Ryskt kärnbränsle i svenska kärnkraftverk

Herr talman! Ärade ledamöter! Hans Wallmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tydliggöra den svenska säkerhetspolitiska analysen över Vattenfalls avtal med Rosatom och om det är ett svenskt intresse att utgöra inkörsporten för försäljning av ryskt kärnbränsle i västdesignade kärnkraftsreaktorer.

Jag avser inte att vidta några åtgärder för att tydliggöra en säkerhetspolitisk analys över Vattenfalls affärsförbindelser.

Vattenfalls försörjning av kärnbränsle kan ses som ett exempel på hur diversifierad vår energiförsörjning är. Utöver Ryssland, som levererat bränsle till Sverige i 40 års tid, är även Kanada, Kazakstan, Australien och Namibia viktiga energileverantörer till Vattenfalls anläggningar.

Energimarknaden och dess aktörer styrs av lagar och förordningar. Staten pekar inte ut vilka leverantörer som enskilda bolag - inte heller de statligt ägda - ska använda sig av i sin energiproduktion. Några ändringar med en sådan innebörd i ägardirektiven till statligt ägda bolag är inte aktuella.

Herr talman! Fru utrikesminister! "Vi har fått en ny säkerhetspolitisk situation i Europa. Konflikterna i Mellanöstern har kommit närmare våra gränser. Den ryska ledningen använder både vapen och den statliga propagandaapparaten för en revanschism med nya maktambitioner. Flera länder i Östeuropa känner sig starkt hotade. I Ukraina pågår krig och nu ser det ut att utvidgas åt söder. Sedan länge använder Putin också oljan och gasen i ett politiskt maktspel.

Vad gör vi? EU har, som alla vet, en relativt svag gemensam utrikespolitik men har ändå lyckats ena sig för omfattande sanktioner i protest mot Rysslands annektering av Krimhalvön i strid med internationella avtal och konventioner. I flera olika sammanhang har alla EU-länder dessutom gemensamt slagit fast att beroendet av energi från Ryssland ska minskas och att inga nya energiavtal ska ingås med Moskva."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det var rätt kloka ord. Det kan jag säga, för det är inte jag som har skrivit dem. Detta är direkt citerat ur en debattartikel i finsk press skriven av dåvarande Europaparlamentarikern Peter Eriksson, numera medlem av samma regering och kabinett som utrikesminister Margot Wallström. Jag tycker att det är klokt och insiktsfullt och hoppas naturligtvis att den linjen också är regeringens. Det är i ljuset av det man ska se den här diskussionen om ryskt kärnbränsle i Ringhals.

Utrikesministern framhåller i interpellationssvaret att hon inte tänker vidta några åtgärder för att tydliggöra den säkerhetspolitiska analysen av detta. Det är bara att beklaga. Jag tycker att det finns skäl att anlägga ett säkerhetspolitiskt perspektiv, eftersom det är en väsentlig skillnad mellan nu och då. Nu råder ett försämrat säkerhetsläge i Östersjöområdet. Vi ser det genom den illegala annekteringen av Krim, rysk trupp i östra Ukraina, incidenter och provokationer i Östersjön samt den fortsatta gradvisa upprustningen på rysk sida. Vi har också svarat emot detta genom en försvarsuppgörelse och ett försvarsbeslut där vi tydligare markerar för en stark svensk försvarsförmåga här och nu.

Men det handlar också om den nya tidens hot. Vi är helt övertygade om att man bedriver hybridkrigföring och använder olika andra verktyg för att undergräva och bedriva kampanjer mot olika länder. Det är i ljuset av detta man ska se faran i beroendet av energileveranser från Ryssland.

Vad som nu är på väg att ske via Vattenfall och Ringhals är att man ska använda provbränsle från Ryssland för att det ska kunna licensieras. Därmed blir Sverige det första västliga europeiska land som detta prövas med. Detta blir också en språngbräda för Ryssland till att även kunna erbjuda den här typen av bränsle till andra länder.

Precis som i frågan om Nord Stream tycker jag att vi måste ställa oss frågan vad som är i Europas intresse. Är ökat beroende av ryska energileveranser till europeiska länder, alldeles oavsett om det är gas eller kärnbränsle, i vårt intresse? Svaret är nej. Det är inte i Europas intresse. Därför beklagar jag svaret från utrikesministern. Jag tycker att man borde göra en säkerhetspolitisk analys över detta, och jag hoppas att Peter Erikssons kloka tankar som Europaparlamentariker kan få genomslag när han nu är medlem av samma regering som Margot Wallström.

Herr talman! Jag hade först och främst tänkt börja med att tacka Hans Wallmark för att vi alltid får ha dessa spännande och viktiga diskussioner om svensk utrikespolitik och säkerhetspolitiken i allmänhet. Vi lever i en sådan orolig värld, och det krävs att vi reder ut argumenten.

Vi har haft extra trevligt i dag för att vi har passat på att lyfta gamla oförrätter upp i ljuset och också gamla texter. Frågan om ryskt kärnbränsle i svenska kärnkraftverk finns i arkiven. Då är det så roligt att det var en fråga som ställdes av dåvarande ordföranden för försvarsutskottet Peter Hultqvist till min företrädare Carl Bildt för ungefär tre år sedan. Därför har jag besvarat frågan precis som Carl Bildt gjorde då. Nu har vi på något sätt gått hela varvet runt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Huvudargumentet handlar om: Ska staten peka ut vilka leverantörer som enskilda bolag ska använda sig av i sin energiproduktion? Vad ska du då säga om Kazakstan eller något av de andra länderna som levererar? Ska staten gå in och reglera detta? Jag tror inte, Hans Wallmark, att du egentligen tycker det. Det måste vara en grundläggande princip att staten inte kan gå in och säga: De här får ni köpa av, och de här ska ni inte köpa av. Jag tror att vi då hamnar i ett moras. Det är därför som Carl Bildt svarade som han gjorde, och det är därför som jag upprepar samma svar i dag.

Vattenfall har sedan 2010 riksdagens uppdrag att på affärsmässigt sätt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Det innebär att regeringen som ägare i vår styrning av Vattenfall inte ska vidta några åtgärder som strider mot uppdraget att Vattenfall ska agera affärsmässigt. Nu köper det bränsleelement från flera leverantörer. Att inte binda sig till en leverantör är väl också en grundläggande princip för att säkra bränsletillförseln.

Vattenfall har sedan flera år ett projekt för att utvärdera och verifiera framtida bränsleelement där man har flera leverantörer. Anser Hans Wallmark att staten ska gå in och tala om exakt från vilka leverantörer Vattenfall eller andra statliga bolag ska köpa produkter?

Herr talman! Utrikesministern har alldeles rätt i att hon återanvänder, recyclar, Carl Bildts tidigare svar med ett undantag, nämligen att hans sista stycke blev nr 2 i hennes svar. Det är där hon säger att man inte ska tydliggöra några säkerhetspolitiska analyser.

Herr talman! Låt oss kanske också lyssna på tidigare ledamoten Peter Hultqvists fråga till dåvarande utrikesministern Carl Bildt. "Vattenfall har slutit ett avtal med statliga Rosatom om prov av ryskt kärnbränsle i Ringhals 3. I ett pressmeddelande från Rosatom beskrivs avtalet som inkörsporten till försäljning av ryskt kärnbränsle till kärnkraftsreaktorer designade i västvärlden. Frågan är om det är ett svenskt nationellt intresse att medverka till detta mot bakgrund av att EU nu försöker minska sitt beroende av rysk energi.

Någon övergripande säkerhetsanalys som behandlar bland annat de säkerhetspolitiska aspekterna och lämpligheten i avtalet har ej genomförts från Regeringskansliets sida. I Ryssland kopplas utrikes- och säkerhetspolitik ofta samman med energipolitik. Rosatom är en del i detta arrangemang - - -."

Den som läser min interpellation kan också upptäcka att spår finns inte av nötter men väl av nuvarande försvarsministerns fråga. Det är alldeles riktigt att det finns ett nu och ett då. Det jag ändå vill påpeka i förhållande till den diskussion som fördes mellan Carl Bildt och Peter Hultqvist 2012/13 är att vi nu har ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Det finns all anledning att med stor fermitet följa det som nu sker i vårt närområde med rysk trupp i Ukraina, ökad övningsverksamhet, denna typ av provokationer och i ljuset av att vi också har EU:s energiunion.

Det finns en stor klokhet i att vi inte ska göra oss i ytterligare grad beroende av ryska energileveranser, alldeles oavsett om det är gas eller kärnbränsle. Vi vet att Ryssland på olika sätt använder den typen av verktyg i sitt sätt att bedriva kampanjer och undergrävande verksamhet mot grannländer. Det handlar om propaganda, desinformation och cyberattacker. Vi har också sett att man tidigare har använt energileveranser bland annat som påtryckningsmedel för ett antal vintrar sedan gentemot till exempel Bulgarien. Det är vad som gör det hela så allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för att hon återanvände den tidigare utrikesministerns svar. Jag vill tacka den nuvarande försvarsministern för att jag fick återanvända hans fråga till utrikesministern. Men jag till understryka det nya allvaret vi har i Europa med det kraftigt försämrade säkerhetsläget. Det är i ljuset av det vi borde se mer på de hot som olika former av hybridkrigföring utgör, inklusive energileveranser.

Det är därför jag tycker att vi ska hedra och hylla EU:s energiunion. Vi ska inte göra Europa mer beroende av ryska leveranser av gas och kärnbränslen.

Herr talman! Tack så mycket, Hans Wallmark! Det har hänt några andra saker också på sistone, nämligen att EU har beslutat om sanktioner gentemot Ryssland. Risken är att man blandar mål och medel och att man till slut också blandar äpplen och päron. Frågan är: Vilka medel vill man använda?

Vi har en energiunion med energipolitiska mål. Vi håller med varandra om vikten av detta. Vi har en sanktionsregim och en strategi gentemot Ryssland och hur vi ska hantera Ryssland inklusive alla de säkerhetspolitiska frågorna. Men är rätt väg att gå och rätt medel att låta staten gå in och avgöra för olika företag vilka leverantörer de ska använda sig av? Då tror jag att vi är farligt ute. Jag står gärna för det. Vi kan hålla på hur länge som helst och gå tillbaka till tidigare frågeställare och dem som har svarat på frågorna. Jag menar att vi måste hantera den situation vi har i dag.

Vi har en policy som måste vara alldeles klar och tydlig gentemot Ryssland inklusive sanktionerna och hålla fast vid dem och stå fast vid denna enighet bland EU-länderna. Vi måste stötta och hjälpa Ukraina. Vi behöver hjälpa dem att lyckas och hjälpa dem ekonomiskt. Vi behöver se till att de får en energipolitik som är en energipolitik för framtiden.

Vi behöver också en försvarspolitik och säkerhetspolitik som sätter oss i det bästa läget. Men vi ska inte använda statens ägardirektiv för att gå in och reglera i detalj hur inte ens ett statligt ägt företag ska ha det med sina leverantörer. Då tror jag att vi är på ett sluttande plan.

Herr talman! Tack, utrikesministern! Det som gör mig bekymrad är att tanken med det kärnbränsle som ska användas i Ringhals är att det blir licensierat och därmed en språngbräda ut på den västliga europeiska marknaden. Det är vad jag ser som den stora faran.

Det som är nyckeln är precis det som utrikesministern säger, nämligen den fortsatta sanktionspolitiken. Det är oerhört viktigt att vi har ett fortsatt tryck mot Ryssland just därför att den illegala annekteringen av Krim fortsätter, att man är inne med rysk trupp i Ukraina och att Minsköverenskommelserna inte på något sätt verkar respekteras och hållas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att det redan för några månader sedan var en diskussion i Europa huruvida man skulle lyfta sanktionerna. Nu är de kvar till januari nästa år. Jag hoppas att vi fortsatt har sanktionerna så länge ockupationen av Krim fortsätter.

Det jag är rädd för är att det med ett ökat beroende av rysk gas, ryskt kärnbränsle och ryska ekonomiska intressen fungerar lite grann som ett påtryckningsmedel mot länder. Man kan skruva av och skruva på, och skruva av och skruva på. Det gör mig genuint orolig. Det är i det ljuset jag tycker att man ska se EU:s energiunion.

Herr talman! Det är alldeles rätt att hela problemställningen i interpellationen ska sökas tillbaka till vilket förhållningssätt Europa ska ha visavi Ryssland. Jag hoppas att vi fortsatt står för en stark sanktionspolitik och inte undergräver den genom vare sig politiska beslut eller påtryckningsbeslut.

Sedan ska vi stå upp mot Ryssland på ett tydligt sätt. Vi ska markera att det man har gjort är fel och att det i grunden har ändrat den europeiska säkerhetsordningen. Det kräver diplomati, säkerhetspolitik och en stark svensk försvarsförmåga.

Herr talman! Om detta sista är vi eniga. Vi tillhör de länder som starkast driver på för att behålla sanktionsregimen gentemot Ryssland, att vara konsekventa och att hålla ihop EU. Men detta är fel verktyg. Man kan ju inte göra detta godtyckligt.

Man måste fortfarande följa folkrätten och ha en rättslig grund för att agera, antingen det nu är svensk lagstiftning eller internationell rätt, så att vi blir konsekventa och är en trovärdig handelspartner. Frågan är då hur man ska agera gentemot andra länder. Ska vi också när det gäller andra länder utfärda ägardirektiv eller specificera vilka leverantörer man får köpa från? Då är vi på ett sluttande plan och reglerar detaljer som staten inte ska lägga sig i. Jag trodde nog att Hans Wallmark, som jag utgår från har en mer tillåtande syn på marknadsekonomin, inte skulle tycka att detta är en särskilt bra option.

Överläggningen var härmed avslutad.