Samhällets civila beredskap

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig om jag anser att det finns åtgärder som borde ha vidtagits efter erfarenheterna av branden i Västmanland som hade kunnat bidra till att branden i Ljusdal inte hade fått samma förlopp. Vidare har han frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att se till att Sverige har flera plan som kan vattenbomba större områden samt om jag anser att det finns brister i utrustning, utbildning och övriga tekniska hjälpmedel för att bekämpa bränder och andra händelser.

Avslutningsvis har han frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka antalet medarbetare i räddningstjänsterna runt om i Sverige så att beredskapen är bättre under 2019.

Skogsbränderna i Sverige under den varma och extremt torra sommaren 2018 var de mest omfattande i modern tid. Landets samlade räddningstjänstresurser behövde hantera flera samtidigt pågående omfattande skogsbränder. Både kommunala och statliga räddningstjänstresurser, tillsammans med internationella förstärkningsresurser och ett stort antal frivilliga personer, genomförde sammantaget storartade insatser för att släcka bränderna. Samtidigt visade hanteringen av händelserna att det finns områden att utveckla för en effektivare räddningstjänstförmåga i framtiden.

Det är av stor betydelse att samhället har god förmåga att genomföra effektiva räddningsinsatser. Enligt lagen om skydd mot olyckor är det kommunen som ansvarar för räddningstjänsten inom kommunen.

Efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 genomfördes ett stort antal utredningar för att lära och utveckla samhällets förmåga att hantera den typen av händelser i framtiden. En viktig lärdom från det arbetet har varit att räddningstjänsterna och ansvariga myndigheter har sett ett tydligt behov av att kunna agera så tidigt som möjligt vid hög skogsbrandrisk, bland annat genom att snabbt kunna mobilisera nödvändiga räddningstjänstresurser.

Mot bakgrund av bland annat MSB:s rapport i mars 2016omskogsbranden i Västmanland 2014 tillsatte regeringen 2017 års räddningstjänstutredning. Utredningen lämnade i juni 2018 sitt betänkande med förslag om bland annat effektivare ledning av omfattande räddningsinsatser och effektivare statlig tillsyn av kommunal räddningstjänst. Vidare lämnades förslag som på sikt bör kunna underlätta personalförsörjningen av deltidsbrandmän till räddningstjänsterna.

Kort tid efter skogsbränderna sommaren 2018 utsåg regeringen den tidigare Räddningstjänstutredningens utredare, Jan-Åke Björklund, att utvärdera de operativa räddningsinsatserna i Gävleborgs, Dalarnas och Jämtlands län. Utredningen har nyligen överlämnats till regeringen.

Vidare har regeringen lämnat uppdrag till MSB att redovisa behoven av statliga förstärkningsresurser avseende materiel, personalförsörjning och brandbekämpning från luften. MSB redovisade en del av det uppdraget i september 2018 och kommer i februari 2019 att redovisa resterande delar, som avser personella behov på området och brandbekämpning från luften.

För att utveckla statens stödjande förmåga vid omfattande räddningsinsatser har riksdagen i enlighet med budgetpropositionen för 2019 beslutat att öka anslaget för krisberedskap med sammanlagt 65 miljoner kronor för 2019 och med 15 miljoner kronor från och med 2020.

Regeringen har således vidtagit en rad åtgärder för att både på kort och lång sikt kunna förbättra samhällets förmåga att hantera omfattande bränder och andra olyckor. Inom Justitiedepartementet kommer vi med prioritet att bereda de lagförslag som finns på området och återkommer till riksdagen om detta under året.

Fru talman! Först vill jag naturligtvis gratulera statsrådet till det nya och viktiga uppdraget. Statsrådet får väl skänka en tanke till regeringsunderlaget: Liberalerna, Centern, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och sitt eget parti.

Fru talman! Det var ju, precis som statsrådet säger i svaret, en väldigt omfattande skogsbrand i Ljusdal i mitt hemlän Gävleborg. Det var en brand som orsakade stora materiella skador, och nu när den nya regeringen är på plats har jag ställt denna interpellation.

Först vill jag naturligtvis skicka en varm tanke till alla dem som gjorde fantastiska insatser i Gävleborgs län under skogsbranden. Det var frivilliga, det var räddningstjänsten, det var länsstyrelsen, poliser och naturligtvis den utländska hjälpen vi fick. Man jobbade förtvivlat med att släcka bränderna.

Fru talman! Jag tog fram en rapport från riksdagens utredningstjänst som visar hur många det är som jobbar heltid inom räddningstjänsten i Sverige. Det är bekymmersamt. År 2004 fanns det 5 839 medarbetare, enligt riksdagens utredningstjänst. År 2017 fanns det 4 881. Det är alltså en minskning av antalet medarbetare i räddningstjänsten i Sverige med 16 procent.

Fru talman! För att släcka en brand krävs naturligtvis vatten, en brandbil och medarbetare i räddningstjänsten. När fackförbundet tog del av RUT-rapporten sa man: Det här är nästan en skönmålning. Det här är nämligen inrapporterade personer som teoretiskt sett finns inom räddningstjänsten i Sverige. Men de faktiska medarbetarna är betydligt färre.

Detta innebär alltså att vi har minskat antalet medarbetare i räddningstjänsten med 16 procent på papperet, men i själva verket vet vi inte hur många färre personer vi har som ska släcka bränder i Sverige. För ett land som Sverige med väldigt mycket skog är det naturligtvis otroligt viktigt att den här verksamheten fungerar väl.

När det gäller skogsbranden i Ljusdal har jag haft mycket dialog med mina partivänner där. Stina Berg som sitter i kommunstyrelsen i Ljusdal var med aktivt och jobbade dygnet runt för att släcka branden. Hon är engagerad i hemvärnet. Lars Molin, dåvarande kommunstyrelsens ordförande, hade jag nästan daglig kontakt med. Och precis som statsrådet sa i en annan interpellationsdebatt är det naturligtvis väldigt svårt för en liten kommun i Hälsinglands inland att hantera en jättelik skogsbrand.

Det staten kan fundera på är naturligtvis varför ingen reagerade. Varför höjdes inte beredskapen på MSB när det hade varit torrt i tre månader? Det blev varmare och varmare, och luftfuktigheten blev lägre. I det läget kanske man skulle ha funderat på vem det är som är ansvarig för att trappa upp brandflyg och för att öka beredskapen för att en skogsbrand kan uppstå på grund av ett blixtnedslag. Där är naturligtvis den lilla kommunen för liten för att ta det nationella ansvaret.

Många säger att vi har klimatförändringar, och det har vi. Det innebär alltså att beredskapen måste öka i takt med att det blir torrare och torrare. Där saknar jag i statsrådets svar de konkreta åtgärder som regeringen avser att vidta för att skapa trygghet inför sommarens eventuella torka.

Fru talman! Jag är jätteglad att min kollega Lars Beckman lyfter en så här viktig interpellation och att statsrådet svarar.

Jag kommer från Västerbotten, och jag måste säga att jag delar Lars Beckmans bild av situationen. Jag är orolig. Nu är det här inte riktigt statsrådets ansvarsområde, men jag kommer från Lycksele i södra Lappland. Det motsvarar ett område stort som Danmark, och där har vi oftast en enda polispatrull i tjänst kvällar, helger och nätter. Vi har deltidsräddningstjänster på väldigt få ställen, och vi har dessutom tvingats lägga ned deltidsräddningsstationer av ekonomiska skäl och på grund av att vi inte har kunnat bemanna dem.

Därför ser jag med stor oro på den situation som vi kan tänkas ha framför oss om vi inte är rustade för en sådan fantastisk sommar som vi i mångas tycke hade den gångna sommaren. För andra innebär det en väldigt stor oro, eftersom det kan ställa till väldigt mycket både ekonomiskt och personellt. Jag ser därför fram emot att statsrådet tar frågan på allvar och ser till att vi utvecklar området så att MSB och räddningstjänsten har resurser för att klara av sådana här utmaningar.

Fru talman! Tack för gratulationerna och för en viktig diskussion och debatt om det här ämnet! Det är ju bara fem månader kvar till nästa sommar, och det är viktigt att vi på kort sikt förstärker vår beredskap.

Där finns det ett delat ansvar, bara så att vi inte glömmer bort det. Kommunerna är ansvariga för sin räddningstjänst. Många kommuner har i dag tecknat avtal och har samarbeten också med större kommuner som har den lednings-, samordnings- och beredskapsfunktion som en mindre kommun ofta inte själv klarar av. Det handlar inte bara om att ha beredskap för att kunna leda sin egen verksamhet. Om det krävs en stor räddningsinsats måste man också ha förmåga att ta emot hjälp från mycket större aktörer. Då måste allting fungera, och det där har inte varje liten räddningstjänst mandat och muskler att klara av. I Räddningstjänstutredningens förslag finns också en checklista med rekommendationer till kommunerna att tänka igenom det egna ansvaret.

Sedan måste vi jobba med förstärkningsresurserna. Vad är statens komparativa stöd och hjälp för att se till att detta fungerar bättre? Då vill jag redovisa en del av det vi gör, både nu på kort sikt och sedan på lång sikt. Jag vill upprepa att nu har vi både Räddningstjänstutredningens förslag som ligger på bordet och Skogsbrandsutredningens förslag, som ändrar lite grann i Räddningstjänstutredningens förslag. Men i går skickade jag ut Skogsbrandsutredningens förslag på remiss för att så snabbt som möjligt få in de samlade synpunkterna på detta och så snabbt som möjligt kunna återkomma till riksdagen om de långsiktiga lagändringar som krävs. Det gäller rollfördelningen mellan staten, MSB och länsstyrelserna, som är viktig att reda ut, men också kommunernas ansvar i detta. Det återkommer vi alltså till så snabbt vi bara kan. Det är ute på remiss nu, och jag hoppas att alla svarar så att vi snabbt kommer vidare.

Det kortsiktiga arbetet handlar om att vi nu förstärker MSB med resurser. Det gjordes redan i budgetpropositionen för 2019, och det innebär att vi förstärker materielen för bekämpning av skogsbränder. Stationerna där det finns resurser förstärks med mer materiel. När det gäller mobila basstationer uppstod en diskussion om att Rakelsystemet kom igång för sent och inte riktigt hade täckning. Jag tror att Rakelsystemet täcker 97 procent av Sveriges yta, men då återstår trots allt 3 procent av Sveriges yta där Rakel inte fungerar. MSB köper nu in mobila Rakelsystem som man snabbt kan ställa ut om det behövs för att blåljuspersonalen ska kunna hantera säker kommunikation. Man bygger också upp stabs- och ledningsstöd till kommunerna. Det är det ena, och det gör MSB.

Det andra är personalförsörjningsfrågan. Återigen: Kommunerna ansvarar för sin räddningstjänst. Jag vill bara säga hur viktiga deltidsbrandmännen är. Det är omöjligt att tänka sig en räddningstjänst i Sverige utan deltidsbrandmän. Det är så, och det är därför den verksamheten är så viktig.

MSB har nu fått 70 miljoner kronor för att förstärka sin utbildningsverksamhet. Man har inte haft möjlighet att ge utbildning trots att man har haft antingen deltidsbrandmän eller räddningstjänstpersonal som behöver lite extra utbildning för att kunna hantera en del svårare situationer. Vi bygger nu ut den utbildningen inför i år.

Just nu förhandlar både MSB och EU om avtal på helikoptersidan så att vi ska ha avtal på plats med privata aktörer som också kan hjälpa till ifall det behövs under sommaren.

Vi gör alltså ett antal insatser på kort sikt, men långsiktigt är det Räddningstjänstutredningens och Skogsbrandsutredningens förslag som måste passera riksdagen.

Fru talman! Det är intressant att höra statsrådet. Jag tror naturligtvis på statsrådets ambitioner att förbättra den grundläggande tryggheten för dem som bor i Sverige.

Sverige är ett skogsland. Det betyder, precis som statsrådet säger, att kommunerna har ett oavkortat ansvar. Men jag tror inte att någon kommun i Sverige skulle kunna bygga upp kapacitet för att klara en skogsbrand.

Expressens ledare citerade vad det förra statsrådet som var ansvarig för detta sa. Morgan Johansson hävdade att Sverige klarade skogsbränderna "utomordentligt bra". Det visade sig vara långt från sanningen. I medierapporteringen kunde vi också se rubriken "Sverige inte tillräckligt rustat för skogsbränder". Det var också vad den senaste Skogsbrandsutredningen kom fram till.

Mina frågor till statsrådet handlar egentligen om vad som hände mellan skogsbranden i Västmanland 2014 och den omfattande skogsbranden 2018. Varför gjorde man inte erfarenheter efter skogsbranden i Västmanland 2014? Varför sjösatte man inte en del av det som var så uppenbart efter skogsbranden i Västmanland? Jag tror att det är många som ställer sig dessa frågor nu.

Jag nämnde just att antalet medarbetare som jobbar heltid i räddningstjänsten har minskat med 16 procent i Sverige. Det är alltså en betydande resursförsvagning av någonting som jag tror att många svenskar tar för givet - att brandkåren ska komma när man ringer. Det vore intressant att få veta vad regeringen har för plan för att få fler personer att vilja jobba heltid i räddningstjänsten.

Jag har en annan konkret fråga apropå en annan av dagens interpellationsdebatter: Kommer försvarets helikoptrar att ha krokar så att de kan delta i brandbekämpning? Det är lite svårt att släcka skogsbränder från en helikopter som inte kan bära vatten.

På vilket sätt kommer det brandförebyggande arbetet att stärkas? Vem har ansvaret i Sverige för att fatta beslut om eller följa upp förra sommaren när det blev en omfattande torka, när det blev torrare och torrare och risken för skogsbränder i Sverige ökade och ökade? Vem är ansvarig och kan trycka på den röda knappen - eller den blå knappen, för den delen? Vem kan fatta beslut? I somras var det uppenbart - det säger också Skogsbrandsutredningen - att det inte fanns en tydlig ledningsstruktur.

Det här är saker som går att göra med relativt kort varsel. Det som tar längre tid är att utbilda medarbetare i räddningstjänsten och att uppmana människor att ta det viktiga jobbet och jobba i räddningstjänsten på heltid. Man har pratat mycket om deltidsbrandmän. Det behövs också, absolut. Men minskningen där har inte alls motsvarat de 16-20 procent som på tio år har lämnat räddningstjänsterna.

Jag tror att det är viktigt att om man bor i ett skogslän - och de allra flesta i Sverige gör som sagt det - måste man kunna känna trygghet i och veta att Sverige och svenska myndigheter har beredskap för att hantera brand. Jag tänker till exempel på vattenbombplanen. Där handlar det om insatstiden - att få hit dem på kort tid.

Det finns alltså ett antal frågor om konkreta åtgärder som säkert många vill ha svar på.

Fru talman! Jag håller med statsrådet om att det är kommunernas ansvar. Jag tror att det är jätteviktigt att signalera till kommunerna att det åligger dem att ta ansvaret.

Nu talar jag om deltidsbrandmän. Min kollega Lars Beckman talar om heltidsbrandmän. Jag har lagt fram en motion till Sveriges riksdag om att jag tycker att man ska uppmuntra folk till att ta anställning som deltidsbrandman genom att kombinera det med andra, svårrekryterade yrken eller yrken som har lite lägre status för att höja deras status och göra det enklare att rekrytera. Jag tror att man måste titta på möjligheterna i olika former av anställningar.

Ni diskuterade helikoptrar. Det kan man ställa sig fundersam till. Jag tror att vi har nio ambulanshelikoptrar i Sverige i dag. Jag räknar inte den militära sidan. Norge har det dubbla. Hur ser statsrådet på att ha en nordisk samverkan? Vi är inte fler i Norden än att vi skulle kunna ha en betydligt större samverkan än vi har i dag vid sådana kritiska tillfällen som en skogsbrand. Jag tror att vi över huvud taget skulle kunna ha större nordiskt samarbete när det gäller krissamverkan än vi har i dag.

Fru talman! Det här är viktiga frågor där internationellt samarbete är helt nödvändigt.

Det är precis som med kommunerna, som vi diskuterade. En enskild kommun kommer inte att ha alla resurser att hantera en stor skogsbrand. Räddningstjänsterna är inte dimensionerade för det. Det är därför lagstiftningen är utformad så att en kommun har rätt att begära och få hjälp av andra kommuner men också av statliga myndigheter om det inte inverkar allvarligt på dessas ordinarie verksamhet. Försvarsmakten och andra verksamheter måste hjälpa till i händelse av stora olyckor, och det tror jag är en bra ordning att ha.

Detsamma gäller det internationella samarbetet. Utvecklingen av bränderna i Sverige hade inte fått ett lika lyckosamt slut utan den internationella hjälpen. Där finns det både en nordisk och en europeisk dimension.

I Europa diskuterar man nu hur man på ganska kort sikt förstärker kapaciteten när det gäller vattenbombning från flygplan. Det pågår diskussioner, och Sverige vill definitivt vara med i de diskussionerna. Vi kanske kan hitta en lösning i Norden där vi gemensamt får starkare resurser. Jag tror att det är intressant. MSB lämnar sådana förslag i dag. Låt oss läsa igenom dem ordentligt för att se om detta är rätt väg att gå. Jag tror mycket på den vägen framåt.

Redan i dag finns det också stora privata helikopterresurser, som vi måste kunna använda snabbare och bättre; det tog också Lars Beckman upp. Just nu pågår en upphandling i Sverige gällande helikopterresurser inför sommaren.

Deltidsbrandmännen är centrala. Jag tror att det är klokt att titta på olika samarbeten. Hela organisationen har förändrats - större områden, fler kommunförbund - så man kan såklart fråga sig vad som är minskad organisation och vad som är förändringar.

Räddningstjänstutredningen föreslår också en starkare tillsyn av den kommunala räddningstjänsten. Det finns ju lagkrav på att upprätthålla detta, och exakt hur måste diskuteras. Nu under remisstiden kan det lämnas synpunkter på det. Jag tror dock att det är viktigt att vi kommer fram till ett beslut för att det ska finnas en fungerande och tillräckligt stark tillsyn av räddningstjänsten.

Jag ska försöka hinna med Lars Beckmans fråga om skillnaden mellan 2014 och 2018. Jag kan börja med att säga att några saker fungerade bättre 2018 än 2014. Det första är att de flesta räddningstjänster agerade snabbare 2018 än 2014 - annars hade man inte klarat att hantera 7 000 bränder under en sommar.

Samverkan mellan MSB och de kommunala räddningstjänsterna förbättrades. MSB tog också en mer proaktiv roll i detta, som uppskattades. MSB var också snabbare med att få internationell hjälp. Detta kom väldigt sent 2014, men 2018 var vi mycket snabbare, vilket var viktigt.

Stabs- och ledningsstödet till kommunerna var också bättre, men det var ändå ungefär 70 kommuner som inte hade ett ledningsstöd och en beredskapsorganisation som fungerade i sin kommunala räddningstjänst. Det handlar ofta om de minsta kommunerna.

En annan sak är att det fortfarande är problem med Rakelsystemet i glesbygd. Nu handlar MSB upp fler mobila stationer som ska sättas upp. De statliga skogsbrandsdepåerna var för skrala. Det fanns för lite extra statliga insatser att sätta in på materielsidan. Nu förstärks detta.

Vi har alltså lärt oss en del, men det finns också viktiga lärdomar kvar att dra - annars skulle vi inte ha tillsatt dessa utredningar eller skickat ut dem på remiss. Nu är de ute på remiss, och jag hoppas att vi kan komma tillbaka till riksdagen för beslut, inte bara om kortsiktiga lösningar utan även om den långsiktiga ansvarsfördelningen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för debatten!

Jag vill återigen tacka alla som gjorde fantastiska insatser i Ljusdal och på andra ställen där det brann. Men det är klart att vi som såg Uppdrag granskning - jag kan konstatera att jag skrev denna interpellation före programmet - blev bekymrade över hur illa det är ställt med till exempel utrustning och kommunikation. Det saknas en så grundläggande utrustning som brandslangar. Jag tror att många blev förvånade över att vi i Sverige 2018 inte kunde släcka bränder på grund av att det saknades brandslangar. Detta är en fundamental fråga i det svenska samhällskontraktet.

Fru talman! Det är inte någon hemlighet att jag tycker att det vore väsentligt bättre att satsa på att förstärka räddningstjänsten i Sverige än att till exempel införa friår. Det är samma kassa som staten har. Jag tror att väldigt många medborgare önskar en regering som prioriterar samhällets grundläggande funktioner.

Jag tycker att det väcktes en intressant fråga i replikskiftet, och det är relevant att fråga statsrådet om det har tagits några initiativ för att till exempel hitta ett nordiskt samarbete gällande brandflyg, vattenbombning eller vattenplan. Har statsrådet tagit några initiativ i den riktningen?

Och vad är det viktigaste statsrådet och regeringen kommer att göra för att de som bor i Gävleborg ska känna trygghet i sommar, om samma värme skulle uppstå? Vilka är de tre viktigaste saker som regeringen och statsrådet ser framför sig att konkret göra inför sommaren 2019? Samma situation kan ju uppstå igen med blixtnedslag, om det blir en lika varm, skön och härlig sommar igen som förra året. Vad har regeringen gjort konkret inför den här sommaren?

Fru talman! Jag vill också avsluta med att tacka inte bara interpellanterna för en viktig debatt utan också alla dem som bidrog i somras. Det var många som gjorde det möjligt att släcka de rekordmånga bränder, 7 000 stycken, som härjade i Sverige. Vi kan konstatera att inga permanentbostäder brann upp. En brandman förolyckades tyvärr i arbetet, men i övrigt fick vi inga stora personella skador, vilket i sammanhanget måste ses som en framgång när det var så många bränder. Men vi tar detta väldigt seriöst och drar slutsatser av det, både med Räddningstjänstutredningen och nu med Skogsbrandsutredningen, för att verkligen lära oss.

Som svar på den direkta frågan vill jag tala om vad vi gör bättre inför denna sommar. Vi ser till att utrusta räddningstjänsten med mer materiel för att kunna hantera skogsbränder. Vi köper in nya basstationer för Rakel så att kommunikationen funkar bättre, även där Rakel inte har täckning. Vi ser till att stabs- och ledningsstödet, som till viss del havererade i Ljusdal, fungerar bättre. Vi har gett mer pengar till utbildningsverksamhet så att man i räddningstjänsterna kan utbilda mer personal för att hantera skogsbränder. Och framför allt sker just nu en upphandling gällande helikopterresurser.

Det är alltså inför denna sommar. Långsiktigt måste vi också få lagstiftningen och ansvarsfördelningen på plats. Det hoppas jag att vi kan komma tillbaka till riksdagen med när remisstiden är slut så att vi gemensamt kan fatta beslut också om en långsiktigt starkare beredskap för stora olyckor och bränder i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.