Sommarens revision av kärnkraften

Fru talman! Lars Hjälmered har frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta i närtid för att utöka marginalerna i kraftsystemet.

Vidare har Lars Hjälmered frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att garantera att Svenska kraftnät uppfyller kraven i elmarknadsförordningen.

Slutligen har Lars Hjälmered frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera tillräckligt med kraftproduktion i södra Sverige på sikt.

Jag skulle först vilja lyfta fram våra goda förutsättningar när det gäller elförsörjningen i Sverige. Vi har exempelvis en elproduktion med låga utsläpp av koldioxid. Vi har konkurrenskraftiga elpriser som hushåll och industri kan dra nytta av. Vi har gott om el, och Sveriges rekordstora export på årsbasis är en tydlig indikation på att elen kostar mer i andra länder. Dessa fördelar innebär också att vi har ett gynnsamt läge inför kommande elektrifiering av industri och transportsektor.

Men det finns också utmaningar som behöver lösas, och Lars Hjälmered berör några av dessa. Det är viktigt att komma ihåg att Svenska kraftnät har ett tydligt ansvar åtminstone när det gäller de två första frågorna, men regeringen arbetar naturligtvis aktivt med flera delar i dessa frågor. I sammanhanget vill jag också beklaga att Lars Hjälmereds parti, Moderaterna, valde att lämna samarbetet inom energiöverenskommelsen där den typ av frågor som Lars Hjälmered tar upp diskuterades i en bred politisk krets för att möjliggöra så stabila och långsiktiga spelregler som möjligt.

När det gäller den första frågan har regeringen bland annat beslutat om ett uppdrag till Affärsverket svenska kraftnät att vid behov lämna förslag till ersättningsmodeller och regeländringar när det gäller stödtjänster och avhjälpande åtgärder. Vidare kommer den nya elförbindelsen Sydvästlänken att förbättra förhållandena i södra Sverige.

När det gäller den andra frågan är det något oklart vad Lars Hjälmered syftar på, men jag kan konstatera att Affärsverket svenska kraftnät ansökt hos Energimarknadsinspektionen om att för vissa utlandsförbindelser få undantag från kravet att tillgängliggöra 70 procents sammanlänkningskapacitet per timme. Energimarknadsinspektionen beslutade om ett sådant undantag i december 2020. Affärsverket har tagit fram en metod med åtgärder som ska vidtas för att lösa problemen som ligger till grund för undantaget.

Slutligen vill jag som svar på den tredje frågan om tillräckligt med kraftproduktion i södra Sverige understryka att jag ser flera lösningar framför mig, framför allt en utbyggnad av förnybar elproduktion och förstärkningar i transmissionsnäten för bättre elöverföring genom landet. Jag kan också konstatera att de långsiktiga scenarierna från Statens energimyndighet indikerar att även kärnkraften förväntas utgöra en del av energimixen under överskådlig framtid. Som en del av lösningen bör vi heller inte underskatta möjligheterna framöver för elförbrukare att kunna vara mer flexibla i sin elanvändning, delta på elmarknaden och därmed också kunna spara på sina egna elkostnader. Ett arbete pågår även med en nationell elektrifieringsstrategi som ska ta ett helhetsgrepp om förutsättningarna i energisektorn för att bidra till klimatmålen 2030, 2040 och 2045. Strategin ska bidra till en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering. Det ingår också i arbetet att ta fram en plan för att hantera eventuella hinder för en ökad elektrifiering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svar och möjlighet att diskutera! Förra sommaren blev läget akut på den svenska elmarknaden. Staten tvingades då att akut sluta avtal med Ringhals men också med oljekraftverket i Karlshamn och med gaskraftverket i Göteborg för att elsystemet i södra Sverige helt enkelt skulle fungera.

Sedan dess har det om möjligt blivit kämpigare med det svenska elsystemet, bland annat efter att Ringhals 1 har stängts, med minskade marginaler.

Framför oss har vi en önskad stor elektrifiering, där vi kan ställa om industrin och transporterna. Det kan betyda väldigt mycket för nya arbetstillfällen i landet och mycket för den gröna omställningen. Experter pratar inte bara om 50 utan även om 75 och kanske till och med om 100 procent, alltså en dubblering av den svenska elanvändningen framåt.

För mig är detta inte bara ett scenario utan faktiskt en önskad samhällsutveckling. Men vi ser också, fru talman, ett antal problem eller utmaningar för oss kring att få det svenska elsystemet att fungera. Vi pratar alltså inte om den klassiska konflikten, om det ska vara kärnkraft eller om det ska vara vindkraft. Vi pratar helt enkelt om att hushåll, familjer och företag ska kunna räkna med en trygg tillgång till el och annan energi och om att man måste få det svenska elsystemet att fungera.

Med anledning av detta och den kris som var förra året har jag därför ställt ett antal frågor till energiministern inför den stundande sommaren.

Den första handlar om vilka åtgärder som statsrådet planerar att vidta i närtid för att utöka marginalerna. De har ju minskat nu när Ringhals 1 har stängts. Förra året slöts de här panikavtalen med bland annat Ringhals, Karlshamn och Ryaverket i Göteborg.

Enligt det som kallas för emergency and restoration regulation, från 2017, som är en EU-förordning, bör man jobba långsiktigt med den typen av åtgärder. Där har Svenska kraftnät gett beskedet att det inte är aktuellt med liknande avtal nu i sommar. Då är frågan till statsrådet: Hur ser alternativen ut för att man ska kunna säkra funktionen och för att Sverige och Svenska kraftnät ska kunna leva upp till EU-förordningen och göra det på ett kostnadseffektivt och bra sätt?

Det andra frågan handlar om hur regeringen och statsrådet agerar för att Sverige ska leva upp till elmarknadsförordningen. När det gäller den här typen av elledningar måste man nämligen i normalfallet tillgängliggöra minst 70 procent av kapaciteten på el- och energimarknaden. Bara i undantagsfall kan man ansöka om undantag från detta, och man måste ha en plan för hur man går vidare. Vi kan se att vi nu börjar komma i ett läge där vi har en bristande förmåga att överföra elektricitet i Sverige, från norra till södra Sverige. Även om man gör nödvändiga utbyggnader av stamnätet kommer inte hela kapaciteten att kunna nyttjas. Likadant är det med Sydvästlänken. Där säger experter nu att bara två tredjedelar av kapaciteten kommer att nyttjas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då är frågan: Vad gör statsrådet för att vi ska kunna nyttja den fulla potentialen av stamnätet och för att vi ska kunna få en lite mer jämn prisbild och bättre stabilitet?

Den tredje frågan handlar om vad vi gör långsiktigt i Sverige för att garantera produktion i södra Sverige. Jag tror att vi är många, och inte bara i Moderaterna, som ser att dagens elmarknadsmodell inte i alla delar räcker till för att alltid få nödvändig elproduktion på plats. Det behöver ske reformer efter hand. Då är frågan: Vad är regeringens svar för att kunna säkra produktion?

Fru talman! Vi har historiskt haft överskott i norra Sverige. Många tänker: Löser vi bara överföringen till syd så löser sig södra Sveriges problem. Men vi kan se en fantastisk utveckling i norra Sverige, inte minst med industrins omställning och utveckling. Inte minst det sätter ljuset på att mer måste göras politiskt för att säkra produktionen i södra Sverige.

Fru talman! Tack, Lars Hjälmered, för frågorna, som jag i allt väsentligt svarade på i det tidigare anförandet.

Låt mig bara klara ut vad som hände i somras! Det var tre saker som egentligen samvarierade.

Vi hade en pandemi som gjorde att efterfrågan på el sjönk och därmed priserna. Samtidigt förlängdes revisionstiderna för kärnkraften med väldigt kort varsel. Vi fick alltså lägre tillgång till kärnkraftsel än vad ägaren hade anmält.

Det gjorde att det blev olönsamt att driva kärnkraften vidare i Sverige under sommaren, och därför valde man att stänga av den. Därför upphandlades stödtjänster av i det här fallet kärnkraftsindustrin så att kärnkraften kunde köras vidare, trots att det inte var ekonomiskt lönsamt på marknaden. Jag gör ingen annan bedömning av läget inför sommaren än vad Svenska kraftnät och övriga aktörer gör.

Jag vill ändå passa på att säga att jag i grunden delar Lars Hjälmereds syn på energibehovet framöver. Jag tror att vi måste ta höjd för en fördubbling av elkonsumtionen i Sverige och därmed en fördubbling av elproduktionen i Sverige. Även om vi ska ha en hög grad av energieffektivisering tror jag, kanske likt vad Lars Hjälmered hoppas på, att vi kommer att få en kraftigt ökad elektrifiering, något som krävs för att klara klimathotet.

Vi behöver byta ut de fossila drivmedlen i vår bilpark mot biodrivmedel och mot elektricitet. Där sker ju en kraftig energieffektivisering. Vi behöver byta ut det fossila innehållet i vår stålproduktion och bli världens första nation som kan tillverka stål utan kol. Vi behöver, i den mån det går, trycka ut de fossila ämnena ur cementproduktionen och i övrigt lagra koldioxiden och därmed få en koldioxidfri cementproduktion. Allt detta kräver el.

Vi behöver alltså ta höjd för en fördubbling av elproduktionen. Vi behöver tredubbla investeringarna i transmissionsnät i överföringskapacitet, och vi behöver halvera tillståndstiderna för att bygga nya elnät.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också bakgrunden till att jag förra hösten tillsatte en elektrifieringsstrategi som nu har jobbat brett tillsammans med näringslivets alla olika aktörer och där jag upplever att man i grunden är överens om tagen och målformuleringarna framåt, och jag kan bara beklaga att vi på den politiska sidan inte kan visa upp samma enighet som näringslivet, facket och andra organisationer i Sverige kan visa upp på sin sida. Elinvesteringar rör ju de kommande 30-50 åren, och ju mer osäkerhet vi kan förhindra i det politiska systemet, desto större chans är det att vi får dessa investeringar på plats och att investerarna kan vara trygga.

Därför beklagar jag att Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna valde att lämna energiöverenskommelsen, där vi kunde föra de här samtalen och bli överens om viktiga punkter för vägen framåt. Nu hoppas jag naturligtvis att Lars Hjälmereds parti Moderaterna ändå ska kunna sluta upp kring det vi kommer överens om med svenskt näringsliv. Men visst hade det varit mycket bättre för Sverige om Lars Hjälmered och Moderaterna hade kunnat vara med, både när det gäller att ta ansvar och att utforma politiken framåt.

Fru talman! Möjligheterna, om vi börjar med dem, är ju enormt stora för Sverige framåt. Vi kan till exempel titta på vilken boom det verkligen är för hybrider och elfordon. Om vi tittar på investeringsviljan i näringslivet brett och inte minst i industrin är det alldeles fantastiskt. Tidigare avfolkningsbygder är inflyttningsbygder. Miljardbelopp investeras, och varje bolag av rang har på sin agenda hur man så snabbt som möjligt ska byta från någonting fossilt till någonting fossilfritt.

En gemensam nämnare i allt detta är att man sätter sin tillit till att vi ska ha det fungerande el- och energisystem där Sverige historiskt sett har haft det väldigt bra. Inte minst kan vi se att vi än i dag har stora miljöfördelar. En vanlig dag kan ju utsläppen i grannländer som Danmark, Tyskland och Polen vara både fem, tio och femton gånger så stora som i Sverige.

Jag tycker dock att man ska vara ärlig gällande ett antal problem och utmaningar. Förra sommarens aktiviteter, när Svenska kraftnät fick handla upp och säkra funktionen i södra Sverige, inte för elenergin utan för stabiliteten eller på ren svenska för att systemet över huvud taget skulle funka, väcker allvarliga frågor. Det är också naturligtvis ytterst ett politiskt ansvar att detta ska fungera.

Det är inte bara Moderaterna som väcker sådana här frågor, utan jag skulle säga att även några av de främsta experterna vi har i Sverige pekar på att det nu finns helt andra utmaningar och krav kring att faktiskt få elsystemet i synnerhet i södra Sverige att fungera. Frågar man Svenska kraftnät, som egentligen driver och kör elsystemet, säger de ju själva att det krävs mycket mer handpåläggning både manuellt och med automatiska funktioner för att stabilisera systemet och att allt blir alltmer komplext.

Det är i ljuset av detta, fru talman, som man ska se ett antal av de frågor som jag har ställt om vad regeringen kan göra för att öka marginalerna. Vi kan se att det inte har tagits några initiativ för att öka marginalerna i södra Sverige efter stängningen av Ringhals 1. Det andra handlar egentligen om hur man ska tillgängliggöra och nyttja hela kapaciteten på stamnätsledningar i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag önskar, efter 22 eller 23 förseningar, att Sydvästlänken ska komma på plats. Men vi kan också konstatera att om den, när den väl kommer på plats, bara kan nyttjas till två tredjedelar är det inte särskilt önskvärt ur energipolitisk synvinkel, utan det måste man hantera längre fram. Vi kan också se att man inte kommer att kunna överföra all elektricitet från norr till söder, helt enkelt därför att det finns tekniska begränsningar i systemen.

Det här måste hanteras på något sätt, bortom den publika diskussionen om kraftvärme, kärnkraft, vindkraft och vad det kan vara. Jag tycker att regeringen har pekat ut ett antal viktiga frågor och ambitioner när det gäller handläggningstider för elnät, och jag välkomnar verkligen att statsrådet nu pratar om en ökad elanvändning.

Det jag däremot har kritik mot är tre saker gällande de initiativ som energiministern tar just nu. Det ena är att det saknas en bredare politisk förankring i det hela. Det handlar egentligen inte om den tidigare energiuppgörelsen, utan vi pratar om att en 30-procentsregering för stunden för den här energipolitiska diskussionen utan att ha förankrat någonting i riksdagen.

Det andra är att man ännu inte har gjort några avdömningar eller viktat mellan samhällsintressen som förnybart mot fossilfritt eller vattenkraftens lokala påverkan mot det globala.

Det tredje och kanske allra främsta är att visioner och strategier måste omvandlas i politiska förslag som kan landa i riksdagen för beslut. Där ser vi alldeles för lite aktivitet från regeringens sida, i synnerhet när det gäller en större reform av elmarknad och elnätsreglering.

Fru talman! Det görs ett antal saker även i södra Sverige. Vi ska bygga 40 mil elledningar mellan 2021 och 2028, förutom Sydvästlänken som jag delar Lars Hjälmereds förhoppning om. Hoppet är det sista som överger människan.

Vi har gett uppdrag till Svenska kraftnät om stödtjänster. Det är en kraftigt ökande marknad; vi är väl uppe i ett antal miljarder kronor där. Jag tror också att det behövs en ökad lokal elproduktion, oavsett om det är havsbaserad vindkraft, kraftvärme eller något annat kraftslag. Jag tror också att kärnkraften kommer att ha en viktig roll inom överskådlig tid i det svenska kraftsystemet. Hur det kommer att se ut avgörs dock ytterst av kärnkraftens konkurrenskraft och därmed också av elpriset.

Jag delar också Lars Hjälmereds sorgsenhet över att det inte finns en energiöverenskommelse att göra den politiska förankringen i. Därför har vi, i och med att Moderaterna och Kristdemokraterna valde att hoppa av dessa samtal, i stället valt att samla det breda samhällsintresset och där försöka bli överens om vägen framåt.

Jag hoppas och tror att det finns ett brett stöd i riksdagen för det som vi, svenskt näringsliv, svensk industri, kemiindustri och energiproducenter har kommit överens om. Vi har fört politiska samtal även i det här arbetet tillsammans med Moderaterna och riksdagens övriga partier. Vi hade ju önskat att vi kunde göra det inom ramen för en bred energiöverenskommelse. Det tror jag hade varit bra för Sverige och för den gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dörren är dock inte igenspikad på Regeringskansliet. Skulle det finnas en förnyad vilja från Moderaterna, Kristdemokraterna eller något annat av riksdagens partier har vi inget emot att föra de samtalen vidare. Jag tror som sagt att det vore en styrka för Sverige. Jag tror inte att man ska låta den tidigare kärnkraftsdebatten stå i vägen för Sveriges gröna omställning framåt.

Det stämmer nog, som Lars Hjälmered säger, att det egentligen kan finnas politiska konflikter när det gäller varje energislag. Och det finns fördelar och nackdelar med varje energislag.

Vi från den politiska sidan ska försöka undanröja så många hinder och svårigheter som möjligt för de olika energislagen att expandera. Sedan tror jag att det är teknikutvecklingen och marknadsutvecklingen som måste avgöra vilka energislag som det blir och hur energimixen ser ut. Sedan är det mitt och Lars Hjälmereds politiska uppdrag, och kanske framför allt Svenska kraftnäts uppdrag, att se till att vi har ett energisystem som klarar en marknadsdriven utveckling. Jag vill så att säga i den meningen inte sätta den politiska styråran framför marknadsutvecklingen och snarare göra det ena beroende av det andra.

Däremot, och där kanske Lars Hjälmered håller med mig i än högre grad, måste vi hålla koll på utvecklingen så att inte den marknadsmässiga logiken ställer sig i vägen för den samhällsekonomiska logiken. Det gröna elsystem som vi ser framåt för att klara klimatomställningen ska också vara det kostnadseffektivaste i samhällsekonomisk och systemmässig mening, för vi ska slå vakt om den starka konkurrensfördel som låga energipriser innebär för svensk industri.

Fru talman! Ska man ta tag i en del av problemen och utmaningarna på kort sikt, men också en del av frågorna på lite längre sikt, måste vi ha ett tydligt reformtempo. Vi kan gärna föra dialog med partier. Det har vi gjort i riksdagen och landat i flera viktiga energipolitiska reformer. Man kan bara titta på det senaste året.

För ungefär två år sedan var det en kämpig situation i Stockholm och Skåne. Då såg vi till att samla en majoritet här i riksdagen för att detta skulle utvärderas, så att vi verkligen kunde lära oss vad som gick bra och vad som gick mindre bra för att undvika sådana situationer. Och vi såg till att regeringen utvärderade detta. Vi är beredda att fortsätta att ta den typen av initiativ.

Det som jag ser framför mig på sikt är att vi måste göra en reformering av elnätsregleringen. Då är det nästa reglerperiod som börjar den 1 januari 2024. Det är verkligen bråttom och synd att regeringen inte har tillsatt någon form av utredning. Risken är att man försitter chansen att få en bättre nätreglering med rimligare priser på plats till nästa period.

Det behövs också en annan reformering av elmarknaden, där vi tydliggör ett planeringsmål för en dubblerad elanvändning, där vi tydliggör leveranssäkerheten som man kan förvänta sig som kund - som företagare eller hushåll - där vi pekar ut ett ansvar för detta och där vi tar in stödtjänster och flera andra saker. Även sådant behöver utredas och fattas beslut om i riksdagen framöver.

Men jag tror också att vi måste ha blicken på det som kommer framåt denna sommar och tiden därefter. De som kan detta med elsystem pekar på att det blir alltmer utmanande att få det att fungera tekniskt sett och att det även i dessa delar krävs reformer för att säkerställa att Sverige lever upp till EU-regler och att det tas initiativ så att man som hushåll och företagare också fortsatt kan räkna med en trygg tillgång till elenergi som så länge har varit den stora konkurrensfördelen för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det må vara så att vi inte är överens om något kommatecken och kanske om någon mening. Men vi verkar vara väldigt överens om den långsiktiga utvecklingen. Det tror jag gäller mitt och Lars Hjälmereds parti, och det tror jag gäller för en stor del av svensk politik och Sveriges riksdag.

Efter de samtal som regeringen för verkar det som att det finns en stor enighet och en stor vilja till framåtdrift i det svenska näringslivet. Det ger inte minst investeringstakten och den gröna omställningen bevis på.

Då kvarstår frågan varför vi inte tar dessa för näringslivet helt centrala frågor vidare när det gäller långsiktigheten och gör politiska överenskommelser om dem framåt på det sätt som vi tidigare har gjort och som Moderaterna tidigare har förmått. Jag är den förste att beklaga det.

Den dagordning som Lars Hjälmered läste upp om saker att ta tag i låter som högläsning ur regeringens propositionsförteckning eller regeringsförklaring. Lars Hjälmered nämnde stödtjänster. Det har vi redan gett uppdrag om. Kortare tillståndstider kommer det i dagarna, efter lagrådsremiss, en proposition om. Så kan man fortsätta.

Jag hade önskat att vi hade kunnat ta ett steg till för Sverige. Precis som med Sydvästlänken är hoppet det sista som överger människan. Och jag fortsätter därmed att hoppas, även om jag planerar för att det kanske inte blir så.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.