Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i svensk utvecklingspolitik

Herr talman! Hans Linde har frågat mig hur jag avser att öka den andel av den svenska biståndsbudgeten som går till SRHR samt vilka initiativ jag avser att vidta för att Sida och UD ska utveckla bättre uppföljningssystem för svenskt SRHR-bistånd.

Jag vill först understryka att jag helt instämmer i Hans Lindes syn på vikten av SRHR för mänskliga rättigheter, jämställdhet och social och ekonomisk utveckling. SRHR är, och kommer fortsatt att vara, en högt prioriterad fråga för regeringen och en central del av vår feministiska utrikes- och utvecklingspolitik.

Regeringens starka politiska stöd för jämställdhet och SRHR omsätts också i en tydlig politisk vilja att avsätta de resurser som krävs. Sverige är redan i dag en betydande givare till SRHR globalt. Omkring 7 procent av biståndsverksamheten går till SRHR. Detta är en hög siffra, även i internationell jämförelse.

Samtidigt vill jag påminna om att precis som SRHR hänger ihop med andra politikområden hänger andra politikområden ihop med SRHR. Ett förbättrat rättsväsen och ett utbyggt utbildnings- och hälsosystem stärker också sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Grundläggande samhällsfunktioner och institutioner är en förutsättning för effektiva SRHR-insatser.

Regeringen har särskilt värnat SRHR i ett svårt budgetläge. Kärnstödet till FN:s befolkningsfond, UNFPA, har höjts och kärnstödet till Unaids har värnats. Dessa två är de organisationer inom FN-systemet vars hela verksamhet ägnas åt SRHR, till skillnad från Globala fonden som ägnar sin verksamhet även åt tuberkulos och malaria. Regeringens stöd till Globala fonden är fortsatt mycket stort. År 2016 avsattes 550 miljoner kronor. Sammanlagt under perioden 2014-2016 avsätter Sverige 2,2 miljarder till Globala fonden, vilket är en ökning med 200 miljoner från tidigare period. Sverige är i dag den näst största enskilda givaren till både UNFPA och Unaids, vilket understryker den vikt regeringen lägger vid dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I regleringsbrevet till Sida 2016 gav regeringen Sida i uppdrag att särskilt värna SRHR-insatser inom ramen för gällande strategier eller motsvarande. Detta har bland annat inneburit att volymen på stödet till SRHR-insatser inom ramen för den globala strategin för socialt hållbar utveckling har bibehållits. Regeringen har också fattat beslut om att inkludera SRHR som ett resultatområde i tre nya landstrategier som tidigare inte innehöll SRHR. Det är strategierna för Moçambique, Liberia och Etiopien. Detta är en tydlig styrsignal från regeringen till Sida som på sikt kommer att innebära ökade volymer för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Anslagsposten för stöd till organisationer i det svenska civila samhället värnades också i budgeten för 2016. Inga neddragningar i anslagsposten har gjorts mellan 2015 och 2016.

Regeringen avser att återkomma till SRHR-stödet inom ramen för bud-geten för 2017. Sverige är också aktivt pådrivande för att EU-kommissionen och andra givare ska öka sitt stöd till SRHR.

Utrikesdepartementet har i samarbete med Sida sedan 2011 tagit fram detaljerad statistik över Sveriges stöd till hälsa och SRHR. Statistiken tas fram enligt samma metod varje år för att möjliggöra uppföljning och jämförelser över tid. Redovisningen utgår från den statistik Sida och Regeringskansliet rapporterar till OECD-Dac.

Som vid all statistikrapportering finns det utmaningar även vad gäller SRHR-statistiken. SRHR är ett brett verksamhetsområde som innefattar frågor kopplade till bland annat mänskliga rättigheter, jämställdhet, hälsa och demokrati. En konsekvens av detta är att vissa SRHR-insatser klassificeras som jämställdhets- eller demokratiinsatser och därmed osynliggörs i SRHR-statistiken. Vi vet därför att det svenska stödet till SRHR är större än vad OECD-Dac-statistiken visar. För att råda bot på detta har Sida börjat se över möjligheten att lägga in en särskild markör för att hitta alla insatser med koppling till SRHR.

Jag kan försäkra Hans Linde att Sverige kommer att fortsätta vara ett av de länder som starkast står upp för SRHR.

Herr talman! Tack, Isabella Lövin, för svaret!

Vi kan väl börja med att konstatera att vi av vår egen historia här i Sverige har lärt oss vikten av att satsa på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

När min mormor föddes 1926 hade Sverige förbud mot både preventivmedel och abort. Vi hade också en mödradödlighet på en nivå som motsvarar den vi i dag ser i Rwanda.

När min mamma föddes 1953 hade man äntligen tillåtit preventivmedel och börjat bedriva sexualupplysning. Men vi hade fortfarande abortförbud, och vi hade en mödradödlighet på en nivå som motsvarar den vi i dag ser i Nicaragua.

När jag föddes 1979 hade man äntligen legaliserat abort och startat de första ungdomsmottagningarna, och när jag var åtta månader gammal slutade man klassa homosexualitet som en sjukdom. Mödradödligheten låg på en nivå som motsvarar den vi i dag ser i Litauen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi i Sverige har lärt oss den hårda vägen att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter. Vi har också sett att satsningar på området - om man gör rätt saker - leder till jämställdhet, ekonomisk utveckling och demokratisering.

Tyvärr är det alltför många länder på jorden som ännu inte har gjort den resa som vi i Sverige har gjort. Varannan minut dör en kvinna eller en flicka i världen på grund av en graviditet. Var tolfte minut dör en kvinna eller en flicka på grund av en osäker illegal abort. Vi ser att abortförbud, förbud mot preventivmedel och begränsad sexualupplysning, som en gång i tiden var ett enormt utvecklingshinder i vårt land, i dag slår sönder förutsättningarna för utveckling i Nicaragua, Egypten och Sierra Leone.

Behoven är stora och uppenbara. Samtidigt är Sverige ett land där vi har det politiska modet och ett brett stöd i Sveriges riksdag för att jobba med SRHR. Vi har också erfarenhet och kompetens när det gäller de här frågorna. Tyvärr kan vi konstatera när vi blickar ut över världen att vi är alldeles för ensamma om att ha de förutsättningarna. Därför är det svårt att se något annat politikområde där vi har ett större mervärde internationellt än just sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Jag tycker därför att det är viktigt att Isabella Lövin i dag är så tydlig med att det här är en högt prioriterad fråga och säger att regeringens starka politiska stöd för jämställdhet och SRHR omsätts i en tydlig politisk vilja att avsätta de resurser som krävs. Jag välkomnar att man lyfter fram SRHR i de nya landstrategier som har nämnts. Jag välkomnar också att regeringen så tydligt lyfter fram SRHR, till exempel vid det världshumanitära toppmötet i Istanbul nyligen.

Jag har nu diskuterat frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i svenskt bistånd med tre biståndsministrar - först Gunilla Carlsson, sedan Hillevi Engström och nu Isabella Lövin. Jag har under alla dessa debatter haft samma skäl att välkomna starkt engagemang från statsråden och löften som de har gett. Men jag har också behövt ställa samma frågor: Var är pengarna? När kommer satsningarna? När börjar engagemanget synas i budgeten?

Trots att vi nu har haft tre statsråd på raken som har hållit engagerade tal om SRHR ser vi inte att andelen av den svenska biståndsbudgeten som går till SRHR ökar. Tvärtom ser vi att nivån under de senaste tio åren har legat på mellan 6 och 7 procent, konstant över tid. Det visar på ett problem: Trots att vi hör och ser det här engagemanget ligger vi i dag under den nivå för bistånd till SRHR som Sverige hade 2006, alltså för tio år sedan. Då låg det på 8 procent.

Därför vill jag fråga Isabella Lövin: Är statsrådet nöjd med nivån 7 procent? Är det en bra nivå för andelen av det svenska biståndet som går till SRHR? Eller är det statsrådets ambition att Sverige under de kommande åren ska öka andelen som går till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter?

Herr talman! Tack, Hans Linde! Vi delar verkligen analysen om vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en grundval för inte minst kvinnors men också hela familjers möjlighet att utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utvecklingen på det här området har också möjliggjort för kvinnor att i högre utsträckning delta i det ekonomiska livet, få makt över sin egen situation, gå vidare i utbildning och därmed lägga grunden för bättre möjligheter i livet för sina barn och hela sin familj.

Vi ser att stora utmaningar återstår, inte minst i Afrika, när det gäller antalet barn som föds som inte nödvändigtvis är planerade. Barnäktenskap och att flickor väldigt tidigt tvingas in i moderskap är ett stort hinder för utveckling.

När det gäller vårt stöd specifikt till SRHR är det som jag sa i mitt svar knutet till väldigt många insatser där man stärker SRHR men inte nödvändigtvis klassar den insatsen som SRHR eftersom det också kan handla om jämställdhet, utbildning och att stärka rättsväsendet så att kvinnor får hjälp när de har utsatts för sexuellt våld. Det kan handla om att stärka civilsamhället, som också jobbar för kvinnors rättigheter, för att det ska kunna driva politik och utveckling i de länder som det handlar om.

Vi har nu gett Sida i uppdrag att utveckla en ny markör, så att vi tydligare ska kunna spåra hur mycket av svenskt bistånd som faktiskt går till SRHR-insatser. Det är också någonting som vi ämnar driva inom OECD-Dac-kretsen. Det finns nämligen inte riktigt en jämförbarhet där, eftersom man inte rapporterar om SRHR. Genom att ha en särskild markör där skulle vi också kunna pressa på andra givare att leverera bättre i dessa sammanhang.

Sverige är också, till skillnad från andra givare, en givare som törs gå in i de mer kontroversiella sammanhangen när det handlar om hbtq-personers rättigheter och när det handlar om rätten till abort. Där kan man se en kvalitativ skillnad mellan hur Sverige och hur vissa andra givare agerar i dessa sammanhang. De kanske koncentrerar sig mer på ren mödravård eller möjligen på preventivmedelstillgång och rådgivning.

Vi har under mycket besvärliga budgetförhållanden under förra året ändå prioriterat värnandet av SRHR-frågorna. Vi har ökat vårt stöd till bland andra UN Women, som är helt systembärande i dessa frågor. Vi har kvar vårt stöd till Unaids. Vi har också skyddat UNDP, som är den organisation som på marken faktiskt kan utföra dessa insatser och är helt systembärande för FN-systemet. Vi har dessutom introducerat SRHR i tre nya landstrategier och antagit en ny regional strategi för hela Afrika söder om Sahara, helt fokuserad på SRHR.

Vi prioriterar alltså detta. Jag kan inte säga att jag är nöjd med 7 procent, men vi måste också titta noggrannare på helheten.

Herr talman! Jag tar ändå fasta på det sista som Isabella Lövin sa, att man ändå inte är riktigt nöjd med 7 procent utan vill öka detta lite till. Det tycker jag är ett välkommet besked.

För två år sedan samlades 260 parlamentariker från 134 länder just i denna kammare för den så kallade IPCI-konferensen, som handlade om mödradödlighet, befolkningsfrågor och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Då gjordes en mycket tydlig uppmaning till jordens länder att de skulle avsätta minst 10 procent av sina biståndsbudgetar till just sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det skulle vara snyggt om också Sverige, som stod värd för denna konferens, skulle kunna leva upp till detta åtagande. Jag skulle gärna vilja höra från Isabella Lövin att man är beredd att sätta upp ett mål om att minst 10 procent av det svenska biståndet ska gå till SRHR.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att dessa frågor om markörer och uppföljning kanske inte låter som de allra mest spännande. Men de är viktiga och centrala, eftersom de handlar om ansvarsutkrävande och om att jag som folkvald riksdagsledamot av svenska väljare, och våra partner i andra delar av världen, ska kunna utkräva ansvar av den svenska regeringen. Då måste det finnas transparens och statistik. Tyvärr har detta brustit. Det har varit svårt att få information om hur stor andel av den svenska budgeten som går till SRHR. Jag vill verkligen understryka vikten av detta, så att vi kan värna transparensen och ansvarsutkrävandet.

Jag har i dag och tidigare berömt Isabella Lövins engagemang för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är just därför som jag också har varit lite besviken det senaste året över en del av de vägval och prioriteringar som regeringen har gjort. Globala fonden är en sådan sak. Regeringen valde att fatta beslut i december om att minska anslagen till Globala fonden med 300 miljoner. Man bröt ett ingånget avtal, och minskade det med 35 procent. Denna neddragning motsvarar kostnaden för att ge 100 000 människor som lever med hiv livräddande medicinering och behandling.

Tyvärr är detta inte det enda exemplet på att man faktiskt har valt bort SRHR-insatser. IPPF, International Planned Parenthood Federation, som jobbar i 170 länder och oftast med de mest sårbara grupperna och med de mest kontroversiella SRHR-frågorna får i år en neddragning av sitt stöd från Sverige. Det drabbar såklart deras verksamhet.

Tidigare i vår meddelade Sida att man kommer att skära ned stödet till ramorganisationerna med i genomsnitt drygt 7 procent. Det kommer också att drabba en rad svenska frivilligorganisationer som jobbar internationellt med dessa frågor. Stödet från Sida till organisationer som Kvinna till Kvinna, RFSU och Diakonia dras ned. Det kommer såklart att drabba Sveriges arbete med SRHR-frågorna.

Det sägs ibland att politik är att vilja. Men det handlar också om att välja och att göra prioriteringar. Jag tycker att det skulle ha funnits en möjlighet för denna regering att göra andra prioriteringar om den hade menat allvar med att man vill värna SRHR.

Jag vill även lyfta fram en annan fråga eftersom jag inte bara vill titta bakåt utan också titta framåt när det gäller hur vi kan förstärka detta arbete. Vi ser att de stora utmaningarna som nu ligger på vårt gemensamma bord - både för mig och för Isabella Lövin - är att hantera de stora humanitära kriser som skapas av sviktande stater, av klimatförändringar och av väpnade konflikter.

Vi vet att de människor som nu flyr - de är fler än någonsin sedan andra världskriget - inte bara behöver filtar, tält och matpaket. De behöver också preventivmedel, sexualupplysning, mödravård och säkra aborter. Vi vet nämligen att sambandet mellan mödradödlighet och väpnade konflikter är glasklart.

Nederländerna har gjort tydliga åtaganden om att stödja UNFPA:s arbete i humanitära katastrofer. Jag vet att IPPF har vänt sig till Sverige för att få hjälp med sitt arbete i humanitära kriser. Är detta någonting som den svenska regeringen är beredd att hörsamma?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt mig först understryka att jag har svårt att se vi hade kunnat göra andra prioriteringar under förra året. Vi värnade SRHR-insatser klart och tydligt. De neddragningar som Hans Linde refererar till och som Sida gjorde under förra året baseras på ett missförstånd som jag väldigt gärna reder ut. Sida fick ovanligt stora återbetalningar under 2014 och kunde därför under befintliga avtal betala ut sammanlagt 92 miljoner kronor till ett antal ramorganisationer i december 2014. Detta var alltså från ett anslagssparande, och om vi inte hade delat ut det hade det inte gynnat några organisationer alls.

Däremot blev återbetalningarna under 2015 ovanligt små. Det var ett mycket svårt budgetår, som vi alla minns, vilket inte möjliggjorde att motsvarande belopp fördes över till 2016.

Det som nu upplevs som en nedskärning är i själva verket en extra tilldelning som var utöver anslag som annars skulle ha gått till de organisationer som arbetar med bland annat SRHR-frågor. Detta baseras alltså på ett missförstånd.

Vi värnade, som Hans Linde vet, SRHR-insatserna under ett extremt ansträngt budgetläge. Vi var tvungna att göra vissa tuffa prioriteringar. När det gäller Globala fonden är vi fortfarande en oerhört stor givare. Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria är ensam fortfarande en av de absolut största utgiftsposterna i svenskt bistånd. Den låg på ungefär 800 mil-joner, och vi skar ett år ned till en halv miljard. 800 miljoner är det som vi ger till vårt största biståndsland, nämligen Afghanistan.

Vi är därför fortfarande en oerhört stor givare till Globala fonden. Men det är också viktigt att komma ihåg att Globala fonden inte har något arbete på marken. Det är en fond. Vi ansåg därför att det var mycket viktigare att värna de partner som har utförarmöjligheter på marken, alltså de partner som finns på landnivå. Då har vi Unaids. Vi har också UNDP, UN Women och WHO som är systembärande och där effekterna skulle bli så oerhört mycket större om vi drog oss ur.

Vi har verkligen haft en tuff situation när vi har varit tvungna att göra en prioritering. Inom ramen för det har vi verkligen värnat SRHR när det gäller Globala fonden. När det gäller insatser för social och hållbar utveckling är det SRHR som har värnats av Sida enligt regeringens instruktioner. Prioriteringen kvarstår alltså.

Det är också viktigt att se vad som är vad. Utbildningsinsatser som hjälper unga att gå i skolan förebygger även tonårsgraviditeter. Och om vi satsar på hälsosystem är det en förutsättning för att hjälp till preventivmedelsrådgivning eller mödravård ska kunna levereras.

Hjälper vi det civila samhället eller rättsinstitutioner hjälper vi också kvinnor som har utsatts för sexuella övergrepp eller liknande.

När det slutligen gäller den humanitära frågan är det en viktig aspekt, som vi också tog upp under det humanitära toppmötet, att kvinnor är extremt utsatta i flyktingsituationer. Sverige prioriterar redan det arbetet och kommer att fortsätta göra det, även genom att övertyga andra givare och genom att arbeta på systemnivå för att få organisationer att uppmärksamma och prioritera arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska ta upp några olika saker.

Missförstånd eller inte när det gäller ramorganisationerna - faktum kvarstår att vi har en rad ramorganisationer som i dag sitter med sin verksamhet och tvingas skära i den eller skjuta upp olika insatser. De tvingas skicka negativa besked till sina partner i syd. Det är klart att det kommer att påverka vårt arbete i år och kommande år när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa runt om i världen.

När det gäller Globala fonden gör jag en annan prioritering än Isabella Lövin. Men om vi blickar framåt vet jag nu också att regeringen ska sätta sig ned och förhandla om ett nytt avtal med Globala fonden för en kommande treårsperiod. Jag hoppas verkligen att regeringen är beredd att upprätthålla ett starkt engagemang för Globala fonden och att man kan sluta ett nytt treårigt avtal med hög ambitionsnivå.

Slutligen ska jag ta upp de humanitära insatserna, för jag tycker att det är en av de kanske viktigaste frågorna just nu. Vi ser att Sverige ökar sitt humanitära stöd kraftigt, och det är mycket välkommet. Men det är viktigt att i det arbetet inte glömma bort arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Jag besökte i december ett flyktingläger i Jordanien, lägret Azraq. Där beskrev man hur många desperata föräldrar gifter bort sina döttrar vid en ålder av 13, 14 eller 15 år, därför att de tror att det är det enda sättet att bevara deras säkerhet. När jag besökte flyktinglägret beskrev man från FN hur man tvingats stänga lägrets sjukhus eftersom man saknade finansiering. Det fanns inga möjligheter att erbjuda mödravård till lägrets gravida kvinnor och flickor.

Det visar varför dessa frågor är viktiga också inom ramen för det humanitära arbetet, och det är tyvärr alldeles för få givare som är beredda att gå in. Vi såg tidigare att Australien var inne och finansierade mycket av IPPF:s arbete i till exempel Syrien men att landet nu har skurit ned sitt stöd. Det är viktigt - och det är min kanske tydligaste signal till Isabella Lövin i dag - att inom ramen för det humanitära arbetet öka stödet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Herr talman! Aldrig har vi haft så många människor i behov av humanitär katastrofhjälp som vi har i dag. Det rör sig om 125 miljoner människor i världen. 60 miljoner människor är på flykt, och vi har ett humanitärt system som är kroniskt underfinansierat. Sverige är ett av de tio länder i världen som står för 90 procent av allt finansiellt stöd till dessa 125 miljoner människor. Det är helt oerhört vilket ansvar vi tar.

Systemet är bara finansierat till hälften. Vad är det då som prioriteras av dem som är tvungna att leverera hjälpen på marken? Jo, man prioriterar mat, man prioriterar tält och man prioriterar vatten. Man prioriterar de mest elementära sakerna. Det första som faller bort är sådant som gör människors liv värdiga, till exempel utbildning och de sociala bitarna.

Vi är nu ordförande i ett initiativ som heter Call to Action, som just prioriterar sexuell och reproduktiv hälsa och kvinnors situation i humanitära situationer. Vi jobbar där för att få andra länder att förstå att detta är helt centralt. Kvinnor, flickor och barn är ju de som är allra mest utsatta i dessa katastrofsituationer när människor är på flykt. Den sexuella utsattheten för kvinnor fortplantar sig också i generationer på grund av ofrivilliga graviditeter, social uteslutning och allt det som kan hända när kvinnan är offer flera gånger om - och även barnen. Det skapar ytterligare söndring i dessa situationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är alltså oerhört viktigt, och det är viktigt att vi använder biståndet och vår politiska energi till att förhindra nya krig och konflikter från att uppstå. Det är också en prioritering i svenskt bistånd.

Överläggningen var härmed avslutad.