Snöröjning i Norrland

Fru talman! Edward Riedl har frågat mig hur jag planerar att åtgärda problematiken att privata vägföreningar inte har möjlighet att anlita samma utförare som Trafikverket för snöröjning samt att säkerställa att snöröjningen i Norrland kommer att tillgodose de krav som ställs utifrån det norrländska klimatet.

Den 18 december 2017 svarade jag på en i huvudsak motsvarande interpellation från Anders Åkesson. Då det inte har gått lång tid sedan dess blir mitt svar i dag i stort sett detsamma som då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enskilda väghållare är fria att själva välja hur de vill anordna sin vinterväghållning. I den mån som Trafikverkets upphandlade entreprenörer har möjlighet att erbjuda även enskilda väghållare tjänster med vinterväghållning är detta fullt möjligt och något som Trafikverket ser positivt på. Det blir då ett avtalsförhållande mellan den enskilda väghållaren och entreprenören.

Att vinterväghållningen av våra vägar fungerar har stor betydelse för både framkomlighet och trafiksäkerhet. Trafikverket ställer därför krav på sina entreprenörer när det gäller hur vinterväghållningen ska genomföras och vilken standard som ska uppnås på vägarna vintertid. Trafikverket följer upp entreprenörernas arbete och bevakar att det som har avtalats, och som staten också betalar för, utförs. Trafikverket har under de senaste åren utvecklat nya och moderna metoder och arbetssätt för att förbättra uppföljningen. Dock är kraven på hur och när entreprenören ska utföra vinterväghållningen desamma som tidigare.

Det har även i medierna förekommit uppgifter om att Trafikverket ger entreprenörerna viten för enstaka förseningar och att det har bidragit till att entreprenörerna inte tar på sig uppdrag för de enskilda väghållarna. Jag vill därför klargöra att Trafikverket har informerat mig om att när det gäller viteshantering krävs en samlad bedömning. Enstaka störningar eller situationer som inte kan förutses behöver utredas innan det kan bli aktuellt med ett vite. Det har aldrig inträffat att vite för en tio minuters försening i dessa sammanhang har utgått, och det kommer enligt Trafikverket sannolikt aldrig att göra det heller.

Givetvis gäller kontraktet och dess krav som helhet, men alltid utifrån en samlad bedömning. Denna hantering har Trafikverket alltid tillämpat och kommer även att göra det fortsättningsvis. Om en utredning eller en händelse visar att entreprenören systematiskt inte levererat vad som beställts kan vite utgå med stöd av nuvarande vitesmodell.

Trafikverket inför successivt dessa nya metoder och arbetssätt för uppföljning i samband med upphandlingar av vinterväghållning. Inför införandet har Trafikverket haft en dialog med såväl entreprenörerna som Riksförbundet Enskilda Vägar. Dialogen med Riksförbundet Enskilda Vägar har resulterat i en handlingsplan som omfattar ett antal aktiviteter för att proaktivt minska riskerna för att enskilda vägföreningar kan bli negativt berörda. Till exempel informerar Trafikverket berörda enskilda väghållare om pågående upphandlingar och hur det kan komma att påverka eventuella avtal som den enskilda väghållaren har med nuvarande entreprenör. Trafikverket kan även bistå med rådgivning till vägföreningarna.

De geografiska förhållandena kan ibland dock föranleda att det i vissa fall kan finnas behov av mer långtgående åtgärder för att möjliggöra en samordning av snöröjningsåtgärder. Det kan till exempel avse åtgärder för att gemensamt planera för synkroniserade upphandlingar.

Jag förutsätter att fortsatt dialog krävs med anledning av de uppgifter som framkommit. Det är angeläget att alla parter ser sin möjlighet till att bidra till frågans lösning. Jag avser att fortsatt följa frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Låt mig börja i änden att uppfattningen man hör när man talar med dem som har skött snöröjningen är att den har fungerat bra i Norrland. Det beslut som nu har fattats med mer av tids- och minutövervakning via gps drabbar främst Norrbotten och Västerbotten, där man har många av de här avtalen. Det är framför allt i inlandet och i glesbygden som detta slår hårt.

Den uppfattning man har haft i glesbygden tidigare är att det har funnits en bra dialog mellan befolkning, de som utför snöröjningen och Trafikverket. Detta fungerade, och nu ska man alltså laga någonting som inte är trasigt. Det är det som Trafikverket håller på med.

Fru talman! Jag förstår att det ser olika ut och att man behöver ha kontroll över de avtal man har från Trafikverkets sida. Det vänder jag mig i grund och botten inte emot. Men det kanske måste få se lite annorlunda ut i storstadsområden än långt ute i glesbygden.

De som kör de här maskinerna säger att man tidigare har plogat i samförstånd och löst det praktiskt, för det är så man måste göra i glesbygd. Man måste jobba tillsammans för att det ska fungera.

Då är frågan: Om det här har fungerat tidigare i glesbygd, varför gör man de här förändringarna? Förut har de enskilda vägföreningarna kunnat köpa in sig. Man har haft en dialog med Trafikverket om att man till viss del blir försenad ute på det allmänna, statliga vägnätet - men det är samma människor, fru talman, som befinner sig på de enskilda vägarna som sedan ska nyttja det statliga vägnätet. Det är samma människor som har behov av hemtjänst. Det är samma människor som jobbar i hemtjänsten och ska ta sig iväg. Det är samma människor som behöver ambulanstransporter.

Allt det här hänger ihop, fru talman, och det är för de här människorna som det snöröjs, inte för statens egen skull, och nu är det de människorna som blir drabbade av detta.

Fru talman! Jag vet inte om man får svära här inne, och jag tänker inte göra det, men det används svordomar när man pratar med människor om det här. Ökad byråkratisering är någonting som nämns i ganska tuffa ordalag av dem som har hållit på med det här under många års tid. Man ställer krav på dem som har snöröjt i 30 år att de nu ska skaffa sig en ny skandinavisk kompetens för att få köra plogbil. Om man har snöröjt i Norrlands inland i 30 år kanske man redan vet ungefär hur det fungerar.

Man upplever att det kommer pålagor uppifrån och en ökad byråkratisering, vilket gör att det här krånglas till hela tiden. Nu ska man också ha minutövervakning via gps från Trafikverket, vilket gör att man inte kan lösa det här för vanliga människor.

Fru talman! Jag söker ingen konfrontation i den här debatten. Min förhoppning är att ministern vill lösa detta. Jag har inget skäl att misstro ministern när det gäller detta.

Jag tänker faktiskt bjuda in ministern till Åsele för att träffa de här personerna - både de som kör snöröjningsmaskinerna och de som faktiskt berörs av de här besluten. Jag tycker att Trafikverket också borde komma. Jag kan både ordna lokal och stå för fika, det går alldeles utmärkt.

Jag ska se att mina medarbetare hör av sig till ministerns medarbetare, och jag lovar att vi ska vara mycket, mycket duktiga på att försöka hitta en dag som passar. Jag vet att ministerns dagar i tjänst pågår åtminstone fram till någon gång i början av september. Sedan kanske det blir någon annan som får inbjudan om ministern inte har tagit sig dit innan dess. Men jag hoppas att ministern ska ta sig tid att komma dit och lyssna på hur man praktiskt kan lösa snöröjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är samma människor som ska ha det statliga vägnätet snöröjt som också behöver kunna ta sig ut på det statliga vägnätet. Det är långa avstånd, och det här gör att det blir väldigt krångligt.

Fru talman! Tack, Edward Riedl, för erbjudandet om fika! Ledamoten vet hur man värmer statsrådets hjärta.

När det väl är sagt tror jag att vi ska komma ihåg vad vi talar om här. Först och främst, och jag vet att Edward Riedl inte har någon annan uppfattning om det, får det inte förekomma att ambulans eller hemtjänst inte kan komma fram bara för att aktörerna som ansvarar för snöröjning inte förmår samarbeta. Det är inte acceptabelt.

Jag har säkerställt i dialog att man fortsatt har fördjupat diskussionen mellan Trafikverket och entreprenörerna och Riksförbundet Enskilda Vägar, som jag för övrigt träffat vid flera tillfällen.

Jag värjer mig mot bilden, som Edward Riedl ändå ger lite vid sidan om, av att gps-märkningen skulle vara ett bekymmer. Jag föreställer mig hur reaktionen skulle ha varit om Trafikverket hade upphandlat snöröjningstjänster och inte noggrant kontrollerat om de man upphandlat tjänsten av faktiskt utför uppdraget. Skälet till att Trafikverket väljer att sätta gps i fordonen är att man vill veta att man faktiskt får det utfört som man betalar för.

Det är rimligt, för det har visat sig att det inte alltid har varit så. Tvärtom har man ibland dubbelfakturerats för samma utförda tjänst, och det är inte acceptabelt. Därför är jag för att statliga myndigheter säkerställer att de faktiskt vet att det de betalar för utförs.

Trafikverket utför ingen egen snöröjning. Det är inte Trafikverkets egna fordon som kör, utan det är privata entreprenörer och något statligt bolag som utför uppdraget. Jag föreställer mig att inte heller Edward Riedl tycker att detta är ett ansvar som staten borde ta över så som vi för övrigt kommer att göra med delar av underhållssidan.

Jag tror att det är bra att man använder entreprenörers engagemang och flexibilitet. Men då ska de också utföra det som de får betalt för. Därför tycker jag att det är bra att Trafikverket med gps nu säkerställer att man får det man betalar för och att man sedan i dialog med Riksförbundet Enskilda Vägar och de olika vägsamfälligheterna för en dialog om hur man ska kunna hitta smidiga lösningar.

Ett särskilt ansvar vilar naturligtvis på stora aktörer i detta sammanhang som har resurser att kunna hitta smidiga lösningar. Jag blev djupt bekymrad när jag vid något tillfälle hörde att det eventuellt inte fanns någon som var beredd att lämna anbud.

Det är också därför jag tydligt i svaret här både till Edward Riedl och framför allt till dem som följer debatten säger att det inte förekommer att man vitesförelägger för förseningar på tio minuter. Det där är, i den mån det har stått i medierna, en nyhetsanka.

Däremot finns det, om någon systematiskt bryter mot det uppdrag som man har fått av Trafikverket och inte utför de tjänster som man får betalt för utan gör annat i stället, en möjlighet att kunna lägga vite vid en samlad bedömning. Det tycker jag är rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man har naturligtvis ett ansvar, och det ansvaret vilar både på näringen och på entreprenörerna, att säkerställa att man har resurser för de uppdrag som man behöver utföra. Samma sak gäller naturligtvis också Trafikverket och de som ansvarar för de enskilda vägarnas väghållning, vilket faktiskt är de enskilda vägsamfälligheterna själva.

Det ansvaret har inte staten. Men i den mån Trafikverket kan hjälpa till ska man också göra det. I de fall där man också kan samordna insatser är det bra att man gör det. Därför är det bra med den handlingsplan som Trafikverket har tagit fram med Riksförbundet Enskilda Vägar.

Därför är det bra att man nu känner trycket från både regeringen och oppositionen att hitta lösningar, för det är inte acceptabelt om detta riskerar att resultera i att hemtjänst och ambulans inte kommer fram.

Fru talman! Jag ska inte upprepa varför detta är viktigt. Låt oss i stället komma till pudelns kärna: Hur löser vi det här?

Jag tror att man måste konstatera en sak. Lösningarna måste få se olika ut i Stockholm och i Norrlands inland. Det är skillnad på extrem glesbygd och storstadsmiljö. Det är också skillnad på hur man kan lösa saker rent praktiskt.

Jag var tydlig, fru talman, och jag hoppas att ministern uppfattade det, med att jag alltså inte är emot att staten följer upp att man får det man betalar för. Jag tycker tvärtom att det är bra.

Med det sagt vill jag understryka att det inte får bli minuthets, jakt, ökad byråkratisering, att man krånglar till det och att den som har snöröjt i 30 år ska ta nytt körkort och ha ny skandinavisk kompetens för att kunna snöröja. Allt det här stör, krånglar till och gör att det blir färre som det faktiskt är möjligt att sluta avtal med både för staten och för enskilda.

Med de långa avstånd som det ibland är blir det lite märkligt om man ska sitta och köra de här tunga fordonen kors och tvärs i ödemark när man lika gärna, med viss försening, kan snöröja de andra bitarna också som inte hör till det statliga vägnätet. Givetvis ska det ske i dialog med Trafikverket. Men det är samma människor - och det är det, fru talman, som allt handlar om - som bor inne på det enskilda vägnätet som sedan ska ut på det statliga vägnätet. Det är därför som det är bra att samordna detta när man ändå håller på.

Alla är överens om att det vore bra om man kunde lösa det på det sättet. Det är det jag vill att vi ska åstadkomma: se till att vi nyttjar de resurser vi har i samhället på ett klokt sätt.

Det omöjliggörs om man har en alldeles för rigid inställning. Det är här problemet dyker upp, fru talman. Det blir lite bedrägligt när ministern talar om att man inte bötfäller tio minuters försening om det inte blir systematik i det hela. Men problemet är att när det snöar på det statliga vägnätet snöar det även på det enskilda vägnätet bredvid, och om man då ska klara av att snöröja både det enskilda vägnätet och det statliga vägnätet blir man försenad varje gång man gör det eftersom man måste snöröja varje gång det har snöat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är här som jag menar att man måste ha en ökad flexibilitet när det gäller glesbygd. Man bör ha tydliga krav från statens sida om att man ska få det utfört, men man kanske i dialog med dem som snöröjer och med de människor som bor där måste vara lite mer flexibel för att de människor som det ytterst handlar om, våra medborgare, ska få den bästa service och kvalitet i detta som vi kan åstadkomma.

Min inbjudan till ministern står fast. Jag tolkar det som att ministern med stor glädje vill komma upp till Åsele och träffa de människor det handlar om. Inbjudan kommer alltså att skickas.

Fru talman! Jag uppskattar engagemanget för glesbygden. Jag kommer själv från Kosta, som har 800 invånare, och har bott i Växjö, mitt i Småland, under ganska lång tid nu. Jag känner väl till alla utmaningar som finns i glesbygden. Jag vistas, precis om Edward Riedl, i Stockholm på grund av att riksdagen och Regeringskansliet finns här. Här följer vi också storstadens utmaningar med snöröjning. De är inte heller alldeles enkla; det ska gudarna veta.

Låt mig först klargöra hur ansvarsförhållandena ser ut - det är viktigt för den som följer debatten. De enskilda väghållarna har ansvar för sin egen väghållning. Det är viktigt att klargöra att de ansvarar för snöröjningen och får resurser för att fullfölja den. Sedan kan Trafikverket, eftersom de ansvarar för de nationella vägarna, upphandla sina tjänster tillsammans med de enskilda väghållarna. Det är därför handlingsplanen är viktig, så att man kan hitta bra samverkansmöjligheter.

Jag är inte beredd att ändra ansvarsfördelningen och att ta ifrån de enskilda väghållarna ansvaret för snöröjning, inte heller att förändra resurstilldelningen. Jag tycker att det är utmärkt att Trafikverket följer upp ansvaret. Vi kan inte ha en ordning där man upphandlar tjänster och de som ska genomföra uppdragen inte fullföljer dem. Det är anmärkningsvärt.

Jag har som sagt kallat till mig aktörer och informerat om detta. Jag har varit tydlig med samma besked som Edward Riedl ger, det vill säga att vi inte kan ha en utveckling som innebär att hemtjänst eller ambulanser riskerar att inte komma fram.

Jag har också noterat, av de rapporter jag har fått, att samarbetet har fungerat bra nu. Flera av farhågorna har inte verkställts, utan aktörer har klarat ut sina utmaningar. Men det är viktigt med ständig bevakning av detta och att fundera över om det kommer att krävas förändringar av regelverket eller inte.

Det är också viktigt att vi är sanningsenliga i debatten. Jag menar inte att Edward Riedl inte är det. Men i medierna har det ibland förekommit uppgifter om att vitesföreläggande skulle leda till att personer eller åkeriföretag inte tar uppdragen. Trafikverket har inte förelagt någon som har haft en försening på tio minuter vite. Om man vill hitta skäl för att det inte läggs anbud får man i så fall hitta andra skäl.

De inblandade aktörerna - de enskilda vägföreningarna, Trafikverket och naturligtvis de bolag och företag som är engagerade - har ett starkt ansvar. Det är viktigt att man känner det trycket och att man agerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ifall regler behöver förändras är jag beredd att göra förändringar. Och ifall tillsyn behöver skärpas är jag beredd att göra det. Det här är nämligen en viktig fråga, inte minst under en vinterperiod som den här. Vi har annars begåvats, åtminstone i södra Sverige, med relativt snöfria vintrar under lång tid. Det märks. När snön sedan kommer finns det inte riktigt samma beredskap, samma utrustning eller samma kapacitet som det kanske fanns tidigare när södra Sverige hade vinterklimat mer regelbundet.

Det är återigen något för oss folkvalda att bevaka och att säkerställa. Kompetensen behöver upprätthållas, så att de som ska göra det här uppdragen kan klara av det.

Det återstår att se om jag har möjlighet att komma till Åsele. Jag tackar för erbjudandet, inte minst fikaerbjudandet. Men Edward Riedl kan vara alldeles trygg med att regeringen bevakar detta noga, att jag har en initierad dialog, att jag har träffat aktörerna och att vi nu sätter ganska stor press på aktörerna att hantera de eventuella problem som förekommer. Men företagen ska göra rätt för sig. Det gäller privata och i detta fall även statliga åkerier som tar uppdragen att utföra väghållning.

Fru talman! Eftersom ministern har nämnt det några gånger vill jag vara tydlig med att jag inte är för att vi ska ändra ansvarsfördelning eller att vi inte ska ha någon uppföljning. Jag har försökt vara hyggligt tydlig med de delarna.

Fru talman! Jag har däremot sagt att det är klokt att tänka att lösningarna kan se lite olika ut beroende på om man befinner sig i Stockholm eller i glesbygd. Det bör man ta på stort allvar. Ofta sätts regelverken utifrån storstadens förutsättningar och perspektiv, och sedan ska det på något sätt hanteras av människor som befinner sig i en annan miljö. Det är inte alltid lyckosamt.

Jag tror i stället att vi ska använda de resurser vi har på ett klokt sätt. Det finns med andra ord inget egenvärde i att inte hitta kloka och smarta lösningar som är till gagn för alla när det gäller att snöröja det statliga vägnätet åt människor som ska nyttja det men som befinner sig i det enskilda vägnätet. Det handlar i slutänden om den lilla människan, som finns i den miljön och som också ska ha möjlighet att ta sig till och från den.

Jag tycker absolut att företagen ska göra rätt för sig. Jag och statsrådet är helt överens även när det gäller detta. Men det kan, återigen, inte gå ut över de kloka lösningarna som tidigare har fungerat. Man borde kunna ha kvar dem även i framtiden. Det är min poäng.

När det gäller vitesföreläggandena gäller det vid enskilda överträdelser. Men problemet är att när det snöar snöar det varje gång på samma sätt. Snön kommer att landa oaktat om vägen är statlig eller enskild, och man måste snöröja båda delarna varje gång. Det är det som är utmaningen.

Jag tycker att vi ska försöka lösa det i samförstånd, och där det händer. Jag tycker inte att man behöver vara rigid i tolkningar eller annat.

Kom och lyssna på människorna! Jag tar på mig att försöka ordna det. Jag ska försöka vara så till mötesgående jag kan med datum så att ministern får många datum att välja på. Kom och lyssna! Jag tror att många av lösningarna finns där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag märker att jag och Edward Riedl har ungefär samma uppfattning när det gäller förutsättningarna att lösa detta. Det handlar om samverkan, men det handlar inte om förändrad ansvarsfördelning. Det är bra att staten, med gps och andra metoder, säkerställer att man får utfört de tjänster man beställer.

Om vi hade haft bekymmer med att åkerier som utför väghållningstjänsterna systematiskt hade drabbats av stora böter eller att de hade haft stora bekymmer under en säsong på grund av ny tillämpning hade jag förstått kritiken. Men det är inte på det sättet. Ingen har blivit vitesförelagd för en försening på tio minuter. Och vi har inte det som utgångspunkt.

Utgångspunkten är däremot att man inte vill utföra uppdraget när det nu mäts vilken tjänst man utför. Frågan borde ändå ställas varför en del aktörer väljer att inte lägga anbud eller utföra uppdraget när det nu mäts, så att det vi har beställt verkligen utförs.

Jag förutsätter att aktörerna känner sitt gemensamma ansvar. I de allra flesta fallen är det personer som känner varandra. Den som ansvarar på Trafikverket, i den enskilda vägföreningen eller för den delen åkaren vet ungefär varandras utgångspunkter och att det vill till att man hittar en gemensam överenskommelse.

Det viktigaste är att vi måste säkerställa att vi har långsiktigt hållbara lösningar, så att det finns förutsättningar för åkeriföretagen att klara sig och för Trafikverket att det finns aktörer som klarar snöröjningen. Där har den enskilda vägföreningen och Trafikverket, som båda betalar för tjänsten, ett stort ansvar att se till att hitta rimliga ekonomiska förutsättningar.

Låt oss, återigen, hoppas att vi inte får några problem under denna vinter! Hittills har jag inte noterat några allvarliga problem. Men det är viktigt att aktörerna löser de problem man möts av just nu.

Överläggningen var härmed avslutad.