Sillfisket i Sverige

Fru talman! Magnus Oscarsson har frågat mig hur jag avser att arbeta för att kuststaterna ska komma överens om kvotfördelningen och därmed också undvika att MSC-märkningen på norsk vårlekande sill, så kallad NVG-sill, förloras. Magnus Oscarsson har också frågat mig hur jag avser att verka för att driva fiskförvaltningsfrågan inom EU, med syftet att uppfylla kraven på förvaltningsplaner i enlighet med forskarnas råd samt mellan EU och övriga inblandade parter. Magnus Oscarsson har slutligen frågat mig hur jag avser att säkerställa en proportionerlig fiskerikontroll i Sverige med en tillämpning och uppföljning av lagstiftningen i linje med övriga EU-länder.

Varje år förhandlar berörda kuststater bland annat om förvaltningen och fiskemöjligheterna för det långt vandrande beståndet NVG-sill. Utkomsten av kuststatsförhandlingarna om sill har stor betydelse för svenska beredningsföretag och den svenska pelagiska fiskenäringen. Sverige har relativt små andelar av fisket, men beredningen av sill är relativt omfattande och Sverige är en viktig marknad för beredda sillprodukter.

Under senare år har kuststatsförhandlingarna komplicerats av att det saknas en överenskommelse som omfattar samtliga kuststater och av att det sedan flera år tillbaka endast finns en partiell överenskommelse mellan EU, Norge, Island och Ryssland om en förvaltningsstrategi. En konsekvens av att det inte finns något avtal om fördelning mellan samtliga kuststater är att det har fastställts unilaterala fiskemöjligheter som sammanlagt har överskridit överenskommelserna om totala fiskemöjligheter. Detta bedöms inte hållbart på lång sikt, vilket även fått effekten att Marine Stewardship Council, MSC, meddelat att organisationen avser att dra in sin miljömärkning av detta fiske om inte ett sådant avtal kommer på plats.

Fördelningen av sillbestånden kan dessutom komma att kompliceras ytterligare i och med att antalet kuststater kommer att öka vid Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.

Det är viktigt att säkerställa ett biologiskt och socioekonomiskt långsiktigt hållbart sillfiske. Tillgången till högkvalitativa råvaror är viktig för fiskberedningsindustrin, som till största delen är lokaliserad i kustkommuner där det är ont om alternativ sysselsättning.

Jag kommer att verka för att EU i förhandlingarna med övriga kuststater strävar efter att uppnå en långsiktigt hållbar förvaltning av sill och andra bestånd samt att fiskemöjligheterna beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. För att uppnå detta är långsiktiga förvaltningsstrategier betydelsefulla verktyg, och arbetet med att se över strategier som är inaktuella och upprätta nya strategier för de bestånd som inte har någon behöver därför fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett fungerande kuststatssamarbete är en förutsättning för en långsiktigt hållbar förvaltning, och jag stöder därför generellt en strävan att hitta lösningar för att få till stånd kuststatsavtal som inkluderar samtliga kuststater.

När det gäller de pågående förhandlingarna om EU:s förordning om fiskerikontroll har Sverige sedan EU-kommissionen presenterade sitt förslag 2018 drivit att bearbetade fiskeriprodukter ska undantas från kraven på spårbarhet. De bearbetade produkter som fiskbranschen och regeringen vill se undantagna från spårbarhet har genomgått tillverkningssteg där råvarorna tillagats, kryddats och/eller konserverats så att det ursprungliga skicket inte kvarstår. Vi menar att det därmed är svårt att följa varje råvara. Många gånger innehåller produkterna också mer än en art. Exempel på sådana produkter är fiskbullar eller fiskburgare. Sverige har fört fram att kontrollnyttan inte står i proportion till de höga kostnaderna för att upprätthålla den noggrannare interna spårbarheten för dessa produkter.

Regeringen anser att regelefterlevnad och kontroll är viktiga element för att säkerställa ett hållbart fiske och att målen som sätts upp inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken nås. Kontrollåtgärderna för att stoppa illegalt fiske ska stärkas samt vara ändamålsenliga, kostnadseffektiva, proportionerliga och leda till förbättrad och effektiv fiskerikontroll - men utan att den samlade administrativa bördan för företagen ökar. Det är också viktigt att det ges lika villkor för fiskets aktörer.

Spårbarhet är ett viktigt verktyg för att stoppa det illegala fisket, och det är därför av största vikt att det finns ett effektivt och väl fungerande system för spårbarhet. Sveriges nationella spårbarhetssystem, alltså det system som redan finns på plats i Sverige, har fått kritik från fiskenäringen, som menar att systemet bland annat medför oproportionerligt höga kostnader och bidrar till diskriminering i förhållande till aktörer i andra EU-länder. I samband med utbrottet av covid-19 förde regeringen en dialog med näringen om bland annat denna fråga, och ett resultat blev att Havs och vattenmyndigheten införde vissa lättnader i spårbarhetskraven.

Utöver detta har regeringen den 8 oktober 2020 uppdragit åt Statskontoret att utvärdera spårbarhetssystemet och vid behov föreslå förändringar i systemet och kraven på rapportering. Statskontoret ska redovisa uppdraget den 30 september 2021.

Fru talman! Tack för ditt svar, ministern!

Sverige har sedan 2019, som en konsekvens av redan existerande lagstiftning och som enda land i Europa, infört ett spårbarhetssystem som innebär att information ska samlas in, registreras och flöda i realtid mellan alla aktörer i hela livsmedelskedjan. Övriga länder inom EU har i huvudsak valt att implementera detta genom att varje aktör ska ha kontroll ett steg framåt och ett steg bakåt i värdekedjan, det vill säga enligt gällande livsmedelslagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den svenska implementeringen innebär en oproportionerlig regelbörda och byråkratisering av svensk fiskebransch i förhållande till vad som åstadkoms i form av kontrollnytta och ett hållbarare fiske. Konsekvenserna, fru talman, är en utslagning av små och medelstora företag samt en generellt minskad konkurrenskraft för svensk fiskebransch. Dessa konsekvenser kommer dessutom att eskalera ytterligare, oavsett utfallet i det nu pågående arbetet med uppdatering av lagstiftningen kring fiskerikontroll inom EU.

Det är uppenbart att detta står i strid med inte bara det övergripande målet i svensk livsmedelsstrategi utan även det mer specifika att utformningen av regler och villkor ska stödja målet om en mer konkurrenskraftigt hållbar livsmedelskedja samt att marknaden för livsmedel ska kännetecknas av en väl fungerande konkurrens.

Fru talman! Det står också i strid med i regleringsbrev uttryckta instruktioner för kostnadseffektiva regelverk, det vill säga att de regelverk och rutiner som myndigheterna förfogar över ska vara kostnadseffektiva och förenkla för medborgare och företag samt minimera den administrativa bördan för företagen i linje med målen i livsmedelsstrategin, som vi antog i kammaren för över tre år sedan.

Därför är det väldigt glädjande att ministern nu tillsatt en utredning om spårbarhetssystemet, som faktiskt bara finns i Sverige. Min fråga till ministern är dock: Hur kunde regeringen låta införa ett obligatoriskt spårbarhetskrav, dessutom som enda land i EU, trots svidande kritik från både fiskenäringen och svensk dagligvaruhandel? Var det till och med så att det var ett misstag att införa kravet?

Fru talman! Blekinge har en mångtusenårig tradition av fiskeri - de senaste utgrävningarna i Sölvesborg har visat att det går tillbaka nästan 10 000 år - och en månghundraårig tradition av en basnäring som är väldigt viktig för vår husmanskost, som i dag står på finbordet efter att tidigare ha varit så kallad fattigmanskost.

Från att ha varit en väldigt livlig fiskeflotta på många hundra fartyg har nu fiskeflottan på sydkusten krympt till ungefär 20 tappra fartyg. Man har de senaste 30 åren sett utmaningar i form av en mängd olika påfrestningar. Det mest grundläggande är självklart minskade fiskbestånd. Det finns många olika orsaker till det, exempelvis miljöpåverkan, säl och skarv. Regelkrångel från många olika myndigheter och EU:s fiskeripolitik har också påverkat.

Interpellanten Magnus Oscarsson lyfte i sin interpellation fram ett antal av de åtgärder som man behöver se över, vilket regeringen till viss del gör. Man kan dock lägga till ytterligare ett antal olika frågor som Moderaterna har uttryckt i sitt 34-punktsprogram för en hållbar fiskeripolitik.

Det här är en yrkesgren som är hårt ansatt av olika regler som är krångliga och som ibland går emot varandra. Detta är statsrådet högst medveten om; det vet jag. Jag vill fastställa att det i vårt gemensamma arbete för de tappra fiskare som står kvar finns en politisk enighet.

Jag vill i detta inlägg uppehålla mig i nutid. I november damp stilleståndet för sillfiske mellan maj och augusti detta år ned, som en överraskning för riksdagsledamöter i miljö- och jordbruksutskottet och framför allt för näringen. Kostnaderna minskar inte bara för att båtar ligger stilla vid kaj. Fartyg kostar, speciellt när de ligger stilla, liksom redskap. Det får också konsekvenser för beredningsindustrin, där uppsägningar har varit följden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ersättningarna för detta är en problematik med nuvarande avtal. Vi går in i en ny långtidsbudget för EU med nya förhandlingar, och jag vill fråga ministern hur man avser att hantera stilleståndsersättning framöver. Det gäller både direktstöd och hur man kan hantera stillestånd och nyttja yrkesfiskarnas kunskaper till exempel vad gäller att leta efter spökgarn, forskning och att ställa om sina redskap, exempelvis att gå från torsktrålare till sillgarn och plattfiskeredskap.

Indikationerna, som är en liten omständighet i dagsläget, enligt vad Jordbruksverket uttrycker, är när man går in i förhandlingarna att det som mest ska gå att få ersättning i sex månader under sex år - det innebär alltså ersättning ungefär en månad per år. Innevarande år är denna period fyra månader; med tanke på påfrestningarna på yrkesfisket tror jag inte att vi framöver kan se fram emot att den blir kortare.

Herr talman! Tack, interpellanten och Annicka Engblom, för frågorna! Jag ska försöka att svara på dem så gott jag kan. En utmaning är att det egentligen är minst två helt olika frågeställningar i den här interpellationen, även om de givetvis hänger ihop - till syvende och sist påverkar detta fiskarens förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

Jag är glad över att den samsyn som finns om hur viktigt detta är har noterats i debatten. Det är en viktig näring av kulturella och historiska skäl men kanske framför allt för att det är en del av levande kustsamhällen; det påverkar så mycket mer än bara fisket. Detta är dessutom ett hälsosamt och bra livsmedel som vi vill säkerställa också för framtiden.

Därför är frågorna både vida - eller breda - och små. Vi behöver förmå att hantera alla delarna både vitt och styckevis.

Jag börjar med Magnus Oscarssons frågor, som är ursprunget till interpellationen och som är kopplade såväl till kuststatsförhandling med andra länder och den problematik som finns där som till spårbarhetssystemet.

När det gäller kuststatsförhandlingarna är det jätteangeläget från regeringens sida att driva gentemot i första hand EU, som är den förhandlande parten i de här sammanhangen, för att få till hållbara kvoter och nivåer.

Detta är dock komplicerat. Det stora problemet är inte att komma överens med andra stater - Ryssland, Färöarna, Grönland, Island, Norge och så vidare - om en hållbar kvot totalt, utan det är att vi inte kommer överens om fördelningen. Vissa länder hävdar att fördelningen ska ske utifrån zontillhörighet; andra länder hävdar att den ska ske utifrån historiskt fiske. Resultatet blir att man sluter det som kallas unilaterala avtal. Detta innebär att det sammantaget blir alldeles för stora kvoter, och det är inte hållbart på sikt.

Detta är en stor utmaning, och jag är bekymrad för att det till och med kommer att bli en ännu större utmaning i och med UK:s utträde ur EU. En av de stora frågor som driver detta - och en av de stora knäckfrågorna i utträdesförhandlingarna - är just fisket. Britterna är väldigt angelägna om att räkna zontillhörighet och att ta en större del av detta fiske, och det kommer att göra den här frågan än svårare. Det kommer också att innebära att EU inte längre är en part i dessa förhandlingar, för EU är en part givet att UK har varit med. Vi kommer egentligen inte ens att ha förhandlingsrätt i dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver givetvis driva på, och vi behöver skapa opinion. Vi behöver säkra kanaler för samarbeten kring och kontroll av detta så långt som det är möjligt givet de förutsättningar som finns. Problemet med kontroll kopplat till detta blir att om det inte finns något avtal bryter heller ingen mot något avtal. Det innebär att de kontrollmekanismer som annars finns - sanktioner och annat som vi använder när ett EU-land bryter mot en EU-överenskommelse - inte är applicerbara.

Detta är en diskussion som förs och som vi försöker att hitta lösningar i, framför allt tillsammans med andra berörda länder inom ramen för EU-samarbetet. Det är där vi bäst kan påverka detta just nu.

När det gäller spårbarhetsfrågan finns det två delar. Vi har nu ett arbete på gång inom EU som betyder att man kommer att skärpa den kontrollförordning för spårbarhet som finns. Där har Sverige drivit flera frågor. En av dem handlar om det som jag redogjorde för i mitt svar, nämligen hur vi ser på processade produkter. Den frågan driver vi fortfarande. Vi försöker att skapa majoritet för vårt synsätt i denna fråga, och jag hoppas att vi kommer hela vägen i hamn.

Andra frågor har vi lyckats med, till exempel registreringen av fritidsbåtar, som var en annan del i denna förordning som skulle ha skapat mycket stora problem för Sverige om det hade blivit som i ursprungsförslaget. Den har vi nu fått bort.

Jag får återkomma till övriga frågor, för där tog min tid slut.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Ministern får gärna fortsätta att tala om att regeringen själv har låtit införa ett obligatoriskt spårbarhetskrav. Ministern får gärna utveckla det. Det är ju väldigt bra att ministern nu har låtit se till att en utredning ska ske; det är väldigt positivt.

Sillfisket är ju otroligt viktigt för många kustkommuner, exempelvis Sölvesborg, vars kommunledning är här i dag, Simrishamn och Karlskrona. Varje år fiskas det tonvis med sill från Östersjön. Detta är ett viktigt livsmedel för konsumenter; bara i Sverige äter vi sill för 800 miljoner kronor. Sill äts heller inte bara i Sverige utan också utomlands.

Dessutom handlar det om många arbetstillfällen. Det är positivt att regeringen faktiskt har fått till det här med undantag för kustnära sillfiske under torskstoppet. Det är nog ingen överdrift att säga att detta faktiskt har räddat östra Skånes och Blekinges blå näring från fullskalig katastrof.

Men i stället för att nu luta sig tillbaka och säga att allting är bra tycker jag att det är dags att regeringen funderar på vad det är som hindrar att den blå, kustnära näringen blir ännu viktigare, också med tanke på livsmedelsstrategin.

En viktig sak är detta med långsiktighet. Jag tror att det är viktigt att vi nu faktiskt kan få långsiktighet i besluten som fattas för de fiskare och för de företag som jobbar med näringen, så att de vet vad som gäller framåt. Det är oerhört viktigt. De säger själva: Vi måste ha en långsiktighet. Vi har dyra båtar, dyra fabriker och många anställda. Vi måste veta vad som händer framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan sak som jag också tycker är viktig är att Sverige har den lägsta andelen fiske för humankonsumtion av alla Östersjöländer, trots att sill och skarpsill är både klimatsmart och nyttigt.

Det är faktiskt väldigt glädjande, herr talman, att vi nu har de lägsta dioxinnivåerna i östra Östersjön. Vi har legat långt under gränsvärdena för dioxin i flera år. Det som dock kan bekymra är att man inte talar så mycket om det, utan man hör alltid att sillen är full av dioxin. Men det är ju inte så längre, så jag tycker att det är viktigt att man tar upp att sillen är mycket positiv på det sättet.

En annan sak är kvoterna. Ett bekymmer är att kvoterna som går till humankonsumtion är under 10 procent. Resten går till fiskmjöl. Humankonsumtionen är viktig för förädlingsindustrin, för kustsamhällena och för konsumenten.

Kvoterna för humankonsumtionen är nu nere under 10 procent, vilket kan ses i ljuset av livsmedelsstrategin, som vi förresten beslutade om för tre år sedan vilket kan vara bra att veta. Grundstenen för livsmedelsstrategin är ju att det ska bli bättre lönsamhet och mer konkurrenskraftigt. En bärande sten är också att självförsörjningen av livsmedel ska öka.

Herr talman! Jag vill haka på interpellanten och understryka detta med långsiktighet. Det har varit rätt hattigt, bland annat när det gäller stilleståndsersättningen. Jag hoppas att statsrådet svarar på hur man i det korta perspektivet avser att hantera frågan under sillstoppet detta år och vad man svarar fiskarna i bland annat Sölvesborgs kommun. Det gör ont i hjärtat att det efter ett långt yrkesliv i branschen var spiken i kistan eller botten ur för Lennart Arvidsson, som är en fiskeikon nere i Nogersund.

Med tanke på alla de utmaningar som finns framöver behövs det ett helhetsgrepp över hela näringen.

Problematiken, som jag tror att statsrådet är väldigt medveten om, är att när man 2011 lade ned Fiskeriverket och startade Havs- och vattenmyndigheten tappade man näringsperspektivet. Detta är en näring med företagare som har kostnader när fartygen ligger stilla. De rostar faktiskt när de ligger i vattnet, och det kostar oerhört mycket i underhåll.

Vad gör man på kort sikt, och vad gör man på längre sikt? Att vi kommer att få se fler stillestånd framöver är jag helt övertygad om.

När vi har frågan uppe om just avtalen med andra EU-länder, framför allt de gränsande till Östersjön, måste vi förstås också ta upp den heta frågan om bottentrålning. Vi är alla överens om fördelarna och nyttan med det hållbara fiske som det kustnära yrkesfisket utgör. Men det blir ju helt futilt när man har trålare som ger sig in i Östersjön och fullkomligt bottenskrapar allt som finns där.

Hur ser statsrådet på den frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nu blev det ju inte lättare, för nu kom det några frågor till. Jag ska försöka svara så gott jag kan på den begränsade tid jag har.

Jag börjar återigen med interpellantens frågor, vilket jag tycker är rimligt, och svarar då på den som jag inte riktigt hann med i första rundan, nämligen om spårbarheten. Kort kan jag säga att det är Havs- och vattenmyndigheten som varit ansvarig för hur vi ska tillämpa regelverket.

Det sägs i debatten, och det sa också interpellanten, att bara Sverige har gjort på det här viset och att alla andra länder har gjort på ett annat sätt. Det indikerar att alla andra EU-länder skulle ha gjort på samma sätt och att Sverige är avvikande. Det är både sant och falskt. De flesta länder har ju anpassat regelverket utifrån hur det fungerar i respektive land, så jag skulle säga att alla har gjort olika. Sverige är i vanlig ordning väldigt bokstavstroget och har tolkat det som att man ska följa spårbarheten noggrannare än livsmedelskontrollen, för den följer linjärt. Här ska man då backtracka och framtracka.

Jag har noterat samma kritik från näringen om hur pass proportionerligt det här är och vilken effekt det får vid en jämförelse med hur andra länder gör.

Detta är en ny förordning; den har bara funnits på plats i lite mer än ett år. Vi ger nu ett uppdrag till en oberoende myndighet, Statskontoret, att utvärdera systemet och titta på hur andra länder har gjort och föreslå, om man anser det lämpligt, förändringar utifrån proportionalitet och utifrån hur andra länder har gjort. Det visar att vi tar det här på väldigt stort allvar och att det är en viktig fråga. Vi vill inte belasta en i övrigt redan hårt drabbad näring med kontroller och system som vi inte behöver. Det är ett tydligt svar på din fråga.

Sedan fick jag många frågor kring kvoter och kvotförhandlingar utöver den som handlar om stater, alltså den förhandling som EU gör internt om fördelningen av kvoterna mellan oss. Dessa förhandlingar genomförs alltid i oktober.

I oktober förra året hade vi god framgång i förhandlingarna, givet att Sverige driver att allting ska grunda sig på vetenskapliga råd. Det innebär att vi vill ha kvoter som ligger så nära den vetenskapliga rådgivningen som bara är möjligt. Vi tycker oftast lika som kommissionen, så vi brukar förespråka kvoter som ligger så nära kommissionens förslag som möjligt - hög eller låg kvot beroende på hur statusen för fisket eller beståndet ser ut.

Förra året var vår enda oro inför förhandlingarna att kommissionen föreslog en förändrad utformning av hur man skulle få till ett lekstängningsstopp, alltså förbjuda allt fiske när torsken leker. Vi fick inget gehör från något annat land. Vi hävdade att man inte följde vetenskaplig rådgivning, att man tog till för många försiktighetsprinciper och stängde områden med djupt vatten där torsken inte leker. Vi ansåg också att man inte tog hänsyn till huruvida det var proportionerligt eller inte, detta utan att få gehör från något annat land eller från kommissionen.

Direkt när vi åkte hem från Bryssel förra året började vi ett arbete för att säkerställa hur vi skulle kunna förändra det här för nästkommande år. Det var ingen överraskning för någon att resultatet skulle bli dåligt. Jag delar heller inte bilden att det var en överraskning för alla andra partier och för näringen. Före förhandlingarna hade vi dialogmöten där vi tog upp hela den svenska förhandlingspositionen med både näringen och riksdagens partier, så de får ta ansvar för att de lyssnar och läser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot har vi arbetat intensivt med att informera berörda aktörer, både i kommissionen och i andra länder, om vad vetenskapen säger och hur man skulle kunna hitta en alternativ utformning så att detta inte får oproportionerliga resultat. Det arbetet gav frukt när vi förhandlade i början av denna vecka i Bryssel. Vi fick där till en ny utformning som jag menar innebär bättre förutsättningar både för det kustnära sillfisket och för det småskaliga fisket efter exempelvis plattfisk.

Herr talman! Tack, ministern! Jag måste säga att jag gläder mig storligen över det tydliga svar som ministern gav. Jag skönjer också en viss självkritik i detta att man nu ser över det här, och det tycker jag är väldigt positivt.

Sillstoppet som infördes under förra året var faktiskt helt katastrofalt för hela fiskenäringen. Med sillstopp ett år till hade med största sannolikhet hela näringen gått i graven. Därför är det arbete som riksdagen har gjort positivt, att det inte blir ett sillstopp 2021. Däremot är det ytterst beklagligt att regeringen fastslagit att det inte finns någon ersättning alls till fiskare som inte fick fiska sill under året.

Många fiskare fick hopp under den interpellationsdebatt som ministern och jag hade i slutet av maj i år. Där sa ministern så här: "Man har nu öppnat möjligheter för ett snabbspår att göra programändringar, vilket innebär att Sverige skulle kunna införa ett stillaliggandestöd. Det är en fråga som vi nu bereder så fort vi kan. Här handlar det om att hitta svensk medfinansiering till förslaget och att kunna implementera det på ett bra sätt så snabbt som möjligt."

Vidare sa ministern: "Min ambition är att komma tillbaka så fort som möjligt. Vi snabbereder frågan att leverera på den sista delen, det vill säga ett stillaliggandestöd."

Min fråga till ministern är: Vad hände från interpellationsdebatten den 29 maj med de positiva ordalagen om att se möjligheter, som gav fiskarna en hel del hopp, till i dag då man upplever att dörren till att ge stillaliggandestöd är helt stängd?

Tack för debatten!

Herr talman! Jag tackar Magnus Oscarsson.

Det som hände var att vi gjorde precis det jag sa i debatten.

Ledamöterna i denna kammare behöver sätta sig in lite i frågorna. Jag tror i och för sig att Magnus Oscarsson vet att den möjlighet som EU gav att förändra programmen, och det var alla program inklusive EHFF, som reglerar dessa frågor, gavs med anledning av covid. Sverige införde i juni stillaliggandeersättning med anledning av covid och med de kriterier som kommissionen ställde upp, och det gällde från juni.

Den diskussion som nu har blossat upp är ganska oseriös till sin karaktär såtillvida att den blandar och bortser från fakta. Det är ganska ohederligt mot dem som är berörda, alltså yrkesfiskarna, som ges hopp där det egentligen inte finns något skäl för det man säger i debatten. Det är bekymmersamt.

Dörren för stillaliggandestöd i övrigt stängdes före 2014 när Sverige antog programmet för den perioden och valde bort stillaliggande som ett alternativ. Man kan göra en programändring, men det tar upp till ett och ett halvt år och måste godkännas av kommissionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ett år kvar på programperioden. Därför är Annicka Engbloms fråga betydligt mer relevant i sammanhanget: Vad gör vi inför nästa programperiod? Det arbetet håller vi på att förbereda just nu, och då behöver vi åter bestämma oss för vilka olika verktyg som ska finnas i det svenska programmet. Det är inte fråga om pengar.

Om man inte kan ge stillaliggandestöd, kan man då inte ge nationellt stöd? Svaret är tyvärr nej. Vi har undersökt det noga, för vi hade alla velat det. Men detta säger statsstödsreglerna nej till. Alla takbelopp det hänvisas till är inte heller svenska regler, utan det är EU-regler kopplade till programperioden.

Vill man på riktigt skapa långsiktiga förutsättningar måste man först och främst se till att det finns något att fiska. Då blir utformningen av lekstängningsperioderna kanske det viktigaste verktyget.

Vi får jobba med verktygen vi har i systemet. Kan vi ersätta på något annat sätt? Det nämndes i debatten att man ska kunna få ersättning för annat, såsom att fånga spöknät och hjälpa till i forskningssyfte. Detta har vi öppnat för.

I övrigt måste vi hjälpas åt att hitta alla konstruktiva vägar för att lösa detta på ett bra sätt, för fiskarna förtjänar absolut det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.