Särskild löneskatt för äldre

Herr talman! Larry Söder har frågat mig vilka effekter jag bedömer att den återinförda särskilda löneskatten för äldre får för äldres möjligheter på arbetsmarknaden. Han har också frågat vilka reformer jag är beredd att ta initiativ till för att se till att vi får en generell förlängning av arbetslivet.

Jag vill börja med att notera att arbetande äldre även fortsättningsvis är skattemässigt gynnade, både på inkomstskattesidan och på arbetsgivarsidan. Det är vidare missvisande att bedöma politiken genom att se till enskilda finansieringsåtgärder. En utgångspunkt för regeringens politik är att alla människors kompetens ska tas till vara så länge de vill och kan arbeta. Utvärderingar, till exempel av IFAU, visar att sänkningar av socialavgifter är ineffektiva som jobbskapande åtgärder.

När det gäller huruvida personer väljer att pensionera sig visar statistik från SCB att det främst är viljan eller den fysiska hälsan som brister, inte arbetsgivarens efterfrågan. För att få fler äldre att arbeta längre måste arbetsmiljön förbättras och den arbetsrelaterade ohälsan förebyggas. Satsningar på högre kvalitet och ökad bemanning inom äldreomsorg kan leda till att fler inom äldreomsorgen orkar och vill stanna kvar längre i arbete. Därtill har regeringen genomfört satsningar på bland annat Arbetsmiljöverket, regionala skyddsombud och arbetslivsforskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är väldigt tacksam för att finansministern lägger tid och engagemang på att svara på min interpellation.

Att ta bort den särskilda löneskatten för äldre var en av de första skatteförändringar alliansregeringen genomförde efter maktskiftet 2006. Det minskade kostnaden för att anställa personer över 65 år, och samtidigt infördes ett förhöjt jobbskatteavdrag för personer över 65 år. Dessa åtgärder gjorde tillsammans att det blev både billigare att behålla eller nyanställa äldre personer och mer lönsamt för den äldre själv att arbeta något eller några år ytterligare.

Denna politiska inriktning har också gett mycket goda resultat. År 2006 var det 78 000 personer i åldern 65-74 som var sysselsatta. År 2014 var det hela 177 000 personer i den åldern som var sysselsatta. Sysselsättningsgraden ökade från 10 till 15 procent. Den ökade i denna åldersgrupp även under finanskrisen, när den minskade i övriga åldersgrupper. Många äldre har också tagit möjligheten att trappa ned och inte jobba heltid ända tills de går i pension. Över 70 procent av de sysselsatta i åldern 65-74 arbetar deltid. Möjligheten att trappa ned under de sista åren på arbetsmarknaden uppskattas av många äldre.

Jag noterade att finansministern i sin interpellationsdebatt med Niklas Wykman sa att läget på arbetsmarknaden är oerhört utmanande. Jag håller med om den beskrivningen. Därför är jag ganska fundersam över varför man vidtar denna åtgärd, som bevisligen ger effekter för ökad sysselsättning.

Finansministern hänvisar i sitt svar till mig till IFAU, och därför skulle även jag vilja göra det. IFAU har nämligen givit ett remissvar till Finansdepartementet just med anledning av bland annat förslaget att ta bort den särskilda löneskatten för äldre. I remissvaret skriver man bland annat så här: "Vi gör den samlade bedömningen att sänkt skatt för pensionärer och särskild löneskatt för äldre kan ha negativa incitamentseffekter för äldre att arbeta. Självklart ökar också kostnaderna för ett företag att ha en stor andel anställda som är över 65 år."

För mig står det för att vi kan ha en effekt av att ett mindre antal äldre stannar kvar i arbetslivet i en tid då vi behöver precis motsatsen, nämligen fler som stannar kvar i arbetslivet. Antalet arbetade timmar måste öka för att vi ska klara välfärden framåt.

Om vi är överens om att vi behöver fler arbetade timmar i landet för att på längre sikt klara välfärden borde vi kunna vara överens om faktumet att en av de möjligheter vi har att öka antalet arbetade timmar är att äldre stannar kvar på arbetsmarknaden lite längre än vad som blir ett faktum med det som nu kommer att hända. Nu väljer regeringen att återinföra den särskilda löneskatten för äldre - detta i en tid då vi behöver fler som arbetar, inte färre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kristdemokraterna och de övriga allianspartierna föreslår i stället att fler äldre ska uppmuntras att fortsätta arbeta lite längre - detta genom att tidigarelägga det förhöjda jobbskatteavdraget med ett år. Det innebär att man redan som 64-åring får ta del av det, vilket borde ha en positiv inkomsteffekt och göra att fler får upp ögonen för den möjlighet som faktiskt finns att fortsätta arbeta något efter 65-årsdagen.

Jag tycker att det skulle vara väldigt trevligt att höra om finansministern har några synpunkter på detta.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är viktigt att många äldre stannar kvar på arbetsmarknaden, att det är fler som jobbar till 65 men också att fler människor jobbar efter 65. Inte minst i ett läge nu när vi är på väg mot en brist på arbetskraft vad gäller bland annat socionomer, lärare, sjuksköterskor, byggnadsarbetare och andra är det viktigt att många vill stanna.

Här är det viktigt att påpeka att det fortfarande är väldigt skattemässigt gynnat att jobba efter 65 via det förhöjda jobbskatteavdraget, men det är också fortsatt lägre arbetsgivaravgift för att anställa någon som är äldre 65 än någon som är yngre än 65. Tidigare var det 16 procent billigare att anställa någon över 65. Med den förändring som regeringen har föreslagit blir det fortsatt 11 procent billigare att anställa någon över 65, så det blir ju fortsatt rejält skattemässigt gynnat för arbetsgivaren och något mindre men fortsatt tydligt skattemässigt gynnat även för den enskilde.

Sedan är det inte bara skatter som påverkar om man jobbar längre upp i åldrarna. Den studie som jag hänvisar till visar just att orsaken till att äldre väljer att sluta inte är arbetsgivarens efterfrågan. Det är arbetsgivarens efterfrågan som skulle kunna komma att påverkas av den förändring vi gör, men det är inte det som pekas ut som anledningen till att man slutar jobba, utan det handlar om den egna hälsan och ens egen vilja.

Där är min bedömning att det är viktigt att fortsätta jobba med opinionspåverkande insatser för att fler ska vilja stanna i yrkeslivet, inte minst nu när det råder lärarbrist. Men det handlar naturligtvis också om att jobba med arbetsmiljön så att människor orkar stanna kvar längre i arbetslivet. Regeringen har bland annat tagit fram en ny arbetsmiljöstrategi med det tydliga syftet att man ska kunna ha en god hälsa också i arbetslivet och därmed också möjligheter att arbeta längre upp i åldrarna.

Herr talman! Mycket av det som finansministern säger håller jag med om, det vill säga att vi behöver få äldre att stanna kvar lite längre på arbetsmarknaden utifrån rådande situation. Vi har en brist på socionomer och på lärare. Vi behöver allt folk som vi kan få som på ett eller annat sätt kan hjälpa till och se till att vår välfärd fungerar längre fram.

Jag håller också med om att pensionärer gynnas av de skatter vi har. Men i ett läge där vi behöver resurser och antalet arbetade timmar i Sverige behöver öka markant för att klara av den välfärd vi har framför oss tror jag ändå att det är befogat att ha den gynnsamma situationen för pensionärerna. Vi behöver på olika sätt stimulera den gruppen av äldre att jobba lite längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finansministern tar upp att det givetvis inte bara handlar om lön utan även om hur man känner sig på arbetet, att arbetsmiljön fungerar, och jag delar den bilden. Jag redovisade siffror i mitt första inlägg som visar på att antalet äldre ökade markant 2006-2014. De ökande siffrorna visar att arbetsgivare känner att de har en möjlighet att ha dem kvar lite längre.

Det som oroar mig är att de åtgärder som regeringen vill genomföra oftast är åtgärder som höjer skatten och minskar incitamentet för den enskilde att fortsätta arbeta eller för företagaren att anställa dem. På det sättet tror jag att det kan bli ett gap i finanserna, det vill säga att vi får färre äldre som stannar kvar på arbetsmarknaden och färre arbetade timmar. Därmed får vi ett hål i statens finanser.

Jag tror att man måste försöka se det här som en helhet och på lite längre sikt. Då tror jag att man måste försöka se till att de äldre stannar kvar ett eller två år till.

En god idé för att kunna lyckas brukar vara att försöka behålla de idéer som är bra, och de idéer som är dåliga försvinner bort på något sätt. Ni diskuterade tidigare RUT-avdraget, som är en succé som har givit många nya arbetstillfällen. Det är något som man inte borde röra. Det är något som jag tycker att man borde försöka bevara på bästa sätt för att ge ett incitament för de äldre att stanna kvar och ett incitament för företagarna att vilja ha kvar de äldre.

Jag kan inte se att det här gynnar Sverige i längden utan att man i stället kommer att få ett hål i statens finanser som inte går att täcka på annat sätt.

Herr talman! När vi tog över de offentliga finanserna efter regeringsskiftet 2014 var de i ett sådant skick att vi var tvungna att finansiera viktiga reformer. Det var ju tyvärr så att alliansregeringen hade sänkt skatten, framför allt i slutet av andra mandatperioden, på ett sådant sätt att vi hade väldigt stora underskott i de offentliga finanserna, trots att konjunkturen var på väg upp. Det var till och med så att underskotten var de största vi har haft sedan budgetsaneringen på 90-talet, och de var betydligt större 2014 än under själva finanskrisen. Det är klart att det var väldigt bekymmersamt och inte ett hållbart läge för de offentliga finanserna. Därför var vi tvungna att bryta trenden med ständigt ökande underskott som rådde under alliansregeringen. Vi har därefter brutit den utvecklingen och för nu en mer ansvarsfull ekonomisk politik.

Som en del i att minska underskotten - vi har halverat underskotten nu - har vi varit tvungna att finansiera våra reformer för att kunna genomföra viktiga investeringar men samtidigt också ta ansvar för de offentliga finanserna.

Vi har genomfört viktiga investeringar, och de har vi varit tvungna att finansiera. Men samtidigt har de investeringar som vi har genomfört kunnat gynna arbetskraftsutbudet bland de äldre. Det handlar inte minst om den förstärkning vi har gjort i äldreomsorgen, för vi vet att många äldre går ned i arbetstid eller slutar jobba för att vårda en nära anhörig. Där är kvaliteten i äldreomsorgen oerhört central. Därför är vår satsning på 2 miljarder ytterligare för fler anställda i äldreomsorgen något som möjliggör för äldre att arbeta längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också förstärkt arbetsmiljöarbetet med bland annat fler inspektioner. Vi har även satsat mer på arbetslivsforskning, som också är något som kan gynna arbetskraftsdeltagandet för äldre.

Herr talman! Jag delar finansministerns uppfattning att man givetvis ska kunna finansiera de satsningar man gör, och det är vällovligt.

Du tar fram en satsning som du är extra stolt över, satsningen på personalförstärkningen i äldreomsorgen. I och för sig delar jag uppfattningen att det är vällovligt och välbehövligt. Problemet är att om man finansierar det genom att införa särskild löneskatt för de äldre betyder det att man får ett hål i statens finanser. Jag tror nämligen inte att det kommer att inbringa den intäkt som man tror eftersom antalet äldre som arbetar helt enkelt kommer att minska.

Personalsatsningen som görs är bara under tre år. Vad händer sedan? Man måste ha ett längre perspektiv när man gör personalsatsningar och inte övervältra problemet på kommunerna i andra änden, det vill säga att de måste finansiera detta efter tre år. I så fall måste man se till att det finns med i statens finanser framöver.

Finansministern och jag har inte riktigt samma uppfattning om statens finanser och vem som bär ansvaret för vad, men det kan vi ta i en annan diskussion. Men jag kan konstatera att vi ändå på något sätt vurmar för samma sak, det vill säga att fler arbetade timmar är bra för Sverige. Hur vi kommer dit kan vi alltid diskutera.

Herr talman! Jag delar helt Larry Söders uppfattning att vi behöver fler arbetade timmar på arbetsmarknaden och fler äldre som stannar kvar längre i arbetslivet. Äldre kan inte bara bidra med fler arbetade timmar, utan det finns också mycket erfarenhet och kompetens hos våra äldre. Detta ger en möjlighet för hela arbetskraften, inte minst för den yngre generationen, att lära sig av den kompetens och livserfarenhet som finns hos äldre, både i arbetslivet och privatlivet.

Jag hoppas att vi politiker från olika partier kan vara med och bilda opinion för att fler människor ska välja att stanna kvar i arbetslivet. Det handlar dels om vilka möjligheter man har att stanna kvar, dels om vilken attityd som finns i samhället till äldre på arbetsmarknaden. Här har vi som politiker möjlighet att bedriva opinion både för att människor ska vilja arbeta längre och för att arbetsgivare ska vilja behålla och även nyanställa äldre.

Runt om i världen finns det många exempel på länder där arbetsgivare anställer även äldre i en utsträckning som vi tyvärr inte riktigt ser i Sverige än.

Överläggningen var härmed avslutad.