvaro, och den fysiska närvaron är för närvarande inte tillfredsställande. Här behöver vi också samverka med kommunsektorn.

Fru talman! Jag tackar ministern för debatten. Det är inte svart eller vitt, och det finns egentligen inga klara svar från någon sida på hur man ska kunna få hela Sverige att leva. Jag tycker att det ministern säger är viktigt: Den fysiska närvaron kan vi aldrig någonsin helt och hållet fasa ut och ersätta med en digital närvaro. Om man tittar på mindre kommuner i glesbygd säger dessutom demografin väldigt mycket. Det är många äldre som bor där. Det är många som använder digitala lösningar även om de är äldre, så man ska inte generalisera där heller. Men det måste finnas en fysisk närvaro.

Man måste ha en ödmjukhet när man diskuterar de här frågorna. Det är lätt att man tar avstamp i Stockholm och andra storstadsområden och försöker hitta lösningar. Många gånger är kreativiteten väldigt stor ute på landsbygden. Man hittar nya lösningar. Lanthandlaren skulle kanske kunna ha servicekontoret i sin lanthandel i stället. Man skulle kunna öppna upp och befria landsbygden från ganska mycket pekpinnar. Det tror jag vore väldigt intressant att titta på. Hur kan man få företagsamheten och entreprenörskapet att blomma, så att yngre människor vill flytta till landsbygden eller flytta tillbaka dit? De kanske minns sin barndom positivt och vill att deras egna barn ska växa upp där.

Jag tror absolut att hela Sverige har förutsättningar för att leva och blomstra, men det gäller att politiken i alla delar tänker hur man kan öppna upp i stället för att straffa med höga skatter, till exempel med kilometerskatt på transporter. Om man är för det måste man tänka på hur det kommer att drabba exempelvis Norrland. Det kanske blir så att jobben flyttar söderut i stället. Då har man ju inte fått hela Sverige att leva.

Fru talman! Jag vill tacka Lotta Finstorp för en bra diskussion. Jag ser fram emot att fortsätta jobba med den här frågan tillsammans med riksdagen och dess ledamöter. Det är viktigt att den svenska staten genomför en förändring nu och att vi tar större ansvar för den statliga närvaron i landet.

Överläggningen var härmed avslutad.