Skadestånd vid brott

Fru talman! har frågat mig om jag avser att verka för en lagändring så att den som frihetsberövats förlorar rätten till skadestånd i de fall då gärningsmannen alltjämt, även efter nedsatt straff, är dömd för det brott som föranlett frihetsberövandet.

Sverige har sedan länge en lagstiftning som innebär att staten tar ekonomiskt ansvar för frihetsberövanden som egentligen inte borde ha ägt rum. Lagstiftningen utgör en viktig rättssäkerhetsgaranti för enskilda. Det hindrar inte att det kan uppfattas som stötande att någon får en betydande ersättning trots att personen i fråga fortfarande är dömd för allvarlig brottslighet.

Fall som det som Angelica Lundberg utgår från är dock mycket ovanliga. Det viktigaste för mig är att stärka brottsoffrens ställning och minska skadeverkningarna av brott. Att förbättra reglerna om ersättning till brottsoffer är en prioriterad fråga för regeringen i det arbetet. En utredning har därför på uppdrag av regeringen sett över reglerna om brottsoffers rätt till skadestånd och deras möjligheter att få ut sådan ersättning av gärningsmannen.

Jag tog emot utredningens betänkande i somras. Utredningen lämnar flera förslag på ändringar i skadeståndslagen och utsökningsbalken. Förslagen handlar bland annat om att kraftigt höja skadestånden för brottsoffer och att förbättra möjligheterna att utmäta dömda personers egendom till förmån för brottsoffer. Ersättning till frihetsberövade är exempelvis något som enligt förslaget lättare ska kunna utmätas för brottsoffers räkning.

Utredningens förslag har remitterats, och jag avser att under våren återkomma till riksdagen i denna angelägna fråga.

Fru talman! Den 18 mars 2017 tar sig två män in i en kvinnas bostad medan hon sover. Under flera timmar blir kvinnan sedan våldtagen och misshandlad av de två männen. Det våld som används mot henne är kraftigt. Hon blir slagen med knytnävsslag och sparkad. Upprepade gånger tar männen stryptag på henne, en gång så att hon förlorar medvetandet. Hon blir också hotad till döds. De säger att de har en pistol och ska skjuta henne.

Bara drygt en månad senare, den 28 april samma år, kidnappar två män en kvinna och låser in henne i en källare. Hon blir misshandlad under tortyrliknande förhållanden. De hotar henne med vad hon uppfattar som en pistol och med en kniv. De sprutar kallt vatten på henne. De binder henne och stoppar en trasa i hennes mun. Under 17 timmar våldtar de sedan henne upprepade gånger. De bjuder även ut henne till fem andra män, som också våldtar henne på ett oerhört förnedrande sätt. Till slut stormar polisen platsen, fritar kvinnan och skjuter en av männen.

Fru talman! Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt detta måste ha varit för kvinnorna och vilka men de troligtvis kommer att bära med sig för resten av sina liv. Jag mår illa bara jag tänker på det. Detta är enligt mig ett av de grövsta brott som någon kan utsättas för. Det bör inte finnas några som helst förmildrande omständigheter för ett sådant vidrigt agerande.

En av de två män som deltagit vid båda dessa tillfällen döms av hovrätten för grov våldtäkt i två fall, människorov, försök till utpressning och stöld med mera. Brottslighetens straffvärde motsvarar enligt domstolen fängelse i tio år. Efter straffrabatter blir domen fängelse i fyra år och sex månader. Mannens ålder fastställs till över 18 år av Migrationsverket efter medicinsk åldersbedömning.

När domen överklagas till hovrätten hävdar mannen att han är 16 år, något som hovrätten först avfärdar. Mannen begär då resning. Eftersom det inte går att styrka att han är över 18 år tvingas hovrätten ändra sig. Han döms nu som 16-åring i stället. Den nya åldersbedömningen innebär att straffet för de fruktansvärda brott som mannen begått sänks ytterligare och i stället slutar på endast två år.

Men det galna med den här historien slutar inte där, fru talman. Eftersom gärningsmannen nu suttit frihetsberövad längre tid än vad det slutgiltiga straffet utgjorde har han enligt lagen om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder rätt till skadestånd. Summan som den våldtäktsdömde mannen kan plocka ut landar på helt osannolika 840 000 kronor. Han får två års fängelse och 840 000 kronor i ersättning för två grova våldtäkter.

Det är inte orimligt att tro att en stor majoritet av Sveriges befolkning inte tycker att det här är okej. Jag vill gå så långt som att säga att det är både stötande och gravt provocerande.

Min fråga till statsrådet är därför: Varför ser det ut så här? Varför kan de som döms för riktigt grova våldtäkter i Morgan Johanssons Sverige kvittera ut nästan 1 miljon kronor i ersättning trots att de döms för brotten?

Fru talman! Sverige och alla andra rättsstater har en ordning där den som har varit frihetsberövad trots att det inte borde ha skett får ersättning för det. Till de absolut vanligaste fallen hör att en person häktas och kanske sitter någon månad eller två i häkte men förundersökningen sedan inte håller för åtal. Då släpps man ur häkte och får ersättning för den tid man varit häktad. Sedan finns det fall där man blir häktad, det går till åtal och man sedan blir frikänd av domstolen. Man har inte begått brottet. Då får man också ersättning för den tid man suttit häktad. Även dessa hör till de absolut vanligaste fallen.

Det finns även andra typer av fall. Det fall som Angelica Lundberg refererar till påstår jag är helt unikt egentligen. Jag känner inte till något annat fall av den här karaktären. En person får resning i efterhand, det vill säga får en omprövning av domen där man säger att personen suttit längre i fängelse än vad den egentligen borde ha gjort, i det här fallet med hänvisning till åldern. Den här kombinationen av resning, sänkt straff och därefter ersättning har jag inte stött på vid något annat tillfälle.

Men lagstiftningen måste ändå tolkas utifrån de förutsättningar som finns. Det är Justitiekanslern som gör den tolkningen, även i sådana här unika fall. Då är det nog, som ordningen ser ut, så att man ska ge ersättning i de här fallen också, eftersom personen suttit i fängelse längre tid än vad den egentligen skulle ha gjort.

Hur ska man då ändra på detta? Det är framför allt två saker jag vill framhålla. Den ena är att vi måste höja skadeståndet kraftigt för brottsoffren. Jag tror att det upplevs som väldigt stötande att skadestånden till brottsoffren är alldeles för låga. Därför har jag nu ett utredningsförslag färdigt. Vi är på väg fram till riksdagen med ett förslag om att kraftigt höja skadestånden till brottsoffer. Det är faktiskt nästan en fördubbling av skadestånden till brottsoffer som är på gång.

Den andra är att jag vill möjliggöra utmätning av skadestånd som kriminella får om de samtidigt har skulder till andra brottsoffer.

Det handlar till exempel om när en gängkriminell blir häktad för ett brott och sedan släpps och får skadestånd för den tid han har varit häktad. Har han sedan tidigare skulder till andra brottsoffer är ordningen i dag att staten inte kan utmäta dessa pengar, och det är stötande. Det ska vi ändra på, och det ligger också i detta lagförslag.

De här två ganska stora förändringarna är vi på väg fram med till riksdagen. Det blir lagrådsremiss inom kort, proposition senare i vår och ikraftträdande den 1 juli. Då höjer vi alltså kraftigt skadestånden till brottsoffer och ser till att utöka utmätningsmöjligheten. På detta sätt kommer vi åt en del av problematiken.

Vi kommer aldrig att komma åt allt, och just detta fall påstår jag är extremt ovanligt och unikt. Men även för unika och ovanliga fall måste gällande rätt kunna tolkas, och då blev Justitiekanslerns bedömning den här. Men, som sagt, med de lagändringar vi gör kanske vi kan komma åt en del av problematiken.

Fru talman! Det må vara ett ovanligt fall, men likväl har det hänt. Det är också en situation där en stor majoritet av Sveriges befolkning tycker att det inte får gå till så här, och därför måste vi ta vårt ansvar i kammaren och se till att vi gör vad vi kan för att ändra på det.

Det är jättebra att regeringen arbetar med att stärka skyddet för brottsoffer och ser till att reglerna om ersättning till brottsoffer förbättras. Det är också bra att reglerna för utmätning av skadestånd ses över, något som Sverigedemokraterna efterfrågat.

Men det är inte därför vi är här i dag. Jag har kallat ministern till kammaren för att debattera det galna i att någon som döms för ett brott får skadestånd för ett frihetsberövande som rör just det brottet.

Jag ser tre grundproblem här. För det första: Socialdemokraterna och tidigare regeringar har öppnat dörren till Sverige och släppt in massor med människor som vi i många fall inte har en aning om vilka de är, hur gamla de är eller vilka avsikter de har. Förutom det uppenbara hotet mot samhället som detta innebär bidrar det också till att försvåra för rättsapparaten. Att inte ha åldersbedömningar som är slutgiltigt fastslagna utan som går att ändra i syfte att få straffet sänkt om man skulle bli dömd för ett allvarligt brott är mycket problematiskt. Här har regeringen ett lagförslag på gång för att göra det lättare att ändra någons ålder, både till förmån för en tilltalad och till nackdel för en tilltalad.

För det andra: straffsatserna och straffrabatten. Två våldtäkter av detta synnerligen grova slag, människorov, utpressning och stöld borde från början generera långt mer än de två och ett halvt år som mannen i exemplet jag tog upp dömdes till i hovrätten.

För det tredje: Rätten till skadestånd, som vi är här i dag för att diskutera. Justitiekanslern har meddelat att ersättningen blev så hög eftersom både tiden som gärningsmannen varit frihetsberövad och hur grovt brottet var som frihetsberövandet gällde beaktades. Detta höjde ersättningen med 40 procent.

En sådan ordning är absolut rimlig om straffet i stället blir en friande dom eller om man, som statsrådet säger, släpps ut innan det ens går till åtal. Då är det såklart relevant vilken allvarlighetsgrad brottet har som man misstänkts för. Men det blir ju fullständigt horribelt att ta detta i beaktande då gärningsmannen fortfarande är dömd för brotten i fråga.

När domen till slut vann laga kraft kunde våldtäktsmannen alltså gå därifrån som en fri man med 840 000 kronor på fickan.

Brottsoffren fick också ett skadestånd för det fruktansvärda de utsattes för. Kvinnan i lägenheten tilldömdes 155 000 kronor, och kvinnan som hållits instängd och våldtagits i 17 timmar får 275 000 kr.

Jag välkomnar som sagt att regeringen går på de förslag som utredningen har lämnat om att höja kränkningsersättningen. Även förslaget om att ersättning som ges på grund av ett frihetsberövande ska kunna utmätas om det finns skulder till brottsoffer är bra, men det är inte tillräckligt.

Kommer Morgan Johansson att verka för en lagändring så att rätten till skadestånd går förlorad i de fall en gärningsman suttit frihetsberövad för ett brott som denne när domen vinner laga kraft alltjämt är dömd för?

Fru talman! Det sista är svårt, för det handlar om en resning, det vill säga att domstolen har omprövat vad en tidigare domstol har kommit fram till. Resningar är extremt ovanliga, särskilt för denna typ av grova brott, men när de väl sker är det på grund av att det har framkommit nya omständigheter i målet som visar att en person har suttit frihetsberövad för länge.

Vad ska en rättsstat göra i detta läge? Man har först dömts till en viss påföljd, men på grund av nya omständigheter görs en omprövning som visar att man inte skulle ha suttit så länge. Har staten då en skyldighet att ersätta den dömde för denna tid? Det tycker jag nog eftersom den ursprungliga domen inte var korrekt. När beslutet omprövas måste också frågeställningen om gärningsmannens skadeståndsanspråk hanteras. Det är grundläggande.

Detta är alltså svårt att komma åt, men man kan göra annat, till exempel höja skadestånden till brottsoffer kraftigt, vilket är på gång. I det aktuella fallet var skadestånden till de två målsägande 275 000 respektive 225 000 kronor. I vårt förslag till riksdagen senare i vår höjer vi skadestånden till brottsoffer kraftigt; vi talar generellt sett om nära nog fördubblingar. Vi vill som sagt också utöka möjligheten till utmätning.

Jag kan hålla med Angelica Lundberg om att vi har haft för låga straff för många grova våldsbrott. Därför har vi under de senaste sju åren sett till att skärpa straffen för så gott som alla grova våldsbrott. Det gäller grov utpressning, grov misshandel, grovt rån, grov våldtäkt, grova vapenbrott och grova narkotikabrott. Jag tror det handlar om ett sextiotal straffskärpningar och nykriminaliseringar.

Antalet av domstol utdömda fängelseår var 2020 över 11 000, vilket är en ökning med 40 procent på bara några år. Domstolarna dömer nu ut högre straff i mycket högre utsträckning än vad de gjorde tidigare, bland annat som en effekt av de straffskärpningar vi har gjort.

Vi kommer att behöva skärpa straffen även i andra avseenden. Jag kommer till riksdagen i vår med förslag på straffskärpningar för sexualbrott. Bland annat kommer vi att höja minimistraffet för våldtäkt. En lång rad annat kommer också.

Helt nyligen, den 1 januari, avskaffades också straffreduktionen för unga, alltså 18-20-åringar, som begått allvarliga brott. Bara det kommer att öka straffmätningen i en lång rad brott.

Låt oss reformera stödet till brottsoffer, skadeståndsrätten och utmätningsmöjligheten samtidigt som vi går vidare med straffskärpningar för allvarliga brott för att bekämpa dem.

Det finns unika fall med resning, och de är svåra att komma åt. Men jag menar att Sverige även fortsättningsvis ska ge ersättning till den som vid en omprövning visar sig har suttit för länge i fängelse.

Fru talman! Det är bra att straffen skärps, men uppenbarligen hjälpte det inte i det fall jag tog upp. Som jag nämnde i mitt tidigare anförande är problemet med just denna resning att vi har personer i vårt land vars ålder inte är fastställd. Vi vet inte hur gamla de är, och när de tycker att det passar kan de hävda att deras ålder är en annan vad som är fastlaget från början. Detta behöver vi göra något åt.

Jag delar inte Morgan Johanssons uppfattning att detta skulle vara ett svårlöst problem. Jag ser det som tämligen enkelt bara viljan finns, men det är väl oftast där det brister.

Jag har av olika anledningar läst en och annan förundersökning, och jag slås ofta av hur den misstänkte väljer att inte medverka i utredningen utan i förhör enbart svarar "ingen kommentar". Det har man givetvis rätt till, men om man på det sättet bidrar till att frihetsberövandet blir längre än vad det hade behövt vara, ska man då få ersättning för det? Morgan Johansson tycker uppenbarligen det.

Det är nog tyvärr så, fru talman, att vi inte kommer så mycket längre i den här debatten. Jag och ministern tycker olika i denna fråga. Jag tycker inte att det är ett helt olösligt problem att komma till rätta med den typen av provocerande skadestånd. I min värld är det helt uteslutet att en man som begår flera grova våldtäkter inte bara får ett otroligt kort straff utan dessutom får betalt för den tid som han suttit inlåst.

Med detta sagt hoppas jag att statsrådet använder sitt sista anförande till att förklara för väljarna varför han tycker att en multikriminell våldtäktsman som själv har bidragit till en utdragen rättsprocess ska tilldömas ett skadestånd som dessutom vida överstiger det som brottsoffren tilldömts.

Fru talman! Först, när det gäller punkten om åldersbedömningar, var det jag som återinförde möjligheten till medicinska åldersbedömningar, som försvann 2013 eller 2014 med den gamla regeringen. Jag tog initiativ till att återinföra dem så att vi skulle få bättre möjligheter att klara ut hur gamla de som har kommit till Sverige egentligen är. Nu har vi en fungerande möjlighet att göra det.

I det här fallet fastställdes åldern till över 18 år. Sedan kom gärningsmannen i efterhand in med uppgifter som styrkte att han inte hade varit äldre än 18 år. Det var på den grunden som han sedan beviljades resning. Man får ändå utgå från att domstolen vid det senare tillfället har tagit till sig de nya uppgifterna och att det är dem som beslutet har grundats på.

Om det visar sig att gärningsmannen inte var äldre än 18 år och han därmed suttit för länge i fängelse är dagens regler sådana att han ska ersättas för den tiden. Det är svårt att komma åt detta. Sådana fall med resningar kommer alltid att komma upp då och då. Om det framkommer nya omständigheter i ett mål som gör att en person har suttit längre i fängelse än han borde har han i det läget ett anspråk på staten.

Jag kan också känna en stark moralisk upprördhet ibland över hur man kan landa i olika frågor. Hur kommer vi åt detta? Jag säger: Låt oss se till att kraftigt höja skadestånden för brottsoffren. Detta går jag till riksdagen med nu under våren. Och låt oss se till att vi kan utmäta tillgångarna från gärningsmännen på ett helt annat sätt än vi kan nu. Då kan man lägga beslag på en del av de pengar som tilldömts i ersättning till människor som suttit häktade. Detta går vi som sagt till riksdagen med under våren, och jag räknar med stor uppslutning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.