Riksdagens inflytande på filmpolitiken

Svar på interpellationer

Herr talman! Jörgen Warborn har frågat mig om jag kommer att återkomma till riksdagen med en proposition om framtidens filmpolitik.

Den nuvarande filmavtalsmodellen har inneburit en bristande politisk förankring av filmpolitiken i riksdagen. Detta har genom åren kritiserats av de flesta oppositionspartier oavsett politisk färg. Det är också ett av skälen till att jag och regeringen har valt att säga upp filmavtalet. Det är min absoluta övertygelse att filmpolitiken kommer att tjäna på att den blir föremål för riksdagsbehandling. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen om den övergripande inriktningen och styrningen av filmpolitiken.

För närvarande övervägs på vilket sätt detta ska ske. När riksdagen tidigare har fått ta ställning till filmpolitiken, senast 2012, har det varit i form av propositioner. Anledningen är att det då funnits behov av att ändra i skattelagstiftningen eftersom filmavtalets parter har haft rätt till avdrag för bidrag till Filminstitutet. Från och med 2017 är filmavtalet uppsagt, och staten avser att ta ett helhetsansvar för den nationella filmpolitiken. Eftersom författningsförslagen gällande finansieringen hanteras i budgetpropositionen och ytterligare författningsförslag kopplade till filmpolitiken saknas kan en ny filmpolitik behandlas av riksdagen utan att den behöver ta ställning till lagförslag i en proposition. Ett alternativ kan vara en skrivelse från regeringen. Oavsett form kommer riksdagen att få möjlighet att behandla den kommande filmpolitikens inriktning och styrning.

Omställningen av filmpolitiken är ett genomgripande arbete. Jag vill i detta sammanhang åter framhålla att ett av skälen till omställningen är att öka den demokratiska förankringen av statens insatser inom filmområdet. Riksdagens kommande behandling av filmpolitikens inriktning och styrning är en viktig del av detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar kultur- och demokratiministern. Anledningen till att jag har ställt interpellationen är att det har kommit att bli väldigt rörigt när det gäller regeringens filmpolitik och hanteringen av denna.

Mina kollegor i kulturutskottet hanterar naturligtvis de frågor som berör det kulturella. Jag sitter i näringsutskottet och tänker utifrån ett näringspolitiskt perspektiv. Filmen har en del utmaningar just nu. Jag tänker kanske främst på intrången i de immateriella rättigheterna. Det ska vi debattera lite senare här i dag. Givet att det finns utmaningar är det ännu viktigare att hanteringen från regeringens sida inte spär på dessa utmaningar. Det är precis det vi ser nu, och det skapar dåliga förutsättningar för näringen och för alla oss som gillar svensk film.

Efter det att regeringen sa upp filmavtalet sa man att det skulle komma en proposition i slutet av detta år. Därefter har kultur- och demokratiministern sagt att det inte skulle bli någon proposition, utan i stället en skrivelse.

Det kan hända att någon som följer debatten via webben eller på annat sätt inte känner till skillnaden mellan proposition och skrivelse. För att göra det enkelt kan man säga att en proposition är ett förslag som regeringen kommer med och som ska behandlas, beredas och debatteras här i riksdagens kammare medan en skrivelse är just en skrivelse där regeringen säger till riksdagen: Så här kommer det att bli. Det är alltså stor skillnad i debatt och stor skillnad i hur det bereds.

Först skulle det alltså bli en proposition. Sedan skulle det bli en skrivelse. Sedan har jag ställt en skriftlig fråga, och då har ministern sagt att man nu överväger i vilken form det ska bli. Det är en väldig hattighet i processen, och det skapar en osäkerhet. En osäkerhet är naturligtvis inte bra, allra minst för filmindustrin.

Dessutom är det kultur- och demokratiministern som ska svara för detta. Jag trycker lite extra på demokratiministern just i detta. En demokratiminister borde vilja ge tydliga och transparenta besked. En demokratiminister borde vilja se en riktig hantering här i riksdagen. En demokratiminister borde inte vilja se riksdagen som ett rundningsmärke. En demokratiminister borde vilja ha en proposition.

Det är glädjande att ministern har sagt, senast i en frågestund den 15 oktober, att hon önskar just en proposition. Hon sa: "Jag hoppas verkligen att det blir en proposition."

Då är det enkelt, för det är precis det vi moderater vill ha. Det enda som krävs nu är ledarskap från ministerns sida. Hon är chef på departementet. Hon kan avgöra i vilken form frågan ska hanteras i riksdagen. Hon har sagt att hon vill ha en politisk debatt om filmpolitiken.

Då blir mina frågor: Blir det en proposition? När kommer den? Om det inte blir en proposition - vem är det då som kör över kultur- och demokratiministern?

God morgon, herr talman! Jag vill börja med att instämma i Jörgen Warborns inlägg. Formerna är viktiga, men innehållet är ännu viktigare. Kulturministern inledde debatten med att säga att det var bristande politisk förankring. Men varför fortsätta med denna bristande politiska förankring? Det var ju kultur- och demokratiministern som började med den bristande politiska förankringen när hon i maj skrev en debattartikel och sa upp filmavtalet och förvånade hela branschen och hela det politiska etablissemanget. Hon ställde till en förfärlig röra på detta viktiga område. Filmen är en viktig kulturutövning och ett viktigt kulturarv. Vi har en viktig framtid med filmen. Men kulturministern verkar inte ta detta på allvar att döma av hennes uttryck i ansiktet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inriktning och styrning är oerhört viktigt när det gäller detta. Det är dyra projekt att framställa filmer, och det är viktigt att man har långa tidsperspektiv. De som jobbar med film i dag vet inte vad som ska hända efter 2017 eftersom den departementspromemoria som kulturutskottet tvingade ur departementet efter DN-artikeln inte innehåller någon filmpolitik. Den innehåller en skattehöjning. Är det det enda Miljöpartiet har tänkt sig - att höja skatten och att brandskatta filmen och filmälskarna? Eller vad är det som är meningen?

I dag kommer filmpolitiken upp i intervaller, eftersom filmavtalet förnyas kontinuerligt. Nu ska kultur- och demokratiministern förstatliga filmpolitiken utan tanke på riksdagens inflytande. Det är meningen att det ska bli en regeringspolitik. Man kan tro att regeringen är en majoritetsregering. Jag tror inte att regeringen förstår att de inte har majoritet i Sveriges riksdag.

Det är oerhört viktigt att vi får inte bara dialog utan öppenhet. Så är det i en demokrati. Där är det öppenhet som gäller, att man lyssnar på och tar till sig varandras uppfattningar. Det ska inte vara dekret och ensidiga beslut.

Det ska bli spännande att se hur kultur- och demokratiministern och regeringen i sin helhet tänker utforma den nya filmpolitiken. I departementsskrivelsen saknas som sagt oerhört mycket. Till exempel har vi i dagens läge Svenska Filminstitutet som fördelar och sköter filmavtalet. Nu finns det inget filmavtal längre. Vad ska då hända med Svenska Filminstitutet? Det står knappt en rad om det. Ska det ingå i Kulturrådet, eller ska något annat hända med det?

När det gäller finansieringen vet vi att det kommer att bli en skattehöjning, som kommer att drabba filmälskarna. Men vi vet inte hur finansieringen ska se ut som helhet. Det finns många frågetecken.

Jag är glad över att Jörgen Warborn har tagit upp frågan så att vi äntligen får debattera den i riksdagen. Jag ser fram emot den fortsatta debatten.

Herr talman! Tack, riksdagsledamöterna, för debattinläggen!

För mig som kultur- och demokratiminister är det centralt att alla diskussioner riktas mot riksdagen och förankras i riksdagen. Det är en av de främsta anledningarna till att vi sa upp filmavtalet.

Enligt det gamla filmavtalet, som nu är uppsagt, var det några få aktörer som styrde svensk film. Detta otroligt viktiga kulturella uttryck styrdes av några få aktörer. Det har de andra aktörerna i branschen protesterat mot och påtalat i många år. Men ingenting har gjorts. Det är en stor glädje för mig att vara den ministern i den regeringen som äntligen får säga upp det gamla filmavtalet för att göra något nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det väsentliga är att den övergripande inriktningen för och styrningen av filmpolitiken blir föremål för riksdagens behandling. Riksdagsledamot Warborn försökte beskriva skillnaden mellan proposition och skrivelse. Jag är glad att jag har min examen i statsvetenskap i svensk politik och förvaltning. Jag vill nämligen tydliggöra och smått rätta den beskrivning som gavs.

Av riksdagsordningen framgår det att för både skrivelse och proposition gäller beredningstvång och behandlingstvång. För båda typerna, både en skrivelse och en proposition, gäller att ärendet ska hänvisas till utskott för beredning och att utskottet ska avge ett betänkande över ärendet till kammaren. Riksdagsledamot Warborn behöver alltså inte känna oro för att riksdagen ska lämnas utan inflytande. Detta är centralt.

Jag är övertygad om att den här debatten och diskussionen kommer att vara viktig. Det säger jag som kultur- och demokratiminister i en regering. Men om jag i en oviss framtid eventuellt är i opposition efter nästa riksdagsval vill jag också kunna debattera den svenska filmpolitiken. Därför är riksdagens behandling viktig för mig och för regeringen.

Vad gäller den oro och den diskussion som har funnits sedan regeringen sa upp filmavtalet är det så med all förändring att när man förändrar något som många tyvärr har vant sig vid, framför allt när man förändrar något där några få aktörer har haft mycket makt, blir det stökigt. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

Jag såg fram emot den diskussion som vi är mitt uppe i nu. Jag ser också fram emot att vara den som leder oss ur den diskussionen. Jag kommer att bevisa att det blir mycket mer pengar till svensk film. Det har vi redan sett. Diskussioner pågår bland annat med TV4, och SVT har meddelat sina medel till svensk film. Jag ser också fram emot att fler aktörer kommer att ha inflytande över svensk film om några år.

Herr talman! Jag vill tacka kultur- och demokratiministern för diskussionen.

I det här inlägget skulle jag vilja diskutera filmbranschens förutsättningar. Till att börja med reagerade jag på att kultur- och demokratiministern avslutade med att säga att det kommer att bli mycket mer pengar till svensk film. Det är inte riktigt den bilden jag har fått efter att ha pratat med företrädare för branschen. Det är en diskussion som jag tror kultur- och demokratiministern redan har tagit och som hon säkert kommer att få ta ännu mer av efter det inlägget.

Regeringen sa själv upp filmavtalet. Det slutar gälla den 31 december 2016. Nu går tiden. Klockan tickar på. Inget verkar bli tydligare från regeringens sida. Deadline skjuts snarare på framtiden. Först skulle en proposition komma i slutet av året. Vad jag har hört kommer skrivelsen att komma i februari, om det nu är en skrivelse, vilket tydligen övervägs. Det får ministern gärna kommentera.

Det blir förseningar. Och det börjar bli ont om tid för att överväga i vilken form det ska ske. Tiden fram till att avtalet inte gäller längre går snabbt nu. Det innebär problem för filmindustrin. De har ganska långa processer. Det är en spännande och komplicerad process att ta fram en film. Många yrkeskompetenser bidrar. Det är manusförfattare, regissörer, ljussättare, kostymörer, skriptor och biografpersonal. Avtal ska skrivas. Immaterialrättsliga frågor ska lösas. Och finansieringen ska hanteras. Det är en jättekomplex process.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så länge det inte finns några besked från regeringen betyder det att man inte vet i vilken miljö man ska kreera filmen. Det finns alltid osäkerhet när ett nytt filmprojekt ska dras i gång. Men just nu skapar regeringen extra mycket osäkerhet. Det riskerar att leda till att vi inte får särskilt mycket svensk film. Det är jag orolig för. Därför är tydliga och bra besked från regeringen välkomna.

Ett första steg skulle kunna vara att regeringen säger: Nu backar vi. Nu gör vi om, och nu gör vi rätt. Vi förlänger filmavtalet, åtminstone under den tid som vi ska komma fram till vilket alternativet är.

Då skapas lugn och ro under ännu en period. Då kan filmindustrin fortsätta med sina projekt. Då kommer vi att ha tid att förhandla. Då kan vi sätta oss ned, flera olika parter, och diskutera hur framtiden ska se ut. Men just nu går tiden alldeles för fort. Det skulle jag gärna vilja höra ministerns kommentar till.

Jag har inte fått svar ännu på om det blir en proposition eller inte. Det kanske jag inte får i den här debatten heller. Jag vill ändå fråga vilka överväganden ministern gör när hon funderar på om det ska bli en skrivelse eller en proposition.

Jag sa i mitt inlägg att jag förenklade lite hur en process ser ut och hur en skrivelse blir till. Ministern har tydliggjort det på ett förtjänstfullt sätt. Men det gör det extra spännande att ministern vill ha en debatt i kammaren. Hon vill att politiken ska debatteras här i kammaren. Hon vill ha en proposition. Varför kan hon då inte säga att det kommer att bli en?

Herr talman! Som ni märker ger kultur- och demokratiministern inte särskilt många svar. Hon talar mer om vilka examina i statsvetenskap hon har.

Att tala är en sak; att handla är en annan. Att arbeta med det demokratiska grundarbetet i riksdagen innebär att man kommer överens och att det blir en majoritet i Sveriges riksdag. Där har kultur- och demokratiministern verkligen inte gjort några större insatser när det gäller den här frågan. Och det är oerhört allvarligt.

I stället för att svara på frågorna säger kultur- och demokratiministern att man ska göra någonting nytt. Ja, men berätta då för oss vad det nya är! Vad är det mer än att kultur- och demokratiministern och regeringen vill höja skatterna och förstöra den samverkan som finns? Vad ska man göra åt de filmkulturella delarna? Hur ska man förbättra möjligheterna för barn och unga att kritiskt granska bild och film?

Vi har inte hört om ett enda förslag. Men berätta det för oss, så kan vi bli överens! Hur går med det med samverkan mellan parterna? Det är oerhört viktigt att de bitarna kommer på plats innan propositionen läggs fram, när det nu blir. Och ge gärna svar till Jörgen Warborn på hans fråga om det blir det en proposition eller en skrivelse!

När det gäller mer pengar till film är det en sak att staten lägger ned mindre pengar medan SVT, TV4 och andra utomstående lägger ned mer pengar, men det kan inte kultur- och demokratiministern dra växlar på. Det tycker jag är förfärligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med vilken intervall ska vi diskutera filmpolitik? Tidigare har vi diskuterat filmpolitik åtminstone vart sjätte år och ofta med kortare mellanrum. Kan kultur- och demokratiministern svara på det?

Herr talman! Tack för inläggen!

Något som jag förväntar mig att Moderaterna vet mycket om, eftersom de har visat det genom historien, är hur man skapar ett gott klimat för företagande, hur man öppnar upp, hur man stimulerar kreativitet, innovationer och entreprenörskap. Det är något som riksdagsledamöterna ofta diskuterar, inte minst från ett näringspolitiskt perspektiv.

Ett av målen med förändringen av filmpolitiken handlar just om detta, att få in fler innovativa aktörer som ska skapa det nya. Som riksdagsledamot Magnusson tog upp ska man också arbeta för att skapa förutsättningar för att människor vågar satsa och investera, där unga producenter går samman, bildar bolag och gör mer film. Det är detta som vi nu skapar förutsättningar för, och det kommer att visa sig om 5, 10 eller 15 år att det här var en bra förändring för den svenska filmbranschen och för de många näringar som verkar inom den.

Det avgörande valet mellan proposition och skrivelse är om regeringen vill föreslå förändringar i lag. Förslaget till en ny filmpolitik skickades ut på remiss. Vi på departementet har fått in ett antal korta, breda eller omfattande svar som vi just nu behandlar. Det är en pågående process. Utfallet av denna process kommer att avgöra om det blir en proposition eller en skrivelse. Jag tänker aldrig stå i kammaren i Sveriges riksdag och lova saker som jag inte kan hålla. Det vore ett stort misstag av mig.

Därför är det viktigt att jag nu betonar att det är en pågående process. Vi får se om den kommer att innebära några lagförslag. Då blir det en proposition, men sannolikt blir det inte så och då kan det bli en skrivelse. Oavsett vilken form det blir är det viktiga för mig och regeringen att filmpolitikens inriktning blir ett ämne för diskussion här i kammaren. Det är otroligt viktigt, inte minst ur ett demokratiperspektiv.

Herr talman! Tack, statsrådet, för de vänliga orden om Moderaternas politik på näringslivsområdet.

Den här debatten har visat på några saker. Till att börja med är filmpolitiken oskickligt hanterad av regeringen. Regeringen har börjat i fel ände. Avtalet är uppsagt utan att man har analyserat konsekvenserna av det, utan att se vilka alternativ som finns i stället och utan att veta hur processen ska hanteras framöver. Men tiden går. Deadline förskjuts på framtiden. Regeringen överväger nu hur processen ska gå till i fortsättningen. Det är tydligt att det finns grus i maskineriet från regeringens sida.

Moderaterna vill i stället se ett förlängt filmavtal under tiden som en ny filmpolitik noga utreds. För oss är det viktigt att 50 år av erfarenhet av samverkan tas till vara, även om det slutligen inte sker i form av ett nytt filmavtal.

Regeringens hantering av filmpolitiken väcker många frågor inför framtiden. Filmbranschen i stort har uttryckt såväl oro som kritik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi från Moderaterna förutsätter att det blir en proposition. Annars får mina kollegor i kulturutskottet se över vilka verktyg som de har för att regeringen inte ska runda riksdagen.

Svensk film är fantastisk på många olika sätt. Det är en viktig del av de kreativa näringarna. Filmen har ett stort värde för jobben, för exporten och för bilden av Sverige utomlands. Eftersom svensk film är så viktig är det angeläget att den inte slarvas bort av ett oskickligt hanterande från regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, riksdagsledamot Warborn!

Vi visste absolut att den här processen skulle blir stökig. Jag hade aldrig förväntat mig något annat, och det är viktigt att den är stökig. Många röster ska höras så att man får debattera och brottas med frågorna. Det är inte konstigt när man byter ut ett system som har tillämpats under lång tid och som inte har fungerat under många år.

Jag kan inte riktigt förstå påståendet att filmbranschen vill ha ett fortsatt avtal. Då har man inte läst remissvaren. En majoritet av remissinstanserna vill inte ha något filmavtal. De vill ha en förändring, den förändring som vi nu håller på att arbeta med.

Självklart finns det en stor oro därför att man inte vet vad som komma skall, men man vill inte ha det som det är. Det är det som regeringen har lyssnat till, och det är därför som vi nu agerar. Vi tänker inte låta något fortgå bara för att vi är rädda för lite stök, bråk och knök längs vägen, utan vi vågar tro på den idé och vision som vi har om filmpolitiken, om kulturpolitiken och om det här landet.

Avslutningsvis vill jag åter framhålla att ett av skälen till omställningen av den svenska filmpolitiken är att öka den demokratiska förankringen, och den utgår härifrån kammaren. Det är viktigt att filmpolitiken blir ett ämne för den kulturdebatt som jag hoppas ska bli mer levande här i landet, för vi behöver den. Riksdagens kommande behandling av filmpolitikens inriktning och styrning är en central del av det arbetet.

Eftersom förslag till finansiering av filmpolitiken finns i budgetpropositionen kan riksdagen behandla det förslaget utan att behöva ta ställning till lagförslag i en proposition.

Överläggningen var härmed avslutad.