Sälfrågor

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig hur jag kommer att agera inom EU för att skapa opinion med målsättningen att få till ett handelstillstånd i EU för handel med sälprodukter och därmed följa det tillkännagivande som riksdagen gett regeringen. Hon har även frågat mig vilka incitament jag avser att skapa för jägarna för att de ska vilja tillvarata alla skjutna sälar, vilket också är förenligt med god jaktetik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lars Beckman har frågat mig hur det kommer sig att jag inte har för avsikt att följa ett av riksdagens fattade beslut om att driva frågan om att få ett handelstillstånd i EU för handel med sälprodukter samt att Sverige inom EU bör driva frågan att upphäva förbudet mot handel med sälprodukter. Han har även frågat vilka incitament jag avser att skapa för jägarna för att de ska vilja tillvarata alla skjutna sälar, vilket också är förenligt med god jaktetik. Slutligen har han frågat vilka åtgärder i övrigt jag avser att vidta för att minska sälbeståndet och skarvbeståndet efter kusten i Gävleborg och andra kustområden i Sverige där behovet finns.

År 2009 infördes ett import- och försäljningsförbud av sälprodukter inom EU till följd av oro för sälarnas välfärd. Dock tillkom ett undantag för fortsatt försäljning av sälprodukter från skyddsjakten inom EU.

Kanada och Norge inledde 2011 en tvist i Världshandelsorganisationen, WTO, mot EU eftersom de ansåg att förbudet var handelshindrande. WTO:s tvistlösningsorgan kom fram till att EU:s förbud var tillåtet enligt gällande handelsregler men att undantaget för skyddsjakten var diskriminerande och därmed inte förenligt med WTO-rätten.

EU genomförde WTO-utslaget, och undantaget för fortsatt försäljning av sälprodukter från skyddsjakten inom EU togs bort från den 18 oktober 2015. Det enda kvarvarande undantaget från EU:s förbud är för sälprodukter från jakt utförd av urfolk inom och utanför EU. Sverige är således bundet av EU-rättens nuvarande utformning att inte sälja sälprodukter inom EU.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som näringsutskottet anfört om handel med sälprodukter. Regeringen har i skrivelse 2020/21:75 angett att regeringen bedömer att möjligheterna att i nuläget driva frågan om att häva EU-förbudet mot handel av sälprodukter är mycket små. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Enligt Naturvårdsverkets beslut om licensjakt efter gråsäl är det tillåtet att fälla 2 000 gråsälar under perioden 20 april 2021-31 december 2021. Naturvårdsverket har även beslutat att tillåta skyddsjakt efter 900 knubbsälar och 420 vikare under 2021 och början av 2022.

Regeringen är medveten om att säljakt är tidskrävande och förenat med kostnader för den enskilde jägaren. Det är inte heller möjligt för en jägare att sälja exempelvis sälskinn eller kött på grund av EU-förbudet mot handel med sälprodukter. Inför 2021 har regeringen i Havs- och vattenmyndighetens regleringsbrev beslutat att högst 3 miljoner kronor får fördelas till länsstyrelserna för att användas till ersättning för hanteringskostnader för gråsälar som skjutits med stöd av beslut från Naturvårdsverket avseende skyddsjakt och licensjakt.

En vetenskaplig utvärdering av licensjakten på gråsäl ska redovisas senast den 1 juni 2021. Jag kan inte föregå det pågående arbetet och föregripa utvärderingen.

Skarvpopulationen och hur den ska förvaltas är också en viktig fråga. Om det är motiverat kan länsstyrelserna i enlighet med gällande författning besluta om skyddsjakt efter skarv, vilket i dag regelbundet sker vid flera länsstyrelser. Länsstyrelsen kan även med stöd av jaktförordningen besluta om rätt att göra ingrepp i fåglars bon eller förstöra fåglars ägg.

Naturvårdsverket har med stöd av jaktförordningen överlämnat ett förslag på ändrade jakttider till regeringen. Regeringen har remitterat Naturvårdsverkets förslag, och ärendet bereds nu inom Regeringskansliet. Jag kan inte heller föregripa den processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Vi står här i dag och debatterar frågan om att sälja sälprodukter. Vi pratar alltså om att försöka skapa möjligheter, men landsbygdsministern säger nej därför att det verkar vara för svårt. Att man får skjuta sälar men inte avyttra djuret är inte särskilt logiskt. Sedan 2015 råder alltså totalförbud mot handel med sälprodukter. EU-regler eller de regler som blev kvar efter att WTO gjort bedömningen att det ska göras undantag för vissa inuitsamhällen och ursprungsbefolkningar är en sak, men att en svensk säljägare inte får sälja någonting från sälen är helt galet.

Det är alltså helt omöjligt att sälja sälkött, sälskinn eller något annat från sälen. Att sälarnas kött och päls inte får säljas kan medföra att säljägare inte vill skjuta fler sälar eller att det blir stora svårigheter att bli av med kropparna. En del skjuter sälarna men låter dem sedan sjunka till botten. En skjuten säl sjunker till botten, och sedan flyter den upp när gaser har bildats i kroppen. Och det kan bidra till övergödning i Bottenviken.

Fru talman! Så kan vi inte ha det. Att skjuta djur utan att ta vara på kroppen är inte försvarbart, och det är inte heller god viltvård. Jag vet ingen jägare som vill ha det så. Historiskt har vi sett att skinn, päls, kött och fett har varit handelsvaror, och de borde vara det även framöver.

Efter beslutet i riksdagen 2019 tillåts licensjakt på säl, vilket är välkommet. Men så länge förbudet mot handel med sälprodukter finns är det både etiskt fel och ett stort resursslöseri att skjuta en säl och sedan inte kunna avyttra något av den.

Världshandelsorganisationen WTO är den internationella organisation som har hand om regler för internationell handel. WTO administrerar också ett tvistlösningssystem som är gemensamt för de olika avtalsområdena, och det är precis vad ministern redogör för i sitt svar. I beslutet om förordningen, enligt WTO, om undantaget för sälprodukter som härrör från jakt som bedrivs för hållbar förvaltning av marina resurser konstateras att det som har strukits kan skapa problem för vissa medlemsstater och bör beaktas i framtida utvärderingar.

Framtida utvärderingar - ja, det var 2015, och nu är vi inne på 2021. Så det borde verkligen vara dags för en utvärdering. Är en utvärdering något som ministern lyft in i arbetet med WTO:s förhandlingsrundor, i ministerråd eller i allmänna rådet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Rubriken i P4 Gävleborg den 6 januari i år: "Gråsälar i Östersjön och Bottenhavet har svårt att hitta mat."

Fru talman! Gråsälar i Östersjön och Bottenhavet har svårt att hitta mat. P4 skriver på sin hemsida att det råder "brist på föda för många gråsälar i Östersjön och Bottenhavet". Det står vidare: "Det kan bero på överfiske, att sälstammen är för stor för den födoresurs som finns eller att ekosystemet är ur balans på något annat sätt. Anna-Carin Westling, säljägare från Båsfjärden utanför Hudiksvall, tror att bristen på föda kommer att få stora konsekvenser: 'Jag tror att vi kommer att få en stor och plågsam säldöd.'"

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man säger alltså att man tror att vi kommer att få en stor och plågsam säldöd. Så kan vi inte ha det. Det är faktiskt helt orimligt att vi har fått en situation där det finns så mycket säl och skarv efter kusten i Gävleborg och på många andra håll. Naturen har alltså hamnat ur balans.

En av de finaste grupperna i samhället, Sveriges jägare, är stora naturvårdare oavsett djur. Den fina gruppen jägare ska naturligtvis engageras i att få tillbaka balansen igen så att sälen inte svälter ihjäl. Det är vad interpellationen handlar om. Min kollega Alexandra Anstrell har på ett föredömligt sätt berättat om sakfrågan.

Det som gör mig bekymrad är att statsrådet i sitt svar inte tänker respektera Sveriges riksdag. Det här är den finaste politiska församlingen, fru talman, som finns. Sveriges riksdag har sagt att regeringen ska agera i frågan i tillkännagivandet genom att införa handel med sälprodukter, vilket ska ge jägare och andra en motivation att skapa den balans som kusten i Gävleborg behöver. Jag är förvånad att ministern inte avser att följa den högsta politiska församlingen som finns i Sverige. Statsrådet svarade att regeringen har bedömt att möjligheterna att i nuläget driva frågan om att häva EU-förbudet är mycket små. Lyssna på den meningen igen, nämligen att regeringen har bedömt att det är mycket små möjligheter.

Jag tror att man ska förstå meningen som att Miljöpartiet har satt ned foten och bestämt i ännu en fråga. Det spelar ingen roll om det är rovdjursfrågor eller andra landsbygdsfrågor som är viktiga. Då lägger Socialdemokraterna in sitt veto. Vilka drabbas av Socialdemokraternas och Miljöpartiets veto? Jo, det är sälarna som har svårt att hitta mat. Det är sälarna som håller på att dö en svältdöd. Det är som säljägaren från Hudiksvall säger, nämligen att hon tror att vi kommer att få se en stor och plågsam säldöd.

Vad avser ministern att vidta för åtgärder här och nu för att minska sälbeståndet efter kusten i Gävleborg?

Fru talman! Jag tackar interpellanterna, som har väckt en viktig fråga, och jag tackar också statsrådet för svaret på frågan.

När WTO och EU på detta sätt motarbetar eller sätter upp lagar och regler blir det ytterligare ett exempel på ett lokalt bekymmer i Sverige. Vi pratar om att det finns ungefär 60 000 sälar runt Sveriges kuster. Sedan finns tilldelat 2 000 sälar i licensjakten och ytterligare dryga tusen i skyddsjakt. Då är det fråga om 3 000-3 500 sälar som det är möjligt att skjuta. På ett sälbestånd på 60 000 blir det inte en beståndsreglerande jakt. Det är precis dit vi måste komma, det vill säga att få en beståndsreglerande jakt.

Östersjön är på många sätt utsatt. Det talas om att torsken har det svårt. Senast är det sillen som har det extremt svårt. Ett antal andra arter har det också svårt. Vi vet såklart att sälen och skarven är viktiga delar i att dessa arter har det svårt, tillika diverse miljöproblem som också belastar Östersjön.

Det finns alltså en rad olika bekymmer och orosmoln för just Östersjön. De orosmolnen är också ett direkt hot mot det kustnära fisket, det småskaliga fisket - som är en viktig del i den svenska livsmedelsstrategin, som vi försöker skapa verktyg för att få att fungera så att vi kan öka vår livsmedelsproduktion. Det är alltså många delar som spelar in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska vi då se till att jägarna gör det här, för det är ju de som behöver skjuta de här 3 000-3 500 sälarna, måste det finnas incitament för det. De måste själva känna att det finns incitament, för om de lyckas skjuta 3 500 sälar - vilket jag menar inte är en särskilt beståndsreglerande jakt - och sedan inte har några incitament för vad de ska göra med dem, då har vi ju misslyckats i alla fall.

Sälen kan ju också vara ett livsmedel, och sälprodukter kan bidra till den nationella ekonomin på ett positivt sätt. Regeringen biter sig själv i svansen när den säger att det här blir svårt, det här klarar vi inte att genomföra och vi tror inte att det går att få det genomfört. Vi måste väl i alla fall försöka?

Det är ganska ofta så i debatten att vi i Sverige tar ett steg tillbaka och säger att EU säger att det här fixar vi inte, det här kan vi inte och vi får inte. Det är art- och habitatdirektiv och andra direktiv. Och sedan säger vi i Sverige: Jaha, okej. Det var synd. Det gick inte att göra.

Vi måste liksom ändra inställning lite och våga driva på för att komma framåt i de här frågorna.

När det gäller sälen och skarven menar vi i Moderaterna som sagt att vi behöver ha beståndsreglerande jakt på båda, och vi menar att EU:s art och habitatdirektiv kommer att tillåta beståndsreglerande jakt på dem. Man kommer att köpa det.

Vi vet att vi har otroligt stora stammar i dag. Vi behöver få till regionala förvaltningsplaner i hela Sverige för hur vi ska hantera skarven. Jag ser exempel hemma på min gård, där vi har en del småsjöar. Där börjar det bli fullt av skarv. Skarven är inte precis någon bristprodukt längre. Vi måste få till beståndsreglerande jakt, kanske till och med allmän jakt, på skarven.

Jag vill få klarhet i hur ministern ser på de här problemen. Hur ser hon på det småskaliga fisket, det kustnära fisket, som sälen är ett bekymmer för? Och om det inte finns incitament, kommer man ändå att skjuta de här sälarna? Det tror inte vi. Hur ser statsrådet på de här frågorna?

Fru talman! Jag vill börja med att vara tydlig. Ministern säger inte, som interpellanterna påstår, att vi inte ska följa det tillkännagivande som finns från riksdagen. Jag är själv riksdagsledamot i botten; jag har den största respekt för den här kammaren.

Det vi säger är att vi ska göra det här på ett klokt sätt. Att göra det på ett klokt sätt betyder att man inväntar ett smart läge att ta upp frågan. Det är när det finns förutsättningar för frågan att realiseras i någonting. Det behöver givetvis inte innebära att man väntar in det läge där man tror att man kan få precis som man vill, men det gäller att ha tajmning för allting.

Just nu är detta den bedömning som görs. Jag noterade att ledamoten Lars Beckman inte har något förtroende för den bedömningen utan tycker att han själv gör en bättre bedömning. Min bedömning vilar dock på den som de opolitiska tjänstemän som tittar på de här frågorna gör, och den är att det inte finns några framkomliga vägar eller nya öppningar inom ramen för EU-samarbetet när det gäller att upphäva det ursprungliga EU-beslutet.

Det kompliceras dessutom väldigt mycket av den överklagan som Kanada och Norge gjorde till WTO, som innebär att vi har en dom i WTO gentemot EU som gör att de undantag som vi tidigare hade, och som vi kanske kunde ha byggt ett case på, nu inte är möjliga att åberopa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det sammanhanget ska man också komma ihåg att allt behöver sättas in i en helhet. Jag tycker att det är den stora svagheten i alla de interpellationsdebatter som jag har inte minst med moderata företrädare i den här kammaren - att man med flit eller för att man inte förmår göra det inte ser till helheten utan försöker låtsas som att varje fråga var för sig står alldeles mol allena. Sådana är ju egentligen inga frågor, utan allt i politiken behöver sättas in i ett större sammanhang - också de här frågorna.

För mig och den här regeringen är givetvis den övergripande handelspolitiken en del i detta. Att driva att Sverige eller EU skulle obstruera mot ett WTO-beslut i det besvärliga läge som WTO har tycker jag vore felaktigt av Sverige, och det väger också in i bedömningen.

Samtidigt kan vi konstatera att det nu finns en ny administration i USA som i alla fall inte än så länge har uttalat att man vill skjuta WTO i sank. Kanske kan WTO tillsätta nya domare. Kanske kan vi frihandelsvänner få en stark röst för att säkerställa att vi har ett fungerande handelssystem på plats. Det är viktigt i det här sammanhanget. Att i det läget obstruera mot ett WTO-beslut tycker jag vore direkt olämpligt.

Samtidigt kan jag hålla med - jag inte bara kan hålla med, utan jag håller med - om att det är djupt problematiskt att man inte använder köttet eller för all del pälsen som kommer från den säl som man skjuter. Det är inte förenligt med god jaktetik, och det försvårar möjligheten att få upp volym på det här området.

Vi har delvis försökt hantera detta genom att införa ett hanterandebidrag. Men för att vara krass betyder det att man bränner sälen. Det innebär att vi möjligen kan få någon att skjuta för att man får betalt för sina merkostnader. Men det är givetvis inte ett incitament som någon vill ha för att bedriva jakt, utan det är ett sätt att hantera det läge som är med en blockerande majoritet i EU-parlamentet - som är stabil att döma av det senaste som uttryckts på området, och inga öppningar har visats på så här långt - och givet WTO:s ställning i frågan.

Vi ger också ganska mycket pengar till näringarna, framför allt fiskenäringen, både till förebyggande arbete och till ersättning i det här sammanhanget. Det är de åtgärder som vi har bedömt är möjliga här och nu.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag fick ett annat svar den 30 september förra året. Då hette det att regeringen inte har för avsikt att agera i frågan. Nu säger ministern något annat. Jag tänkte att det kunde vara bra med ett litet klargörande. Hur ska ministern ha det? Vilket ben vill hon stå på?

Jag tänker att om riksdagens vilja är att möjliggöra handel med sälprodukter och ett tillkännagivande är skickat till regeringen, hur kan då landsbygdsministern stå här och säga att ministern och regeringen inte kommer att genomföra detta? Nu sa ni något annat, förstås, men hur ska det bli? Det här är inte logiskt.

Nu har Naturvårdsverket beslutat om jakt på över 2 000 gråsälar, och en av anledningarna till det är ju att sälarna åsamkar fisket väldigt stor skada. Längs med Sveriges östkust har stora delar av det kustnära fisket försvunnit, det vill säga de som fiskar med nät. Innan de hinner tillbaka och hämta upp sina nät har sälarna vittjat näten och ätit upp fångsten. Det är väldigt synd, för det är ju ett segment av yrkesfisket som är bra att behålla, också för att få en levande landsbygd. Och det vill vi ju ha - eller hur, landsbygdsministern?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag var i mitt förra anförande, fru talman, inne på hur man skulle kunna påverka WTO och vem som kan göra det.

Det är ju så att förhandlingarna inom WTO sker genom så kallade förhandlingsrundor. Rundorna är de perioder under vilka medlemsstaterna träffas regelbundet för att förhandla fram nya överenskommelser.

Det högsta beslutande organet i WTO är ministerkonferensen, som enligt WTO-avtalet ska sammankallas regelbundet - helst med högst två års mellanrum.

Det högsta beslutande organet mellan ministerkonferenserna är allmänna rådet. Varje land representeras här på högsta tjänstemannanivå, det vill säga ambassadörsnivå. Allmänna rådet är beslutande organ i i princip alla frågor.

Då tänker jag att här finns det ju möjligheter. Här finns det möjligheter för Sverige att driva den här frågan, möjligheter att försöka förbättra för Sverige, för Sveriges fiskare och säljägare och alla oss andra som bor här i Sverige.

WTO:s övergripande mål är att genom ömsesidigt gynnsamma handelsarrangemang bidra till ökad levnadsstandard, full sysselsättning och effektivt resursutnyttjande i enlighet med principen om en hållbar utveckling.

Hållbar utveckling, fru talman - det skulle vi verkligen kunna få med. Jag tänker på hållbar förvaltning av marina resurser, som jag var inne på tidigare, genom att jakten bedrivs just med anledning av hållbar förvaltning. Den blir inte hållbar om vi måste kasta bort sälarna, bränna upp sälarna eller sänka sälarna i Östersjön.

Riksdagens tillkännagivande i frågan anser jag gör det tydligt för regeringen att det finns en majoritet som tycker att man borde ta vara på hela sälen och därför kunna få avyttra delar av den. Ändå struntar regeringen i detta och hänvisar till att det är lite svårt.

Det kanske är en önskedröm för en del - att det bara skulle struntas i saker som det beslutas om. Men det är det inte för mig och inte heller för den övriga demokratiskt valda församlingen här i riksdagen, tror jag. Jag tänker att det går att bestämma om och att skapa bättre incitament, om man orkar ta tag även i svåra frågor.

Fru talman! Det är intressant att landsbygdsministern tar upp frågan om förtroende. Jag såg i en undersökning i något av medierna i Sverige att det var 1 procent av svenska folket som har förtroende för landsbygdsministern. Det är en så kallad utmaning när man har 99 procent kvar.

Fru talman! Jag är väldigt glad att landsbygdsministern inte var hockeytränare i Brynäs. Brynäs har precis klarat kvalet till SHL. Men om landsbygdsministern hade fått uppdraget att rädda kvar Brynäs i elitserien hade det varit väldigt olyckligt om hon gått in till laget och sagt: Nej, det här är lite svårt - vi gör bedömningen att det är svårt att driva frågan just nu.

Fru talman! Har man den inställningen får man naturligtvis det resultat man förtjänar. Vi har alltså just nu en situation där sälarna längs Gävleborgskusten svälter. Vi har en situation där en säljägare säger: Jag tror att vi kommer att få se en stor och plågsam säldöd. I det läget, fru talman, måste man väl ändå försöka till det yttersta och vända på alla stenar för att lösa situationen och minska sälbeståndet? Det finns nämligen många som, med all rätt, anser att sälstammen är för stor för den födoresurs som finns och att ekosystemet är ur balans. Då duger det inte, fru talman, att säga till Sveriges riksdag, som har beslutat om ett tillkännagivande: "Regeringen bedömer att möjligheterna att i nuläget driva frågan om att häva EU-förbudet mot handel av sälprodukter är mycket små."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om man gör den bedömningen och om den skulle vara sann, fru talman, blir nästa fråga naturligtvis: Vilka åtgärder ska regeringen vidta för att minska sälbeståndet på riktigt? Det var också en av mina frågor i interpellationen. Vilka incitament finns det för jägarna, som är Sveriges finaste och bästa viltvårdare? Ministern säger i sitt svar: Vi sätter av 3 miljoner, som får fördelas till länsstyrelserna. Det är alltså inte 3 miljoner i Gävleborg, fru talman, utan i hela Sverige.

Vi måste alltså ha andra, bättre incitament för att se till att vi kan minska sälbeståndet. Precis som John Widegren säger är det, även om vi skulle lyckas få bort 3 000 sälar av 60 000, fortfarande för lite, med stor sannolikhet. Vi måste alltså få upp nivåerna betydligt.

När det gäller skarven, fru talman, har man gjort en undersökning i Söderhamn. Där säger 94,8 procent av skärgårdsborna att man vill ha bort skarven. Jag besökte en stor arbetsgivare i Söderhamn, och det låg en ö väldigt nära den stora fabriken. Stanken från skarven den varma sommardagen är en arbetsmiljöfråga, skulle jag vilja påstå. Det är en arbetsmiljöfråga för företaget, som är svår att påverka.

Min fråga till landsbygdsministern kvarstår alltså: Vad tänker ministern göra konkret, som får effekt i år, för att minska sälbeståndet?

Fru talman! Jag betackar mig för sådana kommentarer som att man saknar helhetssyn. Jag stod precis här och redogjorde för de bekymmer som finns när det gäller Östersjön. Några av dem är just den stora sälpopulationen och den stora skarvpopulationen. Det är precis detta som dagens interpellationsdebatt handlar om. Därför breddade vi väl inte diskussionen så mycket mer än så. Det är där vi vet att vi har stora problem i dag - både när det gäller sälen och på skarvsidan.

Jag förstår statsrådets resonemang om att det kan bli svårt att få igenom detta. Men icke desto mindre måste vi försöka. Jag menar, fru talman, att den svenska regeringen alltid måste åka till EU-förhandlingar och annat för att resonera och göra det bästa för Sverige. Jag räknar med att den svenska regeringen, när den åker på ministermöten och annat och frågan om fågeldirektiv och annat kommer upp, gör det bästa som går för Sverige - att vi ska få öka avskjutningen av skarv i Sverige, för vi har ett problem med skarv här. Jag räknar med att vi driver frågan om att få till beståndsreglerande jakt på både säl och skarv, för det är det bästa för Sverige.

Jag kommer tillbaka till att detta är en form av landsbygdsfråga. Det landar i frågor om kustnära fiske och livsmedelsstrategi, och då är sälen och skarven jätteviktiga frågor. Det är precis detta som dagens interpellationsdebatt handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så jag tycker att frågan till statsrådet kvarstår: Är statsrådet beredd att arbeta för att få till beståndsreglerande jakt på säl och skarv?

Fru talman! Först kan jag konstatera att jag tror att det finns en ganska stor samsyn mellan mig och John Widegren kring att det är väldigt viktigt att vi har en ordnad förvaltning av allt vårt vilt. Sedan kan vi säkert landa i lite olika åsikter om volym, möjligen, även om jag inte tror det, men framför allt om hur man lämpligast åstadkommer detta, åtminstone relaterat till på vilket sätt man förhåller sig - eller väljer att tro att man kan låta bli att förhålla sig - till de direktiv och annat som vi är bundna av inom EU.

Med detta sagt utgår jag givetvis, precis som John Widegren, från att Sverige vid varje tillfälle, oavsett regering, åker till Bryssel för att göra det som är bäst för Sverige. Det som är bäst för Sverige är dock inte alltid vad en enskild ledamot säger i denna kammare. Det handlar givetvis om ett samlat grepp kring både vad som är möjligt och vad som är lämpligt. Jag skulle vilja säga att denna fråga kokar ned lite grann till detta.

I detta sammanhang vill jag också vara tydlig med att det, när jag säger att vi i nuläget inte gör den bedömningen, inte är att tolka som att vi inte kommer att göra något. Det handlar om exakt det man säger: i nuläget icke lämpligt. Då får man titta på vad vi gör i stället.

Man kan givetvis välja att köra huvudet i väggen med något som man inte tror är en framkomlig väg, eller också väljer man att titta på att försöka utveckla de system vi har och jobba med dem. Ett sådant är hanteringskostnad. Det är inte tillfredsställande, men det är ett verktyg som står till buds.

Det är också viktigt att vi faktiskt har fått till en licensjakt på gråsäl. Det är första steget i att åstadkomma en ordnad förvaltning. Skyddsjakten, som annars är det uttryck vi har, är bra och kan användas väldigt långt. Men den reglerar inte bestånd på det sättet; man kan inte jobba med den på det strukturerade sättet.

Därför var det ett jätteviktigt beslut som den här regeringen fattade - regeringen som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det indikeras i debatten att Miljöpartiet på något vis skulle vara emot att vi ska ha en ordnad förvaltning. Det är inte min bild.

Jag skulle också i detta sammanhang vilja vara väldigt tydlig med att jag håller med om bilden att det finns problematik av flera olika slag kopplat till denna fråga. Det handlar om att det saknas föda för sälen; det är ett sätt att se på det.

Det andra perspektivet är - och det har varit en starkt bidragande orsak till de regleringar vi har gjort - att sälen också är ett hot mot framför allt torskbeståndet i Östersjön och en del andra bestånd. En säl äter tre till åtta kilo fisk per dag. Man skulle kunna tycka att det inte är så mycket, men sett till den totala volymen och jämfört med hur mycket vi landar av vissa typer av fisk, exempelvis abborre, sik och torsk, motsvarar det ganska nära landningarna enligt kvot.

Detta är en fråga som behöver ses i det sammanhanget. Lägg därtill något som det inte har talats särskilt mycket om här, vid sidan av att sälen fördärvar redskap, nämligen det faktum att den också sprider parasiter. Ett sannolikt skäl till att flera fiskbestånd i Östersjön mår dåligt, är små och inte växer till sig är att de har sjukdomar och parasiter som de har fått från bland annat säl. Nu är de många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag försäkrar att det inte saknas incitament att hitta alla möjliga vägar att hantera dessa frågor och värdera ytterligare åtgärder här och nu, men man måste också titta på vad som är smartast och lämpligast för att förändra positioner, exempelvis EU:s eller WTO:s, när möjligheten ges och det bedöms som lämpligt.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Om det i nuläget inte är lämpligt att driva frågan undrar man ju hur tidsplanen ser ut. När tänker regeringen driva frågan, och vad väntar man egentligen på?

Regeringen har i regleringsbrevet till Havs- och vattenmyndigheten inför 2021 beslutat att 3 miljoner ska fördelas till länsstyrelserna och användas till ersättning för hanteringskostnaderna när det gäller gråsälar som skjutits med stöd av beslut från Naturvårdsverket avseende skyddsjakt och licensjakt. Det är 3 miljoner kronor som faktiskt skulle kunna användas till bra mycket bättre saker om man när man har skjutit en säl kunde få avyttra kött, skinn eller annat. Det vore mer hållbart och skulle skapa en mer levande landsbygd och troligen också öka självförsörjningsgraden, då fler fiskare skulle kunna fiska kustnära med nät - om det nu finns några fiskar kvar, vill säga, när till och med sälarna svälter.

Fru talman! När sälarna svälter är det en tydlig indikation på att det är dåligt med fisk i Östersjön. Då behöver vi göra ännu mer saker och kanske vidta åtgärder snabbare än hittills. Då återkommer jag till min fråga om tidsplan. Om man inte ser någon möjlighet att driva detta nu, när ska man då driva det för att faktiskt kunna skaffa incitament? Det är ju nu som riksdagen har fattat beslut. Det är ju nu man har gjort sitt tillkännagivande om att regeringen ska driva dessa frågor.

Fru talman! Den här interpellationsdebatten har visat att regeringen har väldigt svårt att komma överens och väldigt svårt att komma till skott. Samtidigt kommer alltså larmrapporter där man varnar för en stor och plågsam säldöd.

I sak är vi helt överens. Det landsbygdsministern räknade upp här om problematiken med sälen som äter mycket fisk är vi alltså helt överens om. Det som skiljer är att regeringen inte gör något. Regeringen kastar in handduken.

Jag noterar också att ministern inte sa emot mig särskilt mycket när jag sa att Miljöpartiet har veto i den här frågan också. Vilka är det som drabbas av att regeringen inte kommer överens? Jo, det är naturligtvis sälen som svälter och fiskarna som inte kan bedriva kustnära fiske, och här tänker jag både på yrkesfiskarna utmed vår fina kust och på sportfiskarna.

Det är en helt ohållbar situation att regeringen inte avsätter tillräckligt mycket pengar, så att man får ekonomiska incitament för jägarna. Sedan kan det också vara en etisk situation, vilket också landsbygdsministern verkar medveten om. Man kanske inte vill skjuta säl för att elda upp den. De allra flesta som jagar gör det naturligtvis för att de vill ta vara på de djur som de skjutit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag frågar nu ministern för tredje gången, och det kanske blir tredje gången gillt: Vad tänker ministern och regeringen vidta för åtgärder som minskar sälbeståndet i år? Då talar jag om åtgärder som verkligen minskar sälbeståndet och skarvbeståndet och gör skillnad för dem som bor utmed kusten i Gävleborg.

Fru talman! Tack, återigen, till interpellanterna! Jag kan bara på nytt konstatera att vi har helt olika bilder av vad som är de effektiva åtgärderna i sammanhanget. Vi fokuserar på att exempelvis säkerställa att vi har licensjakt på plats. Vi har redan beslutat om skyddsjakt på de arter som inte omfattas av licensjakt. Vi har lagt ett uppdrag om att utvärdera detta i syfte att ha en god förvaltning.

Så här långt har jag inte talat om skarv, men även där kan man konstatera att skyddsjaktsbesluten är omfattande. Vi har ingen licensjakt på skarv, för det är inte möjligt. Gävleborgs län har dock redan beslutat om jakt på 1 000 skarvar i Söderhamns skärgård under 2020. I Stockholms län har man beslutat om jakt på 1 900 skarvar vid Östersjökusten. Länsstyrelsen i Västra Götaland har beslutat att 3 000 skarvar får fällas i havet inom länet fram till 2024. Man försöker alltså att vara proaktiv och jobba med de verktyg man har.

Samtidigt finns just nu ett förslag som berör de här frågorna och handlar om ändrade jakttider. En del av förslaget handlar om skyddsjakt på storskarv på enskilds initiativ. Detta har nu varit på remiss, och vi bereder det. Jag ser fram emot att hantera den här frågan vidare.

Jag skulle vilja säga att den här regeringen har varit väldigt aktiv i de här frågorna. Vi har tagit helhetsgreppet, som jag tyvärr fortfarande tycker saknas hos i alla fall vissa av interpellanterna. Man tycks vara mer intresserad av att plocka kortsiktiga politiska plakatpoänger än att hitta ett sätt att hantera frågan.

Jag försäkrar ledamöterna om att vi tar de här frågorna på stort allvar. Vi försöker att i varje läge säkerställa att vi har en god förvaltning också av de här frågorna i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.