Riksintressen

Fru talman! Ida Drougge har frågat mig hur jag ska säkerställa att de föreslagna åtgärderna vidtas och vilka ytterligare åtgärder som jag avser att vidta för att säkerställa att en kraftig minskning av det totala riksintresseanspråket sker.

Som Ida Drougge uppger gav regeringen under 2020 Boverket, som samordnande myndighet, i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Statens energimyndighet, Tillväxtverket och Trafikverket göra en översyn av sina respektive anspråk på områden av riksintresse. Översynen syftade till en kraftig minskning av såväl antalet anspråk på områden av riksintresse som dessa områdens samlade areella utbredning.

Boverket kunde i slutredovisningen bland annat konstatera att Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet behövde stöd av länsstyrelserna för att fullfölja översynen av sina respektive riksintresseanspråk.

Regeringen gav därför länsstyrelserna i uppdrag att identifiera områden av riksintresse för naturvården och kulturmiljövården som har brister avseende aktualitet och utbredning, som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet sedan kan ompröva. En utgångspunkt för uppdraget var att minska målkonflikterna mellan riksintressen och bostadsbyggande och att frigöra mer mark för planering och byggande. Uppdraget slutredovisades den 28 december 2021.

Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har i sina regleringsbrev för 2022 fått i uppdrag att ompröva de riksintressen för kulturmiljövården och naturvården som länsstyrelserna identifierat har brister avseende aktualitet och utbredning. Uppdragen ska redovisas senast den 31 januari 2023.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag följer fortsättningsvis myndigheternas arbete i denna fråga.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Riksintressen infördes i Sverige 1987. Tanken då var att man samtidigt som man försökte decentralisera bostadsbyggandet och lägga mer makt hos invånare och kommuner ville ha viss fortsatt statlig styrning genom att på nationell nivå kunna peka ut områden av särskilt nationellt intresse. Det är detta som sedan dess kallas för riksintresse. Tanken var ett fåtal utpekade områden.

I dag visar kartläggningar att riksintressenas utbredning lägger sig som en våt filt och skapar stora osäkerheter och oförutsägbarheter för såväl företag och kommuner som exploatörer som vill utveckla och bygga bostäder eller dra om trafik, för den delen. Riksintressena breder ut sig över 40 procent av Sveriges yta. Detta gör att man kan konstatera att samtidigt som Sverige är ett internationellt sett väldigt glesbefolkat land har vi brist på byggbar mark.

Det är alltid något att regeringen har påbörjat arbetet med att minska riksintressenas utbredning, men det är nödvändigt att konstatera att vi i dag har tolv myndigheter som har i uppgift att peka ut områden för riksintressen. Det är fem myndigheter som sedan 2020 har fått i uppdrag att ompröva sina anspråk. Två av dessa förmådde inte göra detta själva utan behövde länsstyrelsernas hjälp och ytterligare tid för att kunna se vilka områden där detta nu kan ske. De har sedan behövt ytterligare två år för att göra omprövningen.

När detta är klart kommer det totalt sett att ha tagit fyra år för Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket att få veta vilka områden som enligt de nya kriterierna faller bort och inte längre ska vara av riksintresse.

Vore det inte rimligt, mot bakgrund av hur omfattande detta har varit och hur mycket tid som uppenbarligen har krävts för att ha koll på vilka områden som över huvud taget behöver vara riksintressen, att detta gjordes löpande och att det var ett kontinuerligt ansvar som dessa tolv ansvariga myndigheter alltid har att veta om de områden som man tar i anspråk som riksintressen är och förblir viktiga riksintressen? Detta skulle jag vilja höra statsrådets svar på.

Fru talman! Jag tackar för ledamotens frågor.

Till att börja med vill jag säga att regeringen agerar. Ambitionen är, som jag har sagt, en kraftig minskning av såväl antalet anspråk på områden av riksintresse som dessa områdens samlade areal och utbredning. Problembilden är tydlig och överensstämmer i stor utsträckning med ledamotens problembild.

När riksintressesystemet infördes avsåg det, precis som Ida Drougge förklarade, endast få och unika områden som skulle komma i fråga för utpekande. Med tiden har, som ledamoten påpekar, antalet områden av riksintresse och dessa områdens arealmässiga utbredning kraftigt utökats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt Riksintresseutredningen omfattas i dag 46 procent av landets totala land- och vattenareal av anspråk på att vara områden av riksintresse. Enligt utredningen kan detta knappast anses vara i linje med lagstiftarens intentioner. Vidare är vissa av dessa kriterier hållna på en sådan övergripande nivå att de ger ett mycket stort utrymme för olika bedömningar.

Samtidigt har samhället de senaste årtiondena genomgått stora förändringar, och andra samhällsintressen har kommit till. Utvecklingen har gjort att flera av de kriterier som finns för att bedöma anspråk på områden av riksintresse är föråldrade och inte svarar mot dagens behov.

Detta var mycket riktigt skälet till att fem myndigheter tillsammans med Boverket 2020 fick uppdraget att se över detta. Det är detta arbete som regeringen nu tagit vidare i regleringsbreven för Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.

Boverket lämnade i sin utredning också andra förslag som just nu bereds inom Regeringskansliet.

Fru talman! En första fråga blir då om statsrådet kan svara på när de beredningar som sker inom Regeringskansliet beräknas vara klara. En ytterligare fråga som jag tror är given för de allra flesta när man ser över tidslinjen för detta arbete är om statsrådet anser att fyra år är en rimlig tid. Är det rimligt att staten behöver fyra år på sig för att få veta om de områden som man har pekat ut som riksintressen behöver vara det? Det är för mig väldigt lång tid, särskilt givet att länsstyrelserna nu har gjort en kartläggning och tagit fram förslag på områden som de tycker kan omprövas. Behövs det då två år för att göra en sådan omprövning? Det skulle jag också vilja ha svar på.

Sedan kan jag bara konstatera att statsrådet inte till fullo svarade på den fråga som jag ställde. Nu gör man ett försök till hugg för att minska utbredningen av riksintressen. Men vi moderater föreslår att om en myndighet har pekat ut ett område som riksintresse är den myndigheten skyldig och bör ha ansvar för att hela tiden ha koll på om detta område verkligen fortsatt och jämt behöver vara ianspråktaget som riksintresse. Därför vill vi att de områden - riksintressen - som inte definieras i lag utan finns i kapitel 3 i miljöbalken alltid bör vara tidsatta, så att en löpande omprövning tvingas ske.

Vad hindrar då regeringen från att initiera även ett sådant förslag?

Fru talman! Riksintresseanspråk är ett verktyg för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen. Samtidigt är, som vi har konstaterat, flera av de kriterier som i dag ligger till grund för att bedöma anspråken på områden av riksintresse otydliga och i behov av uppdatering.

Som jag sa i mitt interpellationssvar kunde Boverket i sin slutredovisning bland annat konstatera att Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet behövde stöd av länsstyrelserna för att fullfölja översynen av sina respektive riksintresseanspråk. Länsstyrelserna fick därför i uppdrag att identifiera områden med brister avseende aktualitet eller utbredning som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet sedan ska ompröva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är på detta sätt regeringen måste arbeta. Det går inte att jag som minister sätter mig med en karta och beslutar om vilka riksintressen som behöver omprövas.

En utgångspunkt för uppdraget till länsstyrelserna var att minska målkonflikterna mellan riksintressen och bostadsbyggande samt att frigöra mer mark för planering och byggande. Uppdraget rapporterades i december 2021, alldeles nyligen, och den översyn som vi gett i uppdrag i regleringsbreven ska slutrapporteras den 31 januari 2023. De har alltså ett år på sig att göra detta, inte två år.

Av länsstyrelsernas redovisning framgår att det totala antalet riksintresseobjekt för kulturmiljövården i Sverige 1 665. Av dem har länsstyrelserna identifierat att 575 riksintresseobjekt utgör en potentiell målkonflikt med bostadsbyggandet.

Utifrån en översiktlig analys av indikatorer på brister avseende aktualitet bedömer länsstyrelserna att 358 av riksintresseobjekten är i prioriterat behov av aktualitetsprövning. Detta ska alltså ske inom ett år.

Det totala antalet riksintresseobjekt för naturvården i Sverige är 2 536. Av dem har länsstyrelserna identifierat att 416 riksintresseobjekt utgör en potentiell målkonflikt med bostadsbyggandet.

Utifrån en översiktlig analys av indikatorer på brister avseende aktualitet bedömer länsstyrelserna att 267 av riksintresseobjekten är i prioriterat behov av en översyn. Det ska alltså också ske inom ett år.

Mot bakgrund av detta har alltså dessa två myndigheter i sina regleringsbrev för 2022 fått i uppdrag att ompröva dessa riksintressen. Och jag kommer att följa myndigheternas arbete i denna fråga. Men det är alltså hundratals riksintressen som ska aktualitetsprövas under det kommande året. Detta är en viktig fråga för regeringen precis som för ledamoten.

Fru talman! Det är bra att regeringen har vaknat på detta område, även om jag kan tycka att det har tagit väl lång tid.

Det finns dock inget svar, låter det som. Jag får tolka det som att det egentligen inte heller finns något hinder för regeringen att parallellt med att man gör en översyn av delar av dessa områden också ger i uppdrag att ändra i lagen, så att myndigheterna löpande och för framtiden kommer att fortsätta behöva göra sådana omprövningar - att ha koll på om de områden som pekas ut som riksintressen alltid ska fortsätta vara riksintressen eller inte. Våra myndigheter ska inte behöva få i uppdrag från regeringen att de ibland behöver säkerställa att områden verkligen behöver skyddas och pekas ut som riksintressen.

Man bör komma ihåg att det finns ett flertal sätt i Sverige att skydda mark, natur och olika intressen. Vi har kommunalt planmonopol för detta. Det är fullt möjligt för kommunerna, inte bara för staten, att skydda viktiga värden för sig, för sina invånare och för vårt land.

Fru talman! Jag vill tacka för en spännande debatt om riksintressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att svara på frågan om en ständig, återkommande aktualitetsprövning av riksintressena vill jag säga att detta faktiskt fungerade på en del av de myndigheter som ingick i det ursprungliga uppdraget. Det var en anledning till att dessa inte fick fortsatta uppdrag som de här två. Ett av förslagen i Boverkets rapport är också att man ska införa en sådan förändring i förordningen. Den frågan bereds just nu inom Regeringskansliet, och jag kan i dag inte säga när regeringen kommer att återkomma.

För att sammanfatta debatten i övrigt tror jag att vi kan konstatera att det inte finns någon oenighet mellan interpellanten och mig om färdriktningen. Regeringens syfte med arbetet kring riksintressena har varit att uppnå en kraftig minskning av såväl antalet anspråk på områden av riksintresse som dessa områdens areella utbredning. Vi kan också konstatera att regeringen har agerat för att uppnå detta. Det pågår nu ett högst konkret arbete för att aktualitetspröva hundratals riksintressen.

Det har kommit kritik mot att arbetet tar tid. Samtidigt är det viktigt att fråga sig vilket alternativ Moderaterna tror hade gått snabbare.

Regeringen tillsatte 2020 en översyn där Boverket lade fram förslag på fortsatt hantering av riksintressefrågan på kort och på lång sikt. Vi agerade på dessa förslag och gav i juni 2021 länsstyrelserna i uppdrag att snabbt skanna av de områden som har störst brister avseende aktualitet och utbredning. Det uppdraget rapporterades i december 2021, och redan i regleringsbreven för 2022 har nu Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet fått i uppdrag att ompröva de riksintressen som länsstyrelserna har identifierat. Det skulle innebära att mer mark skulle frigöras för planering och bostadsbyggande. Detta visar på den här regeringens prioritering att leverera reformer som leder till fler bostäder i hela landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.