Restriktiva åtgärder mot Turkiet

Fru talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag avser att inom ramen för EU-samarbetet aktivt verka för sanktioner mot Turkiet med anledning av landets folkmordsliknande krigföring mot det armeniska folket. Vidare har Lars Adaktusson frågat om jag är beredd att verka för ett avbrytande av Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU till följd av regimens militära övergrepp i Nagorno-Karabach och dess i övrigt destabiliserande agerande i Europa och Mellanöstern.

Regeringen välkomnar att Armenien och Azerbajdzjan natten till den 10 november kom överens om en vapenvila. Striderna har varit intensiva och orsakat mänskligt lidande och betydande skador. Sverige fördömer attacker riktade mot civila och civil infrastruktur. Internationell humanitär rätt måste följas. Den humanitära situationen är mycket allvarlig; tiotusentals civila har tvingats fly konfliktområdet, och bostadsområden och civila inrättningar som skolor och sjukhus har förstörts. Situationen förvärras av utbredd spridning av covid-19, som myndigheterna har saknat kapacitet att omhänderta på grund av striderna. Sverige stöder Internationella rödakorskommitténs humanitära arbete i området med 20 miljoner kronor.

Klart är att konflikten inte är över och att många frågor återstår att lösa. Det är därför viktigt att OSSE och det internationella samfundet förblir engagerade för en långsiktigt hållbar förhandlingslösning. I samband med att jag vid årsskiftet tar över posten som ordförande i OSSE kommer jag att fortsätta stödja ansträngningarna för detta. Minskgruppens samordförande, som är det etablerade format som finns för att hantera konflikten, har mitt fulla stöd.

I det läge som nu råder är frågan om sanktioner från EU:s sida i förhållande till Nagorno-Karabach-konflikten inte aktuell, eftersom sanktioner inte bedöms vara det mest ändamålsenliga för att nå målet om en hållbar och fredlig lösning. Sanktioner är dock ett av många verktyg som EU har till sitt förfogande.

Vid mitt besök i Ankara den 13 oktober underströk jag vikten av att få till stånd ett eldupphör i Nagorno-Karabach-konflikten och en återgång till förhandlingar under Minskgruppens samordförandeskap.

Relationen mellan EU och Turkiet står sedan en tid inför svåra prövningar. Detta beror dels på Turkiets agerande i sitt närområde, dels på den negativa utvecklingen i Turkiet avseende mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Vid mitt möte med Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavusoglu under mitt besök i Ankara i oktober tog jag upp den utsatta situationen för folkvalda representanter, särskilt kurdiska politiker, journalister, människorättsförsvarare, minoriteter och fackliga företrädare. Regeringen är också pådrivande i internationella forum som EU och Europarådet för att uppmärksamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver tydligt markera när utvecklingen går åt fel håll. EU har, med stöd av Sverige, vidtagit åtgärder därvidlag. EU har bland annat infört en sanktionsregim på grund av Turkiets provborrningar utanför Cypern, som innefattar frysning av tillgångar och reserestriktioner mot personer och företag som är delaktiga i provborrningsverksamheten.

Turkiets EU-närmande har helt avstannat med anledning av att Turkiet rör sig allt längre bort från EU. Rådet konstaterade förra året att förhandlingar om EU-medlemskap inte är aktuella under rådande omständigheter.

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka för svaret. Det är uppenbart att situationen har förändrats sedan jag ställde interpellationen. Som utrikesministern sa har ett avtal träffats mellan Armenien och Azerbajdzjan, och striderna ser ut att ha upphört. Detta ska självklart välkomnas.

Samtidigt är det uppenbart att Armenien mer eller mindre tvingats till att acceptera uppgörelsen, som i sak innebär att Azerbajdzjan nu kan behålla de områden som landet, med hjälp av folkmordsliknande krigföring, har intagit i Nagorno-Karabach. Samma sak gäller de viktiga buffertzoner som finns mellan Armenien och Nagorno-Karabach, vilket leder till att den här lilla republiken blir ännu mer ensam och ännu mer av en isolerad ö. Förtjusningen över detta hos den azerbajdzjanska diktaturen är djupt oroande. I ett uttalande säger president Alijev: "Vi har alltid fått höra att det inte finns någon militär lösning. Nu har vi visat på slagfältet att det inte stämmer."

Fru talman! I spåren av sexveckorskriget mellan Armenien och Azerbajdzjan har flera tusen dödsoffer och omfattande mänskligt lidande följt. Det här kriget startade inte av en slump, utan det startade efter att Azerbajdzjan - med aktiv inblandning av Turkiet - gick till ett planerat militärt angrepp. För Turkiet och dess islamistiska regim passade det helt enkelt att via ombud angripa de kristna armenierna och därigenom stärka det egna inflytandet, eller som president Erdogan själv har uttryckt det: se till att Turkiet får den plats i världsordningen som landet förtjänar.

Åtskilliga rapporter från människorättsorganisationer och internationella experter visar att den turkiska inblandningen har varit mycket omfattande. Således är det två diktaturer som gemensamt attackerat en liten, demokratisk nation med 3 miljoner invånare. Detta är i alla avseenden förkastligt, och det måste fördömas. Det är därför jag i min interpellation betonade vikten av att Sverige och EU agerar med riktade sanktioner mot det ansvariga Turkiet, med ett tydligt stopp för Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU.

Fru talman! Nu säger utrikesministern att frågan om sanktioner inte är aktuell. Varför då inte se till att den blir aktuell? Finns viljan har regeringen alla möjligheter att aktualisera sanktionsfrågan i EU-kretsen. Vad vi talar om är turkiska folkrättsbrott och en liten, utsatt befolkning som attackeras och tvingas fly för sina liv. Då duger det inte att ge svaret att sanktioner inte är aktuella, Ann Linde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverige har genomgående givit stöd till ansträngningarna för nedtrappning av konflikten i Nagorno-Karabach och en fredlig, hållbar lösning av denna. Jag har talat med både Azerbajdzjans utrikesminister och Armeniens dåvarande utrikesminister, och jag har även fört samtal med de tre länder som agerar samordförande för Minskgruppen, nämligen USA, Ryssland och Frankrike. Minskgruppen är det etablerade förhandlingsformat som finns inom OSSE för att hantera den här konflikten.

Från svensk sida har vi också varit konsekventa i vår hållning att externa aktörers inblandning måste undvikas, i linje med Europeiska rådets slutsatser från den 1-2 oktober. I mitt samtal med Turkiets utrikesminister Çavusoglu i oktober inskärpte jag behovet av ett omedelbart slut på striderna och återupptagna förhandlingar mellan parterna. Som jag tidigare nämnde är frågan om sanktioner från EU:s sida i förhållande till Nagorno-Karabach inte aktuell i det läge som råder nu. Det viktigaste är att få till stånd en hållbar och fredlig lösning, och i nuläget bedöms inte sanktioner vara ändamålsenliga i det avseendet.

Den vapenvila som överenskoms mellan Armenien och Azerbajdzjan natten till den 10 november kan förhoppningsvis vara ett första steg i riktning mot en hållbar fred. Inga strider pågår just nu, men samtidigt får vi inte glömma att den humanitära situationen fortsätter att vara mycket allvarlig för de armenier och azerier som tvingats fly från sina hem. Humanitära organisationer vittnar om ett omfattande behov av stöd. Den enda internationella hjälporganisationen som verkar på plats är Internationella rödakorskommittén. Sverige stöder dess humanitära arbete med 20 miljoner kronor, och EU stöder det med 500 000 euro.

Personer som medverkar till allvarliga brott mot folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, måste ställas till svars för sina handlingar. Straffrihet är inget alternativ. Eventuella krigsförbrytelser måste utredas, och ansvariga måste ställas till svars. OSSE och det internationella samfundet behöver fortsätta sitt engagemang för en fredlig lösning som är framförhandlad mellan parterna.

Som permanent medlem i Minskgruppen inom OSSE och som ordförande för OSSE 2021 kommer Sverige att fortsätta stödja ansträngningarna från Minskgruppens samordförande. Som OSSE-ordförande kommer även jag personligen att ha en representant för konflikten som stöd till detta arbete. Främjande av dialog och samarbete för en långsiktig, politiskt hållbar lösning på konflikten är vägledande för mitt agerande som Sveriges utrikesminister.

Fru talman! Sanktioner är inte aktuella. Underförstått säger utrikesministern det hon brukar göra: Vi ska kunna tala med alla, även med regimer vars åsikter vi inte uppskattar.

Detta är dock att slå in öppna dörrar. Vem motsätter sig utrikespolitisk dialog? Vem motsätter sig diplomatiska samtal? Det är självklart så att vi ska föra samtal och vara med i dialoger runt om i världen. Vi ska tala med Turkiet och andra länder. Men när människovärde, mänskliga rättigheter och folkrätten står på spel får vi inte rygga tillbaka. När grundläggande värderingar är hotade har vi faktiskt en skyldighet att höja rösten och agera, och det är egentligen det den här debatten handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I början av oktober larmade Armeniens premiärminister om azerbajdzjanska övergrepp och folkrättsbrott i det pågående kriget. Det råder inget tvivel om att det som sker syftar till att fortsätta folkmordet på armenier och återinrätta det turkiska imperiet, var budskapet. Det premiärministern syftade på var de över 1 miljon armenier och assyrier/syrianer som från 1915 och framåt mördades och lemlästades av det dåvarande Turkiets militära styrkor. Detta folkmord, seyfo, är än i dag ett öppet sår. Den djupa sorgen över anförvanter som föll offer och rädslan för att historien ska upprepas är i alla avseenden närvarande och påtaglig - lika påtaglig som Turkiets vägran att erkänna sin skuld och ta avstånd från de historiska övergreppen och lika påtaglig som dagens trakasserier mot den armeniska minoriteten i Turkiet.

Nagorno-Karabach symboliserar på ett sätt det armeniska folkets historia. Där finns symbolerna, de urgamla kyrkor och kloster som nästan varenda armenier känner till. Där öppnades den första armeniska skolan redan på 500-talet.

Fru talman! Den som inte ser denna konflikt och parternas agerande i det historiska perspektivet missar en väsentlig dimension. Avtalet mellan Armenien och Azerbajdzjan har lett till eldupphör, men den grundläggande konflikten har djupa rötter. I dag för Turkiet krig via ombud. Redan på krigets första dag, den 27 september, förklarade den turkiske utrikesministern att Turkiet är orubbligt solidariskt med Azerbajdzjan. Det demokratiska Armenien beskrev han som det största säkerhetshotet i regionen.

Så varför, Ann Linde, inte sätta tryck på den sedan länge vållande och destabiliserande parten? Varför ens antyda att Turkiet, med en regim som vägrar att erkänna folkmordet, ska kunna bli medlem av Europeiska unionen?

Fru talman! Regeringen ser allvarligt på Turkiets agerande i dess närområde och på att Turkiet rör sig allt längre bort från EU. Från Sveriges och EU:s sida behöver vi fortsätta att verka för att Turkiet inte rör sig ytterligare i den riktningen.

Vårt förhållningssätt till Turkiet behöver vara långsiktigt. Det gläder mig att Lars Adaktusson uppenbarligen håller med om att vi behöver kunna föra en dialog med Turkiet om utvecklingen och också samarbeta på strategiska områden.

EU har vidtagit ett antal åtgärder med anledning av Turkiets agerande i närområdet. Detta gäller inte minst Turkiets militära offensiv i nordöstra Syrien i oktober 2019. Det har både vi och EU fördömt, för det strider mot folkrätten. Från svensk sida har vi framhållit vikten av att den kurdiska gruppen av minoriteter i området, till exempel assyrier/syrianer och yazidier, skyddas.

Som jag har nämnt har EU antagit en sanktionsregim mot Turkiet med anledning av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet. EU har också suspenderat förhandlingarna om ett avtal om flygtransporter och förhandlingarna i associeringsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU behöver fortsätta att markera mot Turkiet närhelst det är påkallat. Detta gäller också den negativa utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati, som vi regelbundet tar upp med turkiska företrädare.

Vi stöder civilsamhället och andra förändringsaktörer i Turkiet genom bilaterala stöd. Vi är medvetna om den utsatta situationen för minoriteter i Turkiet, och vi har gett stöd till projekt som främjar dialog och samexistens samt stöd till rättegångar för oppositionspolitiker och MR-försvarare.

När det gäller de massövergrepp som förekom 1915, då 1 miljon människor beräknas ha blivit offer, finns det skildringar om en helt skoningslös grymhet. Frågor om hur regeringen ska förhålla sig till dessa massövergrepp är komplicerade, som Lars Adaktusson vet, och innehåller folkrättsliga, konstitutionella, straffrättsliga och politiska aspekter som man inte kan bortse från. Men vi har alla ett ansvar att dra lärdom av vår historia, precis som Lars Adaktusson påpekar.

Regeringen har när det gäller massövergreppen 1915 gett stöd till flera projekt som främjar kunskap och dialog. Självklart tog jag också upp denna fråga i mitt möte med den turkiske utrikesministern.

Fru talman! Ann Linde är tillträdande ordförande i OSSE, och jag tror att alla förstår att hon väljer sina ord när det gäller en känslig fråga som denna. Samtidigt måste jag säga att Turkiets brott mot folkrätten måste kunna påtalas även av Sverige. Det handlar ju här om tusentals oskyldiga armenier som har fått sina liv slagna i spillror och tvingats fly områden där de har levt och brukat jorden i generationer. Då måste vi agera - dessa möjligheter får inte begränsas av ett tillfälligt ordförandeskap.

Fru talman! Dessvärre är ju Nagorno-Karabach sedan länge isolerat från omvärlden. EU saknar representation i regionen. Inga officiella besök genomförs, och detta är egentligen enbart av hänsyn till den azerbajdzjanska diktaturens högt uppskruvade retorik och direkt hotfulla agerande.

Jag har själv besökt Nagorno-Karabach och kan konstatera att invånarna där, med stöd av Armenien, gör sitt bästa för att bygga upp ett demokratiskt samhälle med fungerande institutioner, trots isoleringen och trots de ständiga hoten från Azerbajdzjan.

Det är uppenbart, till slut, att det behövs ett väsentligt ökat engagemang från OSSE och framför allt från EU för att bistå armenierna och Nagorno-Karabach. Inom ramen för det östliga partnerskapet måste arbetet för en fredlig utveckling intensifieras parallellt med att befolkningen involveras och Turkiets inflytande minimeras. Om detta hoppas jag att vi är överens, Ann Linde. Tack för debatten!

Fru talman! Vi välkomnar som sagt den vapenvila mellan Armenien och Azerbajdzjan som trädde i kraft den 10 november. Så här långt verkar den hålla. Sverige kommer att fortsätta att uppmana alla regionala aktörer att undvika handlingar som riskerar att äventyra vapenvilan. Det viktigaste nu är att striderna inte återupptas och att ansträngningarna för en hållbar fred kan fortsätta så att människor som lever i området kan komma närmare försoning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som ordförande i OSSE kommer Sverige att fortsätta stödja dessa ansträngningar. Vi kommer att bibehålla våra nära kontakter med Minskgruppens samordförandeskap och andra aktörer.

Jag delar interpellantens oro över Turkiets agerande i dess närområde. Regeringen kommer att fortsätta att vara tydlig i sin kritik när det är påkallat.

Vi kommer att fortsätta att vara engagerade i situationen för oppositionspolitiker, civilsamhällesaktörer, minoriteter och andra utsatta grupper. I våra kontakter med Turkiet kommer regeringen fortsatt att kräva att folkrätten och mänskliga rättigheter respekteras.

Sverige kommer att fortsätta att verka för att EU på lämpligt sätt använder de verktyg som vi har till vårt förfogande. Regeringen menar att det är genom dialog, inklusive tydlig kritik, som EU bäst kan påverka Turkiet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.