Rekryteringen av jobbcoacher

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig varför jag väntade så länge med att vidta åtgärder för att låta Arbetsförmedlingen använda pengarna som så väl behövdes till personalförstärkningar. Han har också frågat mig om de nya jobbcoachernas arbetsuppgifter skiljer sig från de vanliga coachernas eller förmedlarnas samt vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Trygghetsfondens skarpa kritik. Jag vill börja med att säga att jag anser att regeringen har agerat snabbt och vidtagit omfattande åtgärder som följd av krisen för att stimulera ekonomin men också för att ge ett förstärkt stöd till dem som blir arbetslösa. Regeringen gav redan i december Arbetsförmedlingen i uppdrag att upphandla coacher som kan ge ett individanpassat och effektivt stöd för att snabbt kunna hjälpa arbetssökande tillbaka i arbete. Stödet ska kunna ges till alla som blir arbetslösa och som Arbetsförmedlingen bedömer har behov av ett sådant stöd. Samtidigt som Arbetsförmedlingen ska upphandla coacher får myndigheten också använda upp till 300 miljoner kronor för jobbcoachning i egen regi, detta för att komma i gång med verksamheten så snart som möjligt. Luciano Astudillo undrar hur de nya jobbcoacherna skiljer sig från Arbetsförmedlingens egna coacher. Jobbcoachernas utformning och inriktning kommer att variera. Syftet med de upphandlade kompletterande aktörerna är att göra utbudet av förmedlingstjänster större och mer diversifierat, vilket kan bidra till att förbättra matchningen och ge förbättrad service till arbetslösa. De arbetssökande ska få ett individuellt stöd som är anpassat till den enskildes behov. Slutligen vill jag vara tydlig med att jag anser att det är viktigt att Arbetsförmedlingen har ett väl fungerande samarbete med trygghetsorganisationerna. Satsningen på personliga coacher syftar till att underlätta samverkan med trygghetsorganisationerna och det stöd dessa lämnar till personer inom ramen för omställningsavtalen. Jag kommer därför att noga följa hur satsningen på coacher går och vilka resultat den ger. Jag har dock förtroende för Arbetsförmedlingen och förutsätter att den samverkan som finns mellan trygghetsorganisationerna och Arbetsförmedlingen kan vidareutvecklas och stärkas. Då Luciano Astudillo, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Berit Högman i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Tack för svaret, säger både jag och Luciano Astudillo. Det är rätt länge sedan som Luciano Astudillo ställde den här interpellationen, och frågan om Arbetsförmedlingens resurser har blivit än aktuellare med tanke på den rasande takt som arbetslösheten, inte minst bland unga, har ökat med. En halv miljon utan jobb - finansminister Anders Borg talar nu öppet om den värsta nedgången sedan 30-talet. Det kan vi läsa i gårdagens tidning. Bakgrunden är följande. Under de två första åren vid regeringsmakten har den moderatledda regeringen dragit ned anslaget till Arbetsförmedlingen med 500 miljoner. Enligt ST har 2 000 arbetsförmedlare försvunnit mellan 2006 och 2008. Under hela hösten hävdade regeringen och Littorin att budgeten för Arbetsförmedlingen var tillräcklig, och vi fick till och med höra i december att regeringen hade ett superpaket mot jobbkrisen. Men till sist, pressade av i stort sett hela svenska folket, kröp borgerligheten till korset och presenterade nya åtgärder. Arbetsförmedlingen fick en tillfällig resursförstärkning. Men fortfarande ligger Arbetsförmedlingens resurser under 2006 års nivå - detta i ett läge när vi har sett fem månader med rekordstora varsel runt om i vårt land och ett läge när arbetsmarknadsministern själv proklamerar 2009 som ett riktigt skitår. Det blev ju väldigt oroligt ute på arbetsförmedlingarna, inte minst med tanke på det uppdrag som man såg framför sig. Förutom de arbetslösa gäller det också dem som kommer ut från försäkringskassesystemet. En arbetsförmedlare skrev i Aftonbladet under den tid då kritiken var som starkast mot Försäkringskassan: Med nuvarande utveckling är det inte fråga om om utan när rubrikerna också når till Arbetsförmedlingen. I dag på Svenska Dagbladets Brännpunkt presenterar ST en bild inifrån genom en enkätundersökning bland sina medarbetare om hur de själva uppfattar situationen. Kritiken som landets arbetsförmedlare framför är omfattande. Kritiken gäller att regeringen har ett väldigt starkt fokus på kontroll och jobbsökande men ett väldigt svagt fokus på kvalitet och de aktiviteter som kan vara broar och vägar till ett nytt jobb. Detta blir underordnat. När drygt sju av tio arbetsförmedlare inte tror att de kan klara sitt uppdrag med de resurser som finns skapar det inte bara oro utan också djup otillfredsställelse i arbetsorganisationen. Det drabbar ingen annan än de tusentals arbetssökande som dagligen och stundligen strömmar till Arbetsförmedlingen. Anser statsrådet fortfarande, med tanke på den situation som råder och den brist på insatser som Arbetsförmedlingen beskriver, att jobbcoacher är den allena saliggörande åtgärden för arbetsmarknadspolitiken?

Fru talman! Låt mig börja med det som gällde dagens debattartikel i Svenska Dagbladet. Att ett fackförbund anser att en stor myndighet där många av deras medlemmar arbetar behöver mer resurser är väl ingen nyhet. Jag åker land och rike runt just nu och besöker samtliga län i Sverige fram till midsommar för att säkerställa att våra resurser kommer fram dit de ska. Jag har hittills besökt 14 län och har alltså ett antal län kvar. Det är viktigt att komma ihåg att i det så kallade decemberpaketet, som vi presenterade den 5 december, lade vi närmare 4 miljarder extra på arbetsmarknadspolitiska insatser. Drygt 1 miljard - 1,1 miljarder 2009 - lades på tidiga coachningsinsatser. Det är dem vi nu diskuterar. Av dessa 1,1 miljarder ska Arbetsförmedlingen använda 300 miljoner kronor för coachning i egen regi 2009. Man har anställt knappt 750 egna coacher. Därtill har man handlat upp platser i två steg - först 5 000 platser för sökande utanför garantierna, och nu pågår en upphandling, som avslutas vilken dag som helst, där man handlar upp ytterligare 27 000 platser för nya arbetslösa och korttidsarbetslösa. Dessutom planeras ytterligare upphandlingar av Arbetsförmedlingen. Syftet är naturligtvis att försöka möta dem som kommer ut i arbetslöshet under detta år. Jag tror att det är viktigt att göra flera saker samtidigt. Det första är att se till att varje enskild person som kommer till Arbetsförmedlingen möts av en människa av kött och blod, inte bara av en telefonsvarare eller hemsida. Det är viktigt att man får hjälp med att gå igenom vad man kan och vad man saknar, att peka på utbildningsinsatser. Jag vill påminna om att vi i budgeten lade nästan 2 miljarder extra på komvux, yrkesvux och yrkeshögskola. Det är också viktigt att försöka se till att man som ny arbetslös inte tappar kontakten med resten av världen utan har en löpande kontakt. Man kan naturligtvis fundera på saker och ting ur olika perspektiv. Jag vet - för det första - att vi ofta använder oss av de arbetsmarknadspolitiska insatserna i ett slags konjunkturanpassat läge, det vill säga att man i väldigt goda tider drar ned på volymerna och i sämre tider drar upp dem. Därför har vi dragit upp volymerna så att decemberpaketet omfattar ungefär 60 000 personer. Det är väldigt, väldigt många. För det andra kan man diskutera och fundera över hur dessa medel används. Av de närmare 4 miljarderna är ungefär en fjärdedel coachningsinsatser. Vi diskuterade också hur vi på bästa sätt skulle hantera dessa medel. Ingen av oss räknar med att krisen är evig, och därför räknade vi ungefär på följande sätt: Om vi hade använt alla medlen för anställningar i Arbetsförmedlingen skulle risken ha varit uppenbar att vi om bara något år hade varit tvungna att säga upp nyanställda från Arbetsförmedlingen. Det är inte någon bra arbetsgivarpolitik. En del går till Arbetsförmedlingen och en del till upphandling av tjänster under en kortare period, alltså medan vi befinner oss i den allvarligare delen av krisförloppet. Slutsatsen är att vi tillskjutit väldigt mycket nya resurser till arbetsmarknadspolitiska insatser. Det man pekar på i den undersökning som Berit Högman tar upp är just det som jag nu gör, nämligen besöker Arbetsförmedlingen i länen för att säkerställa att dessa medel når fram till dem som så väl behöver dem.

Fru talman! Jag tvivlar inte på att insatserna når fram där de behövs. Det jag tvivlar på är om insatserna är rätta och tillräckliga med tanke på den explosionsartade takt som ökningen av arbetslösheten nu har. Arbetsmarknadsministern poängterar vikten av kontakt med omvärlden. Det är naturligtvis riktigt, men då är det insatserna som är det viktiga. Av undersökningen som presenteras i Svenska Dagbladet i dag - och som vi också hör - framgår att det från regeringens sida finns ett starkt fokus på kontroll och på mängden jobbansökningar, att det viktigaste är att söka jobb. När jobben nu blir allt färre drar sig naturligtvis arbetsgivarna för att utannonsera sina jobb; det kan handla om uppåt 300 ansökningar varav kanske 20 är användbara. Dessutom är det kontraproduktivt när det gäller den arbetssökandes självbild att behöva söka jobb som man egentligen vet att man inte kommer i fråga för. På rekordtid har Arbetsförmedlingen rekryterat de 700 jobbcoacherna som får sju dagars utbildning för att sedan ge professionellt stöd. I regeringens direktiv sägs att coacherna ska underlätta samverkan med exempelvis trygghetsorganisationerna. Den beskrivning som trygghetsorganisationerna själva ger i dag är att Arbetsförmedlingen inte ändrade en enda stavelse utifrån den dialog man hade med Trygghetsstiftelsen och Trygghetsrådet gällande den konflikt som man uppfattade fanns mellan trygghetsorganisationerna och Arbetsförmedlingen samt att det inte heller i dag finns ett systematiskt samarbete och en dialog mellan trygghetsorganisationerna och Arbetsförmedlingens interna coacher. Om detta har jag svårt att säga någonting annat än att det är slarvigt. Det är ett hafsverk där regeringen söker genvägar som egentligen inte finns. Jobbcoacherna får dessutom inte ägna sig åt myndighetsutövning varför de tunga arbetsuppgifterna ligger kvar på de arbetsförmedlare som finns. Det åligger också arbetsförmedlarna att hålla kontakt med arbetsgivarna inom arbetsmarknadsområdet. Varje dag ramlar hundratals nya personer in till Arbetsförmedlingen. Det blir en tung börda för arbetsförmedlarna. Lever arbetsmarknadsministern fortfarande i tron att jobben finns om bara folk förmås att söka dem? Är det bara bristen på kunskap om hur man skriver ett cv och genomför jobbintervjuer samt personers självförtroende och självbild som är bekymret på arbetsmarknaden? Jag tror inte det. Jag tror, och vet, att det behövs många fler aktiva insatser för att skapa vägar och broar till jobb. Om regeringen skulle inse att förmedlingen under ett antal år framöver behöver fler fasta resurser är min fråga: Kommer de coacher som Arbetsförmedlingen nu har anställt att erbjudas en mer gedigen utbildning för att kunna ta dels de lediga arbetsförmedlartjänster som finns, dels ett större ansvar för en mycket svår arbetsmarknadssituation?

Fru talman! Det var flera saker som togs upp samtidigt. Jag ska försöka täcka in dem. Att stå till arbetsmarknaden förfogande är en grundregel i arbetslöshetsförsäkringen. Att visa det genom att söka arbete är det sätt på vilket man upprätthåller kontakten med arbetsmarknaden. Det finns nog ingen anledning att ändra på det. Man kan naturligtvis säga: Ja, det finns massor med coacher, men finns det något att coacha till? Det är en relevant fråga, och svaret är nog flerfaldigt. Arbetsförmedlingen prognostiserar själv att man kommer att vara med och förmedla en miljon jobb i år. I det ingår naturligtvis sommarjobb, vikariat, korta anställningar och allt möjligt, men det visar ändå att även i svåra tider finns det jobb - och det finns rörlighet på arbetsmarknaden. Därför är det viktigt att de som nu blir arbetslösa, inte minst de unga, snabbt får besked om vad de kan göra för att bli bättre rustade för att kunna ta de jobb som faktiskt omsätts. Då är coacherna ett viktigt instrument. Jag säger inte att coacherna är det allena saliggörande, och därför satsar vi en fjärdedel av de totala extramedlen på dessa. Det är emellertid viktigt för ungdomar att få hjälp med, att någon pekar på, vilka jobb man kan söka, hur man kan komma vidare, vilken typ av utbildning man kan gå för att kunna kvalificera sig för de jobb som trots allt omsätts även i dåliga tider. På det sättet är coacherna viktiga. Jag förutsätter att den sjudagarsutbildning som vi hört talas om inte är det enda Arbetsförmedlingen gör för sina medarbetare. Det finns alltid skäl för en myndighet, en organisation, ett företag eller vilken arbetsgivare som helst att se till att ha god kvalitet på sina medarbetares kunskaper. En fjärdedel av extramedlen går alltså till coachningsinsatser, det vill säga drygt 1 miljard. Resten går till den typ av arbetsmarknadspolitiska insatser som handlar om praktisk kompetensutveckling, olika typer av praktikplatser och annat som gör det möjligt att komplettera med det man saknar för att kunna ta de jobb som finns. Som sagt: Allting sker heller inte inom arbetsmarknadspolitikens budgetpost. Vi lägger också närmare 2 miljarder på utbildningssystemet. Där handlar det väldigt mycket om komvux, yrkesvux och yrkeshögskola. När jag är runt och besöker arbetsförmedlingarna i landet handlar det väldigt mycket om att ställa kontrollfrågor: Hur går det? Hur fungerar det? En sak man noterar är att samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och trygghetsorganisationerna på lokal nivå förefaller funka väldigt bra. Vad det handlar om är att man från Arbetsförmedlingens sida framför allt kan fokusera på dem som inte har trygghetsavtal och därmed inte har coachningshjälp i avtalen i första steget och därefter hantera samtliga som kommer ut i arbetslöshet. Det blir ett sätt att utnyttja resurserna tillsammans. Sedan har det varit lite gnissligt på central nivå. Jag har varit i kontakt med Arbetsförmedlingen och med trygghetsorganisationerna för att se hur samarbetet kan förbättras. Man har inlett ett ordentligt arbete med en ny överenskommelse om samarbete mellan Arbetsförmedlingen och trygghetsorganisationerna. Det finns ingen som helst anledning till att det samarbetet inte skulle fungera på bästa sätt. Det handlar naturligtvis om att man bestämmer sig för vem som gör vad och ser till att optimera resurserna, när de nu faktiskt finns.

Fru talman! De externa kompletterande aktörerna och de externa coacherna återkommer vi till i nästa interpellation. En miljon jobb finns att förmedla, sägs det. Det var egentligen höstens siffra som Arbetsförmedlingens prognoschef delgav oss. Den bygger på normalläge. Normalläge är att förmedla en miljon jobb. Åren innan förmedlade Arbetsförmedlingen 1,2-1,3 miljoner jobb. I det allra senaste numret av Arbetsförmedlingens egen tidning kan vi läsa att de lediga jobben blir allt färre. Det var det ena. Det andra är att de som ska rigga organisationer för att skapa praktikplatser, för att skapa det varom vi än inte riktigt vet vad det är, för praktisk kompetensutveckling, de som ska skapa arbetsplatserna för fas tre i jobb- och utvecklingsgarantin, de är arbetsförmedlare. Jag har en stark känsla av att det just nu pågår en kantring till att upprätthålla ett slags gott humör hos tiotusentals arbetssökande mer än att skapa vägarna, för även om statsrådet säger att vi har satsat mer på utbildning är det fortfarande mindre än mängden utbildning vi hade 2006. Det finns också en otydlighet i gränsdragningen mellan vad en coach gör och vad som åligger en arbetsförmedlare. Det finns en risk att det äventyrar både myndighetsutövningen som Arbetsförmedlingen har och rättssäkerheten för den enskilde. Jag ska inte på något sätt prata ned de interna coacherna; jag är alldeles säker på att de gör ett så gott jobb de kan. Men vad som är nödvändigt är att regeringen och statsrådet sätter ett starkare fokus på att utvärdera, se vad som är kvalitet och följa upp systemen. Vad är det som leder från arbetslöshet till arbete? Det handlar mer om det än om att fokusera på insatser.

Fru talman! Prognosen om en miljon förmedlade jobb i år kom i Arbetsförmedlingens decemberprognos, samtidigt som de talade om 145 000 nya arbetslösa. Erfarenheten är att det även i väldigt svaga tider omsätts rätt många jobb på svensk arbetsmarknad. Jag håller naturligtvis med Berit Högman: När det är sämre tider är det väsentligt svårare att hitta jobb. Kvalifikationerna ökar. Det blir svårare, och det blir färre som omsätts. Naturligtvis är det så. Men även av det skälet tror jag att det är viktigt med coacher, som snabbt kan fånga upp och coacha inte bara till de jobb som omsätts utan också till utbildning och också vara en kontaktpunkt som gör att man om man är ung och har blivit arbetslös inte tappar kontakten med arbetsmarknaden, utan försöker ha den. Men till syvende och sist handlar allting om var de nya jobb ska komma någonstans som ska växa fram som ersättning för de jobb som går förlorade i den internationella finanskrisens härjningar på arbetsmarknaden. Det kan vi ta i en annan diskussion!