Regeringens beredskapsjobb

Svar på interpellationer

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig om det föranleder någon åtgärd eller något initiativ från ministerns sida att regeringens satsning på beredskapsjobb främst resulterat i att det är den myndighet som ska förmedla tjänsterna som har anställt.

Arbetsförmedlingen har, i likhet med övriga myndigheter, fått i uppdrag i sitt regleringsbrev att bidra till regeringens satsning på moderna beredskapsjobb genom att eftersträva anställningar av personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är därför positivt att Arbetsförmedlingen tar sitt ansvar som arbetsgivare och har anställt långtidsarbetslösa och nyanlända på moderna beredskapsjobb.

Regeringen har en bred jobbagenda för att nå målet om lägst arbetslöshet i EU 2020. En viktig del i detta är en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är även viktigt att de statliga myndigheterna tar sitt ansvar för att fler ska få arbete. Arbetsförmedlingen skriver i sin återrapportering från den 31 mars 2017 att deras bedömning vad gäller moderna beredskapsjobb är att många fler anställningar kommer att kunna ske. Vidare beskriver de att många myndigheter organiserar sig internt för att förbereda sig för att anställa och att detta kan leda till att det tar något längre tid för myndigheterna att anställa, men att uppdraget kan bli mer lyckat tack vare att myndigheterna förberett sig.

Med tanke på att de statliga myndigheterna fick sina uppdrag först i årets regleringsbrev är det positivt att fler personer redan fått en anställning och att Arbetsförmedlingen är en av de myndigheter som anställt flera personer.

Fru talman! Åhörare! Tv-tittare!

Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation.

De statliga beredskapsjobben är ett av regeringens senare påfund som lanserades av statsministern i hans förstamajtal 2016. Sedan följde de i valrörelsen utlovade traineejobben och extratjänsterna. Dem har vi debatterat tidigare här i kammaren, och de kan fortsatt inte beskrivas som någon framgångssaga.

Av de 32 000 utlovade traineejobben har det blivit 567 stycken. Det återstår alltså nästan 31 500 traineejobb. Av de 20 000 utlovade extratjänsterna har det blivit omkring 3 200 stycken.

Samtidigt ser vi att sysselsättningen har avvecklats i snabb takt och att deltagarna skickas hem. De passiviseras och lämnas helt utan sysselsättning.

På vissa områden går det bra för de personer som står nära arbetsmarknaden. Samtidigt ser vi att de som står långt ifrån arbetsmarknaden blir allt fler och dessutom hamnar allt längre från arbetsmarknaden.

Därför vore det bra om regeringens jobbsatsningar skulle ge resultat. I stället har vi sett mycket av förhöjda kostnader för att anställa och för att driva företag. Man har mindre incitament för att jobba genom att man får behålla mindre av det som man tjänar.

Framgångsrika jobbskapande åtgärder, såsom RUT-avdraget, halveras i stället för att förstärkas.

Nu kommer beredskapsjobben. De ska bli 5 000 stycken. Hur har det gått? Ja, det är lite svårt att få fram siffror. Senast jag kollade på Arbetsförmedlingens hemsida stod det att det var 91 av de 5 000 som hade fått jobb. Men en återrapportering från Arbetsförmedlingen visar att det har blivit 276 stycken varav 174 finns hos Arbetsförmedlingen. Problemet är inte Arbetsförmedlingen, utan det är att det inte händer något på andra områden.

Jag tror kanske inte så mycket på beredskapsjobben, och jag tror kanske inte heller så mycket på regeringens andra delar. Men de var regeringens stora jobbsatsningar, och det som regeringen lovade att man skulle göra för att lösa jobbsituationen och se till att de som står längst från arbetsmarknaden åter kommer in på den.

Med tanke på att bara 276 av 5 000 nu har fått traineejobb - vilket kan beskrivas som ett totalt misslyckande för traineejobben och extratjänsterna - har jag frågat ministern om det föranleder någon åtgärd och vad ministern tänker göra för att regeringens satsningar ska ta fart.

Av svaret framgår det att regeringen har en bred jobbagenda för att nå målet om lägst arbetslöshet i EU till 2020. Den diskussionen väntar jag med att ta upp i nästa interpellationsdebatt, för då ska vi diskutera arbetslöshetsmål.

Men man kan ändå inte beskriva regeringens jobbsatsningar som speciellt framgångsrika, och då bör de justeras. Finns det någon sådan plan hos arbetsmarknadsministern?

Fru talman! Regeringens jobbagenda är bred och har resulterat i att 200 000 fler människor har ett arbete i dag än när regeringen tillträdde. Det är ett bra resultat. Vi behöver dock fortsätta ännu mycket mer i samma riktning för att vi ska lyckas nå vårt arbetslöshetsmål. Men de viktigaste delarna för att skapa arbete sitter inte Arbetsförmedlingen på, utan de finns i andra delar av politiken, och de fungerar väl. Vi har en stark tillväxt av nya jobb i Sverige.

Arbetsmarknadspolitiken är också viktig. Christian Holm Barenfeld tar återigen upp traineejobben, vilket han har gjort många gånger förut. De traineejobb som vi såg som nödvändiga för att klara den mycket höga ungdomsarbetslöshet som rådde under den förra regeringen har inte behövts, eftersom ungdomar har fått jobb ändå. Det tycker jag är jättebra. Det är naturligtvis inget egenvärde att ha en arbetsmarknadspolitisk åtgärd om man kan lösa problemen på annat sätt, så att människor får arbete utan subvention. Det är vad som har hänt med ungdomarna. Vi är på väg att klara ungdomsarbetslösheten. Vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år, och vårt löfte om att ingen ung människa ska gå arbetslös mer än 90 dagar kommer vi att kunna klara.

Extratjänsterna växer däremot till i stark takt. De behövs verkligen i dag, med så många som står långt från arbetsmarknaden - många nyanlända men också andra långtidsarbetslösa.

RUT-avdraget, som Christian Holm Barenfeld tar upp, ökar. Vi lägger mer pengar på RUT-avdrag i dag än vi gjorde under den borgerliga regeringen. Det är alltså något som ökar och en insats som fungerar.

När det gäller personer som står långt från arbetsmarknaden handlar det om att arbetsgivare också tar på sig ett visst ansvar att anställa personer som annars har svårt att få jobb. Vi vet av erfarenhet att det privata näringslivet är bättre på det än det offentliga. Framför allt tar mindre företag ett stort ansvar för personer som står långt från arbetsmarknaden. Jag är glad för det, men jag tycker verkligen att den offentliga sektorn behöver skärpa sig och på motsvarande sätt ta ett ansvar. Kommuner och landsting gör det ganska bra, men staten har inte visat framfötterna alls. Det är detta som är bakgrunden till de moderna beredskapsjobben.

Det kommer naturligtvis inte att vara den viktigaste lösningen, men det är viktigt att staten också tar sitt ansvar.

Enligt den senaste återrapporteringen fanns det 425 personer anställda på moderna beredskapsjobb i staten. Om vi ska räkna dem som kom efter den 1 januari - en del var ju anställda redan tidigare - är det 250. Det växer till ganska bra. Precis som jag redovisat i svaret har Arbetsförmedlingen nära kontakt med andra myndigheter, som håller på att förbereda för att anställa fler personer som står mycket långt från arbetsmarknaden. Jag räknar med att man kommer att kunna klara sitt beting.

Fru talman! Som sagt: Det är svårt att få den exakta siffran, men vi kan konstatera att det inte är speciellt många beredskapsjobb som har kommit till.

Ministern säger som det är, att det går bra för Sverige just nu. Vi befinner oss i en högkonjunktur, och jobben växer till. Dess bättre är det så att jobb inte skapas av politiker utan av företagen. Däremot kan vi skapa goda förutsättningar.

Ministern kommer gärna tillbaka till de regeringsår då hon själv inte var minister utan det var en alliansregering som tog ansvar och lade fram konkreta jobbförslag; jobben växte till. Däremot fanns det givetvis också en arbetslöshet. Vi hade då en internationell finanskris. Det har vi talat om här många gånger. Vi hade den största finanskrisen i modern tid. Sverige var, enligt alla bedömningar, ett av de länder som hade den stabilaste ekonomin, de bästa statsfinanserna och en politik och därtill regering som internationellt hela tiden fick toppbetyg. Det tror jag är bra.

Däremot är det inget egenvärde i, och där håller jag också med ministern, att folk ska vara i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och annat för att de inte har jobb. Det bästa är om jobben växer till och att alla kan få arbete. Nu vet vi att det inte är verkligheten.

Det går bra för Sverige. Det går bra för väldigt många. Det går bra för dem som har lämnat skolan med fullständiga betyg, som har en utbildning och står nära arbetsmarknaden. Men det går allt sämre för dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Vi ser att deras väg tillbaka blir allt längre. Då behövs särskilda insatser, som givetvis kan ske i samarbete med näringslivet. De statliga beredskapsjobben är inte en sådan insats, utan de är till för det statliga. I övrigt har många av regeringens åtgärder syftat på just den offentliga sektorn.

Ja, den offentliga sektorn är sämre än den privata när det gäller att ta sitt ansvar på många områden. Det kan finnas anledning att vara särskilt tydlig mot våra offentliga arbetsgivare. Ska man nå framgång tror jag dock att det är bra att också väva in näringslivet.

Låt mig återkomma till RUT-avdraget. Ja, det har förbättrats. I och med migrationsöverenskommelsen lyckades vi få till att man fick in lite ytterligare delar, men beloppsnivåerna har regeringen ändå sänkt. Vi kan se att tillväxten i RUT-branschen mattas av. De signaler man får från branschen är inte alls speciellt lovande.

Vi vet att regeringen har ett samarbetsparti, där ministern själv har varit medlem en gång i tiden, som absolut inte gillar vare sig marknaden eller RUT-avdraget. Det är lite oroande för kommande budgetar.

Det som den här debatten handlar om är de statliga beredskapsjobben. Det är 5, 6 eller 7 procent av de jobb som utlovats som har kommit till. Om jag hade varit minister hade jag varit något oroad med tanke på att alla andra arbetsmarknadspolitiska förslag som regeringen har lagt fram närmast skulle kunna beskrivas som fiaskon, detta med tanke på hur få av de utlovade tjänsterna som har tillsatts. Återigen: Finns det något som ministern avser att göra för att den åtgärd man nu har sjösatt ska ge effekt?

Fru talman! Christian Holm Barenfeld säger att politiken kan skapa goda förutsättningar för jobb. Det är helt korrekt. Jag delar den uppfattningen. Det är också precis detta vi gör. Det är därför vi nu ser stora investeringar i det privata näringslivet. Det är nämligen helt rätt i detta läge att göra investeringar i bostadsbyggande, infrastruktur, utbildning och välfärd, att underlätta för export och nyindustrialisering och att säkerställa att hela Sverige ska leva. Det är precis detta som gör att näringslivet vill investera, och det är därför majoriteten av de nya jobben kommer i det privata näringslivet. Det är jag glad för.

Min uppfattning är att vi inte har investerat tillräckligt i välfärd. Vi kommer att behöva göra mer. Vi ser stora behov i välfärden som i dag inte är tillgodosedda, inte minst i sjukvården men även i skolan, där vi behöver förstärka.

Det finns många saker som håller mig vaken om nätterna och som är mycket svåra och utmanande för mig som arbetsmarknadsminister. Att man inte har tillräckligt många personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är dock inte en av dem. Det som verkligen håller mig vaken på nätterna är de stora utmaningar som finns med så många nyanlända på en gång som ska ut på arbetsmarknaden. Det är en väldigt stor utmaning, samtidigt som vi under många år har saknat fungerande system för att hjälpa nyanlända in på arbetsmarknaden. Det är en mycket stor utmaning.

Den andra stora utmaningen är att vi har en så stark efterfrågan på arbetskraft att en majoritet av arbetsgivarna har svårt att hitta den personal de behöver. Jobb står tomma. Den vanligaste fråga som arbetsgivare tar upp med mig är vad regeringen kan göra för att utbilda folk till de lediga jobben. Där behöver vi också åstadkomma väldigt mycket mer.

Jag förväntar mig att antalet statliga moderna beredskapsjobb ska öka. Jag står i nära kontakt med Arbetsförmedlingen. Svaret på frågan är naturligtvis att jag självklart är beredd att vidta åtgärder om det skulle behövas. Jag följer frågan nära. Hittills har signalerna varit att det bedöms vara på gång i bra takt. Vi har redan ganska många anställda.

Fru talman! Inte heller jag ligger sömnlös för att vi inte har alldeles för många personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag försöker heller inte svartmåla, utan jag säger att det faktiskt går bra för Sverige på många områden, mycket tack vare högkonjunkturen. Allt som regeringen gör på alla områden är inte dåligt. Det skulle jag inte säga.

Däremot blir jag orolig när vi kommer till jobbpolitiken, där jag tycker att väldigt mycket saknas. Jag tycker att det i många delar går i fel riktning. Och det som sjösätts, oavsett om jag sympatiserar med det eller ej, leder inte till leverans.

Det som oroar mig i det läget är i mycket detsamma som oroar ministern. Det handlar om alla de människor som står långt från arbetsmarknaden och som hamnar allt längre från arbetsmarknaden. Givet det faktum att vi har tagit ett stort ansvar och att många nya människor har kommit till Sverige är risken att den utmaningen kommer att bli större allteftersom etableringstiden för de personerna löper ut, då vi vet att det tar lång tid att komma in på arbetsmarknaden.

Därför är det viktigt att man lägger fram förslag som är jobbskapande. Politiken kan skapa förutsättningar, men de förutsättningarna skapas inte genom att man gör det dyrare att anställa, mindre attraktivt att jobba en timme extra och mer riskfyllt att starta och driva företag. Det kräver en politik som prioriterar jobb och företagande, som gör det enklare att anställa, mindre riskfyllt och billigare. Det ska givetvis också vara möjligt att säkerställa att den som arbetar får behålla mer av det den tjänar i sin plånbok.

De förslagen ser vi inte från regeringen. Vi har sett att regeringen själv i stort sett kommer fram till att regeringens budget kommer att leda till färre jobb.

Herr talman! Jag konstaterar att Christian Holm Barenfeld och jag är överens om några saker. Vi är överens om att utmaningarna på arbetsmarknaden, där många nyanlända ska in, verkligen är stora och kommer att kräva fler insatser än vad vi hittills har sett. Det kommer att vara en stor och svår uppgift. Jag är också glad över att vi är överens om att staten ska ta sitt ansvar när det gäller att anställa personer som står långt från arbetsmarknaden.

Sedan gäller det vilken politik som är jobbskapande. Ska man fortsätta med nya stora skattesänkningar, som Moderaterna har föreslagit, eller ska man satsa på investeringar i utbildning? Där skiljer vi oss åt. Men det är väl så det ska vara i politiken. Olika alternativ ställs mot varandra.

Överläggningen var härmed avslutad.