Till innehåll på sidan

Riskerna med att försvagade drivkrafter leder till minskade skatteinkomster

Interpellation 2015/16:685 av Maria Malmer Stenergard (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-05-26
Överlämnad
2016-05-27
Anmäld
2016-06-07
Svarsdatum
2016-06-14
Sista svarsdatum
2016-06-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Regeringen genomförde i sin budget för 2016 en rad skattehöjningar, bland annat genom avtrappning av jobbskatteavdraget, utebliven uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt och särskild löneskatt för äldre.

Med skattehöjningar följer minskade drivkrafter och därmed också på sikt minskade inkomster för staten. Finanspolitiska rådet kritiserar i sin rapport den 29 april 2016 regeringen för att inte ta hänsyn till detta i beräkningarna av hur stora statliga inkomstförstärkningar de föreslagna skattehöjningarna ger. Rådet skriver bland annat att om statiskt beräknade inkomstförstärkningar av skattehöjningar används till varaktiga utgiftsökningar riskerar budgeten på sikt att bli underfinansierad.

Rådet framhåller att man bör tillämpa en försiktighetsprincip vid beräkningar av offentligfinansiella reformer. Det innebär att om det finns risk för att reformer leder till beteendeförändringar som på sikt kan förväntas ge mindre inkomstförstärkning bör sådana effekter beaktas. Det föranleder frågor kring varför regeringen i sina beräkningar inte har tagit hänsyn till att minskade incitament för människor att arbeta leder till minskade inkomster för staten.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansministern:

 

Hur bedömer finansministern att de negativa effekterna av skattehöjningarna påverkar statsfinanserna?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 69 Finansminister Magdalena Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig hur jag bedömer att de negativa effekterna av skattehöjningarna påverkar statsfinanserna.

Efter den förra regeringens mandatperioder såg vi en situation med stora underskott i statens finanser, en arbetslöshet som bitit sig fast på höga nivåer och sjunkande resultat i grundskolan. För att genomföra angelägna satsningar som bland annat kan bidra till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet krävdes att skatten höjdes.

Jag är väl medveten om att skatter kan påverka människors beteende. Både storleken på och tidpunkten för eventuella effekter är dock mycket osäker. Dessutom är det inte bara skatteuttaget som påverkar arbetsmarknaden och arbetsutbudet utan även vad man använder skatteintäkterna till. Det är därför missvisande att bedöma politiken utifrån enskilda finansieringsåtgärder. Politiken måste ses i sin helhet.

Fortsatta investeringar i välfärden är nödvändiga för att både kvinnor och män ska få möjlighet att arbeta heltid. En bättre äldreomsorg och högre kvalitet i barnomsorgen är inte bara en fråga om en trygg ålderdom respektive barndom utan kan även minska antalet personer som slutar arbeta eller går ned i arbetstid för att ta hand om någon närstående. Även satsningar på till exempel ett ökat bostadsbyggande och infrastruktur kan ha positiva effekter på arbetsmarknadsutvecklingen.

Jag vill även betona att det inte skett någon förändring av hur budgeteffekter beräknas och redovisas sedan den förra mandatperioden. De budgeteffekter som redovisas i budgeten är statiska, på samma sätt som tidigare. I beräkningarna av det offentligfinansiella sparandet görs däremot en samlad bedömning av effekterna av regeringens politik.


Anf. 70 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Jag tänkte inleda med en klassiker. Man höjer skatten på alkohol för att människor ska dricka mindre. Man höjer skatten på tobak för att människor ska röka mindre. Regeringen höjer också skatten på bensin och diesel för att människor och företag ska köra mindre. Dessa beteendeförändringar räknar man kallt med.

Men när det däremot kommer till högre skatt på arbete räknar regeringen inte alls med att det ska jobbas mindre. Glatt höjer man skatterna för dem som jobbar: avtrappat jobbskatteavdrag, fler som betalar statlig inkomstskatt och särskild löneskatt för äldre. Trots att det med regeringens skattehöjarpolitik lönar sig mindre att arbeta kommer folk att fortsätta att arbeta precis lika mycket som förr. Det är vad regeringen tror. Och det är vad de utgår från i sina beräkningar.

Men, fru talman, experterna håller inte med. Finanspolitiska rådet är i sin senaste rapport historiskt kritiskt mot finansministerns kalkyler. Rådet skriver bland annat att "om statiskt beräknade inkomstförstärkningar av skattehöjningar används till varaktiga utgiftsökningar riskerar budgeten på sikt att bli underfinansierad".

På vanlig svenska betyder det att eftersom det lönar sig mindre att arbeta kommer människor att arbeta mindre. Då får staten in mindre pengar, och plus och minus kommer därför inte att gå ihop.

Sedan länge har vi en tradition av att vara mycket försiktiga med att i förtid räkna in sådant som vi tror kommer att ge positiva effekter på de offentliga finanserna. Det är mycket klokt, och det är en viktig princip att hålla fast vid. Men en försiktighetsprincip borde råda även åt andra hållet. Det framhåller också Finanspolitiska rådet. Om man genomför förändringar som riskerar att leda till att man får in mindre pengar till staten ska man räkna med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är bakgrunden till min fråga till finansministern: Hur bedömer hon att de negativa effekterna av skattehöjningarna påverkar statens finanser?

I sitt svar till mig hänvisar finansministern till osäkerheten och till helheten. Det är, precis som finansministern framhåller, naturligtvis ingen lätt uppgift att räkna på de negativa effekterna av skattehöjningarna. Det har jag all respekt för. Men Finanspolitiska rådet har lyckats göra sådana beräkningar, och det borde även Finansdepartementet klara av. Ambitionen och medvetenheten är viktiga.

Att beräkningarna är osäkra är heller inget unikt för just dessa beräkningar, och det är alltså ingen ursäkt för att låta bli. "Vi anser att det är klart otillfredsställande att regeringen inte redovisar beteendeeffekter av enskilda förslag och heller inte har för avsikt att göra det framöver", skriver Finanspolitiska rådet, bland annat.

Rådet kritiserade regeringen redan inför den förra budgeten. Nu gör man samma fel igen. Hur blir det med höstens budget? Kommer Finansministern att redovisa beteendeeffekter av enskilda förslag, som Finanspolitiska rådet rekommenderar?


Anf. 71 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Maria Malmer Stenergard började med en klassiker, nämligen att om man vill att människor ska arbeta ska man inte ha någon skatt på arbete. Jag måste fråga Maria Malmer Stenergard: Hur kommer det sig då att några av de länder i världen som har den allra högsta sysselsättningsgraden också är de länder som har de allra högsta skatterna på arbete?

Maria Malmer Stenergard tycker att vi bör redovisa sysselsättningseffekterna av enskilda åtgärder. Det kommer vi inte att göra därför att sådana beräkningar är väldigt osäkra och man riskerar att vilseleda svenska folket genom att visa på en precision i detta som inte finns.

Låt mig ge ett exempel: När alliansregeringen lanserade den sänkta restaurangmomsen sa den dåvarande näringsministern Maud Olofsson att det skulle ge 19 000 jobb. Det var den första beräkningen: 19 000 jobb genom sänkt restaurangmoms. Året efter fick hon uttala sig tillsammans med finansministern. Då hade 19 000-siffran sjunkit till 8 000 jobb. Sedan fick man revidera ned det, och nästa siffra som kom från den tidigare alliansregeringen var 3 500 jobb. När Konjunkturinstitutet försökte utvärdera reformen kom man fram till att den kan ge så lite som 1 000 jobb.

Jag måste fråga Maria Malmer Stenergard: Givet att man kan få fram effekter som varierar mellan 1 000 och 19 000 - är det verkligen lämpligt att redovisa beräkningar som är osäkra på det sättet? Vi har gjort bedömningen att det är bättre att göra en samlad bedömning av regeringens politik och göra en kvalitativ analys av de samlade effekterna.

Det är viktigt att påpeka att vi i budgeten gör statiska kalkyler. Jag tycker att det är rätt och riktigt, och Alliansen tyckte att det var rätt och riktigt när de satt i regeringsställning. De gjorde till exempel inte beräkningar av vilka effekter det faktum att man kastade ut människor ur sjukförsäkringen och sänkte a-kassan skulle få för kommunerna, som får försämrad ekonomi när kostnaderna för socialbidrag ökar. Det redovisade inte alliansregeringen, så jag utgår från att man i alla fall tyckte att det var bra när man satt i regeringsställning. Men kanske har man ändrat sig i opposition - vad vet jag?


Anf. 72 Maria Malmer Stenergard (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Finansministern lade ord i min mun som jag aldrig någonsin har sagt. Jag sa inte att man inte ska ha skatt på arbete. Det jag sa var att när man inför skadliga skatter måste man vara beredd att beräkna effekterna av dem, det vill säga man måste se till att ha en beredskap för att de skatter man höjer inte leder till de skatteintäkter man har tänkt sig. Detta menar experterna också att man måste beakta. Men finansministern är väldigt tydlig med att hon inte kommer att följa deras råd. Det tycker jag är beklagligt.

Fler än 1 miljon löntagare får höjd inkomstskatt när regeringen får bestämma. För en familj med två vuxna medelinkomsttagare som använder ROT-avdrag och kör bil kommer regeringens skattehöjningar att kosta omkring 15 000 kronor per år.

Höjda skatter påverkar naturligtvis motivationen att arbeta och höjer trösklarna in på arbetsmarknaden. Detta är särskilt allvarligt eftersom de kombineras med kraftigt utbyggda bidragssystem som minskar drivkrafterna att gå från bidrag till arbete. Enligt Konjunkturinstitutet leder regeringens reformer till att arbetskraftsdeltagandet minskar med minst 15 000 personer.

Sverige har nu fått västvärldens högsta marginalskatter. Det är ingen tävling man vill vinna. Det slår mot strävsamhet och utbildning. Enbart marginalskattehöjningen till följd av det avtrappade jobbskatteavdraget beräknas leda till en minskning i arbetstid motsvarande drygt 3 000 heltidsarbetande.

Enligt Finanspolitiska rådets beräkningar leder skattehöjningen till 2 miljarder mindre i kassan än vad regeringen har räknat med. Det är kanske osäkra beräkningar, men det känns ändå rimligare att göra någon form av beräkningar än att inte göra några alls.

Ser vi till den ändrade skiktgränsen för statlig inkomstskatt går man back på den med 100 miljoner. Den enkla förklaringen är att människor känner att det inte lönar sig att arbeta. Man anpassar sig snabbare än vad regeringen tycks tro. När det inte känns lönsamt att ta ett extra jourpass gör man heller inte det, och staten går miste om inkomster - så enkelt är det. Det måste finansministern räkna med. Det är allvarligt att hon inte gör det.

Fru talman! I sitt svar till mig säger finansministern att regeringens sätt att beräkna inte skiljer sig från alliansregeringens, det vill säga att de fortfarande använder sig av statiska beräkningar. Som jag varit inne på tidigare är det klokt och försiktigt att göra detta när man tror att förändringar kommer att ge mer klirr i kassan. Men det är inte klokt eller försiktigt att göra det när förändringar förväntas leda till mindre klirr i kassan.

Skillnaden mellan denna regering och den förra är att vi aldrig höjde skatten på arbete. Vi sänkte skatten på arbete, och ändå ökade skatteinkomsterna. För, återigen, när det lönar sig att arbeta arbetar folk mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ser på totalen ger skattehöjningarna ingen budgetförstärkning, menar Finanspolitiska rådet. De avslutar med att konstatera att deras beräkningar "tyder på att den statiska inkomstförstärkning som redovisas i propositionen sannolikt innebär en avsevärd överskattning av det reformutrymme som skattehöjningar skapar".

På ren svenska: Regeringen har intecknat reformutrymme som den inte kommer att ha. Vad tänker finansministern göra åt det? Tänker hon låna ännu mer än vad hon redan gör, trots att vi är mitt i en högkonjunktur? Eller tänker hon kanske dra ned på välfärden? Oavsett vilken väg hon väljer att gå kommer notan att gå till hushållen. Det är en nota som präglas av ideologi snarare än av förnuft och omsorg om ekonomin. Det är en nota som hushållen aldrig skulle behöva ta.


Anf. 73 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Om Maria Malmer Stenergard inte menar att det är fel med skatt på arbete menar hon att det är fel att höja skatten på arbete och att det är fel att höja marginalskatterna. Jag kan konstatera att de länder i världen som har bland de högsta marginalskatterna är också de länder som har den högsta sysselsättningsgraden. Då kan Maria Malmer Stenergard gärna svara på hur det kan komma sig om det nu är så farligt med höga marginalskatter.

Sanningen är att man inte bara kan titta på skatten, även om jag vet att moderater är oerhört upptagna av skatter, för det finns en annan sida av skatteintäkter, och det är vad man använder pengarna till. Om man använder pengarna till att fler kan utbilda sig och till att det finns barnomsorg och äldreomsorg kan man ha ett högt skatteuttag samtidigt som man har en hög sysselsättningsgrad. Det här brukar kallas den nordiska välfärdsmodellen eller till och med den svenska modellen. Det visar sig att den fungerar ganska bra.

Om Maria Malmer Stenergard på allvar tror att det är så skadligt med de marginalskatter vi har, hur kommer det sig då att man sänkte skatten med 140 miljarder men inte gjorde någonting åt den högsta marginalskattesatsen?

Om man nu tror att man inte får ut några pengar på den högsta marginalskatten bör man väl rimligen sänka den, särskilt om man ägnar sig åt skattesänkarpaket på 140 miljarder. Svara på det.


Anf. 74 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Finansministern återkommer till vad hon tänker använda pengarna till. Då undrar jag: Vilka pengar? Många av de här miljarderna som hon redan har räknat in i sina beräkningar säger Finanspolitiska rådet aldrig kommer att komma henne till godo.

Hur kommer finansministern alltså att hantera experterna? Hon avfärdar dem här väldigt enkelt. Jag tycker att det är allvarligt när finansministern helt bortser från vad expertisen säger. Expertisen säger att alla de miljarder som hon har räknat in i reformutrymmet inte kommer att komma in. Hur kommer hon att hantera det? Kommer hon att låna mer eller kommer hon att skära ned på välfärden? Jag fick inte svar på min fråga.

Vi ser en mycket oroväckande trend i svensk finanspolitik sedan Magdalena Andersson tog över ansvaret för statens finanser. Man höjer skatterna och ökar bidragen. Man har slutat redovisa effekterna av den egna politiken eftersom man vet att de är negativa. Med en dåres envishet hänger man fast vid tron på framtida så kallade investeringar. Och man räknar med inkomster som man aldrig kommer att ha. Det är en politik som gräver hål i statens plånbok. Tyvärr är det de vanliga hushållen som blir lidande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stefan Löfven sa på Socialdemokraternas valupptakt 2014: Om jag får bilda regering kommer jag att kräva besked av varje statsråd och varje myndighetschef om ett beslut innebär fler jobb eller ej. Alla förslag ska syfta till att skapa fler jobb.

Finansministerns svar på Stefan Löfvens krav tycks vara att sluta redovisa effekterna av den politik hon för. Då slipper hon nämligen svara statsministern att hennes skattehöjningar leder till färre jobb, färre arbetade timmar, sämre villkor för företagen och därmed sämre offentliga finanser.


Anf. 75 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Maria Malmer Stenergard är orolig för de offentliga finanserna, men Maria Malmer Stenergard kan vara helt trygg. Den här regeringen kommer aldrig att driva en liknande oansvarig politik med ofinansierade skattesänkningar som den förra regeringen. Vi har sedan vi tillträdde visat att vi tar ansvar för de offentliga finanserna. Underskotten har mer än halverats, och vi är nu tillbaka till en mer hållbar situation för de offentliga finanserna.

Vi ärvde de största underskotten sedan budgetsaneringen. Det berodde på att den förra regeringen år efter år valde att låna till stora skattesänkningar. Så kan man inte bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik.

Vi har lagt om och driver nu en mer ansvarsfull ekonomisk politik och ser till att ta ansvar. Det är inte så att vi inte gör beräkningar på Finansdepartementet. Vi har de statiska beräkningarna som man redovisar helt enligt de beräkningskonventioner som också den borgerliga alliansregeringen använde. Sedan tar vi hänsyn till beteendeeffekter när vi beräknar de offentliga finanserna för framtiden som man också tidigare har gjort på Finansdepartementet. Det är alltså inte så att vi inte räknar.

Jag kan notera att Maria Malmer Stenergard inte svarar på frågan. Om man verkligen trodde att det är gratis att sänka skatten, varför valde man att inte röra den översta marginalskattesatsen när man sänkte skatten med 140 miljarder? Det här visar att Maria Malmer Stenergard egentligen inte tror på de här beräkningarna själv.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.