Sjukskrivningar

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig om jag och regeringen avser att ta några initiativ för att komma åt ojämställdheten i sjukskrivningarna.

Lotta Finstorp hänvisar i sin interpellation till en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen. I denna rapport framgår bland annat att män i genomsnitt sjukskrivs 2,8 dagar längre än kvinnor i det första läkarintyget.

Resultatet som inspektionen presenterar bygger på att varje diagnos redovisas för sig. När det gäller den totala sjukfrånvaron är dock kvinnors sjukpenningtal 90 procent högre än männens. Detta beror på att antalet startade sjukfall är betydligt större för kvinnor än för män och att kvinnor mer frekvent sjukskrivs för diagnoser som ofta leder till långa sjukperioder.

Sannolikt beror kvinnors högre sjukfrånvaro på en mängd samverkande faktorer. Det handlar om brister i arbetsmiljö och jämställdhet i stort. Därför är både jämställdhet och arbetsmiljö framskjutna områden i regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro.

Regeringens mål är en långsiktigt låg och stabil sjukfrånvaro för både kvinnor och män. Avgörande för en sådan utveckling är att arbetsmiljön förbättras. Detta gäller särskilt den psykosociala arbetsmiljön på kvinnodominerade arbetsplatser i skola, vård och omsorg. Det är därför glädjande att parterna också på den landstingskommunala sidan på ett mycket positivt sätt har svarat på regeringens initiativ om partsgemensamma insatser för minskad sjukfrånvaro och friskare arbetsplatser.

Inspektionen för socialförsäkringen rekommenderar i sin rapport att betydelsen av en jämställd sjukskrivningsprocess ska ingå i läkarutbildningen och att elektronisk överföring av läkarintyg bör användas för att förbättra uppföljning och statistik vad avser sjukskrivningar.

Jag vill därför framhålla att regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting betonar jämställdhetsperspektivet i överenskommelsen om en kvalitetssäker och effektiv sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess. Perspektivet lyfts till exempel fram inom kompetenssatsningen i försäkringsmedicin för AT- och ST-läkare. Inom den del av överenskommelsen som gäller elektronisk informationsöverföring kommer jämställdhetsperspektivet till uttryck genom den framtagna statistiktjänsten som gör könsuppdelad statistik möjlig inom hälso- och sjukvården. Detta är exempel på åtgärder som är i linje med vad Inspektionen för socialförsäkringen efterfrågar.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Svaret gör det tydligt att arbetsmiljöfrågor är väldigt viktiga och därmed även det förebyggande arbetet, både på organisatorisk och på individuell nivå. Jag kan tipsa om att vi moderater i både kommittémotion och partimotioner har konkreta förslag på insatser för att förebygga ohälsa.

Det står också i svaret att kvinnors sjukpenningtal är 90 procent högre än mäns, och det är egentligen där vi har den stora problematiken. Därför tycker jag att det är oroande att regeringen vill slå undan benen för de kvinnor som behöver byta arbetsgivare. Många vittnar om att de hade velat ha möjlighet att göra det tidigare och till exempel gå till något mindre och alternativt drivet eller en mindre enhet inom offentlig sektor.

Jag vill alltså återkomma till att välfärdsföretagen är en väldigt viktig faktor för frisktal. De stora ohälsotalen finns inte hos de mindre välfärdsföretagarna utan i offentlig sektor. De flesta politikområden hänger ihop, herr talman, och därför måste man också ha en samsyn när det gäller vilka faktorer det är som samverkar för ohälsotalen ska gå ned.

Anledningen till att jag skrev denna interpellation var en rapport från ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, som jag tycker är väldigt alarmerande. I rapporten visas att läkarintyget är centralt i Försäkringskassans beslut om en person har rätt till sjukpenning, och det påverkar också inflödet i sjukförsäkringen. När man då ser att det är så ojämnt mellan mäns och kvinnors sjukskrivningar, fast diagnosen är densamma, blir det ytterligare ett orosmoment när det gäller de höga sjukskrivningstalen.

Eftersom tidigare analyser visar att det första läkarintyget påverkar sjukfallens längd är det också en viktig faktor när det handlar om återgång till arbetet. Om man då sjukskriver män längre tid än kvinnor i det första läkarintyget ger det följdverkningar längre fram under sjukskrivningsperioden.

Det Inspektionen för socialförsäkringen föreslår bland annat i den här rapporten är långsiktiga kompetenssatsningar i försäkringsmedicin, där en jämställd sjukskrivningsprocess bör vara en viktig del i utbildningen. Det behövs också stödresurser i sjukskrivningsprocessen ur ett genusperspektiv.

Jag är inte förvånad över de slutsatser som kommer fram i rapporten; män har ju alltid varit normen i hälso- och sjukvården. Det är också det som avspeglar sig i de första läkarintygen.

Detta måste få ett stopp, för det kan inte få vara på det här sättet. Dels måste man göra alla arbetsmiljöinsatser. Vi måste ha goda organisationer och friska arbetsplatser som blir goda exempel för dem där det inte fungerar på samma sätt. Vi måste också ha en sjukskrivningsprocess som är transparent, och det blir den ju inte när det till och med är ojämställt inte bara regionalt utan också ur ett genusperspektiv.

Därför tycker jag att studien från ESO, där man vill se att det är specifika läkare med specifik yrkesmedicinsk kompetens som sjukskriver, är intressant. Jag skulle vilja höra lite vad ministern anser om det.

Herr talman! Tack, Lotta Finstorp, för en väldigt intressant interpellation som just belyser den här ISF-rapporten!

Den gemensamma målsättningen för oss - oavsett partifärg, tror jag - handlar om hur vi får till friskare arbetsplatser och hur vi åstadkommer en låg och stabil sjukfrånvaro i Sverige, där grunden någonstans är att det är en komplex fråga där vi behöver göra många olika saker samtidigt.

Vi har tidigare också resonerat om de problem som finns när det gäller arbetsmiljön inte minst inom kommun- och landstingssektorn, men även de privata välfärdsföretagen har en del att arbeta med. De har visserligen lägre nivåer men ändå betydligt högre jämfört med andra branscher på den privata sidan, vilket tyder på att det finns ett strukturellt problem i hur man organiserar den här verksamheten. Detta behöver vi gå till botten med.

Jag är ändå väldigt glad över de avsiktsförklaringar som arbetsmarknadens parter tillsammans med regeringen nu har tecknat för den statliga, den privata och den landstingskommunala sektorn, där fokus ligger just på förebyggande arbete och arbetsplatsnära rehabilitering för att åstadkomna friskare arbetsplatser.

På den landstingskommunala sidan talar man mycket om det som vi har diskuterat, det vill säga hur man får de här frågorna att bli en del av ledning och styrning i kommuner och landsting och att se hur strategiskt viktiga de är, inte bara för friska medarbetare utan för kvaliteten i välfärden. Man resonerar också om hur man ska kunna nyttja företagshälsovården mer förebyggande och hur man ska kunna använda sig mer av arbetsmiljöbokslut. Detta tror jag är viktiga delar för att åstadkomma friskare arbetsplatser.

Olikheterna när det gäller sjukskrivningar är också en fråga som vi har resonerat om tidigare: att vi har regionala skillnader, att det ser väldigt olika ut vilken sorts sjukskrivning man får beroende på vilken primärvård man besöker och om man får någon sjukskrivning eller inte.

För att koppla tillbaka till Lotta Finstorps fråga kring detta är det glädjande att det, som en del av det åtgärdsprogram som regeringen har implementerat under det senaste året, från den 1 januari finns ett nytt beslutsstöd på plats för primärvården att luta sig emot när det gäller psykisk ohälsa. Tanken är att det också ska bidra till att vi får ett mer likartat synsätt på sjukskrivningar och när det är aktuellt att sjukskriva i de här fallen av lätt till måttlig psykisk ohälsa som vi har resonerat ganska mycket om.

Där kommer det också att vara en betydligt större tydlighet kring möjligheten till partiell sjukskrivning i flera delar. Att ha en fot kvar på arbetsplatsen i den mån det är möjligt tror jag är väldigt viktigt. Vi har också det uppdrag som regeringen gav till Försäkringskassan och Socialstyrelsen i juni och som handlar om just uppföljningen av sjukskrivningspraxis. Det väntar jag på att få tillbaka så småningom.

Med utgångspunkt i de här olika delarna och implementeringen av hela åtgärdsprogrammet tror jag också att vi kommer att komma tillbaka till frågan om hälso- och sjukvårdens roll när det gäller sjukskrivningar framöver.

Som en del i det åtgärdspaket som vi kommer att komplettera med i höst har vi bland annat ett väldigt spännande pilotprojekt på gång som handlar om finansiell samordning kring sjukförsäkringen mellan landstinget i Kalmar och Försäkringskassan.

Jag återkommer.

Herr talman! Precis som ministern säger tror jag att man måste skruva på många olika ställen eftersom sjukskrivningar liksom arbetsplatser är väldigt individuella. Därför måste man se över olika delar.

Vi har bland annat ett förslag om att man skulle göra en rehabkedja för psykisk ohälsa som till viss del är frikopplad från fysisk ohälsa. Jag skulle gärna vilja att ministern i sitt nästa inlägg kommenterar vårt förslag kring detta.

Det här med partiell sjukskrivning är glädjande. Jag hade också en sådan fråga, och jag tycker att det är på sin plats. Våra arbetsliv ser olika ut. Alla jobbar inte från åtta till fyra, 40 timmar i veckan, och om man ska kunna gå tillbaka till sitt arbete på den del man orkar måste det vara väldigt flexibelt. Det blir för stora hopp mellan de procentsatser som är i dag. Därför blir jag väldigt glad över att höra detta.

Det man också ser i ISF-rapporten är också de regionala skillnaderna. Vi har tidigare stått här i kammaren och diskuterat och debatterat hur det kommer sig att sjukskrivningars längd är så olika i olika regioner. I ISF-rapporten som vi nu debatterar står det till exempel att män sjukskrivs i genomsnitt 1,8 dagar längre även i det andra läkarintyget. I det första är det alltså 2,8 dagar och i det andra 1,8.

Skillnaderna i sjukskrivningstid mellan olika landsting och regioner när det gäller det första läkarintyget är anmärkningsvärda. Det jag ser i rapporten är till exempel att läkare i Jämtland-Härjedalen sjukskriver män i genomsnitt 5,1 dagar längre än kvinnor, medan läkare i Västmanland sjukskriver män i genomsnitt 1,6 dagar längre än kvinnor.

Det är alltså längre på båda ställena, men det är ändå en väldigt stor skillnad på antalet dagar.

Den som kan knäcka nöten om regionala skillnader lär få någon form av Nobelpris. Många av landstingen och regionerna anlitar dessutom hyrläkare. De reser runt i hela landet. Därför är det ännu mer ofattbart att det ser så olika ut i fråga om kultur, attityd eller vad det nu är. Det är märkligt och intressant.

Jag skulle vilja lyfta fram fackförbundet Visions utmärkta rapport Sjukskrivningarna kostar välfärden miljarder - Ett schyst arbetsliv lönar sig. Vi pratar också samhällsekonomi, inte bara individens lidande utan också samhällsekonomi och ansvar för samhällets gemensamma pott med pengar. Sjukfrånvaron kostar välfärden mer än 20 miljarder kronor varje år enbart för kommuner, landsting och regioner. Det är pengar som verkligen skulle kunna användas i kärnverksamheten för att höja kvalitet eller vad man nu behöver göra individuellt ute i regioner och kommuner. Det handlar om direkta kostnader i form av sjuklöner och pensionsavsättningar.

När det gäller att sätta personalens hälsa på den politiska dagordningen äger vi frågan själva. Det är våra vänner och kollegor ute i kommuner och landsting som äger frågan och är arbetsgivare i offentlig sektor. Frågan måste lyftas upp högre på agendan.

Vision har brutit ned kostnaderna på kommuner, landsting och regioner. Det kan förhoppningsvis hjälpa när det blir så tydligt i kronor och ören hur mycket pengarna kan användas till annat. Jag skulle vilja att ministern kommenterar Visions rapport.

Herr talman! Ja, det gör jag gärna. Jag börjar där.

Vi känner väl till problemen som har funnits under lång tid med de överdrivet höga sjuktalen inom delar av välfärdssektorn. Olika argument fungerar på olika människor. I viss mån borde det räcka att se kopplingen mellan att leverera en verksamhet av hög kvalitet och att ha friska medarbetare, inte minst i ett läge där välfärdssektorn har så enormt stora rekryteringsutmaningar framför sig. Varenda undersköterskas hälsa behöver värnas på ett självklart sätt.

Ibland kan det vara oerhört viktigt att titta på en fråga ur flera olika perspektiv och att synliggöra vad det handlar om i form av resurser som går till någonting som för alla bara är dåligt för samhällsekonomin, för arbetsgivarna, för kvaliteten i välfärden och inte minst för de enskilda individerna. Det ska synas att skattebetalarnas pengar används till kärnverksamhet, det vill säga till någonting som ingen av oss egentligen vill se. Därmed är det viktigt att vi tillsammans pekar på att i politiskt styrda verksamheter är det otroligt viktigt att detta blir en del av ledning och styrning.

Sedan är det den alldeles exceptionella utmaningen med den ökande psykiska ohälsan. Regeringen försöker på olika sätt adressera frågan. Regeringen lade fram ett åtgärdspaket för ett år sedan. Det handlar framför allt om att rigga en hälso- och sjukvård som på ett bättre sätt kan hantera en ohälsa som ser ut som den gör i dag både bland unga och bland människor som befinner sig i arbetslivet. 42 procent av alla sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa. Om vi lägger på nackar, axlar och så vidare pratar vi om 63 procent av alla sjukskrivningar.

Hälso- och sjukvården och läkarkåren måste luta sig mot den senaste forskningen. Vi får inte tappa bort alla dessa människor. Vi måste med alla till buds stående medel, mellan alla aktörer - arbetsgivare, hälso- och sjukvård, försäkringskassa, politik - se till att människor får möjlighet att komma tillbaka till arbetsliv och hälsa igen. Vi måste hitta vägar framåt.

Jag tar självklart del av de förslag som kommer från i det här fallet Moderaterna och andra partiföreträdare som adresserar frågorna. Vi kommer att behöva hitta olika smarta vägar framåt. Vi kan inte avfärda saker och ting omedelbart utan att ta ställning till hur de kan komplettera eller utveckla det arbete som pågår för att fler människor ska slippa psykisk ohälsa, bli friska och snabbt komma tillbaka till arbete igen. Det är spännande.

Sedan var det frågan om jämställdheten. I rapporten från ISF framkommer ingen säker förklaring till skillnaderna, utan man framhåller behovet av ökad forskning. Men det är klart att man inte kan låta bli att luta sig mot att det finns ett jämställdhetsperspektiv. Man framhåller att män kanske söker vård senare. Det motsägs av andra rön.

Jämställdhetsfrågan finns med som en av de första frågorna i regeringens åtgärdsprogram. Det är också en av de viktigaste delarna i 2016 års överenskommelse med SKL om en jämställd sjukskrivningsprocess. Vi kommer att fortsätta att hålla fokus på frågan. Vi kommer att luta oss mot den utvärdering som nu görs av sjukskrivningspraxis. Sedan får vi se på vad som behöver göras för att få bättre kvalitet i sjukskrivningarna.

Herr talman! Tack, ministern, för en positiv feedback till det förslag som vi moderater har om en särskild rehabkedja för psykisk ohälsa. Det tar i dag alldeles för lång tid. Det kanske går att stävja en hel del genom att till exempel gå tidigare tillbaka till arbetet. Det kan finnas en egen fil för just de diagnoserna. Det känns glädjande att ministern vill titta vidare på den frågan.

Många sjukskrivna berättar om en sjukförsäkring som inte är transparent. Den är inte förutsägbar, och den är svårförståelig. Man vet inte hur den fungerar i praktiken när man själv drabbas av ohälsa. Läkarnas sjukintyg är inte sällan otydliga, vilket gör det svårt såväl för den sjukskrivne som för arbetsgivaren att förstå vad som är bäst för den sjukskrivna individen.

Kallduschen blir, som någon har beskrivit, när Försäkringskassans bedömning helt går emot doktorns intyg. Den processen är svår för gemene man att förstå.

(Socialförsäkringsminister ANNIKA STRANDHÄLL (S): Verkligen!)

Man litar på sin doktor. Sedan säger andra att det inte stämmer.

Vad bör göras så att människor känner sig trygga med försäkringen? Vi satt många år i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, och i utredningen finns förslag om historiska månatliga e-inkomster. Den enskilde sjukskrivne ska lättare förstå hur mycket man får tillbaka i pengar. Med månatliga e-inkomster skulle försäkringen bli betydligt mer transparent. När kommer utredningens förslag till riksdagen?

Herr talman! I fråga om psykisk ohälsa finns en risk för långa sjukfall om inte rätt saker görs tidigt. Vi kan i dag se att gruppen i hög utsträckning består av kvinnor mitt i livet, 35-45 år, med ett långt arbetsliv kvar framför sig. Precis som vi pekar på i avsiktsförklaringarna vi har tecknat med parterna handlar det om tidiga insatser direkt kopplade till arbetsplatsen för att förebygga sjukskrivning. Det talar för att allt som kan korta ned tiden till att man kan få ett stöd med anpassad arbetsplats är bra. Därför är det intressant med det förslag som ni lägger fram i den här delen.

En hel del av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen finns med i åtgärdspaketet som regeringen lade fram för ett år sedan. En del ytterligare kommer att finnas med i det vi kallar åtgärdspaket 2.0.

Regeringen aviserar i höstbudgeten att vi går vidare med frågan om historisk SGI. Det var en av de frågor där det behövs en del ytterligare utredningar. Frågan var inte färdig för ett genomförande. Det finns flera olika skäl till att frågan är viktig. Sedan kan man ha synpunkter på hur historisk SGI slår åt det ena eller andra hållet, men den svarar bättre mot dagens arbetsmarknad med tidsbegränsade anställningar, med olika anställningsformer som människor går in i och ut ur. Det skulle innebära en betydligt större trygghet för de grupperna. Nu tittar vi vidare på den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.