Sänkta trösklar in på bostadsmarknaden

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Larry Söder har frågat mig vad jag tänker göra för att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden och när det förstärkta amorteringskravet ska tas bort.

Det förstärkta amorteringskravet syftar till att minska riskerna förknippade med hushållens höga och stigande skulder i förhållande till inkomsten och på så sätt stärka hushållens motståndskraft mot makroekonomiska störningar. Detta är viktigt både för den ekonomiska stabiliteten och för bostadsmarknadens funktionssätt. I ett scenario med en kraftig konjunkturnedgång och prisnedgång på bostadsmarknaden utgör hushållens motståndskraft en viktig del av förmågan till återhämtning både avseende ekonomin i stort och för bostadsmarknaden.

Det är viktigt att vidtagna makrotillsynsåtgärder utvärderas. Regeringen har gett Finansinspektionen, som ansvarar för makrotillsynen, i uppdrag att utveckla och redovisa metoder för att utvärdera makrotillsynen till den 14 juni 2019.

När det gäller det förstärkta amorteringskravet är det än så länge för tidigt att dra långtgående slutsatser av kravets effekter.

Regeringen har kommit överens med Centerpartiet och Liberalerna om en omfattande skattereform som bland annat syftar till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. I samband med detta är det naturligt att beakta kreditmarknadens funktionssätt.

Det som går att observera är att priserna på bostäder har sjunkit något under det senaste året efter flera år av kraftigt stigande priser. Det är positivt för de hushåll som träder in på bostadsmarknaden eftersom både behovet av kontantinsats och de löpande kapitalkostnaderna blir lägre.

För den som är ny på bostadsmarknaden är det ofta aktuellt att hyra sin bostad. Det investeringsstöd för hyreslägenheter som infördes under den förra mandatperioden och som beviljats för mer än 20 000 lägenheter med begränsade hyror och rimliga krav på hyresgästernas betalningsförmåga blev allt attraktivare under senare delen av 2018. Genom januariavtalet blir investeringsstödet möjligt att söka även fortsättningsvis.

Fru talman! Vi vet att statsrådet kandiderar till språkrör för sitt parti, och jag önskar honom lycka till med det. Men statsrådets svar på min interpellation inger känslan av att statsrådet även kandiderar till språkrör för Finansinspektionen. Det är nämligen tydligt att statsrådet bara har finansiell stabilitet för ögonen i stället för att han ser helheten och den kris som råder på bostadsmarknaden.

Den kris jag talar om är att vi bygger alltför få bostäder. Vi bygger i princip hälften så många bostäder som vi borde. Det betyder att människor står utan eller har svårt att få en bostad, vilket jag ser som ett stort problem som kräver regeringens fulla uppmärksamhet.

Jag håller med om att vi måste ha finansiell stabilitet, men vi politiker har ett bredare mandat än så. Vi måste se till marknadens funktionssätt, hur människor ska kunna efterfråga tak över huvudet och hur olika grupper påverkas beroende på vilka regleringar som införs. Vad jag hörde fanns ingen sådan reflektion i statsrådets svar, vilket bekymrar mig, och i de första intervjuerna med statsrådet som ny bostadsminister upprepades att finansiell stabilitet är prioriterat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor blir då: Var ska människor bo? Vem ska finansiera fler bostäder om hushållen inte får låna och branschen inte vågar eller kan på grund av regleringar som stryper efterfrågan?

Märk väl att jag inte vill släppa hela lånemarknaden fri. Det handlar inte om en oförståelse av risken med hög skuldsättning. Men lån är en fundamental del av bostadsmarknadens finansiering, och fungerar inte den kommer människor inte att kunna efterfråga ett boende. Då inser man att det förstärka amorteringskravet i kombination med alla andra kreditregleringar för banker och hushåll inte är rätt lösning.

I dag ska ett hushåll klara av KALP-kalkylerna, vilket innebär en ränta på 7-8 procent. Man måste också kunna amortera 1-3 procent av lånet per år och dessutom kunna lägga minst 15 procent i handpenning. För ett hushåll i Stockholm som ska köpa en lägenhet för 3 miljoner kronor innebär det att banken måste testa hushållet för en bostadsutgift på 18 500 kronor per månad medan den faktiska bostadsutgiften kan vara 8 400 kronor eller mindre. Det är alltså en skillnad på 10 000 kronor i månaden, och det måste man klara för att få låna till en lägenhet. Utöver det måste man ha nästan en halv miljon kronor i eget kapital.

Exemplet visar hur reglering på reglering har lagts på utan att någon hänsyn tagits till helheten. Eftersom vi redan hade ett amorteringskrav i grunden hade frågan om varför det skulle förstärkas varit ännu mer relevant.

Översätter man amorteringskravet till en räntehöjning innebär det i praktiken att statsrådet har höjt räntan för nya låntagare med upp till 3,9 procentenheter. Det framstår som något paradoxalt givet diskussionen som statsrådet för om finansiell stabilitet att hushållen kommer att sluta konsumera eller hamna i en svår ekonomisk sits vid minsta räntehöjning. Nu har det i stället gjorts på förhand - något som borde minska handlingsutrymmet för hushållen när den riktiga räntan faktiskt stiger.

Att amortera sig ur skuldtillväxten är orimligt. Det är en ren kreditreglering som skapar oönskade sidoeffekter. Håller inte statsrådet med om att det förstärkta amorteringskravet var ett felsteg som ger orimliga effekter för den enskilde?

Fru talman! Jag hälsar Per Bolund välkommen till kammaren för att diskutera bostadspolitik.

Jag är glad att Larry Söder tog initiativ till denna debatt. Att sänka trösklarna och sätta fokus på ägda bostäder är också ett sätt att lösa bristen på hyresrätter. Rörligheten på bostadsmarknaden är A och O. Förmågan och viljan hos människor att kunna ta sig från en hyresrätt till en äganderätt borde ägnas mer uppmärksamhet. I dag är det avgjort största problemet för många just svårigheten att få låna pengar för att köpa den första bostaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Landsorganisationen tog för en tid sedan fram en rapport som visade att även vid så hög inkomst som ca 33 000 i månaden är det svårt att ta sig in på marknaden för ägda bostäder, och Larry Söder redogjorde för det sifferunderlag som ligger till grund för det. Unga barnfamiljer och par där båda är etablerade på arbetsmarknaden och har god utbildning har alltså svårt att skaffa sig en ägd bostad.

Många av LO:s medlemmar kan inte köpa en bostad på en plats där de har erbjudits arbete, och alla vet att med dåligt fungerande flyttkedjor och höga trösklar till bostadsägande riskerar företag att gå miste om möjligheten att rekrytera rätt kompetens. Personer som vill byta jobb stannar i sin utveckling och riskerar att inte få den karriär de önskar sig.

Fru talman! Frågan om amorteringskrav och bolånetak är inte en del av januariavtalet, och jag förbehåller mig därför rätten att uppmana Per Bolund att medverka till att åtgärderna snarast ses över och omformas så att de uppenbara hinder som finns på många håll, inte bara i storstäderna, för att ta sig in på marknaden för ägda bostäder försvinner.

Fru talman! Jag träffar ofta företrädare för trähusindustrin, och de har investerat miljardbelopp för att öka kapaciteten att serietillverka hus i trä av svensk skog på ett klimatsmart och kostnadseffektivt sätt. Risken är stor att de investeringar som har gjorts går om intet när kapaciteten inte kan utnyttjas fullt ut, och detta i en situation när vi har en omfattande bostadsbrist och stora behov av nya lägenheter.

Vi har på senare tid hört att allmännyttan i Stockholm vill erbjuda sina hyresgäster möjligheten att köpa sina bostäder. Därmed kan boendesegregationen minskas och de boende erbjudas en möjlighet till ett sparande i en bostad. Dessutom minskar ägandet boendekostnaderna. Men vem kan köpa loss sin hyresrätt om man inte får lån och inte kan lägga kontantinsatsen på bordet?

Bostadsministern väljer att lyfta upp den skatteöversyn som behövs och som vi har kommit överens om för att främja jobb, företagande och en rörligare bostadsmarknad och att man i samband med det ska se över kreditmarknadens funktionssätt. Det är bra, men det svarar inte fullt ut på Larry Söders fråga om problemen med amorteringskravet och vad bostadsministern ämnar göra åt detta.

Fru talman! Jag tackar båda debattörerna för att ni lyfter upp denna viktiga fråga.

Vi ska skapa en bostadsmarknad där det finns utrymme för alla. Den ska inte bara vara för dem som har de allra största plånböckerna, så som det har det sett ut de senaste åren. Sedan kan vi alltid diskutera vad som var bakgrunden till det och varför man byggde som man gjorde.

Man ska dock välja sina ord med omsorg. Att i ett inlägg i bostadsdebatten börja tala om kris är kanske inte det bästa sättet att föra en diskussion på en balanserad nivå. Att kalla det kris när det byggs över 50 000 lägenheter, vad var det då under Alliansens åtta år vid makten när det byggdes i genomsnitt 28 000 lägenheter per år? Var det åtta år av kontinuerlig bostadskris enligt Larrys Söders sätt att se på frågan? Det vore intressant att få höra en reflektion över det.

Vi ska vara glada över att det byggs på en betydligt högre nivå än under Alliansens åtta år vid makten och att det därmed blir större möjligheter att åtminstone få en bättre balans mellan efterfrågan och utbud. Grunden till att vi har ett stort problem är att vi har haft underinvesteringar i bostadsmarknaden under väldigt många år, till och med decennier. Detta är inte helt enkelt att lösa i en handvändning. En dryg månad som bostadsminister räcker kanske inte för att klara biffen, utan vi får nog jobba lite mer långsiktigt än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lite synd att ställa finansiell stabilitet mot att ha en väl fungerande bostadsmarknad. Om det är något vi kan se när vi följer bostadsutvecklingen under decennier bakåt i tiden är det att när finansmarknaden hamnar i krisläge dör bostadsbyggandet fullständigt. Detta hände i Sverige i mitten av 90-talet, då vi hade en egen finansiell kris. Det byggdes extremt lite. Det hände också under finanskrisen 2007-2008 och de efterföljande åren.

För att vi ska ha stabilitet i bostadsbyggandet krävs att vi har ordning och reda i den finansiella sektorn och i statsfinanserna. Jag är glad att vi har vidtagit åtgärder för att se till att vi har överskott i statsfinanserna - till skillnad från Alliansen, som lämnade efter sig ett underskott på 60 miljarder under sitt sista år vid makten. Vi har vänt detta till ett överskott på 40 miljarder, och det gör att det finns en trovärdighet i svensk ekonomi som är en god grund för en fungerande bostadsmarknad.

Det är också viktigt att vi har en stabilitet hos hushållen och att människor inte vid minsta störning riskerar att bli utestängda från hus och hem. Det var bland annat detta som hände på 90-talet i Sverige. Många människor tvingades sälja sina bostäder i panik för att klara sin ekonomi och blev sittande med lånen, men inte med bostaden. Fortfarande i dag i vårt samhälle har vi människor som sitter kvar med lån från 90-talskrisen som de inte har lyckats betala av. Låt oss se till att den situationen inte upprepas. Det gagnar ingen, särskilt inte om det är unga människor som blir sittande med den typen av ekonomisk situation. Det förstör livet snarare än skapar möjligheter. Finansiell stabilitet är alltså viktigt. Att försöka hävda något annat tycker jag är en farlig väg att gå.

Det är viktigt att konstatera att vi behöver jobba med många olika åtgärder. Där är de investeringsstöd som regeringen införde under den förra mandatperioden viktiga. Det innebär att det nu byggs hyreslägenheter med rimligt låga hyror som gör att människor som inte har de största plånböckerna får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden.

Moderaterna och Kristdemokraterna valde med stöd av Sverigedemokraterna att i sin budget ta bort investeringsstödet helt och hållet. De valde alltså att slå undan denna väg in på bostadsmarknaden. Detta var ett oansvarigt beslut som har lett till stor oro i Bostadssverige, där många byggbolag nu vill bygga den typen av bostäder. De använder och söker i hög grad investeringsstödet, men med Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget finns det inte längre möjlighet att söka och bygga. Jag tycker att det var ett oansvarigt beslut som inte gagnar unga på bostadsmarknaden.

Fru talman! Statsrådet säger i sitt svar att vi inte kan dra några långtgående slutsatser av amorteringskravet. Det kan förvisso vara sant, men kreditregleringar är inte nödvändigtvis rocket science.

Det höjer trösklarna för grupper med mindre eget kapital. Bland andra unga och nyanlända får svårare att få ett eget boende. Det skapar inlåsningar när kostnaden för att byta lån ökar. Det får omsättningen av bostäder att minska. Det skapar sidoeffekter då hushåll försöker kringgå regleringarna. Tillväxten av konsumtionslån ökar kraftigt, vilket även Finansinspektionen visat. Allt detta ingick i analysen av konsekvenserna från ekonomiprofessorer, branschkunniga med flera. Och nu finns tecken på att just detta sker. Utöver detta har vi stora matchningsproblem på arbetsmarknaden. Även där stjälper funktionssättet på bostadsmarknaden förutsättningarna för många att flytta till rätt ort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss ta ett exempel till, som ger ett nytt perspektiv. En stor del av tillväxten i Sverige kommer från storstadsregionerna. Dessa växer och skapar tillväxt, vilket ökar efterfrågan på arbetskraft från andra delar av landet. Om en ung person ska kunna etablera sig i Stockholm och köpa sin bostad krävs i dag 38 000 kronor i månaden i lön för att få lån till en enrummare. Amorteringen blir då 7 000 kronor i månaden. Vilken ung person som är i början av sin karriär, som får ett jobb i en tillväxtregion och som sannolikt ser snabbt stigande inkomster framöver och därmed minskad privatekonomisk risk kan möta dessa krav och utgifter? Vart ska de vända sig, tycker statsrådet? Till den dyra andrahandsmarknaden, svartkontrakt eller bostadskön?

Vi kristdemokrater var emot det förstärkta amorteringskravet. Vi vill i stället se sänkta ränteavdrag och en utredning om ett amorteringskrav på bankernas aggregerade bolånestock i stället för på enskilda hushåll, men vi är även öppna för att se över vilken mix av kreditregleringar som sänker trösklarna in på bostadsmarknaden samtidigt som stabiliteten säkras.

Kan statsrådet tänka sig andra lösningar eller att lätta på vissa regleringar för att möjliggöra för fler kapitalsvaga att köpa sin bostad?

Jag fick inte svar på när det förstärkta amorteringskravet ska tas bort och heller inte hur regeringen tänker sänka trösklarna in på bostadsmarknaden. Statsrådet tyckte att jag använde ett väldigt starkt ord: kris. Om man inte ser bostadskrisen kanske man borde fungera en gång till. Människor har inte möjlighet att köpa sin bostad, och eftersom de inte har det kan företagen heller inte bygga de bostäder som behövs.

Om statsrådets förslag att lösa denna kris är ett investeringsstöd som går direkt in i fastighetsbolagens fickor tycker jag att vi har ett problem. Jag är beredd att sitta ned och diskutera hur vi kan lösa den kris som jag ser. Låt vara att statsrådet inte ser krisen utan tycker att det är ett mindre problem, men jag tycker att människor måste kunna köpa sin bostad. De måste kunna ha denna trygghet, även om de inte har jättehöga löner.

Jag tror att statsrådet och jag egentligen är överens om detta, men man måste se att det förstärkta amorteringskravet skapar problem som vi måste lösa gemensamt.

Fru talman! Vi kan ägna ytterligare en mandatperiod åt att diskutera när bostadsbyggandet började öka och när det började minska. Vi kan konstatera att bostadsbyggandet började öka under alliansregeringens tid för att sedan börja minska under de senaste två åren, under den tidigare regeringens tid vid makten, då man inte någon gång nådde de byggmål som satts upp. Men vi kan kalla detta historia.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte klarlagt huruvida investeringsstöden, med den utformning som de har haft, har bidragit till att bostäder har tillkommit som inte hade kommit till ändå på annat sätt.

Som Per Bolund mycket riktigt påpekade kommer investeringsstödet nu att finnas kvar, delvis som en följd av januariavtalet, och det kommer att koncentreras och effektiviseras samt riktas mot hela landet och förhoppningsvis komma de bostadskonsumenter och marknader till del som behöver det mest.

Den situation vi har och har haft är att människor som egentligen borde ha kunnat ha råd att äga sin bostad tvingas konkurrera med människor som inte ser någon annan möjlighet än att få tag i en billig äldre hyresrätt. Som Per Bolund känner till väl är köerna till de billiga hyresrätter som många behöver oändligt långa på vissa platser.

Behövs det fler hyresrätter? Ja, det gör det, fru talman. En fri hyressättning i nyproduktion, som är en del i det som vi ska diskutera vidare tillsammans med regeringen, kommer att skapa en stabilare grund på hyresmarknaden alldeles oavsett byggsubventionernas inriktning och storlek. Men det tar inte bort ansvaret för det som sker i dag, då många med goda inkomster tvingas konkurrera om det fåtal hyresrätter som finns.

Fru talman! Om man ska använda Larry Söders definition av kris har vi levt i en kris ända sedan miljonprogrammets byggande. Dessförinnan hade vi också en kris, och vi kommer med all säkerhet att ha en kris också under kommande decennier.

I genomsnitt byggdes 28 000 lägenheter under Alliansens åtta år vid makten. Om det är kris när man bygger en bit över 50 000 måste väl 28 000 betraktas som en mycket allvarlig kris, kanske dubbelt så allvarlig?

Självfallet är jag bekymrad över att vi inte har balans på bostadsmarknaden. Jag skulle gärna se att vi hade det, och vi ägnar oss åt att försöka se till att bostadsbyggandet ökar, också i segment där det inte byggdes under Alliansens tid vid makten, det vill säga för människor som har rimliga inkomster. Det ska inte vara premiumbostäder som byggs. Det gör det inte lättare för dem som är unga eller har lägre inkomster att komma in på bostadsmarknaden.

Däremot är det viktigt att konstatera att det som verkligen stänger ute människor med låga inkomster från bostadsmarknaden är om det är en ständigt stegrande prissättning på bostäder, där bostadspriserna till exempel dubbleras under en tioårsperiod. Det hände under den senaste tioårsperioden.

Jag kan konstatera att de åtgärder som den förra borgerliga regeringen vidtog inte underlättade. Snarare eldade man på prissättningen genom att göra stora skatteförändringar som minskade viljan att flytta och gjorde det billigare att bo kvar. Dessutom gjorde skatteförändringarna att människor fick större inkomster och kunde köpa till ännu högre priser. Det om något har stängt ute unga med låga inkomster från bostadsmarknaden.

Jag är glad att vi nu har en annan situation, där vi har en stabil utveckling på bostadsmarknaden och där priserna inte stegras i den ganska hysteriska takt som skedde med den tidigare borgerliga regeringens bostadspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att se verkligheten som den ser ut. Det första amorteringskravet, som även Kristdemokraterna ställde sig bakom, omfattade 60 procent av de nya bolånetagarna och 60 procent av marknaden. Det förstärkta amorteringskravet påverkade 15 procent av de nya bolånetagarna. Det hade alltså betydligt mindre effekt på bostadsmarknaden och bolånemarknaden. Vi kommer nu att få utvärderingar av hur detta har påverkat.

Det som däremot verkligen påverkade - om man tittar på de åtgärder som har vidtagits för finansiell stabilitet - var bolånetaket som infördes under den borgerliga regeringen 2010. När bolånetaket infördes sjönk andelen nya bolånetagare som var under 30 år dramatiskt, från 13 procent som andel 2009 till 5 procent 2011. Två tredjedelar av de unga försvann. Sedan dess har andelen ökat. År 2017 var andelen uppe på 17 procent, det vill säga till och med över den nivå som vi hade 2009.

Man kan också konstatera att de unga som andel har fördubblat sina lån sedan 2011. Det är faktiskt den största ökningen om man jämför med alla låntagargrupper som finns, om man tittar på ålderssegment.

Jag tycker därför att man kan nyansera Larry Söders resonemang och diskutera detta. Självklart tycker jag att vi måste göra utvärderingar av den samlade verktygslådan för att hantera riskerna med hushållens skuldsättning. Det kommer, som sagt, Finansinspektionen att göra. Vi har gett dem i uppdrag att komma tillbaka till sommaren 2019. Då kommer det att göras en samlad utvärdering.

Vi kommer också att göra en större skatteöversyn. Det kommer att innebära att vi gör förändringar när det gäller beskattningen som också påverkar bostadsmarknaden. Det finns med som en del i överenskommelsen. Då kan det också finnas möjligheter att göra en översyn av vilka verktyg som vi behöver. Men att i dagsläget säga att vi ska ta bort amorteringskravet tycker jag inte är att ta hänsyn till den oroande utveckling som faktiskt gällde innan amorteringskravet infördes. Då stack Sverige ut internationellt genom att ha amorteringsfria lån på en nivå som man egentligen aldrig hade i något annat land. Det var någonting som ökade riskerna för de enskilda hushållen och för ekonomin.

Fru talman! Jag skulle vilja upprepa de frågor som jag ställde om vad statsrådet tänker göra för att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden och när det förstärkta amorteringskravet ska tas bort. Jag kan konstatera att statsrådet egentligen inte har svarat på någon av dessa frågor utan hellre blickar tillbaka på alliansregeringens år. Jag skulle vilja påstå att vi har en kris där vi står just nu i dag. Statsrådet och riksdagen har naturligtvis ett gemensamt ansvar att lösa den kris som finns. Det hjälper inte om vi står och diskuterar vad som hände för fem, sex eller sju år sedan. Vi har haft en regering som har haft ansvaret under fyra år, och samma regering har ansvar fyra år till. Det betyder att det är statsrådet som måste visa hur vi löser denna kris.

Som jag sa i mitt anförande vill vi, precis som statsrådet, ha finansiell stabilitet. Vi har inget problem med att det finns ett amorteringskrav. Det som vi har problem med är att vi ser effekterna av alla pålagor som införs. Jag försökte med två beskrivningar förklara hur verkligheten ser ut för människor när de ska försöka köpa en bostad. Jag är inte beredd att betala det priset. Är statsrådet beredd att betala det priset, det vill säga att människor - unga och de som bildar familj - inte har möjlighet över huvud taget att köpa en bostad på grund av de pålagor som införs för att skapa finansiell stabilitet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet har alldeles rätt i att vi har haft en stigande prissättning. Det är bra om priserna stabiliseras på ett eller annat sätt under en tid. Men vi kan historiskt se att bostäder ökar i värde allteftersom. Därför tycker jag inte att det är ett problem om man inte amorterar så mycket på sitt lån, eftersom värdet på bostaden kommer att stiga och lånet då kommer att minska i procentuell andel.

Jag återkommer till att jag tycker att det är en kris som statsrådet förminskar, och jag tycker att vi ska ta gemensamma tag för att lösa den.

Fru talman! Jag tror att det viktigaste som vi kan göra är att se till att det blir en bättre balans på bostadsmarknaden. Där har regeringen vidtagit många åtgärder. Jag nämnde investeringsstödet. Det har varit viktigt för att öka byggandet av hyreslägenheter med rimliga hyror. Där har vi redan åstadkommit 21 000 lägenheter. Pengarna har inte bara gått ned i fastighetsägarnas fickor, som det lät här. Tvärtom går pengarna till just lägenheter, och de som hyr dessa lägenheter får lägre hyror. Detta efterfrågas och behövs väldigt mycket på bostadsmarknaden.

Vi har tidigare också gett stöd till äldrebostäder, som gör att de äldre som bor i för stora bostäder kan flytta och ge utrymme för människor som har behov av större bostäder. Akademiska Hus har antagit ett mål att bygga 28 000 bostäder fram till 2026, varav 21 000 studentbostäder som ger bostäder inte minst till unga. Vi har fattat beslut om infrastruktur och som också ingår i vårt januariavtal. När man bygger infrastruktur ger det möjligheter att bygga hundratusentals bostäder framöver. Vi har också sett till att vi nu utreder hur statens fastigheter kan användas bättre för att bygga mer bostäder. När vi nu får ett kraftigt ökat utbud av nya bostäder påverkar det också marknaden. Det har bland annat lett till att vi nu ser en stabilare utveckling på priserna.

Vi vill gärna göra fler reformer för att öka möjligheterna inte minst för unga att komma in på bostadsmarknaden. Jag tycker att det också ska vara vägledande för vår skatteöversyn hur vi kan använda dessa verktyg.

Jag blir lite orolig när Larry Söder hela tiden säger att amortering inte är vägen för att klara av skuldsättning. Jag tycker att det är ett felaktigt synsätt, eftersom jag tycker att det är det som har lett fram till att vi också hade en utveckling med amorteringsfria lån som växte mycket snabbt i Sverige och som ökade riskerna. Detta har Internationella valutafonden, EU och många andra bedömare pekat på som en stor risk i Sverige. Jag skulle vilja säga att det bara är genom att vi nu har en sund amorteringskultur som vi faktiskt klarar av att hantera riskerna i svensk ekonomi och därmed också ett långsiktigt bostadsbyggande i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.