Skattesänkningar i budgeten

Herr talman! Ola Möller har frågat mig om jag anser att skattesänkningarna i budgeten har en rimlig fördelning och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min ståndpunkt.

En god tillväxt är avgörande för att den svenska ekonomin även i framtiden ska kunna finansiera våra välfärdssystem. En förutsättning för hög tillväxt är att vi har en hög sysselsättning och en välutbildad befolkning. Att stärka drivkrafterna för arbete och utbildning har därför varit prioriterat.

Höga marginalskatter på arbete riskerar att begränsa tillväxten i ekonomin. Regeringen tar nu ytterligare steg för att stärka arbetslinjen och föreslår en förstärkning av jobbskatteavdraget, främst för heltidsarbetande personer med låga och medelhöga inkomster i intervallet 16 000 till 40 000 kronor per månad. Regeringen tar även bort avtrappningen av jobbskatteavdraget i syfte att det ska löna sig att utbilda sig och ta ökat ansvar på jobbet.

För att pensionärerna ska få motsvarande ekonomiska förbättring föreslår regeringen även motsvarande sänkt skatt för pensionärer. Förslaget om slopad avtrappning har beräknats vara självfinansierat på sikt och bedöms leda till en ökad tillväxt.

Pensionärer med en pension på 16 000 kronor per månad har en inkomst som denna gång ligger utanför det intervall där skatten sänks. Detta är dock en grupp som de senaste åren i många fall har haft en betydligt starkare inkomstutveckling än övriga grupper i samhället. Garantipensionen stärktes med 200 kronor per månad 2020 och med ytterligare 1 000 kronor 2022. Dessutom är garantipensionen en förmån som skrivs upp med inflationen, vilket bidragit till att deras pensioner under några års tid ökat snabbare än arbetstagarnas inkomster.

En prioritering av att stärka drivkrafterna för arbete och utbildning väntas leda till att färre kommer att stå utanför arbetsmarknaden och att fler kommer att arbeta mer. I förlängningen kommer detta att leda till högre pensioner och att fler får tillräckliga pensioner.

Herr talman! Tack för svaret, finansministern!

Jag uppskattar ansatsen att lyfta Sveriges tillväxt, som med få undantag är sämst i EU. Under Elisabeth Svantessons tid vid makten har svensk ekonomi i princip stått helt still; om något har den faktiskt backat. Svenska folket har fått se tio års reallöneökningar försvinna, och besparingar har hamnat i fickorna hos livsmedelshandlare och bankernas aktieägare.

Förutom att hushållen har blivit fattigare har det skurits i välfärden. Arbetslösheten har nått den högsta nivån på tio år, undantaget pandemin. Dessutom ökar nu arbetslösheten också bland akademiker, något som inte har hänt på tio år. Till detta ska läggas att vi kan läsa i medierna att barnsoldater har blivit det nya normala läget i landet - en marknad som drivs av en jättehög efterfrågan på grova våldsbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att svensk tillväxt behöver stärkas är helt uppenbart. Hålen att stoppa våra ekonomiska resurser i är enorma. Sjukvården går med gigantiska underskott. I Tidöpartiernas skyltfönster Skåne, som jag kommer från, har regionen snart gått 9 miljarder minus på två år. Det är pengar som behöver lånas och som kommer att skjutas över till våra barn och barnbarn.

Förutom att vi, vilket jag är den förste att erkänna, har ett urkasst regionalt styre i form av Tidölaget är anledningen också att Elisabeth Svantesson inte tar sitt ansvar och skickar höjda generella statsbidrag till regionerna. Hon har svikit regionerna under hela denna mandatperiod, herr talman.

För att förebygga att barnsoldater uppstår skulle vi behöva stärka skolan. Vi skulle behöva ha en stärkt socialtjänst, och vi skulle givetvis behöva se till att jobben stärks. Vi skulle behöva en bostadspolitik för nyproduktion och renoveringar, och vi skulle behöva punktmarkera varje ung som är på glid. Men nej, de pengarna finns inte.

I stället väljer Elisabeth Svantesson att ge sig själv över 3 000 kronor i skattesänkning. Det är pengar som finansministern på en rak fråga inte visste vad hon skulle ha till. Förutom det ironiska i att en person har så mycket pengar att hon inte har någon aning om vad hon ska göra med 3 000 kronor till visar detta att man inte tar speciellt mycket hänsyn till de enorma gemensamma behov vi har.

Det visar också varför det är dålig tillväxtpolitik att ge så mycket pengar till en människa som redan har mycket pengar. Sparkvoten, alltså de pengar som stoppas undan från varje krona man får, är mycket högre bland människor med höga inkomster än vad den är bland människor med låga inkomster. Man får alltså mycket mer pang för pengarna om man ger dem till människor med lägre inkomster än om man ger dem till människor med högre inkomster. Finansministern blir alltså marginellt rikare medan alla vi andra blir rejält mycket fattigare.

Herr talman! Jag undrar: Hur motiverar finansministern, utifrån ett tillväxtperspektiv, att man satsar mest på dem som har högst sparkvot om syftet nu är att öka tillväxten?

Herr talman! Tack, Ola Möller, för interpellationen! Det är viktigt att vi får lyfta upp frågor om tillväxt.

Jag har haft förmånen att lämna tre budgetpropositioner - statsbudgetar - på riksdagens bord. När jag tillträdde för lite drygt två år sedan ärvde vi en hög inflation, en hög arbetslöshet och en låg tillväxt. Jag har bestämt mig för att vi dag för dag ska arbeta för att få ned inflationen. Detta har vi nu gjort. Vi ska se till att ekonomin kommer igång igen. Sverige är ett räntekänsligt land. Vi har lågkonjunktur precis som Tyskland och Frankrike, av delvis andra orsaker.

Den senaste budget som vi lade på riksdagens bord var inte återhållsam som de två tidigare var, även om de också stöttade hushållen. Samtidigt har vi nu fått bukt med inflationen. Då tänker jag så här, och det är detta som driver mig: Jag känner ett ansvar att göra allt jag kan för att svensk tillväxt ska vara starkare i morgon än i dag men också starkare om 15 och 25 år, och 5 också för den delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då krävs många olika saker. Det krävs satsningar på infrastruktur, energisystem, utbildning och forskning, men det krävs också ett skattesystem som alltid ser till att göra det som är bäst och rätt för tillväxten.

Det är inte märkligt att Ola Möller och jag inte delar bilden av marginalskatterna i Sverige. Jag tycker bara att det är synd att Socialdemokraterna har lämnat 90-talets skattereformsprincip, det vill säga att ingen ska behöva betala mer än 50 procent i marginalskatt.

Till den som undrar vad marginalskatt är kan jag säga att det handlar om hur mycket man behöver betala i skatt på den sista intjänade tusenlappen. Vi tycker att grunden - principen om hälften kvar - är bra, medan Ola Möller uppenbarligen tycker att det inte är något stort problem att betala 56 procent i skatt på den sista tusenlappen. Detta kan man tycka olika om.

OECD och Produktivitetskommissionen är ganska tydliga med att det här hindrar tillväxt. Men saken är den - och det är väl där Ola Möller och jag skiljer oss åt, herr talman - att Ola Möller målar väldigt många saker i svart och vitt: Om man gör det här kan man inte göra det där, och gör man A kan man inte göra B.

Det vi har visat med tre budgetar är att vi står på löntagarnas sida. Vi har sänkt skatten två år i rad. Vi har sänkt skatten på pension. Vi har förändrat reduktionsplikten så att det har blivit betydligt enklare och billigare för den som är beroende av sin bil att tanka. Vi tar nu bort flygskatten för att se till att man kan flyga i hela Sverige. Vi har sänkt skatten på ISK två år i rad. Listan kan göras väldigt lång över det som underlättar för människor och stärker hushållens köpkraft - och samtidigt faktiskt påverkar tillväxten.

Sedan förstår jag att vi kan ha olika utgångspunkter i just detta, och jag är inte förvånad över att Socialdemokraterna gärna vill ha en debatt om sänkta marginalskatter. När man själv sänkte marginalskatterna - eller tog bort värnskatten, vilket jag tyckte var väldigt bra - gjorde man det av goda och fina skäl, men när en moderatledd regering sänker marginalskatterna så att de kommer ned till 52 procent görs det tydligen av egoistiska skäl.

För mig handlar det om att göra många saker samtidigt för att se till att ekonomin växer på sikt. Hur växer ekonomin? Det nämnde jag nyss. När ekonomin växer, vilket vi vet att den gör om vi förbättrar produktiviteten, finns det mer resurser till välfärden, herr talman, och till att finansiera försvar, polis, rättsväsen och mycket annat. Tillväxten är alltså A och O här. Det handlar om att få igång ekonomin nu och om att genomföra rätt strukturreformer i dag så att ekonomin växer nästa år och åren framöver.

(Applåder)

Herr talman! Det är ju intressant att marginalskatten var högre under de år vi socialdemokrater styrde men att även tillväxten var väsentligt mycket högre. Det samband som finansministern målar upp här, det vill säga att sänkta marginalskatter skulle ge direkt tillväxt, stämmer alltså inte.

Det pekade exempelvis OECD på, på tal om den organisationen, redan 2015. I ett paper som heter Vi sitter i samma båt: Varför minskade klyftor är positivt för alla - och som bara är ett i raden av många paper som har publicerats de senaste 10-15 åren - gör man upp med den idé som låg till grund för bland annat skatteuppgörelsen 1990, som finansministern tar upp här, om att ökade klyftor skulle driva tillväxt. Det stämmer helt enkelt inte, och det vet finansministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är det så kallade hästskitsteoremet som åsyftas och som har varit förhärskande i den ekonomiska politiken i Sverige sedan 80-talet. Decennierna har dock visat att teoremet inte stämmer; det är inte så att ökade klyftor driver en stark tillväxt. Det är inte heller så att de teoretiska modeller som tillämpas när man säger att det här skulle vara självfinansierande stämmer. Människor är inte rationella, fullt informerade individer, utan människor är just människor. Därför kan man inte agera utifrån teoretiska modeller, utan verklighetens prövning måste vara det som avgör vad som fungerar.

Det är också så här, vilket finansministern vet: Multiplikatoreffekten, det vill säga hur mycket effekt man får av varje satsad offentlig krona, är mycket lägre för skattesänkningar än när det gäller offentliga investeringar, transfereringar och offentlig konsumtion. Det är otvetydigt så, och det vet finansministern om. Framför allt är multiplikatoreffekten som lägst för skattesänkningar till de allra rikaste.

Därför är frågan varför ett höjt barnbidrag skulle vara sämre än 3 000 kronor till finansministern. Varför är ett stöd till en ny lägenhet, så att en byggnadsarbetare får en lön, sämre än 3 000 kronor till finansministern? Det är ju faktiskt så att det skapar någonting när man satsar på vissa effekter. Satsar vi på barnbidraget kommer barn att ha vinterskor, men satsar vi 3 000 kronor på finansministern kommer ett bankkonto att växa. Det är svårt att gå torrskodd genom snön i någon annans bankkonto.

Det är därför effekten av det här blir så negativ. Vi får inte den positiva effekt för samhällsutvecklingen som vi vill ha genom skattesänkningar för de rikaste. När Handels frågar sina medlemmar vad de skulle göra med 2 000 kronor, alltså 66 procent av vad finansministern får, säger de: Jag skulle gå till tandläkaren. Jag skulle äta mig mätt. Jag skulle skaffa barn. Det är vad Handels butiksanställda medlemmar säger att de skulle göra med 2 000 spänn - och finansministern vet inte.

Ja, vi har olika uppfattningar, men i min värld är en hög multiplikatoreffekt bättre än en låg multiplikatoreffekt. I min värld är det bättre att folk har hela tänder och kan äta sig mätta än att finansministern får 3 000 kronor och inte vet vad hon ska använda dem till. Det är det jag undrar: Varför är det bättre för tillväxten med 3 000 kronor till finansministern och en bit över 1 000 kronor till mig än att någon går ut och lägger pengarna på ett par vinterskor till sina barn här och nu?

Herr talman! Hur är det ordspråket går - som man känner sig själv känner man andra, eller tvärtom?

När jag gång på gång hör Ola Möller prata om min eventuella skattesänkning måste jag utgå från att Ola Möller på allvar tänker att jag tänker på mig själv. Men vet Ola Möller vad? Jag har haft många år i mitt liv då jag har vänt på varje krona - varje krona - för att kunna köpa mat till mina barn. Jag vet precis vad det innebär att ha tajta marginaler, och det finns de som har ännu tajtare marginaler nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min drivkraft i mitt politiska arbete är att både Sverige och svenskarna ska bli rikare och få det bättre. Våra vägar, medel och metoder ser något olika ut. Man kan tro på vetenskap och forskning, eller så låter man bli. Multiplikatoreffekter ska jag låta bli att prata om här; det har jag undervisat om många gånger på nationalekonomin vid universitetet i Örebro. Men det är entydigt så att Sverige har höga marginalskatter. Man kan tycka att det är rimligt att vi betalar 56 procent av den sista intjänade tusenlappen, och man kan tycka att det är orimligt. Det finns en moralisk aspekt, men det finns också en tillväxtaspekt.

Framför allt är det helheten i politiken som är intressant, det vill säga vad man gör sammantaget. Därför tycker jag att det är väldigt roligt att Ola Möller nu lyfter att människor inte har råd att gå till tandläkaren, för vad gör den här regeringen? Jo, genom att prioritera bland statens utgifter - till exempel bistånd, ränteavdrag på blancolån och annat - kan vi finansiera den största tandvårdsreformen på länge. Det är något som Ola Möller aldrig har röstat igenom och som innebär att de äldre får en betydligt lägre kostnad för att gå till tandläkaren.

Det går alltså att göra många saker samtidigt. Det verkar svårt för Ola Möller att förstå, men jag tänker så. I år har till exempel försvaret 27 miljarder mer än förra året. Polis- och rättsväsen har också fått stora tillskott. I en svår och pressad tid har vi både tagit ansvar för statens finanser och stöttat hushållen, till exempel genom ett förlängt och förhöjt bostadsbidrag för ensamstående mammor och pappor. Det är några av de saker vi gör.

Jag och vi vill få igång ekonomin nu. Att Sverige har låg tillväxt nu är ju inte så konstigt med tanke på den höga inflationen och de höga räntorna, som har lett till att väldigt många hushåll håller igen sin konsumtion. Vi har nämligen större lån än i många andra länder och rörliga räntor. Men vi är inte ensamma om att vara i en lågkonjunktur. Mitt fokus är att ekonomin ska komma igång i morgon och nästa dag, men också längre fram. Då spelar såväl infrastruktur och energisystem som marginalskatter och mycket annat roll.

För den som lyssnar och undrar hur det är med skatterna kan jag säga att de som tjänar mycket betalar mer i skatt. Till exempel betalar en person som är välutbildad och har en lön på 125 000 elva gånger så mycket skatt som en person som tjänar 25 000. Vi har alltså progressiv beskattning i Sverige, även om det inte låter riktigt så på Ola Möller. Man kan tycka olika om det. Jag tror dock att det är bra att sänka skatten för alla två år i rad, som vi gjorde, och nu dessutom sänka marginalskatterna. Det är faktiskt på tiden.

Herr talman! Jag tycker att det är synd att finansministern väljer att inte ge sig in i multiplikatoreffekten och som svar på mina frågor förklara varför det är mer tillväxtfrämjande att satsa på någonting med en väldigt låg multiplikatoreffekt jämfört med att satsa på någonting med en väsentligt mycket högre effekt. Det förstår jag inte resonemanget kring, eftersom det helt enkelt inte förs.

Följande är också intressant: Inflationen är inte ett svenskt fenomen, men Spanien - som är socialdemokratiskt lett - har 3,4 procents tillväxt, och Portugal har 1,9 procents tillväxt. Det är också ett land som har en socialdemokratiskt ledd regering. De allra flesta EU-länder, oavsett styre, utklassar ju Sverige i tillväxtligan. De har också suttit i en situation med hög inflation, men de har stöttat hushållen genom krisen. Där har ju Sverige stuckit ut jämfört med exempelvis sina nordiska grannar genom att inte ha ett höjt barnbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bostadsbidraget är en av få saker jag verkligen har berömt regeringen för, alltså att man valde att behålla - och höja - nivån på bostadsbidraget. Därför smärtar det mig att se att man nu skär ned det med 775 kronor. Precis samma individer som inte har råd att gå till tandläkaren blir nu av med 775 kronor.

Det är intressant att finansministern väljer den stora tandvårdsreformen, för det här handlar om samma tjejer som har svarat i Handels enkät att de inte har råd att äta sig mätta. Om de får ont i tänderna skulle de, om de fick 2 000 kronor mer, kunna gå och laga dem. De blir nu av med sin gratis tandvård - det är den stora reformen.

Jag har ingenting emot reformer för bättre tandvård för de äldre. Det kommer jag att tycka är fantastiskt bra när det väl införs 2026 - alltså inte nästa år utan året efter det. Men att man tar de fattiga tjejernas gratis tandvård är en stor tandvårdsreform som jag inte förstår varför finansministern är så stolt över.

Herr talman! Tack, Ola Möller, för en bra diskussion! Här finns tydliga konfliktlinjer och skillnader men också en hel del vi tycker lika om. Jag tror att vi båda vill Sverige och alla som bor här väl. Jag har som sagt lagt tre budgetar på riksdagens bord. Ser man till de sammantagna fördelningseffekterna av de tre budgetarna är den grupp som har lägst disponibel inkomst också den grupp som fått procentuellt mest i ökad inkomst.

Det går alltså, som jag sa, att prioritera inflationsbekämpning och stötta hushållen och välfärden - vilket vi gjorde med 40 procent av reformutrymmet det här året - samtidigt som vi investerar i att Sverige ska bli ännu rikare och tryggare framöver. Det handlar om att prioritera bland statens utgifter, och det gör vi. Det handlar också om att fokusera och att göra rätt insatser för att vi faktiskt ska bli rikare.

Man kan absolut jämföra Sverige med Spanien och Portugal om man vill. Jag skulle dock passa mig för att jämföra med den tillväxt de har just nu, för detta är länder som har väldiga statsskulder och problem. De kommer att ha svårt att hantera nästa kris eftersom de har enorma skulder och betalar enormt mycket pengar, och ränta, på dessa skulder just nu. Det här är mina kollegor, och jag träffar dem varje månad. Många tittar med avund på att vi är så pass överens i den här riksdagen när det gäller ramverk och låg statsskuld och på att vi faktiskt håller ordning på pengarna.

Det tänker jag fortsätta att göra. Jag tänker också fortsätta se till att svensk ekonomi växer så att vi har mer i kakan att dela på och se till att löntagarnas och hushållens köpkraft stärks.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.