Samverkan för jämställdhet

Interpellationsdebatt 21 januari 2025

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 15 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad anledningen är till att samverkan inte längre är möjlig mellan ministrar och parlamentariker i Norden för att tillsammans främja jämställdhet samt hur jag avser att agera, inom mitt ansvarsområde, kring fortsatt samverkan mellan Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Ett gott samarbete mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet på jämställdhetsområdet är viktigt. Det finns många sammanhang där Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet kan samarbeta för att stärka arbetet för jämställdhet, i Norden och i världen. Eva Lindh ger uttryck för att Nordiska ministerrådet för jämställdhet och LGBTI (MR-JÄM) skulle ha avvisat ett sådant samarbete. Jag delar inte den bilden. Som ett exempel på konkret samverkan på jämställdhetsområdet vill jag nämna att Nordiska rådets välfärdsutskott nyligen konsulterades i beredningen av MR-JÄM:s nya samarbetsprogram för jämställdhet och LGBTI 2025-2030, och att förslag från utskottet därefter beaktades i beredningen av samarbetsprogrammet. Det här kommer att prägla det nordiska jämställdhetsarbetet under hela programperioden 2025-2030.

Som MR-JÄM tidigare meddelat Nordiska rådets välfärdsutskott i ett brevsvar är det angeläget att vårt samarbete utformas utifrån varje givet sammanhang. Till MR-JÄM:s expertpaneler under FN:s Commission on the Status of Women (CSW) inbjuds nordiska experter som besitter expertis i den aktuella sakfrågan.

Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet har vi tagit flera viktiga beslut på jämställdhetsområdet. Utöver det nya samarbetsprogrammet beslutade MR-JÄM vid sitt möte den 27 november 2024 om ett treårigt program för perioden 2025-2027, Pushing for Progress, för att möta det växande motståndet mot jämställdhet och lika rättigheter för hbti-personer och för att stärka dessa rättigheter i Norden och på den globala arenan.

Vi är alla överens om att Norden ska vara en tydlig kraft till försvar för jämställdhet, kvinnors och flickors rättigheter, och lika rättigheter för hbti-personer. För att lyckas med detta vill vi samarbeta med andra likasinnade och bygga allianser med andra länder, med civilsamhället och med andra organisationer. I det arbetet ser jag fram emot att även samarbeta med Nordiska rådets välfärdsutskott.


Anf. 16 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jämställdhet handlar om alla människors lika värde och rättigheter. Vi ska ha samma förutsättningar att påverka samhället och leva vårt liv på alla de olika sätt som vi menar i fråga om att leva sitt liv med samma rättigheter. Tyvärr är jämställdheten på tillbakagång globalt sett men också i Sverige. Det innebär att vi verkligen behöver samarbeta för att stärka våra positioner och arbeta för att stärka jämställdheten igen på grund av det som jämställdhetsministern talade om, pushing back, så att vi tar steg framåt och inte bakåt på jämställdhetsområdet.

Jag tyckte därför att det var väldigt positivt när jag som ordförande i Nordiska rådets välfärdsutskott fick frågan från ministrar om att tillsammans delta i det som vi ibland kallar kvinnotoppmötet i New York, kvinnokommissionen CSW, som är en årlig sammankomst där människor träffas för att prata om jämställdhet och annat. Vi tyckte att det var positivt och välkomnade inbjudan, den utsträckta handen, från Nordiska ministerrådet till oss parlamentariker i Nordiska rådet om att samarbeta under kvinnokommissionens möte.

Vi delade bilden av att det fanns stor efterfrågan från nordiska politiker men också nordiska experter på att kunna dela med sig av den kunskap som finns och de framgångar som har gjorts i Norden under lång tid. Vi parlamentariker i Nordiska rådet skulle kunna vara med och bidra där.

Första gången fungerade det. Det var en början, om än trevande, för att vi skulle göra det här tillsammans. Men i samband med att Sverige tog över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet - vi har ju ordförandeskap där vi tar ansvar enligt ett rullande schema - tog det plötsligt stopp. Då efterfrågade vi ett möte med ansvarig minister, det vill säga jämställdhetsminister Paulina Brandberg. Hon var även den minister som mottog våra brev och förfrågningar om ett möte för att prata om hur vi tillsammans skulle kunna fortsätta det arbete som vi hade tänkt var ett långsiktigt gemensamt arbete för att stärka jämställdheten.

Det kom inget svar. Vi har vid flera tillfällen och på olika sätt verkligen önskat och begärt ett svar och formellt och informellt försökt få till ett möte. Det här handlar inte om mig, fru talman, utan om att parlamentariker i Nordiska rådet ber om ett möte med ansvarig minister. Men vi har inte fått något svar.

Det känns förstås lite märkligt med en interpellationsdebatt om detta. Men vi skickade återigen ett brev i somras, den 28 juni, där vi skrev att vi önskade ett möte antingen på den session som skulle hållas i Reykjavík i oktober eller åtminstone ett digitalt möte före den 30 oktober. Detta nekades. Jag vill därför fråga jämställdhetsministern: Varför?


Anf. 17 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Till att börja med är ledamotens engagemang för jämställdhet oerhört positivt. Det är såklart viktigt att vi har en bred samsyn om jämställdhet, om hur viktig den är och hur viktigt det är med samverkan i dessa frågor. Det är på så vis vi kommer framåt.

Som jag sa tidigare delar jag inte bilden av att det inte har funnits något samarbete mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Det finns ett samarbete, och hur samarbetet ser ut varierar såklart från år till år.

När det gäller frågan om CSW, FN:s kvinnokommission, anordnar Nordiska ministerrådet varje år sidoevent på olika teman med utgångspunkt i det tema som CSW har respektive år. Utöver en politisk ministerpanel, där de nordiska jämställdhetsministrarna deltar, anordnas vanligen en eller två expertpaneler. Dessa expertpaneler ser olika ut från år till år beroende på vilken fråga som ska behandlas och vilka röster man anser ska höras i den aktuella debatten.

Denna typ av paneldeltagande kan alltså inte utgå från att en viss person eller en särskild organisation, exempelvis Nordiska rådet, ska ha en given, på förhand beslutad plats i panelerna, som Nordiska ministerrådet beslutar om. Jag ser det absolut som positivt att det vissa år och när det gäller vissa frågor kan finnas en sådan plats, vilket kan vara bra. Men arbetet är inte uppbyggt så att det finns en stående plats.

Som jag tidigare sa i mitt inledande anförande har Nordiska ministerrådet nyligen beslutat om ett nytt nordiskt program för att möta just det motstånd mot jämställdhet som ledamoten beskriver - en bild jag delar. Detta nordiska program som vi i MR-JÄM har beslutat om, som heter Pushing for Progress, kommer att ha stor betydelse för det gemensamma arbetet på detta område framåt, både i Norden och globalt. Detta program remitterades till Nordiska rådet, och utskottet för välfärdsfrågor har lämnat förslag på sakfrågor som också har inkluderats i programmet. Nordiska rådet har alltså kommit med värdefull input som har blivit en del av programmet.

Jag delar alltså inte bilden att det inte finns något samarbete. Det finns tvärtom ett bra samarbete, men det ser såklart olika ut från år till år och beroende på vilka frågor som är uppe på agendan och vilket sammanhanget är. Jag kommer alltid att ställa mig positiv till att ha ett samarbete kring jämställdhet i de frågor och de sammanhang där jag ser att detta kan föra saker framåt.


Anf. 18 Eva Lindh (S)

Fru talman! Det är naturligtvis väldigt märkligt att detta nu blir mer av en debatt än ett samtal, som vi hade kunnat ha på ett annat sätt. Jag kände att jag helt enkelt ville få svar, och eftersom det inte var möjligt att få svar på något annat sätt lämnade jag in en interpellation.

Jag brinner för jämställdhet. Vi är många som gör det. I välfärdsutskottet i Nordiska rådet, som ansvarar för jämställdhetsfrågorna, finns det ett stort engagemang och också en stor vilja och önskan om att samarbeta, för tillsammans blir vi starkare. Nu när vi ser att jämställdheten är utmanad skulle vi verkligen kunna bli starkare om vi gjorde detta tillsammans.

Jag förstår inte riktigt att statsrådet inte kan se detta. Först svarar man inte ens under flera månaders tid på formella och informella förfrågningar om ett möte, och sedan svarar man att det med hänvisning till statsrådets kalender inte är möjligt att anordna ett digitalt möte. Under fyra månaders tid har statsrådet alltså inte tid att träffa parlamentariker från Nordiska rådet. Detta tycker jag är upprörande med tanke på jämställdheten, men jag tycker faktiskt också att det är väldigt beklagligt ur ett demokratiskt perspektiv.

Hur ska vi kunna göra saker och förbättra saker när vi inte ens kan mötas och samtala med varandra? Då hade vi kunnat klara ut de missförstånd som jämställdhetsministern fortsätter att upprepa här i talarstolen. Vi fick till ett möte med tjänstepersoner vid ett tillfälle i våras. Då framkom det att man hade förutsatt att vi skulle sitta i en viss panel. Detta har vi aldrig någonsin framfört.

Vi ville samarbeta, och vi ville mötas för att samtala om hur vi ska kunna samarbeta - för jämställdheten, tillsammans, i Norden. Det finns en stor efterfrågan på kunskap och kompetens, men det handlar också om hur vi politiskt har kunnat möjliggöra de framgångar som vi tidigare har nått. Vi har inte nått ända fram; det finns naturligtvis mycket att göra i Norden. Men jämfört med många andra länder har vi nått framgångar, och det finns en stor efterfrågan.

Det vi har efterfrågat har varit: På vilket sätt? Ja, kanske genom ett seminarium, men kanske också på andra sätt. Men detta skulle vi ha kunnat samtala om, om vi hade fått till ett möte. Det är väldigt svårt att förstå hur det är möjligt att man först under flera månader inte ens svarar - det tycker jag är respektlöst - och sedan svarar att man inte på fyra månader har tid att knö in ett digitalt möte i kalendern.

Det är inte bara jag utan också välfärdsutskottet som undrar. Vi förstår inte på vilket sätt och varför, och de frågorna har vi ställt. Vad har man grundat beslutet om att inte önska samarbete på? Vi kan inte tolka det på något annat sätt. Vem har fattat beslutet? Vad grundar sig oviljan på? Alla dessa frågor har vi skickat med. Det måste alltså vara tydligt för den ansvariga ministern i Sverige, som har haft ordförandeskapet - hon borde kunna svara på dessa frågor. Det borde inte behöva ske via någon tjänsteperson som bara meddelar att det inte är möjligt med hänvisning till kalendern.

Jag tycker att det är synd, och jag tycker att det är beklagligt för jämställdhetens skull. Vi skulle kunna komma framåt mer. Jag tycker också att det är beklagligt ur ett demokratiskt perspektiv, och det är därför jag vill ha denna debatt, eller förhoppningsvis detta samtal, och få svar på mina frågor.


Anf. 19 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Jag ska fatta mig ganska kort.

Jag vill vara tydlig med att det alltså inte finns något beslut om att man från svenskt håll inte anser att det ska finnas ett samarbete mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Hade ett sådant beslut funnits hade vi givetvis inte remitterat förslaget till nytt program till Nordiska rådet och vävt in de synpunkter som Nordiska rådet hade i programmet Pushing for Progress. Detta vill jag verkligen vara tydlig med.

Sedan vill jag beklaga om det inte har kommit något brevsvar på förfrågningar som har skickats till mig på departementet. Det är klart att det ska göra det om man söker mig.


Anf. 20 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jag vill inte verka ogin, men jag hoppas att jämställdhetsministern inte med sitt svar menar att vi ska vara tacksamma för att vi fått detta remitterat. Jag tänker att det är ganska självklart. Det jag efterfrågar är att vi också ska föra samtal för att gemensamt komma framåt. Vi är inte ute efter att bråka eller ställa till det, utan vi vill hjälpa till. Vi vill göra detta tillsammans. Men det är svårt att samarbeta med någon som inte vill samarbeta.

Vi har ändå förhoppningar. Nu är det ett nytt land som har ordförandeskapet. Jag hoppas att våra förfrågningar om ett samarbete framöver tas emot på ett bättre och mer positivt sätt. Nu kan vi lämna detta bakom oss, hoppas jag, och se framåt. Vi menar att vi generellt har ett långsiktigt engagemang för jämställdhet och att detta är ett deltagande där vi gärna vill samarbeta med Nordiska ministerrådet, för då kan vi komma framåt. Detta är något vi inte bara vill göra nu utan under lång tid framöver. Vi har alltså ett långsiktigt engagemang, och detta var också grunden för att vi över huvud taget åkte. Vi tycker att det är viktigt att man inte bara gör saker vid ett tillfälle utan har ett långsiktigt engagemang.

Vi hoppas verkligen att detta tas emot på ett annat sätt än mottagandet hittills, som jag bara kan beklaga. Jag hoppas att jämställdhetsministern nu när Sverige inte har ordförandeskapet på andra sätt kan visa inte bara mig - detta handlar inte om mig även om jag är ordförande i välfärdsutskottet - utan också utskottet och Nordiska rådet att man nu verkligen menar allvar med att göra saker gemensamt. Jag förväntar mig förstås att detta att vi får saker remitterade, vilket är jättebra, fortsätter och att vi också kan utveckla det samarbete som vi hoppas på.


Anf. 21 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Som jag inledde med att säga finns det en stor samsyn mellan mig och ledamoten om att det behövs samverkan i jämställdhetsfrågor, inte minst i Norden.

Det är ingen hemlighet att våra länder i Norden har kommit längre än många andra delar av världen när det gäller jämställdhet, och vi behöver därför ha en bra samverkan på nordisk nivå för att stärka jämställdheten inom Norden men också fortsätta att vara en framåtdrivande kraft globalt, något som kanske är viktigare nu än på mycket länge.

Jag uppskattar att ledamoten har lyft upp denna fråga i debatten, och jag kan försäkra ledamoten att vi framöver kommer att fortsätta att hitta olika samverkansformer för att ta upp dessa frågor. Från den svenska regeringens sida ser vi såklart positivt på ett samarbete också mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2024/25:280 Samverkan för jämställdhet

av Eva Lindh (S)

till Statsrådet Paulina Brandberg (L)

 

För två år sedan välkomnades Nordiska rådets välfärdsutskott till ett samarbete på CSW, också kallat kvinnokommissionen – en inbjudan som utskottet uppskattade mycket, där Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet skulle kunna samarbeta för ökad jämställdhet inte bara i Norden utan även internationellt. Eftersom nordisk kunskap på området är så efterfrågad skulle parlamentariker kunna hjälpa till, och ett samarbete skulle kunna utveckla samarbetet på andra områden också.

Samarbetet inleddes väl, och Nordiska rådets välfärdsutskott ville gärna fortsätta samarbetet. Jämställdhetsfrågan är enormt viktig för utskottet, och kvinnotoppmötet är en viktig arena för att driva på jämställdheten i Norden och världen.

Sedan dess har samarbetet stött på problem, och det är oklart varför det inte längre skulle vara möjligt att samarbeta. Efter att samarbetet började gnissla har presidiet i Nordiska rådets välfärdsutskott såväl formellt som informellt bett om ett möte för att reda ut eventuella missförstånd. Det svenska ordförandeskapet, som i det här fallet handlar om den svenska jämställdhetsministern, svarade inte på förfrågan. När nya förfrågningar skickades svarade statsrådet att det inte fanns tid för ett möte.

Detta är naturligtvis mycket beklagligt och innebär att eventuella missförstånd inte kunnat klaras ut. Välfärdsutskottet har fortsatt utestående frågor. Denna fråga är viktig för hur vi samarbetar i Norden. Det är också viktigt för demokratin att vi hittar bra sätt att samarbeta.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Paulina Brandberg:

 

  1. Vad är anledningen till att samverkan inte längre är möjlig mellan ministrar och parlamentariker i Norden för att tillsammans främja jämställdhet?
  2. Hur avser statsrådet att agera, inom sitt ansvarsområde, kring fortsatt samverkan mellan Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet?