Fru talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig hur jag bedömer att de negativa effekterna av skattehöjningarna påverkar statsfinanserna.
Efter den förra regeringens mandatperioder såg vi en situation med stora underskott i statens finanser, en arbetslöshet som bitit sig fast på höga nivåer och sjunkande resultat i grundskolan. För att genomföra angelägna satsningar som bland annat kan bidra till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet krävdes att skatten höjdes.
Jag är väl medveten om att skatter kan påverka människors beteende. Både storleken på och tidpunkten för eventuella effekter är dock mycket osäker. Dessutom är det inte bara skatteuttaget som påverkar arbetsmarknaden och arbetsutbudet utan även vad man använder skatteintäkterna till. Det är därför missvisande att bedöma politiken utifrån enskilda finansieringsåtgärder. Politiken måste ses i sin helhet.
Fortsatta investeringar i välfärden är nödvändiga för att både kvinnor och män ska få möjlighet att arbeta heltid. En bättre äldreomsorg och högre kvalitet i barnomsorgen är inte bara en fråga om en trygg ålderdom respektive barndom utan kan även minska antalet personer som slutar arbeta eller går ned i arbetstid för att ta hand om någon närstående. Även satsningar på till exempel ett ökat bostadsbyggande och infrastruktur kan ha positiva effekter på arbetsmarknadsutvecklingen.
Jag vill även betona att det inte skett någon förändring av hur budgeteffekter beräknas och redovisas sedan den förra mandatperioden. De budgeteffekter som redovisas i budgeten är statiska, på samma sätt som tidigare. I beräkningarna av det offentligfinansiella sparandet görs däremot en samlad bedömning av effekterna av regeringens politik.