Regeringens proposition med anledning av Miljömålsberedningens betänkande

Herr ålderspresident! Jytte Guteland har frågat klimat- och miljöministern när regeringens proposition med anledning av Miljömålsberedningens betänkande kommer att läggas fram till riksdagen.

Tack så mycket för interpellationen, Jytte Guteland! Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på den.

Det klimatpolitiska ramverket tjänar Sverige väl, och målet om att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045 och negativa utsläpp därefter ger långsiktiga förutsättningar för näringslivet och samhället att genomföra den omställning som krävs. De nationella etappmålen är viktiga som kontrollstationer på vägen mot nettonollutsläpp.

Sverige har drivit på för att göra EU till den globalt ledande kraften i klimatomställningen. Med EU:s skärpta klimatlagstiftning har skillnaden mellan de svenska nationella etappmålen och våra EU-åtaganden minskat. Detta var ett viktigt skäl till att Miljömålsberedningen fick i uppdrag att bland annat lämna förslag på uppdaterade svenska klimatmål till 2030 i syfte att, med bibehållen ambitionsnivå, bättre överensstämma med Sveriges klimatåtaganden inom EU.

Betänkandet lämnades den 30 oktober 2025 och skickades ut på remiss den 25 november samma år. Remissinstanserna är till största del positiva till beredningens förslag att uppdatera de svenska klimatmålen till 2030 så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU.

Betänkandet bereds nu i Regeringskansliet. Ambitionen är att återkomma till riksdagen i denna fråga under våren 2026.

Herr ålderspresident! Tack till den vikarierande miljö- och klimatministern, som jag vill hälsa välkommen till debatt här i kammaren om just miljö- och klimatpolitiken!

Det stämmer att Miljömålsberedningen lämnade sitt betänkande med förslag om de svenska klimatmålen den 30 oktober förra året. Jag ingick själv i beredningen, och när det hade gått fyra månader tyckte jag att det var dags att höra om regeringen avser att återkomma med en proposition i ärendet.

Det var ett styrkebesked att vi lyckades ena de åtta riksdagspartierna kring huvuddragen i de svenska klimatmålen till 2030. Regeringen ville även att vi i enlighet med direktivet skulle titta på en ökad harmonisering med EU-målen men behålla ambitionen för svensk klimatpolitik och även se till att det blev tydligare hur vi ska hantera kompletterande åtgärder i klimatpolitiken.

Vi lämnade förslag om att man tydligare ska fasa ut fossila bränslen och få till en ökad elektrifiering av fordonsflottan. Den senaste tiden har det dock blivit smärtsamt tydligt hur illa vi faktiskt ligger till när det gäller just elektrifieringen av fordonsflottan. Vi lämnade också en rad förslag kring hur man ska hantera kompletterande åtgärder så att det blir tydligare rent bokföringsmässigt – det ska inte råda otydlighet om vad man får göra och inte när det gäller just komplettering till reduktionen.

När det gäller klimatpolitiken är vi ju inte alltid eniga om innehållet och vilka styrmedel som ska användas, och därför var det ändå ett styrkebesked att vi lyckades komma överens om vart vi ska nå till 2030 och också innehållet och harmoniseringen i jämförelse med EU. Jag är stolt över vårt arbete och att vi lyckades komma så pass långt tillsammans och visa den enigheten.

Desto mer förvånande var det därför att se klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari uttala sig kring delar av betänkandet med en åsikt som gick tvärtemot vad Miljömålsberedningen föreslog. Vi fick ett utspel om att man bör lämna transportmålet och den ambitiösa målsättningen gällande detta. Det fanns ingenting i Miljömålsberedningen som föreslog det, utan i våra diskussioner enades vi tvärtom om att målet skulle vara kvar. Därför var det väldigt förvånande att klimatminister Romina Pourmokhtari uttryckte sig på det sättet efter att vi i åtta månader hade arbetat för att komma överens.

Jag vill därför att den vikarierande miljö- och klimatministern beskriver hur landet ligger när det gäller också den frågan. Förutom att önska att vi ska få en proposition innan regeringsskiftet som vi hoppas på i september vill jag också veta lite mer om innehållet och om den nuvarande miljöministern vill respektera Miljömålsberedningens arbete.

Herr ålderspresident! Välkommen, Johan Britz, till klimatdebatten i Sveriges riksdag!

Sverige har på en lång rad politiska områden haft blocköverskridande överenskommelser som har tjänat Sverige väldigt väl. Tyvärr har den nuvarande regeringen inte riktigt vårdat dessa överenskommelser och inte heller slutit några nya.

Jag tänkte börja med att återge det som klimatministern själv sa på pressträffen när Miljömålsberedningen lämnade över sitt betänkande: Sedan regeringen tillträdde har det spridits falska påståenden och rubriker hej vilt om påstådda avskaffade klimatmål. Detta har skapat stor oro inte minst i näringslivet. Men nu står samtliga partier bakom klimatmålen, och då hoppas jag att vi är färdiga med tramset om avskaffade klimatmål eller sänkta ambitioner, för det är inte värdigt Sverige.

Så sa alltså klimatministern när Miljömålsberedningen lämnade över sitt slutbetänkande och fångade då den oro som uppstår när man inte står upp för våra gemensamma klimatmål. Hon menade också att det var trams att prata om att bryta målen. För ett par veckor sedan, alltså en tid efter detta, sa dock klimatministern att hon och hennes parti, som också hennes vikarie här i kammaren företräder, menar att det är dags att överge ett av de mål som det nyss var väldigt viktigt att hålla fast vid.

Jag undrar därför om statsrådet kan svara på vad det är som har förändrats så kraftigt i verkligheten mellan dessa båda tidpunkter. Först var det otroligt viktigt för svenskt näringsliv att politiken stod enad bakom de här klimatmålen, och det var trams att prata om att riva upp dem. Sedan sa klimatministern att det här målet ska rivas upp.

Finns det någon faktor som statsrådet kan peka på som har förändrats mellan de här uttalandena, eller ska man se förändringen i Liberalernas och regeringens retorik som ytterligare ett steg i att anpassa sig till Sverigedemokraternas klimatpolitik?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack för välkomnandet, Jytte Guteland och Åsa Westlund!

Jag vill backa bandet lite och påminna om vad det är vi pratar om här. De svenska klimatmålen och etappmålet till 2030 sattes i och med att det klimatpolitiska ramverket antogs 2017.

Det har nu gått nästan tio år, och omvärlden har förändrats rejält. En av de viktigaste förändringarna är att EU:s klimatmål har skärpts. Eftersom de svenska etappmålen till 2030 skiljer sig från EU:s 2030-mål har ett behov uppstått av att harmonisera målen. Detta är den främsta anledningen till att Miljömålsberedningen fick i uppdrag att föreslå uppdaterade etappmål till 2030. Jag tror att vi är helt överens om att det ligger i Sveriges intresse att våra mål är väl linjerade med våra EU-åtaganden.

Jag noterar också att Miljömålsberedningen bedömt att det kan komma att behövas en översyn av Sveriges målkonstruktion för 2040 när EU-ramverket för perioden efter 2030 finns på plats. Målet för inrikes transporter till 2030 är utformat på ett sätt som innebär att andra sektorer i praktiken knappt behöver minska sina utsläpp till 2030. Det minskar omställningstrycket för dessa sektorer, vilket riskerar att leda till suboptimering där transportköpare och resenärer drabbas av högre priser än vad som annars hade varit nödvändigt. Det kan därför finnas skäl att ersätta det tidigare transportmålet med ett elektrifieringsmål för transportsektorn. Detta bereds nu i Regeringskansliet.

Herr ålderspresident! Tack till den vikarierande miljö- och klimatministern för svaret!

Jag vill börja med att återigen ställa frågan dels när vi kommer att få se en proposition, dels om den propositionen kommer att respektera Miljömålsberedningens förslag och gemensamma åsikter kring de svenska klimatmålen. Jag uppfattade både i det här inlägget och utifrån vad den tidigare klimat- och miljöministern sa att så inte är fallet vad gäller ett av målen, nämligen transportmålet.

Jag uppfattar att regeringen går på tvärs med vad Miljömålsberedningen har sagt och vänder sig 180 grader från det man kom överens om, men jag är glad om jag får ett tydliggörande. Jag uppfattade svaret från den vikarierande klimat- och miljöministern som att vi kan förvänta oss att transportmålet kommer att få stryka på foten. Var det så jag skulle uppfatta svaret? Jag måste då tala också om sakfrågan och om demokratin.

Situationen har varit väldigt svår när det gäller beredningar och att komma överens över blockgränser i svensk politik de senaste åren. Flera beredningar har havererat. Den här gången ansträngde sig riksdagens åtta partier för att komma överens. Vi arbetade konstruktivt och hade en god dialog mellan riksdagens alla partier. Det är därför mycket förvånande att klimatministern och nu också den vikarierande miljö- och klimatministern väljer att gå på tvärs med vad de åtta partierna kom överens om. Det visar på en häpnadsväckande arrogans – dessutom från ett parti med litet stöd hos svenska folket.

Vad är det som ligger bakom denna kovändning? Det kan inte vara politiken. Det är ju ganska dålig politik som presenteras. Man lägger upp någonting som är styrande för transportsektorn, som behöver minska sina utsläpp, på ett sätt som gör att det blir otydligt. Ena dagen ska de minska utsläppen – andra dagen ska de inte göra det. Det är precis den typen av vinglighet som de olika industrierna i Sverige betackar sig för. De vill ha tydlighet. Det är alltså dålig politik som ministern föreslår.

Dessutom är det odemokratiskt att först tillsätta en beredning, be partierna arbeta hårt tillsammans och låta alla åtta göra sitt jobb och sedan – trots att alla i beredningen för en gångs skull kom överens – göra tvärtom. Det är otroligt arrogant och respektlöst mot demokratin.

Jag går över till sakfrågorna. Den svenska regeringen har fått kritik de senaste åren, med rätta, för att vara vinglig i klimatpolitiken. Ena dagen ska man sänka reduktionsplikten – andra dagen ska man höja den igen, när man förstår att det inte fungerade. Ena dagen tycker man att klimatmålen är viktiga – nästa dag vill man stryka dem. Det är hejsan hoppsan varje dag.

Svenska industrier upprepar att de inte längre förstår vad svensk klimatpolitik handlar om. Jag vill att vi i dag får tydligt redogjort för om den vikarierande klimatministern avser att bryta mot Miljömålsberedningens förslag avseende de svenska klimatmålen.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Klimatministern har själv sagt att enigheten runt klimatmålen är väldigt viktig för vårt näringsliv och för att företagen ska våga investera i vårt land. Jag frågade vad som har hänt sedan Liberalerna kom överens med sex andra partier i Miljömålsberedningen som föranleder att man slår undan benen för den säkerhet och trygghet näringslivet behöver genom att säga att det här målet ska rivas upp och förändras. Jag fick inget tydligt svar på vad som har ändrats i verkligheten.

Jag kan säga vad som har ändrats politiskt. I Miljömålsberedningen var det ett parti som föreslog det som regeringen nu säger sig bereda i Regeringskansliet, och det var Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna har också sagt att de backar från det här. Sedan gick Liberalerna ut och sa detsamma.

Det är tydligt för alla utomstående vad som händer, nämligen att Sverigedemokraterna får diktera även Sveriges klimatpolitik. Det är alltså ett parti som här i vår kammare ofta har ifrågasatt behovet av att ens ha klimatpolitik i Sverige. Det är de som håller i taktpinnen.

Jag ger gärna statsrådet en möjlighet till att förklara vad som annars har förändrats från det att klimatministern sa att det var viktigt att hålla fast vid enigheten runt klimatmålen till att regeringen nu förbereder att riva upp dem. Säg inte att målen har blivit orealistiska utan att erkänna att det i så fall beror på regeringens politik, för den har medvetet fört Sverige längre ifrån målen!

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tackar för den här viktiga diskussionen. Jag tror att vi är helt överens om att de svenska klimatmålen är och ska vara ambitiösa men också att de inte nås med lätthet. Många av de lågt hängande frukterna är redan plockade. Sverige har redan ett i stort sett fossilfritt elsystem – något som många andra länder bara kan drömma om.

Regeringen arbetar förstås kontinuerligt med att analysera och förbättra styrmedel som kan minska utsläppen på ett sätt som stärker konkurrenskraften och den sociala acceptansen. Vi kan också påminna oss om att vi har lägst utsläpp per capita i EU. Vi kan påminna oss om att vi har hälften av utsläppen per capita jämfört med Kina. Det är ett land som något understatementaktigt kan sägas vara något större än vårt land. Vi har en tredjedel av utsläppen per capita jämfört med USA, mellan tummen och pekfingret.

Under den här mandatperioden har vi gjort åtskilliga insatser som underlättar omställningen och elektrifieringen, för det är där nyckeln ligger. Det finns bara ett sätt att klara av klimatomställningen såväl i vårt land, på vår kontinent, i vår union, som globalt, och det är elektrifiering – elektrifiering som bygger på fossilfri energi, till exempel kärnkraft. Det vore klädsamt om Jytte Guteland kunde beskriva hur Socialdemokraterna ser på kärnkraften framöver.

Regeringen har gjort satsningar på laddinfrastruktur som aldrig tidigare. Utbyggnadstakten per år har mer än fördubblats jämfört med tidigare mandatperiod. Dessutom satsar vi stort på att den tunga trafiken ska kunna ställa om i snabbare takt, med bland annat rekordstora stöd till elektriska lastbilar, bussar och arbetsmaskiner. Vi löser klimatutmaningen genom elektrifiering här och på annan plats med fossilfri energi och el. Det skulle vara intressant att höra Jytte Guteland lägga ut texten, lite grann i alla fall, om Socialdemokraternas syn på kärnkraften.

Herr ålderspresident! Till att börja med hade jag förväntat mig och hoppats på ett svar från vikarierande miljö- och klimatministern om den fråga som jag har ställt. Jag hade velat få svar på frågan om exakt tidpunkt för när vi kan få en proposition men också om innehållet. Att följa den tidigare klimatministerns utspel om transportmålet har gjort mig både förvånad och irriterad, då det gick på tvärs mot Miljömålsberedningen.

Åsa Westlund tog upp att ett parti reserverade sig på den här punkten, och det stämmer att Sverigedemokraterna gjorde det. Klimat- och miljöministern var vid den tiden väldigt tydlig med att målen skulle gälla. Hon är för övrigt föräldraledig nu; hon har inte avgått. Vid presskonferensen när vi lämnade över betänkandet sa klimatministern till och med att hon var stolt över den breda uppslutningen bakom de svenska klimatmålen.

Jag vill upprepa vad Åsa Westlund för fram i debatten: Vad är det som har förändrats? Jag ställer frågan öppet nu i mitt slutanförande för att låta den vikarierande klimatministern ta med sig den. Det enda som vi från oppositionens sida kan se är att Liberalerna har satt sig i knät på Sverigedemokraterna och valt att göra som Sverigedemokraterna säger.

Herr ålderspresident! Låt mig fatta mig kort. Jag har i dag meddelat att ambitionen är att det ska komma en proposition under våren 2026. Jag har också varit tydlig med varför det kan finnas skäl att ersätta det tidigare transportmålet med ett elektrifieringsmål för transportsektorn och att frågan bereds i Regeringskansliet. Och precis som alltid annars när vi ägnar oss åt lagstiftning kommer regeringen i vanlig ordning att återkomma i frågan till kammaren.

Jag noterade också att jag inte fick något svar på min fråga om Socialdemokraternas syn på kärnkraften. Utan fossilfri el i stora mängder och utan kärnkraft har man ingen klimatpolitik.

Vi stannar där och fortsätter diskussionen vid ett senare tillfälle, vilket jag ser fram emot.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.