Regeringens näringspolitik

Fru talman! har frågat mig hur jag ser på att regeringen anser sig regelmässigt använda effektutvärderingar av näringspolitiken när Riksrevisionen samtidigt slår fast att så inte är fallet. Vidare har Lars Hjälmered frågat mig om jag kan garantera att de skattepengar som används till stöd till företag används effektivt samt om jag avser att vidta några åtgärder för att regeringen ska få koll på vilka näringspolitiska förslag som har effekt och inte.

Fru talman! Till att börja med välkomnar regeringen Riksrevisionens granskningsrapport som utgör ett viktigt kunskapsunderlag när det gäller effektutvärderingar av näringspolitiken. Regeringen kommer i en skrivelse under våren att utveckla sin bedömning av rapportens slutsatser och rekommendationer samt redovisa vilka eventuella åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av rapporten.

I budgetpropositionen för 2020 tog regeringen upp sin avsikt att fortsätta arbeta för att förbättra förutsättningarna för utvärderingar, vilket också har gjorts. Genom budgetpropositionen för 2021 tillfördes till exempel Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser - Tillväxtanalys - 2 miljoner kronor 2021 och beräknas tillföras 3 miljoner kronor 2022 samt 4 miljoner kronor 2023. Medlen ska användas till att genomföra fler effektutvärderingar, men även bidra till Tillväxtanalys långsiktiga mål att utveckla en heltäckande databas som stöd för utvärdering av offentliga insatser inom tillväxtpolitiken.

Riksrevisionens granskning täcker perioden 2015-2018. Sedan dess har regeringen växlat upp sina ansträngningar inom området effektutvärderingar i syfte att öka träffsäkerheten av de näringspolitiska stöden. Regeringen har under senare år också arbetat med att utveckla resultatredovisningen inom utgiftsområde 24 Näringsliv för att åstadkomma en tydligare koppling mellan näringspolitikens mål och de insatser som görs.

Fru talman! Ganska nyligen kom en rapport från Riksrevisionen. Man hade granskat näringspolitiken och detta med effektutvärderingar. Lite förenklat sa Riksrevisionen att man inte med hundra procents säkerhet kan säga om näringspolitiken är riktigt effektiv. Detta tycker jag manar till eftertanke kring hur vi använder skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt.

Fru talman! Låt mig börja i en annan ände. Näringspolitiken handlar om att människor ska kunna ha ett jobb att gå till, att det skapas nya företag och att företag omdanas och utvecklas. Den handlar om att via näringslivet, när hjulen snurrar, kunna säkra välfärdens finansiering. Inte minst i denna pågående coronapandemi har vi kunnat se vilket slag det kan ge när tusentals, till och med tiotusentals, människor nästan på dagen sägs upp på hotell, på restauranger, i butiker och hos många andra viktiga arbetsgivare.

Näringspolitiken, som kan vara både nationell och lokal, är alltså utomordentligt viktig för att underlätta, stödja och hjälpa landets företagare. Då menar jag inte bara nu i krisen utan i stort och generellt. Det är naturligtvis helt rimligt att vi tar ordentligt med skattepengar och använder dem till områden som forskning, till exempel demonstration av ny teknik, så att man kan samverka.

Fru talman! Till exempel i min egen hemstad Göteborg har det länge skett stora satsningar på fordonsforskning för att stegvis utveckla ny teknik, inte minst inom områden som elektrifiering, hybridisering och liknande, och för att minska miljöutsläppen men också naturligtvis, för att tala klartext, för att kunna säkra jobben ute på Hisingen på AB Volvo och på Volvo Personvagnar.

Vi kan se i forskningspropositioner över tid från både röda och blå regeringar och brett i näringspolitiken med årliga beslut att det sammantaget läggs tiotals miljarder kronor, beroende på hur man räknar, i olika former av stöd till företag och företagare. Då är det viktigt att dessa pengar används på ett kostnadseffektivt sätt.

Rapporten från Riksrevisionen är inte den första kritiken eller synpunkten som har kommit. Redan för fyra eller fem år sedan kom den så kallade Entreprenörskapsutredningen med ett antal förslag om hur man bättre kunde följa upp och utvärdera näringspolitiken. Ibrahim Baylans företrädare lät olyckligtvis dessa förslag ligga på skrivbordet utan att gå vidare med dem.

År 2017, tror jag, kom Riksrevisionen med kritik. Det föranledde riksdagen att fatta beslut om att ge ett uppdrag, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen med inriktning på att följa upp och effektutvärdera näringspolitiken och företagsstöden.

I en budgetproposition häromåret valde näringsministern att ange att detta var fullgjort, alltså att man hade gjort allt i enlighet med kravet och önskemålet från riksdagen om att bättre följa upp att det hushållas med skattebetalarnas pengar. Nu har kritiken kommit.

Fru talman! Min första fråga är: Hur ser Ibrahim Baylan på denna kedja, där man har ansett att man har gjort vad man kan och vad man ska men där det sedan kommer förnyad kritik?

Slutligen var en av mina huvudfrågor till näringsministern: Kan han på heder och samvete garantera att skattebetalarnas pengar används på ett kostnadseffektivt sätt? Jag noterar att han inte svarar på den frågan i sitt svar. Det tycker jag tarvar ett svar.

Fru talman! Som jag påpekar i mitt svar handlar denna rapport om effektutvärdering 2015-2018, och det är några år sedan. Därefter har det vidtagits ett antal åtgärder, och jag har redogjort för några av dem.

Lars Hjälmered säger att det i rapporten sägs att man inte med hundra procents säkerhet kan säga något om effekterna. Jag är hemskt ledsen, Lars Hjälmered, men om det är hundra procents säkerhet som du är ute efter kommer du nog aldrig att kunna få någonting gjort. Det finns nämligen nästan ingenting som är hundra procent säkert, och definitivt inte när vi pratar om ett så komplext område som just näringspolitiken och dess effekter.

Vi ska naturligtvis göra vårt yttersta för att fortsätta utveckla verktyg. Det är mot denna bakgrund, för att utveckla dessa metoder och kunna följa upp detta, som vi skjuter till ytterligare resurser till Tillväxtanalys. Anledningen till att jag säger det är att det är precis som Lars Hjälmered säger. Innovationspolitiken och tillväxtpolitiken är en sak. Men om han ställer en fråga till ett företag skulle de lika gärna kunna säga att det är infrastrukturpolitiken, bostadspolitiken och utbildningspolitiken samt forskning och utveckling, som Lars Hjälmered pratar om, som är väldigt centrala för hur ett företag kan etablera sig och växa.

Jag tror, fru talman, att för de allra flesta som tittar på den här debatten framstår det som lite diffust vad det är vi diskuterar. Vad är det egentligen vi resonerar kring? Låt mig ta ett exempel som jag själv varit involverad i från allra första början på vad som kan vara näringspolitik.

År 2015 eller 2016 träffade jag en företrädare för ett bolag som sedermera har etablerat sig men som då var helt nytt. Det var en startup. Jag hade för övrigt förmånen att få prata med denne man igen i morse. Jag talar om Peter Carlsson, vd:n för Northvolt. Vi diskuterade just näringspolitik och vad vi kan göra för att bolaget ska kunna utvecklas ytterligare. Men då, för fem år sedan, var det inget bolag. Det var en entreprenör med en övertygelse och en idé, och idén handlade om att starta batteriproduktion i Europa och göra det på ett sätt som ingen annan lyckats göra det på, med de renaste batterierna och en heltäckande värdekedja. För det ville man ha ett visst stöd, i det fallet för att kunna göra en förstudie. Det fick man. Närmare bestämt fick man 45 miljoner från Energimyndigheten för att kunna fullfölja detta.

Kunde vi då vara säkra på att det skulle bli något? Nej, självklart inte. Men vi gick in med det stödet därför att det låg i tiden och dessutom var något nödvändigt. Vi kunde redan då se framför oss en storskalig elektrifiering av våra samhällen. Då blir batterier, gärna så rena batterier som möjligt, väldigt viktiga.

Dessa 45 miljoner som vi gick in med för att stödja det här bolaget handlade inte bara om pengar. Det faktum att bolaget kunde få stöd från det offentliga kunde också vara en signal till andra entreprenörer men också finansiärer att det här var något seriöst.

I morse när jag pratade med vd:n för Northvolt berättade han att de i dag har 1 100 anställda och planerar att åtminstone fördubbla, kanske tredubbla, det antalet de kommande åren. De investerar tiotals miljarder och har väldigt många kunder i den europeiska fordonsindustrin.

Då är frågan, om vi nu pratar om effektutvärderingar: Hade Northvolt blivit av utan detta stöd? Ja, det är mycket möjligt, för Peter Carlsson är en driven entreprenör som tillsammans med sina medarbetare har drivit på detta. Hade det blivit av i Sverige? Det är inte alls säkert, för det är många andra europeiska länder som också stöder den här typen av utveckling.

Fru talman! Det kan låta lite diffust när man pratar om näringspolitik eller utvärderingar. Men i grund och botten handlar det om att vi gör insatser som är långt ifrån hundra procent säkra men som när de lyckas ger tusentals och åter tusentals jobb och exportintäkter till vårt land.

Fru talman! Vi är många som omhuldar möjligheterna med Northvolt och har varit engagerade. Jag har ett par vänner som jobbar där, ska jag säga.

Problemet i det här fallet, fru talman, är att näringsministern inte riktigt har koll på om de pengar som ges som stöd till bland annat Northvolt är effektiva eller inte. Det finns liksom inte processer för att följa upp och utvärdera. Jag gläds åt Northvolts framgång, och jag gläds åt andra företags framgångar. Men den här diskussionen och den kritik som Riksrevisionen har riktat mot regeringen handlar om att regeringen inte riktigt har processer för att följa upp och se om man så att säga får pang för pengarna. Vi pratar ju om miljardbelopp som avsätts på olika sätt.

Jag tycker, fru talman, att det är klokt av regeringen att avsätta mer pengar till Tillväxtanalys för att den myndigheten ska kunna jobba mer med uppföljning och utvärdering av näringspolitiken. Det är ett bra initiativ. Men man kan, om man tar kritiken på allvar, också konstatera att vad Riksrevisionen säger är att man inte i alla lägen kan se om pengar från ett antal finansiärer har gett effekt eller inte. Om man inte hade gett pengar, hade det gett samma effekter i termer av nya jobb och nya företag? Eller var det just den här insatsen som gjorde att man boostade och utvecklade näringslivet?

Jag ska inte kalla det ett lotteri, men Ibrahim Baylan har helt rätt i att man ibland inte vet vilken innovation det är som flyger och inte. Så är det ju, men det menar jag att man kan ta höjd för i den här typen av uppföljning och utvärdering. Och det är egentligen inte det som är kärnan i detta, utan kärnan är att det genom riksdagsbeslut på förslag av regeringen avsätts miljardbelopp varje år till forskning, innovation, demonstration, utveckling, samverkan och initiativ och att det brister i effektivitet i detta eller åtminstone väcks frågor kring det.

Jag tycker att det är ganska anständigt att kunna se skattebetalarna och invånarna i ögonen och säga att vi kan garantera att vi gör vad vi kan och har system, processer och beslut på plats så att det sker på ett effektivt sätt. Jag hoppas att regeringen tar kritiken på största allvar.

Jag kan också tycka att det är problematiskt att riksdagen har fattat ett beslut om ett tillkännagivande, en uppmaning, och regeringen anser att man har fullgjort detta men vi kan konstatera att det kommer förnyad kritik.

Jag undrar om Ibrahim Baylan kan stå här i dag och garantera att han har gjort vad som krävs för att pengarna ska användas på ett effektivt sätt. Jag kan konstatera, fru talman, att statsrådet inte svarar på den frågan i det svar han lämnar.

Näringsministern säger vidare att vi aldrig hundraprocentigt kan garantera att varenda krona hamnar rätt i detta. Nej, det tror jag att de flesta människor förstår. Men det jag frågade var om näringsministern kan garantera att de skattepengar som används till stöd till företag används effektivt. Det var det som var huvudfrågan. Kan näringsministern garantera att så är fallet?

Fru talman! Nu blev det en animerad diskussion om något jag tror att vi i grund och botten är överens om - att vi alltid ska göra vårt yttersta för att använda skattebetalarnas pengar så effektivt det bara går men också utveckla metoder för att kunna följa upp detta så effektivt det bara går. Det är mot den bakgrunden regeringen skjuter till ytterligare resurser för att utveckla metoder och så att det finns förutsättningar att följa upp.

Men med detta sagt och med förlov sagt, fru talman, är det lite naivt att tro att man inte kan göra något förrän man är helt och hundraprocentigt säker. Då blir det inte särskilt mycket gjort när det handlar om innovationspolitik, forskningspolitik med mera eller för den delen näringspolitik. Det är ju så, fru talman, att om man bara satsar på det som är helt givet, då blir det ofta att man satsar på det som redan finns. För oss i Sverige, ett land som väldigt mycket lever på sin konkurrenskraft eftersom det är ett utrikeshandelsberoende land, är vår innovationskraft, vår forskning och vår infrastruktur oerhört viktiga. Då måste vi också vara beredda att satsa på innovationer. Innovationer är per definition något som inte finns i dag. Man innoverar för att hitta nya lösningar och produkter.

Fru talman! Jag måste säga att mycket av det som är regeringens innovations- och näringspolitik i dag är inriktat på digitalisering och omställning, såväl för klimatet som för människor. Vi kan ju se att det här bär frukt. Vi ser just nu enorma investeringar i vårt näringsliv, ibland helt och hållet inom näringslivet och ibland tillsammans med det offentliga - lokalt, som Lars Hjälmered påpekar, men ibland också nationellt.

Ta till exempel den norra landsänden, som jag känner väldigt väl, där det i dag investeras miljarder efter miljarder och är en helt annan anda än det var för bara 15 år sedan, när utflyttningslassen gick ganska tätt därför att det inte fanns tillräckligt med jobb. I dag är det precis tvärtom. Nu har vi arbetskraftsbrist i stora delar av norra Sverige. Vi har den lägsta arbetslösheten i norra delen av Sverige. Varför? Ja, det beror väldigt mycket på de etableringar vi pratar om. Vi pratar om Northvolt, men det handlar också om LKAB, om Hybrit, om SSAB och så vidare.

Är det då en slump? Hade det blivit så även utan näringspolitiken? Ja, i vissa fall är det säkert så. Det är omöjligt att säga. Men vi lever i en väldigt konkurrensutsatt värld. Vi har ett stort antal länder - inte minst våra närmaste grannländer som Danmark, Tyskland, Nederländerna med flera - som gör ganska stora insatser för att locka till sig investeringar. Jag är tämligen säker på att om man inte är på, om man inte är aktiv och ser till att ha ett väldigt tätt samarbete, då riskerar man att tappa investeringar som i likhet med Northvolt börjar med en idé men nu handlar om investeringar på tiotals miljarder och tusentals anställda människor både i Västerås och i norra delen av Sverige, i Skellefteå.

Fru talman! Naturligtvis bör vi göra vårt yttersta för att förbättra våra metoder. Det är därför vi skjuter till extra resurser. Naturligtvis tar vi till oss de granskningsrapporter som görs. Vi går igenom dem ordentligt och kommer i laga ordning att återkomma till riksdagen med en skrivelse, som man bör göra. Så är det alltid, fru talman, både när det görs tillkännagivanden och när vi får den här typen av granskningsrapporter.

Hur är då effekten av denna näringspolitik? Jag ska alldeles strax återkomma till det, fru talman. Det kan ibland låta som politiskt käbbel när man diskuterar något som låter diffust. Men det finns också konkreta resultat, och jag kommer alldeles strax att återkomma till hur de ser ut - särskilt i jämförelse med många andra länder.

Fru talman! Vi ser ett behov framöver av att bidra till att utveckla näringslivet. Det finns behov av många nya jobb efter coronapandemin. Det finns också ett behov av att fortsätta att utveckla viktiga samhällssektorer, inte minst breda industriella sektorer.

Jag håller med om mycket av det näringsministern lyfte fram om att det sker mycket positivt. Huvudpoängen jag försöker att göra i denna debatt är dock att man från regeringens sida ska veta vad man håller på med och att de insatser man föreslår verkligen kan ge effekt.

Det kan tyckas småaktigt, men jag väljer att lyfta fram den rätt allvarliga kritik som Riksrevisionen kommer med när man pekar på att det inte har funnits strukturer för att kunna visa att många av de näringspolitiska instrumenten verkligen ger effekt. När det gäller de så kallade samverkansprogrammen har Riksrevisionen pekat på att det är dålig dokumentation i Regeringskansliet och att det i efterhand är svårt att följa upp vilka beslut som har fattats och vad som var syftet med en del av dessa innovationssatsningar. Det är viktigt för att man i efterhand ska kunna se om det politiska syftet uppfylldes eller inte.

Vi kan också göra en jämförelse med arbetsmarknaden, fru talman. Där finns IFAU, som tittar på utvärderingar - i normalfallet effektutvärderingar - av arbetsmarknaden. Det är inte alltid enkelt, men det görs för att titta på olika typer av politiska initiativ för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Jag tycker att det finns ett stort utrymme för - och en stor önskan - att göra detta också inom den breda näringspolitiken, där man generellt måste bli duktigare på att följa upp för att se att vi hushållar med skattebetalarnas pengar och använder dem på ett bättre sätt än i dag.

Detta, fru talman, står inte i motsats till att man ger uttryck för politiska visioner, har en önskan att det görs satsningar eller gläds åt att det går bra för industrier i dagsläget. Det handlar dock om att se till att man verkligen vet vad det är för förslag man lägger fram.

Fru talman! Så är det. Dock ska jag säga till Lars Hjälmered att jag tyvärr tror att detta arbete aldrig kommer att bli färdigt. Man behöver hela tiden - kontinuerligt - utveckla sina metoder. Verkligheten förändras, och vi får också tillgång till ny teknik som kan användas. AI är ett exempel på detta - vi vet att AI i kombination med mer data ger helt andra insikter än vad tidigare metoder har gjort. Det är mot denna bakgrund regeringen nu skjuter till ytterligare resurser för att förbättra våra metoder.

Fru talman! När jag hör Lars Hjälmered förstår jag varför Moderaterna tillsammans med KD och SD skär ned på näringspolitiken, för det gör de ju i sina budgetalternativ - nivåerna är lite olika, men de skär ned. Jag skulle säga att detta är ganska farligt för ett land som är så konkurrensutsatt som Sverige är.

Lars Hjälmered framför kritik mot samverkansprogrammen. De är oerhört populära bland näringslivsföreträdare, för vi jobbar tillsammans för att göra bra saker för vårt land. Vi utvecklar nya metoder och utvecklar ibland policyer och annat. Detta tror jag är A och O för den svenska modellen.

Fru talman! Det här blir lätt diffust. Hur ser då effekterna ut av denna näringspolitik? Ja, det är lätt att säga att det är bra eller dåligt, beroende på om man är regering eller opposition. Men hur ser det ut när andra gör bedömningen av den svenska näringspolitiken?

Världsbanken gör en bedömning varje år. I Världsbankens index Ease of Doing Business, där man kollar affärs- och näringslivsklimatet, kom Sverige tia av 190 länder.

När World Economic Forum gjorde sin Global Competitiveness Report för att kolla konkurrenskraften kom Sverige åtta av 140 länder.

När välkända Forbes gjorde bedömningen Best Countries for Business kom Sverige tvåa av 161 länder.

EU-kommissionen, fru talman, går varje år igenom innovationskraften i alla medlemsländer. Sverige kom etta av EU:s medlemsländer.

Detta innebär inte att vi är nöjda, utan vi måste fortsätta att jobba. Men vi har inget att skämmas för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.