Resultatet av gymnasielagen

Fru talman! Emma Ahlström Köster har frågat mig följande:

För det första om jag anser att den så kallade gymnasielagen har varit och är ett verkningsfullt instrument eller om jag avser att vidta åtgärder så att synpunkter från exempelvis SKR tas i beaktande.

För det andra om jag har granskat vilka som har gynnats av gymnasielagen och om jag i så fall kan exemplifiera detta och, om inte, om jag tänker granska detta.

För det tredje om jag anser att gymnasielagen spelar en roll för en långsiktig och robust svensk integrationspolitik och vilka skäl som i så fall ligger till grund för detta.

Den 1 juli 2018 infördes en ny möjlighet till uppehållstillstånd i det så kallade gymnasieregelverket. Det innebar att vissa ensamkommande unga som hade fått eller annars skulle ha fått ett beslut om utvisning under vissa förutsättningar kunde få uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.

Syftet med förslaget var att ge en möjlighet till uppehållstillstånd för sådana studier för den grupp ungdomar vars utsikter till uppehållstillstånd kraftigt försämrats på grund av mycket långa handläggningstider hos Migrationsverket. Det gällde de vars ansökan om uppehållstillstånd hade registrerats hos Migrationsverket den 24 november 2015 eller tidigare och som hade fått vänta i mer än 15 månader på sina beslut. Dessa personer befann sig i en exceptionell situation eftersom Sverige 2015 tog emot fler asylsökande än någonsin tidigare och handläggningstiderna ökade kraftigt.

Regelverket var verkningsfullt och gynnade alla de ungdomar som beviljades uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå. Mot bakgrund av de exceptionella omständigheterna fick dessa ungdomar en chans att arbeta sig in i Sverige. Om de fullföljer sin gymnasieutbildning, etablerar sig på arbetsmarknaden och inte begår brott får de möjlighet att stanna. Det tycker jag är det humana och pragmatiska sättet att lösa den situation vi befann oss i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det fanns farhågor om att detta skulle innebära att fler ensamkommande skulle söka sig till Sverige. Så har det inte blivit. Förra året hade Sverige det lägsta antalet ensamkommande asylsökande på 15 år.

Fru talman! Jag lyssnar intresserat på ministern när han svarar mig, men jag hör inte någon självkritik. Jag tänker att det beror på okunskap. Tillåt mig därför att redogöra för hur det går till där ute i verkligheten.

Flyktingkrisen 2015 känner vi båda till. Det var det året som ett stort antal flyktingar försökte ta sig till Europa för att söka asyl. Merparten av de asylsökande kom från Mellanösterns Syrien eller Sydasiens Afghanistan. Men flyktingsmugglarnas höga avgifter garanterade inte en säker resa. Tvärtom innehöll många av dessa resor farliga eller livsfarliga moment som säkert ingen av de involverade har kommit igenom oberörd.

Att söka asyl är en mänsklig rättighet, en rättighet som jag är stolt över att vi kan erbjuda människor i nöd. Men det är också upp till enskilda länder att bestämma på vilka grunder en person har rätt att söka asyl i just det landet.

Vi känner båda till att Sverige och Tyskland tog ett stort ansvar under flyktingkrisen. Faktum är att Sverige aldrig har tagit emot så många asylsökande som under den här perioden - hela 163 000 människor. Det är nästan dubbelt så många som under 1992, då Balkankriget pågick.

De som bedöms ha asylskäl ska få uppehållstillstånd, men de som har fått avslag måste lämna.

Men så inför regeringen gymnasielagen, en lucka. Det är ett undantag för personer som annars eventuellt skulle ha fått ett beslut om utvisning. Dessa personer kunde få uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå om de uppfyllde övriga krav.

Larmen väntade inte på sig. SKR sa: Detta är svårt att genomföra i praktiken. Det skapar osäkerhet. Delmi, Delegationen för migrationsstudier, skrev: Lagen ger dubbla budskap, och det växer fram ett skuggsamhälle i skuggan av den. Spårbyte på spårbyte och överklagande på överklagande bidrar till en lång, utdragen och dyr asylprocess. Endast hälften av dem som har fått avslag har dessutom lämnat landet frivilligt. Många har dessutom avvikit helt.

Ryktet om Sveriges generösa mottagande spred sig, och fler ville söka asyl här.

Riksdagens beslut om gymnasielagen kom att utföras av kommunerna. De fick tydliga direktiv om att ställa om, prioritera om och anpassa verkligheten för att kunna möta den nya gruppen. Migrationsverket, socialtjänsten, polisen, skolan, sjukvården, kollektivtrafiken och många andra samhällsfunktioner gjorde sitt yttersta utifrån den bemanning, den kompetens och de ekonomiska förutsättningar som de hade.

Fem år senare är det verkligen hög tid för en utvärdering. Faktum är att i oktober 2020 hade endast 55 av de 7 600 personer som lagen omfattade uppfyllt kraven - 55 individer.

Nu har regeringen gjort ytterligare lättnader för att ensamkommande ska kunna uppnå kraven för uppehållstillstånd trots att de inte levde upp till lagens ursprungliga krav. Detta är anmärkningsvärt.

Jag vill upprepa frågorna i min interpellation och hoppas på ett utvecklat svar från ansvarig minister: Har verkligen gymnasielagen varit verkningsfull? Vem har gynnats av den, och vad spelar gymnasielagen för roll i en långsiktig och robust svensk integrationspolitik?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Emma Ahlström Köster tycker att jag borde idka självkritik. Sedan lägger hon till att jag är okunnig. Alltså, fru talman, jag har haft ansvar för det här området i över sex år. Jag var ansvarig migrationsminister under flyktingkrisen. Emma Ahlström Köster behöver inte stå och undervisa mig när det gäller hur många som kom hösten 2015. Det kom över 100 000 personer på fyra månader - september, oktober, november och december.

Jag stod mitt uppe i det, Emma Ahlström Köster, så jag behöver inga lektioner av dig eller någon annan för att veta vad som hände precis då.

Problemet var att vi hade gått in i den mandatperioden med ett arv från Moderaterna. Moderaterna hade drivit fram och åstadkommit den mest generösa asylpolitiken i hela EU. Det gjorde att fler kom till Sverige än till andra länder. 12 procent av alla asylsökande som kom till EU kom till Sverige. Och som Emma Ahlström Köster sa var det 163 000 asylsökande. Tidvis var det 10 000 i veckan.

Vi stramade åt på hösten 2015. Vi införde gränskontrollerna. Vi införde id-kontrollerna. Vi införde den tillfälliga lagen. Men det var inte precis så att Moderaterna var något att hålla i handen vid det tillfället. Tvärtom - Moderaterna orkade alltså inte ens rösta för id-kontroller här i kammaren. Nu satt inte Emma Ahlström Köster i riksdagen då, men hon känner säkert till hur hennes partikollegor agerade: Man orkade inte ens rösta för id-kontroller.

Det var id-kontrollerna som gjorde att vi fick kontroll över antalet ensamkommande som tog sig vidare från framför allt Tyskland och Danmark, för de hade ofta inte id. Hade vi inte haft id-kontrollerna och Moderaterna hade fått som de velat, ja, då kunde vi mycket väl ha haft inte 35 000 ensamkommande utan tiotusentals fler och därmed en mycket större problematik än vad vi till slut fick hantera. Tack vare åtstramningarna, id-kontrollerna, gränskontrollerna och också den tillfälliga lagen, som tog Sveriges asylpolitik ned mot EU:s miniminivå, fick vi ordning på det.

De allra flesta av de här ungdomarna fick uppehållstillstånd, och de är nu, påstår jag, på väg ut i det svenska samhället. Det går ganska bra för dem. De drivs av en stark motivation att etablera sig i Sverige och göra Sverige till sitt hemland där man ska leva. De går i skolan och försöker att skapa sig en tillvaro här, och jag påstår som sagt att det går ganska bra för de flesta av dem.

Så fanns det de som antingen fick vänta väldigt länge eller som fick avslag. Det var en ganska stor grupp, och till följd av att det kom så pass många under kort tid fick vi en situation då många var kvar här, rotade sig här, fick vänner och familj här, gick i skolan här och lärde sig svenska. Då uppstår frågan: Vad ska man göra i den situationen?

Jag tycker att man ska ha ett pragmatiskt och humant sätt att se på detta. I det läget sa vi därför att om ni går ut skolan, håller er i skinnet och inte begår några brott och om ni etablerar er på arbetsmarknaden får ni möjlighet att stanna i Sverige. Ni får en möjlighet att arbeta er in i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu går de flesta av de här ungdomarna fortfarande i skolan. Det är inte heller 55 som har fått uppehållstillstånd på den här grunden längre, utan den senaste siffran är faktiskt 226. De allra flesta är fortfarande i skolan, så vi får se hur det går för dem de kommande åren allteftersom de kommer ut från skolan.

Till följd av att det samtidigt har blivit sämre på grund av pandemin finns det skäl, tycker jag, för att också ge dem något längre tid för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Det är bakgrunden till det förslag som vi lade fram till riksdagen i går.

Herr ålderspresident! Jag uppskattar ministerns engagemang för dessa frågor. Det är ingen tvekan om att ministern har varit just engagerad och närvarande. Det är i hur vi bedriver en human flykting- och migrationspolitik som vi skiljer oss åt.

Ministern säger att det går ganska bra för många av dessa ungdomar ute på våra skolor. Nja, den bilden delar jag inte fullt ut. Jag skulle vilja ta med statsrådet ut i verkligheten på flera av de skolor som fick i uppgift att arbeta med just de ungdomar som gymnasielagen träffar. Jag tror inte att ministern har befunnit sig lika mycket där som jag har.

Jag var en av dem som arbetade på ett mottagningsgymnasium 2015. Vi som väljer läraryrket brinner för att arbeta med unga. Vi brinner för att undervisa och tycker om att arbeta med människor från olika kulturer, bakgrunder och samhällsklasser. Jag och mina kollegor som arbetade på en av de största skolorna möttes av en till synes energisk och pigg grupp ungdomar från andra länder. Snart fick vi dock lära oss att de var oroliga, splittrade och trasiga.

Att behöva se och vara en del av Sveriges oförmåga att möta upp detta enorma behov av stöd gjorde en minst sagt uppgiven. Jag skulle vilja läsa upp några helt autentiska förfrågningar som jag fick under den här perioden, och jag tycker att var och en pekar på uppenbara brister i vårt sätt att ta hand om de här unga människorna.

Här kommer den första: Jag har ingenstans att bo. Han som jag bor hos nu och är placerad hos dricker mycket alkohol, och jag är rädd.

En annan säger: Jag har mardrömmar. Jag ser om och om igen hur min pappa blir skjuten och har därför svårt att komma till skolan på ett tag.

En tredje säger: Jag vill inte ha min sjal, men de andra fryser ut mig när jag pratar om det. Vem kan jag vända mig till?

Någon sa: Jag kan inte komma på matematiklektionen i dag, för jag behöver be.

Eller: Varför betalar du inte ut CSN? Jag har ju sagt att jag kommer tillbaka från Syrien om några veckor.

Hur tror ministern att de här eleverna eller elever som har liknande problematik - de är och har varit många - ska kunna studera och fokusera? Hur ska de kunna integrera sig när de inte får det stöd som de behöver? Jag menar att gymnasielagen är en ofullständig lag. Den tar inte ett helhetsansvar.

Många elever droppade in under pågående termin, rakt in i skolbänken utan förberedande introduktion. Är det humant?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Väl på plats var bristen på viktiga stödfunktioner uppenbar. Jag har nämnt några redan; andra är studiehandledare, psykologer, kuratorer och sjuksköterskor. På en del platser var de inte tillgängliga alls. Är det humant?

Det fanns ingen plan för vad dessa ungdomar skulle göra på lov och helger. En del kom in i skolan i slutet av vårterminen och hade ett långt sommarlov framför sig. Det innebar många ineffektiva veckor där de inte kunde lära sig svenska i samma utsträckning. De hade heller inte rätt till CSN, som för många var den enda inkomsten. Är det humant?

Det fanns ingen plan för boende. Lärar- och kompetensbristen var stor, vilket innebär stor kvalitetsvariation ute på skolorna. Jag undrar om detta är den humana politik som ministern ville att Sverige skulle stå för.

Herr ålderspresident! Nu står Emma Ahlström Köster här och försöker ge intryck av att hon bryr sig om de här ungdomarna och att det ska gå bra för dem. Sanningen är ju att hon vill kasta ut dem. Sanningen är att det är det som Moderaterna står för. Ni vill inte ha någon gymnasielag. Ni ville se till att när de här ungdomarna hade väntat i 15 månader, även om de kom före november 2015, så skulle de inte få någon andra chans, utan då skulle de deporteras till Afghanistan.

Den linjen står ju Moderaterna fast vid. Även nu när vi går till riksdagen och säger att pandemin har gjort det svårare för de här ungdomarna att kunna etablera sig på arbetsmarknaden och att vi därför skulle vilja att de ska ha ett år på sig att skaffa ett jobb i stället för sex månader så att det blir lite lättare för dem att klara sig går Moderaterna emot och ska försöka samla en majoritet här i riksdagen för att stoppa det.

Min fråga till Emma Ahlström Köster är därför: Tror hon att de ungdomar som hon har mött och som har haft den här oron blir mer eller mindre oroliga över utsikterna att deporteras till Afghanistan? Det är ju det Moderaterna står för och ingenting annat.

Vi hade att möta en situation 2015 då det kom väldigt många ensamkommande på en och samma gång. Ungefär en tredjedel av alla ensamkommande som kom till EU kom till Sverige. Det var naturligtvis en helt ohållbar situation, och det var därför vi införde åtstramningarna med den tillfälliga lagen, gränskontrollerna och id-kontrollerna, som Moderaterna som sagt var inte orkade rösta för utan tvärtom lade ned sina röster kring.

Vi hade alltså att hantera en situation då vi hade fått väldigt många samtidigt. Jag vågar alltså påstå att de allra flesta som fick sina uppehållstillstånd då är på väg ut i det svenska samhället. Det går bra för dem, och det går bra även för dem som inte har fått uppehållstillstånd i grunden men som sedan fick en chans med den nya gymnasielagen.

Jag påstår att det finns en väldigt stark motivation och drivkraft även hos dem, och det är därför som vi säger: Alright, ni får en chans till att jobba er in i det svenska samhället. Gå ut skolan, begå inga brott, etablera er på arbetsmarknaden - då kommer ni att kunna få stanna.

Det är vårt alternativ. Emma Ahlström Kösters alternativ är i stället att varenda en av dessa unga människor ska deporteras till Afghanistan och inte ha några fler chanser. Det är precis det som Moderaterna faktiskt förespråkar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har själv tre barn i skolan, så jag vill påstå att jag har nära kontakt med skolan. Emma Ahlström Köster säger att det här har inneburit en stor belastning på skolan. Det gjorde det inledningsvis när det kom så många 2015 och 2016. Men den grupp som vi talar om i dag påstår jag inte är en särskilt stor belastning eller utmaning för skolan. Den grupp som vi pratar om i dag, dem som gymnasielagen gäller för, rör sig om ungefär 4 700 ungdomar som har tillfälliga uppehållstillstånd på den här grunden. Så har vi ytterligare 2 000 som är öppna ärenden. Låt oss säga att det rör sig om mellan 6 000 och 7 000 ungdomar.

Hur många ungdomar går i svenska skolor? Om vi räknar åldersgruppen 15-20 år, fem årskullar, och varje årskull är ungefär 100 000, är det alltså ungefär en halv miljon totalt sett. Vi pratar alltså om en grupp på ungefär lite drygt 1 procent av alla barn och ungdomar som går i svenska skolor i den åldersgruppen.

Sedan kan man försöka utmåla just den gruppen som en stor belastning för den svenska skolan. Jag påstår att det inte är så. Däremot finns ofta en retorik från en del håll där man vill göra dessa ungdomar skyldiga till alla sorters problem som finns i det svenska samhället. Det vänder jag mig emot, men detta kan vi också klara av.

Herr ålderspresident! Nej, det är inte så att Moderaterna vill slänga ut alla. Det vi pratar om, och står för, är en tydlig integrations- och migrationspolitik. Gymnasielagen är otydlig.

Signalen ut är att vi är generösa, att vi omprövar och att vi inte står för det vi säger från början. Det är en otydlighet som gör att människor hamnar mellan stolarna.

Sverige hanterade flyktingkrisen helt annorlunda än våra grannländer och övriga länder i Europa. Kritiken har varit stor, och jag tycker att ministern ska ta den på allvar.

Sverige ska hjälpa - och det tycker också Moderaterna. Men det är naivt att ta emot fler än vad man helhjärtat och fullt ut, socialt, ekonomiskt, kan utbilda och integrera. Asyl- och integrationspolitik måste som sagt ske under ordnade former med fokus på långsiktighet och trovärdighet. Regeringens agerande visar på ett naivt och orealistiskt synsätt på mottagande och integration, som redan har fått konsekvenser och kommer att fortsätta att ha långtgående konsekvenser. Det gäller framför allt för individerna och även för samhället.

Att ministern fortfarande inte är självkritisk tycker jag pekar på att regeringen inte är förmögen att se verkligheten. De blundar för ineffektivitet och det signalvärde som deras politik medför.

Jag skulle vilja avsluta med det som Ulf Kristersson ofta säger, nämligen att vi ska ta ett delansvar för en trasig värld, men vi måste också helt och fullt ut ta ansvar för de individer som vi tar hit. Det är beklagligt att regeringen inte instämmer i det.

Herr ålderspresident! Det här är uppochnedvända världen. Ibland känner man sig som Alice i underlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bakgrunden till att Sverige hamnade i denna situation 2014-2015 var ju att den moderatledda regeringen drev in Sverige i flyktingkrisen. Den dåvarande moderatledda regeringen drev fram den mest generösa asylpolitiken i hela EU, vilket då innebar att fler sökte sig till Sverige. Sedan tillträdde vi 2014, och vi fick ta hand om flyktingkrisen 2015. Då kom det så många som vi inte längre kunde hantera. Hur gjorde vi då? Jo, då stramade vi åt med gränskontroller, id-kontroller och den tillfälliga lagen.

Vad gjorde Moderaterna? Jo, ni satt här och lade ned era röster och orkade inte ens rösta för id-kontroller. Ni är ingenting att hålla i handen när det verkligen blåser och är kris.

Så svänger Moderaterna 180 grader och lägger sig längst ut på högerkanten tillsammans med Sverigedemokraterna, bort från allt som Fredrik Reinfeldt över huvud taget har yttrat i debatterna, och man intar i stället en helt annan linje därför att man känner att det är dit vinden blåser. Så börjar man nu angripa oss från andra hållet, det vill säga man angriper oss för att vi inte är så strama som Moderaterna vill vara. I nästa andetag säger Emma Ahlström Köster att hon bryr sig om ungdomarna när hon i själva verket bara vill kasta ut dem. Det är den praktiska innebörden i att gå emot gymnasielagen och dessutom inte vara med på att justera gymnasielagen på ett sådant sätt att ungdomarna kan få en verklig chans att etablera sig i Sverige. Nej, Moderaterna har under åren ständigt kastat sig hit och dit i debatten, och ibland tycker jag att det är Moderaterna som bör idka lite självkritik över hur man har agerat.

Nu är vi i ett läge då vi har det lägsta antalet asylsökande på 20 år och det lägsta antalet ensamkommande ungdomar på 15 år, och vi har återskapat den kontroll över migrationspolitiken som man tappade under framför allt den moderatledda regeringens år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.