Regeringens ekonomiska politik

Fru talman! Dennis Dioukarev har frågat mig om det finns några utgiftsminskningar som regeringen är beredd att genomföra för att prioritera medel till välfärdens kärnverksamhet och om det finns någon skatt som regeringen inte är beredd att höja.

För det första vill jag poängtera att regeringen har lagt om kursen för svensk politik. Under mandatperioden 2014-2018 genomförde regeringen satsningar på vård, skola och omsorg som uppgick till över 35 miljarder kronor. Regeringen har fortsatt med kraftfulla förstärkningar även under innevarande mandatperiod. När Sverige drabbades av coronapandemin var det 100 000 fler som arbetade inom välfärden, och i budgetpropositionen för 2021 tillförde regeringen över 30 miljarder kronor till kommunsektorn. Välfärden behöver dock stärkas ytterligare; det har inte minst pandemin satt i blixtbelysning.

Dennis Dioukarev lyfter fram att regeringen genomfört skattehöjningar på miljöområdet. Det framgår dock inte av Dennis Dioukarevs fråga att skattehöjningarna är en del av en kraftfull grön skatteväxling där höjda miljöskatter växlas mot sänkt skatt på jobb och företagande. Skattesänkningar som ingår i växlingen är till exempel sänkt inkomstskatt för personer i vissa glest befolkade områden och skattereduktion för förvärvsinkomster med tyngdpunkt på låga och medelhöga inkomster.

Ekonomiska styrmedel är ett sätt att ställa om samhället i miljövänlig riktning och bidra till att fler kan göra klimatsmarta val i sin vardag. Sverige ska gå före och visa att en fossilfri värld är möjlig och går att förena med en hög levnadsstandard.

Budgetprocessen pågår för närvarande i Regeringskansliet. De prioriteringar som regeringen och dess samarbetspartier gör för de kommande åren kommer att framgå av budgetpropositionen för 2022, som överlämnas till riksdagen i september.

Regeringen bedriver en ansvarsfull finanspolitik. Ett tydligt bevis på detta är att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld var låg före pandemin och att den efter pandemin beräknas vara lägre i Sverige än vad den var för flertalet länder inom Europeiska unionen före pandemin.

Regeringen är självklart beredd att vid behov genomföra utgiftsminskningar såväl som utgiftsökningar och skattesänkningar såväl som skattehöjningar. Det finns dock ett flertal skatter som regeringen inte har för avsikt att höja eller återinföra - fastighetsskatten är ett sådant exempel.

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Regeringen har den senaste tiden aviserat ett antal skattehöjningar på sparande och investeringar. Man tänker höja skatten på entreprenörskap, och man tänker införa en ny pensionärsskatt i form av skatt på pensionssparande.

Denna nya pensionärsskatt, allvaret i den reformen och vilken effekt detta kommer att få för framtida pensionärer förtjänar en alldeles egen diskussion. Initialt hade jag tänkt att denna interpellation skulle handla om just skattehöjningar på sparande och investeringar, men sedan slog det mig att det nog inte är detta som folk ute i stugorna faktiskt vill ha svar på.

Jag och finansministern kan prata om kapitalskatter hit och dit och om lämpliga nivåer för detta, och vi kan ha våra meningsskiljaktigheter. Jag tror dock att det är en annan fråga som behöver ställas. Jag tror att grundfrågan som folk vill ha svar på är varför pengarna inte räcker till. Varför måste ständigt nya skatter införas och befintliga skatter höjas? Det rör sig om elektronikskatt, en ny pensionärsskatt, plastpåseskatt, skatt på el, en planerad skatt på kläder och skor och så vidare.

Finansministern pratar om skatteväxling och om sänkta skatter på jobb med tyngdpunkt på låga och medelhöga inkomster. Detta är naturligtvis positivt. Det låter också misstänkt likt det som Sverigedemokraterna har presenterat i budgetmotion efter budgetmotion, även om jag inte är insatt i detalj i regeringens förslag, så det är möjligt att vi har samsyn där. Men allting annat då - alla övriga skattehöjningar?

Utöver de skattepålagor som jag räknat upp har Sverige redan en kapitalbeskattning som ligger en bit över OECD-snittet, men den ska alltså höjas ännu mer om Socialdemokraterna får bestämma. Man ska införa en ny pensionärsskatt, och man har redan höjt skatten på sparande två gånger. Allt detta sker när Sverige redan har världens fjärde högsta skattetryck. Om höga skatter hade löst alla världens problem hade Sverige inte haft några problem till att börja med.

Jag tror att finansministern förstår vart jag vill komma. Vi kan tycka olika om de här sakerna och om skattepolitiken. Man kan tycka att allt detta är bra. Man får tycka att elektronikskatten, som gjorde julklapparna en tusenlapp dyrare för alla barnfamiljer, är bra - det är upp till Socialdemokraterna. Jag tror dock att frågan på allas läppar i detta sammanhang är: Hur kan vi ha ett otillräckligt skatteuttag när Sverige har ett av världens högsta skattetryck?

Jag tycker faktiskt att det är provocerande att det finns en diskrepans mellan hur mycket folk betalar i skatt och vad folk får tillbaka. Varför har vi ett underfinansierat rättsväsen? Varför har inte våra poliser högre lön? Varför har den svenska hemlösheten ökat snabbast i Norden? Varför har vi pensionärer som plockar pantburkar? Varför har vi rekordlånga köer till bup? Varför har vi så långa sjukvårdsköer att människor dör i väntan på operation? Det saknas pengar till välfärden, men när EU-länder med svag budgetdisciplin behöver 150 miljarder kronor lägger regeringen plånboken på bordet direkt.

Det här är frågorna som alla vill ha svar på, och det är inte en fråga om höger eller vänster, fru talman. Det här handlar inte om skattesänkningar mot skattehöjningar, utan det handlar om vad man betalar till staten och vad man får tillbaka. Just nu får man flest fattigpensionärer i Europa, Europas tredje lägsta polistäthet och flest dödsskjutningar i Europa till priset av världens fjärde högsta skattetryck. Det är vad den här debatten handlar om.

Fru talman! Jag står ju här i egenskap av finansminister. Flera av de förslag som Dennis Dioukarev hänvisar till är ju förslag som en arbetsgrupp i det socialdemokratiska partiet har lämnat i en underlagsrapport till den socialdemokratiska partistyrelsen och har ingenting att göra med de förslag som regeringen har lagt fram hittills - bara så att vi har ordning och reda på fakta.

De skatter som Dennis Dioukarev tar upp, som plastpåseskatt, skatten på kläder och skor och kemikalieskatten, är en del av den gröna skatteväxlingen. Detta handlar alltså inte om skattehöjningar som går till att finansiera de visserligen stora behov som finns i välfärden, utan dessa skatteintäkter har gått direkt till att sänka andra skatter. Det är framför allt förvärvsinkomstskatten som har sänkts för barnfamiljer - extra mycket för dem som bor i glesbygd.

Dennis Dioukarev tycker att det är bekymmersamt att vår kapitalskatt inte ligger på OECD-snittet eller, skulle jag gissa, under detta. Men om man ska ha skatter enligt OECD-snitt får man också ha en välfärd enligt OECD-snitt.

Vad är det vi får i Sverige som man inte har i ett genomsnittligt europeiskt land? Låt mig börja med att nämna det mest uppenbara: äldreomsorgen. Väldigt många länder har inte en gemensamt finansierad äldreomsorg och hemtjänst på det sätt som vi har i Sverige. Detta är ett område som kommer att kräva stor finansiering under de kommande åren i takt med att 40-talisterna, som har jobbat och slitit ett helt långt yrkesliv, kommer upp i 80-årsåldern. Det handlar om stora årskullar, och de har naturligtvis rätt till en trygg ålderdom.

Vi har också en föräldraförsäkring som är betydligt bättre än i många andra länder och ett studiefinansieringssystem som är betydligt mer generöst. Dessutom är barnbidragen på en bättre nivå än i många andra länder.

Vad gäller pensionärer har vi ett långsiktigt hållbart pensionssystem på ett sätt som många andra länder inte har. Med detta sagt levererar det alldeles för låga pensioner. Det är precis därför som de som har slitit ett helt långt yrkesliv men ändå har en låg pension nu i september äntligen kommer att kunna få ett pensionstillägg utöver de andra förbättringar som har gjorts, som höjda bostadsbidrag och förbättrad garantipension.

Regeringen har visat på stora ambitioner att förbättra våra pensionärers ekonomi, och jag ser framför mig att vi socialdemokrater kommer att fortsätta att arbeta med detta.

Fru talman! Min uppfattning är att Magdalena Andersson också som finansminister representerar det socialdemokratiska partiet och därmed bör kunna kommentera socialdemokratiska förslag, eller har jag fel? Om jag inte missminner mig har både finansministern och Stefan Löfven redan kommenterat förslagen från arbetsgruppen i medierna. Jag förstår inte problemet och varför man inte skulle kunna kommentera det också i denna kammare.

Sedan handlade inte min fråga om skatteväxlingen. Hade jag velat tala om skatteväxlingen hade jag ställt en interpellation om det. Jag har tagit upp ett antal olika skatter. Jag har tagit upp kapitalskatten, som enligt en färsk rapport från Timbro ligger på plats nummer fem inom OECD. Det är vad jag har ställt min fråga om. Min fråga handlar primärt om det svenska skattetrycket och inte om den gröna skatteväxlingen.

Sedan får finansministern det att låta som att det inte är Socialdemokraterna som har styrt det här landet under 53 av de senaste 70 åren. Detta faktum går inte att komma runt hur man än vrider och vänder på det. Vad man än tycker om det nutida Sverige är dagens Sverige en produkt av socialdemokratisk politik. Det är detta som min grundfråga handlar om.

Jag tycker att självkritik är en dygd och någonting som man borde ha mer av inom politik, och svensk politik i synnerhet. Jag skulle vilja ge finansministern en chans att resonera kring vilket ansvar som Socialdemokraterna bär för dagens samhälle, vilket ansvar Socialdemokraterna bär för de rekordlånga vårdköerna, vilket ansvar Socialdemokraterna bär för ett underfinansierat rättsväsen och vilket ansvar Socialdemokraterna bär för att vi har illegala immigranter som får tak över huvudet medan vissa pensionärer som jobbat hela sitt liv hamnar ute på gatan. Jag skulle vilja höra en reflektion kring detta.

Fru talman! Utöver detta sa Dennis Dioukarev i sitt första inlägg att det hade kommit nya förslag på kapitalskatter från regeringen, och det har det inte gjort. Dennis Dioukarev säger också att hans interpellation inte handlar om den gröna skatteväxlingen. Men nu tog Dennis Dioukarev upp tre skatter som ingår i den gröna skatteväxlingen som exempel på skatter som regeringen har höjt. Jag vill då understryka att det är en del av en växling och inte en samlad skattehöjning.

Vad gäller välfärden, rättsstaten, infrastrukturen och andra delar av vår gemensamma verksamhetsfinansiering ser jag att vi har mycket stora behov av finansiering under de kommande åren eftersom vi har stora arbetsuppgifter framför oss. Jag nämnde tidigare äldreomsorgen. Men vi behöver också förbättra vår infrastruktur. Regeringen har också stora planer på att bygga ut polisen. Då behöver naturligtvis också rättskedjan stärkas.

Här är det ett problem att alliansregeringen under sina år sänkte skatten med 140 miljarder, vilket naturligtvis påverkar den samlade finansieringen för de mycket viktiga arbetsuppgifter vi har och sådant som vi sköter tillsammans som till exempel äldreomsorgen eller pensionerna. Det är klart att det påverkar finansieringsmöjligheterna.

Det finns ytterligare idéer om ytterligare skattesänkningar från de partier som Sverigedemokraterna tänker sig att samarbeta med. Frågan till hela det samarbetet mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna blir hur de tänker sig att man ska kunna finansiera välfärden med omfattande skattesänkningar.

Det är utöver att Sverigedemokraterna väl är det parti som har gått längst av de svenska partierna vad gäller synen på om de allra rikaste skulle kunna bidra lite mer för att höja pensioner för dem som har slitit ett helt långt yrkesliv. Där tycker Sverigedemokraterna till och med att det är "äckligt" att låta dem bidra mer till det gemensamma. Jag är av en annan uppfattning. Jag tror att det vore bra för samhället och finansieringen av välfärden.

Fru talman! Ni får rätta mig om jag har fel, men jag blev avbruten i mitt tidigare anförande. Jag var inte klar i mitt förra anförande. Jag undrar om jag skulle få lite extra tid.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Ledamoten får vara tydligare. Det första av ledamotens anföranden avslutades utan en markör eller med ett tack. När ledamoten inte gick vidare i sitt andra anförande tolkade jag det som att det var samma avslut som i det tidigare inlägget. Jag gav därför ordet till finansministern. Det är viktigt att markera. Jag väntar en stund för att ge betänketid. Om det inte sägs något mer uppfattar jag det som att inlägget är avslutat. Det går inte att göra den här typen av tillägg med extra tid. Jag får be om ursäkt, men ledamoten får vara tydligare med att markera när inlägget är avslutat.)

Fru talman! Jag förstår att det var ett missförstånd. Det var min konstpaus som skapade problematiken. Jag nöjer mig med mina två minuters talartid. Det är ingen fara.

Vad gäller relevansen i det jag sa finns allt det som jag talat om med i min interpellation. Jag kan citera direkt från min interpellation. Där står att frågan är "varför det finns en diskrepans mellan vad regeringen tar ut i skatt och vad de svenska skattebetalarna får tillbaka. Den svenska välfärden har den höga beskattningen till trots stora hål i form av ett underfinansierat rättsväsen, långa sjukvårdsköer och en pandemi som blottlagt bristerna inom äldreomsorgen".

Vad gäller skattesänkningar går Sverigedemokraternas skattesänkningar till dem med lägst inkomster. De som har lägst inkomster får mest över i plånboken med sverigedemokratisk politik. Som ministern nämnde i sitt inledningsanförande verkar Socialdemokraterna också tycka att det är bra politik. Vi kanske ändå har någon sorts gemensam syn i de här frågorna.

Jag tycker att det är lite av ett hyckleri att framhålla Sverigedemokraternas politik på det sätt som finansministern gör när det i själva verket är Socialdemokraterna som sänker skatten för de allra rikaste. Man avskaffar värnskatten för de allra rikaste. Jag har principiellt ingenting emot det. Men inte med de hål som den svenska välfärden har.

När det gäller förstärkning av kommunsektorn är det ett faktum att Sverigedemokraterna ligger på en högre nivå än regeringen. Jag har med mig ett utdrag här i kammaren, eftersom jag misstänkte att det skulle komma på tal. Där framgår det med all tydlighet. Tack!

Fru talman! Det finns många behov i Sverige för vilka man skulle behöva ytterligare resurser. Jag tänker inte minst på våra pensionärer som har slitit ett helt långt yrkesliv men som ändå har alltför låga pensioner.

Jag tänker på äldreomsorgen, som uppenbart behöver förstärkas. Jag tänker på personalen som springer och sliter. Den försöker göra sitt allra bästa. Men de har ändå inte tid med det där lilla extra som att hålla i handen och kanske dricka en kopp kaffe tillsammans med våra äldre.

Vi ser på sjukvårdsköerna som har byggts upp under coronakrisen och som behöver betas av i snabb takt. Vi har barnen i skolan som behöver få mer undervisning nu när de har haft digitalundervisning under coronapandemin och kanske behöver hämta igen.

Vi behöver fortsätta att stärka polisen och rättsväsendet och inte minst se till att det också finns pengar för att jobba förebyggande på ett sätt som vi inte gör i dag.

Mot den bakgrunden har möjligheten diskuterats att de allra rikaste skulle kunna bidra lite mer till det gemensamma. Det handlar om miljonärerna och mångmiljonärerna. Jag tycker att det är ett fullt rimligt förslag att diskutera.

Men här står vi ju avgrundsdjupt långt från Sverigedemokraterna, för när idén att de rika ska bidra kommer upp säger Sverigedemokraterna att de tycker att det är äckligt. Jag tror att det ligger väldigt långt från hur svenska folket uppfattar det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.