rekrytering av arbetskraft från u-länder

Fru talman! Sten Andersson har frågat om det är solidariskt att locka välutbildad arbetskraft till Sveri- ge och övriga EU från fattiga länder och vill veta vilka åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att sådan rekrytering inte ska skapa problem för dessa länders utveckling. I mitten av februari blev det klart att Sten Anders- son, som fått sin riksdagsplats som moderat, accepte- rat att stå på första plats på alla Sverigedemokraternas riksdagslistor i valet 2002. Sverigedemokraterna vill ha en starkt reglerad in- vandringspolitik. På partiets egen Internethemsida står det att Sverigedemokraterna vill "återskapa Sve- rige som en svensk nation, såväl etniskt som kultu- rellt, där svenskarnas intressen sätts i främsta rum- met". Assimilering när det gäller invandrare är ac- ceptabelt medan integrering däremot påstås vara "en våldshandling på det svenska folket". Därför vill partiet lägga ner den statliga integrationspolitiken. Därför vill Sverigedemokraterna införa ett återflytt- ningsprogram för icke assimilerade invandrare. Vi bör alla vara mycket vaksamma mot Sverige- demokraternas och andra extremnationalistiska parti- ers främlingsfientlighet. Detta gäller även deras in- ställning till biståndspolitiken. Sverigedemokraterna ställer biståndet direkt mot andra behov i Sverige och villkorar det mot ett stopp för den utomeuropeiska invandringen. Mot den här bakgrunden går det inte riktigt att ta Sten Anderssons påstådda solidaritet med utvecklingsländerna på allvar. Jag ska givetvis ändå redogöra för regeringens syn på de frågor som ställs. För närvarande är arbets- kraftsinvandringen till Sverige begränsad. Behoven av en framtida arbetskraftsinvandring mot bakgrund av den demografiska förändringen har uppmärksam- mats både i Sverige och inom EU-samarbetet. Kom- missionen har redan lagt fram ett förslag till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att utöva verksamhet som anställd eller egenföretagare. När vi nu börjar se över det svenska regelverket är det dock inte i första hand arbetskraftsinvandring från utvecklingsländer vi tittar på. Det finns många möj- ligheter på närmare håll. För det första är det viktigt att öka arbetskraftens rörlighet inom EU/EES-området. Stockholmstopp- mötet om sysselsättning i mars 2001 beställde en särskild expertstudie angående detta, och den offent- liggjordes i december förra året. En särskild hand- lingsplan för ökad mobilitet har upprättats. För det andra bör den fria rörligheten inom EU gälla fullt ut även för tredjelandsmedborgare som stadigvarande bor i någon av EU:s medlemsstater. Ett direktiv med den innebörden förhandlas nu inom EU. För det tredje finns det en viktig arbetskraftspo- tential i kandidatländerna. I början av februari i år fick jag regeringens uppdrag att tillkalla en särskild utredare som kommer att föreslå hur arbetstagare från EU:s nya medlemsstater från anslutningsdagen ska få tillgång till den svenska arbetsmarknaden på samma villkor som medborgare i nuvarande EU- och EES- länder. I utredarens uppdrag ingår även att överväga åtgärder för att undvika negativa effekter i form av förlust av humankapital i de nya medlemsstaterna. Farhågorna om förlust av humankapital eller s.k. brain-drain lyfts ibland fram som ett argument mot arbetskraftsinvandring. Självklart ska invandring till vårt land inte hämma utvecklingen i utvandringslan- det. Samtidigt tror jag att dessa farhågor är överdriv- na. Migration behöver inte vara ett nollsummespel där ett land vinner på ett annat lands bekostnad. Jag anser att det i grunden är något positivt och ömsesi- digt berikande med människor som rör sig över grän- ser. Migranter upprätthåller ofta kontakten med sina hemländer; de tar med sig erfarenheter, pengar och kunskap såväl under den tid de lever i det nya landet som när de återvänder. Möjligheter för utbildade människor i utveck- lingsländerna att få arbeta i andra länder fungerar också ofta som en sporre för dessa länder att satsa på utbildningsväsendet. Detta leder till investeringar som kommer många fler till del än de relativt få som söker sig utomlands. Om man verkligen vill hjälpa utvecklingsländerna är det min fasta övertygelse att det ska ske genom ett livligt och avdramatiserat utbyte av expertis, handel och investeringar. Som exempel kan nämnas att många indiska dataingenjörer på senare tid har åter- vänt från Silicon Valley i USA och gjort stora inve- steringar i sitt hemland. Detta skapar nya arbetstill- fällen och ekonomisk tillväxt. På det här sättet under- stöder således migration utveckling, i stället för att utgöra ett hinder mot den.

Fru talman! För att skämta lite - det kan man väl ibland tillåta sig att göra även från riksdagens talar- stol - vill jag efter detta inlägg säga att jag inte tror att man kan ha tur två gånger samma vecka. Jag ska inte lämna in veckans V 75-kupong, för den kan inte ge vinst den här veckan. Det räcker med det svar som jag har fått i dag, där Sverigedemokraterna fem gång- er nämns vid namn i Sveriges riksdag. Fru talman! Om jag skulle betala en PR-byrå för ett sådant resultat skulle jag bli ruinerad. Jag tackar så mycket för reklamen. Fru talman! Vad sedan avser avhopp från partier vill jag framhålla att mitt avhopp inte är det första i historien. Det är inte många år sedan en kommunist lämnade sitt parti. Utan jämförelse i övrigt kan näm- nas att vederbörande sedan blev minister i en social- demokratisk regering. Nu till sakfrågan, som gäller Sverige och EU i öv- rigt. Man vill i dag av demografiska skäl att industrin ska importera arbetskraft från u-länder. Vi har nume- ra inom EU kortare arbetstider och lägre pensionsål- der, och det måste kompenseras med arbetskraft som i dag tydligen inte finns tillgänglig. Är det bra? Jag vet inte, fru talman, och jag har inget bra svar. Däremot vet vi inte vilka som ska hjälpa dem som blir kvar i u-länderna och som inte är attraktiva nog att bli lockade till EU. Statsrådets koll- ega Mona Sahlin har ofta torgfört att Sverige har världens bäst utbildade taxichaufförer. Varför använ- der man inte den resursen i stället för att fortsätta att låta dem köra taxi? Många invandrare och även etnis- ka svenskar saknar i dag jobb i Sverige. Varför inte använda dem? Fru talman! Jag tackar alltså statsrådet Jan O Karlsson för reklamen. Min fråga till honom är: Var- för inte utbilda de i dag tyvärr alltför många redan arbetslösa i Sverige i stället för att "braindraina" u- länder på kompetenta människor?

Fru talman! Jag skulle vilja bidra med en direkt erfarenhet av brain-drain. Jag är själv ett exempel på brain-drain. Efter den rumänska diktaturens fall har jag sett hur rumäner från den flyktingskara som är spridd över hela världen har hjälpt och hjälper landet. Den berömda filmen om barnen på de fängelselik- nande institutionerna i Rumänien gjordes av en kusin till mig som är arkitekt i Boston. Utan den filmen skulle hjälpen till de här barnen inte ha kommit i gång så fort som skedde. Jag menar att människor som kommer ut och arbetar och bosätter sig i västvärlden kan bli en enorm resurs i sina egna länder. Samtidigt måste jag också säga att jag för en gångs skull kan hålla med Sten Andersson. Låt oss mycket bättre använda den arbetskraft som finns inom landet och som har utestängts från arbetslivet av en alldeles för krånglig och komplicerad mottagning! Detta började på 80-talet, alltså inte under den eko- nomiska krisen, och har fortsatt med olika regler och bestämmelser i arbetslivet. Glöm inte slagordet "sist in-först ut", som väldigt många tycker väldigt mycket om! Det leder till att alla nytillkomna i arbetslivet har en mycket svag position. De åker lätt ut, och det får vi inte glömma. Men brain-drain är som sagt i sig en vinst för alla länder. En sådan dränering betyder inte alls exploate- ring eller förstörelse av arbetskraften i de fattiga län- derna.

Fru talman! Utan att för ett ögonblick förfalla till sidvördnad mot en folkvald noterar jag att Sten An- dersson blir så upphetsad av omnämnandet av sitt nya partis namn att han förbigår mitt svar, där jag mycket omsorgsfullt redogör för alla de insatser och initiativ som den nuvarande regeringen väldigt ofta i bred enighet med Sveriges riksdag förbereder för att mo- bilisera befolkningen inför de utmaningar som be- folkningsutvecklingen ställer mot slutet av det årtion- de som vi nu befinner oss i. Jag är själv i två meningar ett exempel på detta. Jag har fortfarande lyckats hålla mig aktiv på den svenska arbetsmarknaden trots hög ålder. Dessutom är det väldigt många som går i pension snabbt, medan det kommer ganska få efter dem. Vi har här några stora mobiliseringsuppgifter. Jag har redan talat om att människor inte orkar fram till mållinjen. En annan inte mindre viktig uppgift gäller det enorma sjuktalet, som jag som socialdemokrat ser som ett oerhört fa- scinerande område för en reformpolitik under det framförliggande årtiondet. Det gäller att hitta de svagheter i vårt samhälle som gör att vi, trots ökande medellivslängd - vi mår alltså i grunden bättre än någonsin - inte orkar delta fullt ut i samhällslivet, utan sjukskriver oss. Där har vi två jätteuppgifter. Men sedan ska jag be att få dra en fullständigt knivskarp linje. Jag är en gammal man och har gått i en skola. Jag har sett främlingsfientligheten komma och gå, både här i kammaren och utanför. Jag arbeta- de en gång hos Olof Palme, vars mamma var tysk- baltiska från Lettland och vars släkt har vandrat runt detta hav, som en gång inte alls var fredens hav, utan terrorbalansens. Jag hörde till dem som drömde om den rörlighet som skulle uppstå. När jag arbetade i Luxemburg höll jag ett föredrag om August Strindberg som europé, där jag konstate- rade att han, i ett yrkesverksamt liv som omfattade hälften av hans vuxenliv, aldrig vistades utomlands och aldrig ägde ett pass. Han var europé. Jag är fullständigt överens med Ana Maria Narti om de oerhörda uppgifter vi har för att göra Sverige till ett mycket bättre integrationsland än det är. Där återstår nästan allt att göra. Jag som har bott utom- lands i sju år har studerat lite. Jag är också lite grann en brain drain-person - jag har ju berövat Luxem- burg en betydande kraft. Men för mig är det fullstän- digt otänkbart att inlåta mig på en politik som bygger på en misstro mot främlingskapet för dess egen skull, det som skulle ha inneburit att Karl Oskar och Kristi- na skulle hålla sig kvar på Korpamoen. Då skulle Förenta staterna inte finnas. Då skulle Kanada inte existera. För mig, Ana Maria Narti, går där en fullständigt knivskarp gräns, och så länge jag andas och lever kommer jag att slåss för ett öppet samhälle där män- niskor förverkligar sina drömmar och där vi kan mö- tas i ett samtal över gränserna, från Louis De Geer och framåt. Däremot är det ingen tvekan om att jag också, till- sammans med mina kamrater i regeringen och i det parti som jag tillhör, kommer att arbeta hårt för att människor som nu finns i vårt land ska kunna göra bruk av sina bästa stämningars längtan och arbeta fullt ut. Jag ser däri i grunden ingen motsättning. Jag är lycklig över den debatt vi hade här härom dagen, som visar att det finns en bred demokratisk front mot främlingsfientligheten i svensk politik.

Fru talman! Jag är glad om kompetensen sänktes i Luxemburg om den ökade i Sverige i och med Jan O Karlssons inträde i Sveriges regering. Främlingsfientlighet och rasism måste vara de ab- solut mest devalverade orden, värdemässigt sett, i det svenska språket. Jag läser debatten i alla andra länder i EU - jag kan inte alla länders språk, men jag får hjälp med översättningen - och där diskuterar man öppet de här frågorna. I Sverige är de tabubelagda. Jag skulle kunna referera till tabu i andra samman- hang, men det tänker jag på grund av min enkla upp- fostran inte göra. Varför är det på det viset? Om det nu är så att jag tycker att vi ska ha en asylpolitik och en invandrings- politik som liknar övriga EU:s - det tycker jag, och jag står för det - i Sveriges riksdag, så blir jag be- skylld för att vara främlingsfientlig och ibland t.o.m. ännu värre. Men i alla andra länder i EU hade icke någon politiker eller någon tidning höjt ett endaste ögonbryn. Är det så, statsrådet Karlsson, att svenska politiker, i alla fall majoriteten av dem, har fått gåvor som inte förunnats kolleger i andra länder? Sedan må jag, fru talman, tala om en sak, om man nu ska göra en deklaration, som statsrådet gjorde här. För två år sedan skickade jag en artikel till tidningar- na, och den blev delvis citerad i Dagens Nyheter så här: Det är nämligen allmänt bekant att amöban be- traktas som den mest korkade varelsen på klotet. Men enligt min uppfattning har den rollen i dag övertagits av övertygade nazister i hård kamp med i praktiken troende kommunister. Min syn på brunt och på mörkrött är solklar, men jag anser att jag ska kunna ha precis samma rätt som politiker, parlamentariker och medborgare i alla övri- ga EU-länder att kritisera en förd politik som dessut- om, vilket alla som vill se också ser, i dag faktiskt har havererat.

Fru talman! Låt oss tacka statsrådet för det myck- et bestämda ideologiska ställningstagandet. Alla för- sök att skapa avstånd, misstro, rädsla och aggressivi- tet mellan olika folkgrupper bör bemötas på precis detta sätt, och jag är väldigt glad över detta. Jag måste lägga till att det här partiet, vars namn jag inte vill nämna, har börjat spela ett mycket fult spel under rubriken Vi är inte rasister. Plötsligt käm- par det här partiet för kvinnornas rättigheter och på- står att våld mot kvinnor har kommit till Sverige med mångkulturen. På samma sätt kan man presentera arbetskraften från fattiga länder som ett hot mot in- vandrare bosatta i Sverige. Så är det inte. Vi lever i en globaliserad värld där det bästa och det mest skapan- de vi kan göra är att samarbeta mellan alla etniska grupper. Detta bör sägas.

Fru talman! Vad beträffar kompetensutjämningen mellan Luxemburg och Sverige vägrar jag delta i detta angrepp på Lars Tobisson, som ju som bekant har efterträtt mig i Luxemburg. Det ska absolut inte sägas att det skulle ha inträffat någon kompetensför- ändring mellan våra båda länder av detta byte. Allvarligt talat: Över hela unionen förs debatten om just de ting som vi talar om i den här diskussio- nen. Jag har hört den ända sedan jag var ung, den här väldigt egendomliga karikatyren av den europeiska unionen som tillhåll för de mest egenartade tanke- gångar och idéströmningar. Den civilisation som jag hoppas att vi ska försöka fortsätta förverkliga har vi i hög grad hämtat från dessa länder, från demokratin och alfabetet till fackföreningsrörelsen, och det ska vi fortsätta med. Det pågår en kamp mot främlingsfient- ligheten över hela Europa. I Frankrike heter två av de ledande politikerna Balladur, från Turkiet, och Sarko- zy från Ukraina, detta i ett land som har fört en i många avseenden mycket progressiv integrationspo- litik enligt min mening, som Sverige ibland har an- ledning att lära sig av. Däremot vill jag gärna ge Sten Andersson indirekt rätt i att jag som svensk migrationsminister liksom som svensk biståndsminister är en utomordentligt privilegierad person, för jag arbetar i ett utomordent- ligt förmånligt opinionsklimat. Jag kan försäkra, fru talman, att under den tid som jag verkar i dessa båda roller kommer jag att göra mitt yttersta för att hålla en samlad demokratisk front mot främlingsfientligheten och att tillvarata den opinion för internationell solida- ritet som finns förankrad både i vår biståndspolitik och enligt min mening också i vår migrationspolitik. Jag vill till sist bara avrundningsvis understryka att jag tar till mig den kritik mot både integration och migration som uppkommit ibland i den här kamma- ren, därför att jag tycker att den i grunden kommer från rätt håll, även om jag inte kan dela varje detalj- uppfattning i den. Jag kommer att fortsätta att använ- da mitt ämbete till att på allt sätt befordra den ut- vecklingen. Sverige kommer att vara en mycket aktiv röst i den europeiska kören i kampen för ett humant, civiliserat och solidariskt samhälle.

Fru talman! Huruvida Jan O Karlssons hemkomst har höjt eller sänkt intelligensnivån i Sverige är jag inte man att svara på. Däremot vet jag att nivån har sänkts i Sverige och höjts i Luxemburg tack vare Lars Tobisson. Det kan jag garantera. Jag vet inte när statsrådet är född. Han talar om vad han ända sedan sin ungdom hört om Europeiska unionen. Den är väl inte så pass gammal att han kan referera till det. Det gäller rätten att få lov att uttrycka sina åsikter. Jag kan inte stå här i riksdagens talarstol och säga att jag har rätt. Men jag vill ha rätten att framföra mina åsikter utan att behöva bli beskylld för någonting som ingen annan politiker i något annat EU-land hade blivit beskylld för. Jan O Karlsson känner mycket väl till den debatt som i dag förs i många EU-länder. Det är en debatt som är fullt legitim. Det handlar om demokrati. Det som medborgarna, dvs. våra arbetsgivare, tycker och tänker ger utslag i valen i form av en eventuell majo- ritet. Detta kallas, Jan O Karlsson, för demokrati. Det är vad jag vill säga. Jag har inget svar på frågan om det är bra eller dåligt att importera arbetskraft och dränera andra länder på kompetent folk. Jag sade i mitt första inlägg att vi har världens mest välutbildade taxi drivers i Sverige. Då borde man kanske i första hand sätta in resurser så att de i det svenska samhället kan få lov att ge oss den kompetens som de påstås ha.