Fru talman! Helene Petersson har frågat mig hur regeringens satsning på romer ska finansieras. Såsom Helene Petersson har noterat håller regeringen fast vid den förra regeringens beslut att inrätta en delegation för romska frågor. Denna delegation ska vara nationellt pådrivande i arbetet med att förbättra romers situation i Sverige. Att hålla fast vid beslutet om att inrätta en delegation för romska frågor är en viktig markering från regeringen att det behövs fortsatta kraftansträngningar för att komma till rätta med de problem som berör många romers vardag i det svenska samhället. Jag ska se till att delegationens arbete sätts i gång så snart som möjligt. Delegationen ska givetvis finansieras, och bland annat kan vissa insatser finansieras via sakanslaget 47:1 Åtgärder för nationella minoriteter. Delegationen ska ha i uppdrag att utreda romers situation i Sverige genom att inhämta, sammanställa, analysera och redovisa erfarenheter och kunskap som finns på området. Det finns redan kvalificerat utredningsarbete och kompetens på området, men jag anser att det är angeläget att få en samlad bild av en komplex situation för att möjliggöra en positiv utveckling. Delegationen ska också lämna förslag på hur romers livsvillkor i samhället ska kunna förbättras. Vi vet också att det i många kommuner finns ett stort behov av stöd och en stark efterfrågan på kunskap för att förbättra romers situation på orten. Delegationen har därför ett väsentligt uppdrag i att främja och stödja kommunala initiativ på området samt uppmuntra kunskapsutbyte. Dessutom är andra åtgärder aktuella, och det är naturligtvis så att regeringen kommer att tillförsäkra att de åtgärder som beslutas har en finansiering. Jag har för avsikt att föra en dialog med romska representanter om de ytterligare behov som finns. Redan i början av nästa år håller jag ett samrådsmöte med representanter från de nationella minoriteternas organisationer, däribland romska organisationer. Jag kommer också att bjuda in romska företrädare till ett enskilt möte vid ett senare tillfälle under våren.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret. Frågan om de nationella minoriteterna och mänskliga rättigheter var en av KU:s stora frågor förra året. Dels presenterade regeringen sin andra nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter, dels gjorde KU självt en uppföljning om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Man tog hjälp av riksdagens utredningstjänst och forskare från bland annat Stockholms och Luleås universitet. Rapporterna utgjorde ett underlag för det seminarium som utskottet höll innan sommaruppehållet. Samstämmigt är slutsatsen från alla rapporterna samt från Europarådet och regeringens tidigare uppföljning att det behövs statliga åtgärder för att komma till rätta med de problem som romerna har i Sverige. Ombudsmannen för etnisk diskriminering säger att den diskriminerande lagstiftningen är borta i dag i Sverige, men förhållningssätt med seglivade fördomar om och negativa attityder till romer lever vidare i allra högsta grad. Rapporterna visar också att det finns mycket begränsad kunskap om romernas livsvillkor i majoritetssamhället, och kunskaper om historien och bakomliggande orsaker är mycket bristfälliga. Den tidigare regeringen har startat en mängd åtgärder för att öka kunskapen om och underlätta för den romska minoriteten. Bland annat har Ombudsmannen för etnisk diskriminering fått fortsatt uppdrag att arbeta med åtgärder för att motverka diskriminering. Forum för levande historia har fått i uppdrag att jobba med utbildningsinsatser. Skolverket har fått ett fördjupat uppdrag när det gäller de romska barnens situation i den svenska skolan. Socialstyrelsen har ett uppdrag att arbeta med frågor inom deras ansvarsområde. Bland annat har de gjort en studie om tvångsomhändertagande av romska barn. I den nationella handlingsplanen för 2006-2009 redovisade vår förra regering ett antal åtgärder för och med romer. Det gäller att motverka diskrimineringen på alla områden och skapa kunskap hos kommuner och myndigheter. Arbetet har skett i samarbete med Romska rådet, som upphör den 31 december 2006 men ska, som ministern också sade, övergå i en delegation om att utreda romers situation och stödja kommunala projekt, söka information och öka samarbete mellan kommuner och myndigheter. Uppdraget för delegationen kommer att vara slut 2009. Att ta beslut om denna delegation var ett av den avgående regeringens sista beslut. Den förra regeringen hade för avsikt att ta ett samlat grepp för att driva på utvecklingen för att förbättra situationen för den romska befolkningen. Jag är glad att höra att statsrådet kommer att fortsätta detta arbete. I vårpropositionen ökades anslaget med 1 miljon kronor för att bland annat dessa åtgärder skulle kunna genomföras. Den nya regeringen har flyttat över ytterligare 900 000 i tilläggsbudget 2 från ett annat anslag till detta område. Det är mycket glädjande. Men det finns fortfarande pengar för 2006, och vi har inte många dagar kvar av detta år. Ministern vet att ett anslag som huvudregel inte förs över till kommande år. I budgetpropositionen för 2007 ligger anslaget för åtgärder för nationella minoriteter på ungefär samma nivå som för 2006, utan de extra pengarna. Anslaget verkar ligga kvar där även för 2008 och 2009. Har ministern fått garanti för att de pengar som både den förra och den nuvarande regeringen har avsatt för att bland annat ge delegationen möjlighet att komma i gång med sitt arbete och arbeta med de saker som man har fått i uppdrag kommer att lyftas över som ett anslagssparande? Det är mycket viktigt att det finns resurser för att delegationen ska komma i gång med sitt arbete och för att de andra åtgärderna också ska kunna fortsätta.

Fru talman! Som Helene Petersson nämner kommer vi att fortsätta med alla de olika reformerna och aktiviteterna. Jag är glad att vi finner varandra på den punkten. Delegationen kommer att finansieras, som jag sade tidigare. Det är ovanligt, som du säger, att man för över pengar från det ena året till det andra. Jag kan inte här ge dig beskedet att så blir det, men jag kan ge dig beskedet: Ja, så jobbar jag. Jag jobbar för att de 700 000 som blir kvar ska flyttas över till nästa år, och jag har stora förhoppningar om att det ska bli så eftersom just romernas situation är så exceptionellt viktig för oss att följa och göra något åt. Därför hoppas jag att vi ska kunna få dispens för att faktiskt göra något som är mycket ovanligt. Å andra sidan är ju också den diskriminering och utsatthet som romerna drabbas av i vårt land väldigt ovanlig i förhållande till andra folkgrupper. Det är mitt svar. Jag jobbar på det men kan i dag inte ge något svar på det du frågar om. Som du vet är det ovanligt, men vi får se vad resultatet blir.

Herr talman! Det är just därför jag ställer denna fråga. Ekonomi och finansiering i all ära - det är ju saken och dess framgång som är det absolut viktigaste. Men jag vet också hur oerhört viktigt det är att just de här sakerna får resurser. Att delegationen kom i gång med att jobba är jätteviktigt, men det fanns också en informell grupp som arbetade tillsammans med de romska kvinnorna. Den gruppen har också funnits ett antal år och betytt väldigt mycket för dessa kvinnor. Kvinnorna började bland annat ta mer plats i Romska rådet. De fanns med i en delegation för mänskliga rättigheter. Gruppen har också varit ansvarig för seminarier där man har diskuterat utbildningens betydelse, inte bara i Stockholm utan också i Luleå, Malmö och Göteborg. Att möta de här romska kvinnorna och diskutera deras problem och möjligheter utifrån just deras sätt att se på det, deras kulturtradition, är en jättestor och viktig del. Har ministern för avsikt att låta den här gruppen arbeta vidare? Jag hoppas innerligt det. Jag tror att vi kan mötas i denna del. Jag tror inte att vi kämpar emot varandra här. Jag vill förstärka denna bit, och jag är glad att i så fall kunna jobba tillsammans med ministern för att ta de här frågorna vidare. Vid KU:s seminarium i mars i år betonade också representanter för Riksförbundet för romer i Europa och Romskt kulturcentrum vikten av det romska språket, som i sig består av 62 olika dialekter. Det är inte lätt att få rätt modersmålsundervisning eller vård för de äldre när det är stora skillnader på både hemspråk och kultur beroende på om det är svenska romer eller utomnordiska romer. Romani är ju egentligen inte något skriftspråk från början, och det är också en komplikation. Här gäller det att lägga kraft på språkstudier, ge tolkutbildning, se till att det finns läromedel, att litteratur översätts och att det finns lärare. Framför allt är det just bristen på läromedel och lärare som är ett stort problem. SVT och UR har också i sitt sändningstillstånd ett uppdrag att sända på minoritetsspråk. Romskt kulturcentrum arbetar med frågor så gott de kan men har ett jättestort behov av ett ekonomiskt stöd. Här finns alltså hur mycket som helst att göra, ministern. Men det fordras pengar, och ska regeringen leva upp till sina intentioner räcker inte det ordinarie anslaget. Ministern säger att bland annat kan vissa insatser finansieras via sakanslaget. Det gjorde mig lite nyfiken. Vad finns det för andra anslag och möjligheter att kunna använda? Och fanns det någon speciell tanke med att ungefär 14 dagar före årsskiftet flytta över pengar till ett anslag där man inte vet om man får använda dem till nästa år?

Herr talman! Det är så, som Helene Petersson säger, att delegationen är nytillsatt. Vi måste räkna ut vad den kan komma att behöva kosta. Det är också delegationen som kommer att få i ansvar att undersöka, analysera och lägga fram förslag om vad som behöver göras. Det betyder att jag måste ge delegationen chansen att faktiskt göra det också, så jag kan inte redan i dag säga exakt allt som behöver göras och exakt hur mycket det kommer att kosta. När det gäller språkvård är det däremot redan bestämt. Vi har insett att språkvård och romani chib är eftersatt. Därför har vi sett till att Institutet för språk och folkminnen har fått extra medel för att just fokusera på romani chib och den språkvården. När det gäller kvinnorna är det så att eftersom den här delegationen tillsätts kan jag i dag inte tala om huruvida just denna form, med möten med kvinnorna, kommer att fortsätta. Jag menar att det också är en sak för delegationen att ha med i samtalen om hur vi fortsätter detta arbete. Innan delegationen är tillsatt, och innan jag har lagt fram riktlinjer med ordföranden och övriga ledamöter i gruppen, vill jag inte säga för mycket, för jag vill inte låsa dem för mycket. Jag tror att detta är något som vi måste göra gemensamt. Men jag håller med dig om problembeskrivningen. Jag håller med dig om vikten av att vi gör något på detta område. Jag är övertygad om att vi kommer att jobba tillsammans i de här frågorna. Det kommer inte att vara någon kamp, utan tvärtom tror jag att det kommer att bli fråga om befruktning oss emellan när det gäller vad som behöver göras och kan göras. Det ser jag fram emot.

Herr talman! Det blir mycket diskussion om ekonomi från min sida, men jag kan inte släppa det. Varenda krona är så oerhört betydelsefull här. Man diskuterar att det är kommunerna som eftersträvar hjälp och stöd. De ska få hjälp och stöd. Jag har en liten farhåga: Kommer ministern också att bolla över kostnader på kommunerna? När man tittar på er budget nu finns det många små anslag, lite pengar, som har dragits tillbaka, inte har förlängts eller inte har lagts på. Det är anslag som främjar demokrati och anslag som främjar forskning på specialområden där också romerna är med. Jag kan tänka mig att det gäller arbetslivsforskning, för arbete är ju den diskrimineringsbit som romerna har allra svårast för i dag. Det gäller också bostäder, diskriminering där och skolutbildning. Det rör sig också om pengar som främjar bred debatt och upplysning. Tyvärr är det sådana pengar som budgetpropositionen från statsrådets regering har dragit tillbaka. Det är det som gör mig orolig här. En partikamrat till ministern sade i denna kammare för ett halvår sedan ungefär, efter ett inlägg om samhällets insatser för romer, att det också behövs en stabilitet i det ekonomiska stödet och i stödet till utbildning för romer. Jag hoppas verkligen att statsrådet vinner gehör från Finansdepartementet i det här. Det är kanske inte så lätt. Vår förra regering fick också ett positivt gensvar från romerna om delegationen. Jag vill därför än en gång säga att jag är glad att den kommer i gång. Men jobba för den här kvinnogruppen, ministern! Gör det, för det är en helt annan formdiskussion, och det finns ett helt annat behov i den gruppen. Den är inte motsatt till delegationen och hur den ska jobba, men här var de romska kvinnorna väldigt engagerade. Låt inte det engagemanget sluta, utan låt det leva vidare och jobba med det.

Herr talman! Jag är ju inte bara minister för minoritetsfrågorna. Jag är också jämställdhetsminister. Du kan känna dig övertygad, Helene, om att den aspekten, det perspektivet, också finns med i det här arbetet. Romska kvinnors situation kommer inte alls på något sätt att bli eftersatt, utan vi kommer tvärtom att jobba intensivt med den. Jag är också övertygad om att deras kraft, deras delaktighet och medverkan är viktig. Det är A och O för att komma till rätta med många andra problem som romer utsätts för, framför allt barnens situation när det gäller utbildning och så vidare. Vi kommer att ta tag i detta också, men återigen: Jag vill ge delegationen chansen att föra de samtalen med mig innan jag låser fast den vid vissa saker. Sedan är det så att jag har varit statsråd i åtta veckor, två månader. Man kan inte ha färdiga svar på allt efter så kort tid. Jag måste få återkomma till hur vi lägger upp arbetet. Det vi är överens om är att det är en viktig fråga, en angelägen målgrupp, och att man måste göra något åt detta. Det kommer vi också att göra.