Regeringen och arbetslösheten
Interpellationsdebatt 27 april 2009
Protokoll från debatten
Anföranden: 12
Anf. 49 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Josefin Brink har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att förhindra ökad arbetslöshet bland unga. Vidare har hon frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att följa Riksrevisionens rekommendationer och utvärdera nedsättningen av socialavgifter för unga. Slutligen har hon frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att unga arbetslösa utan slutbetyg från gymnasiet ska erbjudas utbildningsinsatser inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen har sedan den tillträdde reformerat stora delar av arbetsmarknadspolitiken för att minska utanförskapet och för att fler människor ska komma i arbete. Ungdomar har varit och är en prioriterad grupp i detta arbete. Det pågår också ett omfattande reformarbete som berör alla delar av det offentliga utbildningssystemet. Det är vår ambition att utbildningsutbudet bättre ska svara mot behoven på arbetsmarknaden. Därmed underlättas ungas etablering på arbetsmarknaden och risken för arbetslöshet minskar. Ungdomar som saknar gymnasieutbildning ska framför allt motiveras att återgå till studier inom det offentliga utbildningssystemet - här spelar arbetsförmedlare och coacher en viktig roll. Inom jobbgarantin för ungdomar kan även studieförberedande utbildning erbjudas.
Jag vill också i detta sammanhang lyfta fram viktiga satsningar i årets vårproposition med tilläggsbudget, som ökade resurser för arbetsmarknadspolitiken, däribland jobbgarantin för ungdomar, och höjda statsbidrag till kommunerna.
Vad gäller Josefin Brinks fråga om nedsättningen av socialavgifter för ungdomar vill jag understryka att nedsättningen bara har varit i kraft en kort tid - det andra steget trädde i kraft så sent som den 1 januari 2009. Eftersom arbetslösheten bland unga är alltför hög ansåg regeringen att det fanns starka skäl att stimulera efterfrågan på yngre arbetskraft och underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden.
Regeringen har vidtagit en rad viktiga åtgärder för att underlätta för unga personer att få ett arbete. Åtgärderna för att bryta ungas utanförskap är en del av ett långsiktigt och strategiskt arbete som är högt prioriterat. Denna prioritering kvarstår även i det försämrade konjunkturläget.
Anf. 50 Josefin Brink (V)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Man kan konstatera att vi befinner oss i ett utomordentligt allvarligt läge, inte minst när det gäller ungdomar. Det är faktiskt så att ungdomsarbetslösheten i Sverige är näst högst i Europa, och den har ökat snabbare än i något annat land i Europa. Då blir det ganska oroande att regeringen har så oerhört lite att erbjuda för att förhindra att ungdomar blir arbetslösa.
De saker som arbetsmarknadsministern räknar upp här är ju inte av karaktären att man förhindrar ökad ungdomsarbetslöshet.
Det är heller ingenting som innehåller några aktiva åtgärder för att se till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning så att de kan gå vidare till jobb när konjunkturen vänder.
Ministern säger att ungdomar som saknar gymnasieutbildning ska motiveras att återgå till studier inom det offentliga utbildningssystemet.
Ja, men regeringen har ju skurit ned 42 000 komvuxplatser och inte kompenserat för det. Man har skurit bort 3 000 högskoleplatser. På vilket sätt ska ungdomarna gå tillbaka till det offentliga och reguljära utbildningssystemet när det inte finns platser för alla? Det finns färre platser i dag än när vi hade den lägsta arbetslösheten 2006 och 2007.
När det handlar om ökade resurser till arbetsmarknadspolitiken stämmer inte det heller. De här ökade resurserna, som kom i tilläggsbudgeten, är en uppräkning, eftersom arbetslösheten stiger mycket snabbare än vad regeringen hade räknat med.
Fler personer kommer att behöva a-kassa och aktivitetsstöd därför att regeringen hade underskattat arbetslösheten. Och fler ungdomar beräknas bli långtidsarbetslösa därför att regeringen inte sätter in någon aktiv arbetsmarknadspolitik på ett tidigt stadium. Därför ökar garantin för de långtidsarbetslösa unga.
Den här jobbgarantin, som man kommer in i först efter att man har varit arbetslös i tre månader, innehåller ju inte heller någonting aktiverande. Det visar sig att det efter ytterligare 100 dagar i garantin hittills bara är 12 procent av deltagarna som har fått utbildning eller praktik. Det här är siffror som Arbetsmarknadsdepartementet gav Vänsterpartiet så sent som häromdagen.
88 procent av deltagarna i den här garantin håller alltså på med jobbsökeri och annat som verkligen inte kan kallas aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är ingenting som på något sätt förbättrar de här ungdomarnas möjligheter att längre fram få ett jobb.
Vidare säger arbetsmarknadsministern att man har höjt statsbidraget till kommunerna. Det stämmer ju inte. I år kommer det inte en enda krona till kommunerna, trots att Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunkturinstitutet och alla säger att det är helt nödvändigt för att förhindra ytterligare nedskärningar av personal.
De unga som jobbar i kommuner och landsting har redan fått sparken därför att de har varit timanställda och visstidsanställda. Och nu börjar man skära ned på den ordinarie personalen.
De statsbidrag som man tillför nästa år täcker inte på långa vägar ens de behov som finns för att kunna behålla befintlig personal. Än mindre kommer det att finnas resurser för att anställa några nya personer och att kunna behålla unga människor i jobb i kommuner och landsting.
Sammantaget är det faktiskt så att regeringen inte har något som helst svar på vad man tänker göra åt det som faktiskt, enligt alla bedömare, är en potentiell katastrof, nämligen att var fjärde ungdom står utanför arbetsmarknaden och att fler beräknas göra det framöver.
Regeringen har fullständigt misslyckats med att öka sysselsättningen för unga, och nu misslyckas man fullständigt med att se till att det inte är de unga som får betala det allra högsta priset för krisen.
Min fråga kvarstår fortfarande: Finns det några förslag över huvud taget hos regeringen när det gäller vad man ska göra åt den här situationen?
Anf. 51 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag har länge hållit på med ungdomsarbetslöshet, och en av de saker som jag har upptäckt i riksdagen är den otroliga kortsiktigheten i inriktningen på diskussionen.
Vi har i Sverige haft en hög ungdomsarbetslöshet, inte bara nu, utan i årtionden, skulle jag vilja säga. Den är högre än i andra länder, och det är det arv som vi har tagit över.
Den här situationen med en konstant hög ungdomsarbetslöshet i Sverige är någonting som orsakades av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet när ni i tolv år satt vid regeringsmakten.
En orsak, Josefin Brink, är den skolpolitik som ni för. De ungdomar som gått ur skolan har en låg produktivitet därför att de har gått igenom en dålig skola. Det är för många som går ur skolan med dåliga kunskaper. De kan inte bära upp den lön som de får på arbetsmarknaden. Då kan man sänka lönen, eller också kan man förbättra skolundervisningen. Vår linje är att förbättra skolundervisningen, men det är Vänsterpartiet helt emot.
Med den skolpolitik som ni driver kommer ungdomar att för lång tid dömas till ungdomsarbetslöshet.
Sedan kan man notera att kullarna just nu är ovanligt stora, så räknat i personer har nog aldrig så många unga personer arbetat som i dag. Men den procentuella andelen är alldeles för hög.
Jag är säker på att arbetsmarknadsministern återkommer till det här med yrkesanknytning, utbildning och lärlingar och sådana saker.
Men jag skulle också vilja ta upp en annan sak, nämligen den fråga som uppstår när man kommer till Köpenhamn. Varför arbetar så väldigt många svenska ungdomar i Danmark, i Köpenhamn? Varför är det de som sköter butikerna, restaurangerna? Finns det någon observation och någon tanke hos er på vänsterkanten om varför det är så?
Kan det bero på att man har en annan arbetsmarknadssituation, att man har flexicurity, att det är lättare för ungdomar att komma in där, att det är lättare för dem att få anställning, att de är mer attraktiva hos arbetsgivarna? Kan det vara det?
Det kanske inte är så att man har mer bidrag i Köpenhamn. Det kanske inte är ständigt nya doser av olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade till yngre som är lösningen. Det kanske är så att lösningen finns i Köpenhamn. Där är det ändå mycket fler ungdomar som arbetar än vad det är i Sverige.
Fru talman! När jag läser igenom de här långa listorna av ofinansierade utgifter som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ser jag faktiskt inte särskilt mycket som handlar om ungdomsarbetslöshet. Vad jag har kunnat hitta är 90 000 sommarjobb. Men vad är det i övrigt som ni ska göra för ungdomarna?
Anf. 52 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Tack, Josefin Brink! För tre veckor sedan stod jag i talarstolen och hade en debatt på precis samma tema med arbetsmarknadsministern.
Då närde jag nog ett litet hopp till den här vårpropositionen, att den skulle innehålla en massa saker. Jag hade hoppats att det skulle komma satsningar på arbetsmarknadspolitik.
Men döm om min förvåning! Man fick läsa i tidningen att regeringen satsar 10 miljarder. Det var ju oväntat. Men när man granskade den här satsningen fann man att ökade kostnader för a-kassa och övriga bidrag till arbetssökande var 10 miljarder. Ökade kostnader för lönegarantier till följd av fler konkurser var 780 miljoner. Besparingar på arbetsmarknadspolitiska insatser var 5 miljoner. Mer pengar till Internationella arbetsorganisationen var 10 miljoner.
Slutsatsen är: Noll kronor för mer utbildning och praktik till arbetssökande.
Det var väl inte så himla offensivt, och det var väl inte så mycket arbetslinje?
I dag har vi fått de senaste siffrorna för varslen under april. Det är nästan 10 000 personer som har blivit varslade under april. Det visar att vi kommer att gå mot en dramatisk sommar. Det vore förmätet att tro någonting annat.
Då är det viktigt med 90 000 sommarjobb. Det är också viktigt med sommarundervisning, 15 000 extra platser. Det är också viktigt med 10 000 extra sommarkursplatser, 4 000 lärlingsplatser, 3 500 platser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och 10 000 platser i Ungdomslyftet.
När det gäller satsningen på komvux, kvalificerad yrkesutbildning och högskola är det sammanlagt 10 885 platser. När det gäller traineeprogram i välfärden är det 3 000 platser.
Vi gör någonting. Vi i oppositionen tar ungdomsarbetslösheten på allvar. Som jag har sagt tidigare, gör man något aktivt med ungdomar vet alla som sitter i det här rummet att det händer något. De kommer ut i arbete.
Problemet är när de får vara passiva under tre månader och sedan gå in i en passiv åtgärd som den här regeringen har valt att kalla jobbgarantin. Då får de vara passiva i ytterligare tre månader. Då har man sex månaders passivitet som ungdom.
Det är inte att vara aktiv, det är inte att bedriva någon form av aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är passivitet. Tyvärr, fru talman, präglas den här regeringen av passivitet.
Anf. 53 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Låt oss först fundera över var vi kommer från. Vi kommer från ett läge där 2008 antalet fast anställda ungdomar ökade med 23 000 personer eller 11,1 procent jämfört med 2007. Antalet tidsbegränsat anställda minskade under samma period.
Vi kommer från ett läge, precis som Carl B Hamilton sade, där sysselsättningen bland ungdomar har ökat mycket kraftigt. Men samtidigt ska vi komma ihåg att vi har haft väldigt stora ungdomskullar som har kommit ut, som Carl B Hamilton också sade. Det gör att ungdomsarbetslösheten minskade mindre än sysselsättningen ökade.
Varför är då ungdomsarbetslösheten så hög i Sverige? Och varför ökar den nu snabbare än på andra håll? Vi ska komma ihåg, precis som Carl B Hamilton sade, att vi under decennier har haft en väsentligt högre ungdomsarbetslöshet i Sverige än på andra håll.
Den ökar nu snabbare än i många andra länder, för Sverige är en liten öppen ekonomi. Ungefär hälften av vår ekonomi är exportberoende. I verkstadsindustrin är det 70-80 procent som exporteras.
När kunderna försvinner, när det inte längre finns efterfrågan på svenska produkter och företagen måste dra ned har vi en regel, sist in först ut, som är applicerbar i LAS och de olika kollektivavtalen. När jag är ute och reser i landet är det helt uppenbart att det är ungdomar som tvingas bort från jobben först.
Samtidigt vill jag säga att vi försöker möta detta på en mängd olika sätt. I decemberpaketet var det 4 miljarder mer i arbetsmarknadspolitiska insatser av olika slag, och vi hade ytterligare insatser i tilläggsbudgeten. Det innebär att bara inom något år kommer vi att ha 250 000 personer i aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser.
Det hade varit mycket bättre om de hade haft ett jobb att gå till. Det håller jag helt med om. Men för det krävs det kunder i de företag som säljer. Och för att det ska vara kunder i de företag som säljer måste vi ha en regering för tillväxt, för olika typer av företag som kan växa fram och inte en regering som föreslår det omvända.
Ni räknar upp alla saker som ni ska göra. Det låter bra med allt det som ni har på tapeten, utom i två delar. Den ena delen är: Hur ska ni finansiera alltihop? Det är över 100 miljarder i olika ofinansierade utgiftsökningar.
En mycket stor post som ni ska räkna in i er kalkyl är den fördubblade arbetsgivaravgiften för unga. Ni ska göra det dubbelt så dyrt att ha ungdomar anställda. Hur många nya jobb, Josefin Brink och Eva-Lena Jansson, blir det genom att man gör det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar? Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på.
I budgeten och i det som vi har kommit vidare med har vi lagt ungefär 2 miljarder mer i år på utbildningssystemet, bland annat komvux, yrkesvux, och yrkeshögskolan framför allt. Det bygger på den grundläggande tankegången när man funderar igenom vad som är det systematiska, strukturella problemet när det gäller ungdomsarbetslösheten. Vad beror det på att den har varit så hög under så väldigt många decennier?
En förklaring vi hittar i forskning är naturligtvis arbetsrätten som den är utformad. Den påverkar inte det totala antalet arbetslösa, men den påverkar sammansättningen. Den tenderar att leda till att vi får högre arbetslöshet bland människor som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden, ungdomar, personer med utrikes bakgrund, personer som har varit långt borta från arbetsmarknaden.
En annan viktig förklaringsfaktor ligger i det som Carl B Hamilton tog upp, den bristfälliga kopplingen mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Den tredje förklaringsfaktorn ligger i, om man får tro forskare och erfarenheter från andra länder, att vi i Sverige har haft högre ingångslöner än i många andra länder och en svagare löneutveckling.
Vi har försökt kompensera detta, inte genom att röra arbetsrätten och inte genom att göra en massa andra saker som ni skrämmer med ibland utan genom att halvera arbetsgivaravgiften för unga, det vill säga göra det billigare att ha ungdomar anställda.
Jag får återkomma till lite andra saker i nästa anförande.
Anf. 54 Josefin Brink (V)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har gått igenom ett antal av de satsningar som vi i oppositionen har lagt fram tillsammans, och det är lite mer än sommarjobb. Det är också en hel del långsiktiga satsningar, bland annat på att se till att de som inte har klarat av gymnasiet både genom teoretiska studier inom ramen för komvux och genom arbetsplatsförlagd utbildning får möjlighet att skaffa sig en gymnasieexamen som de sedan kan använda för att få ett jobb. Så det finns en hel del långsiktiga satsningar i vår politik.
Vi gör också det som alla arbetsförmedlare jag har träffat vill och dessutom Arbetsförmedlingens, myndighetens, ledning berättade för oss om i arbetsmarknadsutskottet så sent som i förra veckan, nämligen att man gör det möjligt att tidigare sätta in insatser för de ungdomar som blir arbetslösa. De ska inte behöva sitta och vänta in garantierna. De ska inte behöva bli långtidsarbetslösa innan de kan få en insats. Det efterfrågas överallt inom Arbetsförmedlingen.
Ytterligare saker som efterfrågas är möjligheten att erbjuda alla de insatser som personer över 25 år kan få, starta-eget-bidrag till exempel. Varför vill inte ni stödja nyföretagande bland unga? Det vill vi göra.
När det gäller arbetsmarknadsutbildningar kan även unga under 25 behöva ett körkort eller något liknande om det förbättrar deras möjligheter att få jobb. Det finns en rad insatser som Arbetsförmedlingen efterfrågar och som vi tycker att de ska få lov att göra för att underlätta för ungdomar att snabbare få en möjlighet att få ett jobb.
Men i grund och botten är det förstås inte arbetsmarknadspolitik som skapar jobb. Det finns det ingen människa som tror. Det är inte vi som vill ha mera bidrag. Det är vi som vill investera för att skapa flera jobb. Det är det som ekonomer från vänster till allra längst ut på högerkanten, myndigheter, regeringens egna ekonomisk-politiska rådgivare och alla skriker efter: Gör investeringar för att se till att stimulera ekonomin så att det kommer flera jobb!
Den typen av investeringar föreslår vi i Vänsterpartiet. Vi föreslår bättre satsningar på ROT-avdrag så att det skapas jobb i byggsektorn. Vi tidigarelägger investeringar i infrastruktur. Vi satsar på energiteknik. Vi satsar de resurser som verkligen behövs inom kommun- och landstingssektorn så att man kan anställa människor där och slippa säga upp. Vi satsar på exportstöd för småföretag och en rad saker som faktiskt skapar sysselsättning och stimulerar ekonomin i den ekonomiska kris som vi nu är inne i. Det är kärnan i att skapa sysselsättning också för unga.
Det gör vi till skillnad från regeringen som har satsat på de sänkta arbetsgivaravgifterna. Riksrevisionen har ju sågat den typen av insatser som sysselsättningsskapande åtgärder. De har räknat på andra liknande insatser, som även den tidigare regeringen, där Vänsterpartiet var med som underlag - det ska jag villigt erkänna - har lagt ut en massa pengar på, för att se om det över huvud taget skapas några arbetstillfällen. Det kostar något mellan 1 och 2 miljoner kronor per jobb med metoden att sänka arbetsgivaravgifter.
Det ska jämföras med de siffror som riksdagens utredningstjänst har. Vad kostar varje nytt jobb när man gör en offentlig investering i bostadsbyggande eller infrastruktur? Det kostar 400 000 kronor.
Om man i stället anställer folk direkt i till exempel kommuner och landsting, i offentlig sektor, är nettokostnaden 200 000 kronor för att skapa ett nytt jobb. Det är ju betydligt effektivare då att hämta in de arbetsgivarrabatter som har gått till McDonalds och andra företag som inte behöver nyanställa någon för att få pengarna och använda dem för att skapa nya arbetstillfällen genom direkta investeringar och genom pengar till kommuner och landsting, där det behövs både omvårdnadspersonal och andra.
Anf. 55 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Där var det ingen brist på ofinansierade utgiftsökningar. Om man drar på med investeringar i infrastruktur är det rätt mycket utöver att man ska anställa en person som det kostar. En rimlig kostnad är att det ligger bra mycket högre än de 400 000 som Josefin Brink sade. Det ligger snarare mellan 1 och 4 miljoner.
Det var rätt intressant med ROT-avdraget. Jag har lagt märke till det - jag vet inte om ni har gjort det. Om man tittar på var sysselsättningen faller mest i Sverige är det inte i byggsektorn. Det är i tillverkningsindustrin. Det är de som har fått nej till sin export. Det är där de inte får några order.
Men vad gör ni då på vänsterkanten? Jo, ni går i Byggnadsarbetarförbundets ledband. Byggnads är det starkaste LO-förbundet. Det är ingen slump att det är just Byggnads medlemmar som får ROT-avdragen som klapp här till den 1 maj.
Sedan har vi frågan om de höga ingångslönerna som regeringen har försökt hantera genom att sänka arbetsgivaravgifterna för unga. Det finns även andra sätt som jag kanske skulle tycka vore bra men som just nu inte är politiskt gångbara.
Det som slår mig när jag hör Josefin Brink och Eva-Lena Jansson är det totala slöseriet. De ofinansierade utgiftsökningar ni föreslår är a-kassan, det är sänkta a-kasseavgifter, det är mer bidrag till barnfamiljer, pensionärer och studenter. Kommunerna ska få mer, hörde vi här - mycket mer än vad regeringen föreslår. Det ska vara bidrag till småföretag, trygghetssystem, sjukförsäkring, barngrupperna i förskolan, äldreomsorg och statligt riskkapital. Det ska vara mer till utbildning, mer till högskolan, yrkesutbildning, sommarundervisning, gröna jobb, stark upprustning av miljonprogramsområdena, skolorna, äldreboenden, ungdomsboenden, hyresbostäder, infrastruktur, ROT-avdrag, klimatomställning, välfärden och så de här 90 000 sommarjobben.
Det är för mycket för att det ska vara trovärdigt att ni har råd och möjlighet att prioritera, och är det någonting som präglar ett seriöst och ansvarstagande politiskt parti är det förmågan att kunna prioritera.
Anf. 56 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Vi vill investera i ungdomar, för vi tycker inte att det är att slösa att satsa pengar på ungdomar. Då gör vi det genom att välja. Politik är inte bara att vilja, vilket Carl B Hamilton verkar tro, utan politik är också att välja - till exempel att välja att inte ge Josefin Brink och mig fler skattesänkningar. Vi behöver inte det.
Då väljer vi hellre att faktiskt satsa på ungdomar. Vi satsar på äldre. Vi satsar på välfärden. Det är nämligen viktigare att satsa i kommuner och landsting än att ge oss ofinansierade skattesänkningar.
Det är viktigare att investera i ungdomar genom en stor satsning på utbildning. Genom att satsa stort på till exempel lärlings-, praktik- och traineeplatser i stället för att säga att ungdomarna ska vara arbetslösa i tre månader; sedan kan regeringen tänka sig att göra något. Då stoppas de in i jobbgarantin där de får sitta tre månader i utvisningsbåset, och sedan kanske någonting görs för dem.
Det är inte offensivt, det är ingen arbetslinje och det är definitivt slöseri. Jag kan nämligen aldrig tycka att pengar som vi satsar på våra ungdomar är bortkastade pengar - snarare tvärtom. Det är en investering för framtiden.
Den här regeringen stänger dörrarna för ungdomar. Jag tycker inte att det är en bra politik, fru talman.
Anf. 57 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att komplettera Carl B Hamiltons lista utifrån vad som varit föremål för överläggningar i dag. Det begärs också mer pengar till polisen, till fossilgasutbyggnaden, åklagarväsendet, arbetslivsforskningen och ekobrottsbekämpningen. Det kan vara bra att ha med dem också så att ingenting kommer bort.
Det var dock inte av den anledningen jag begärde ordet, utan det var när interpellanten nedvärderade satsningen på unga genom satsningen på nedsatta arbetsgivaravgifter.
Man kan gå på olika studiebesök. Man kan gå till Arbetsförmedlingen. Det är viktigt. Jag har själv valt att gå till några andra ställen. Jag valde härförleden att gå till McDonalds i Rissne - en intressant arbetsplats. Jag är inte säker på om mitt öga såg rätt, men jag tyckte mig ändå se att det var få, om ens någon, av de anställda som var över 26 år. Det är möjligt att de inte behöver göra några nyanställningar där. Det vet inte jag, men jag noterar att för att de skulle känna sig trygga på sin arbetsplats med sina kollektivavtalade löner så har med stor säkerhet för denna generation den nedsatta arbetsgivaravgiften betytt ganska mycket.
Fru talman! För att kontrollera att detta inte var en ren tillfällighet har jag besökt två andra snabbmatsinrättningar, en vid Sergels torg och en på Kungsholmen uppe vid Fridhemsplan. Jag såg exakt samma sak där. Man kan notera att denna snabbmatskedja av amerikanskt ursprung är en av de stora arbetsgivarna för ungdomar, och det är ju det interpellationen handlar om. Jag tror att det har haft ganska stor betydelse för att inte fler har hamnat i bekymmer.
För att ytterligare kontrollera att jag verkligen var på rätt spår kontaktade jag Ica och frågade hur de ser på detta. Det visade sig att det är en väldigt intressant arbetsplats för många ungdomar som vill komma in som butiksbiträden i olika former. Det kanske inte direkt är ett högkvalificerat jobb, men jag skulle tro att det bidrar väldigt starkt till att många ungdomar får sin första arbetsplats, med kollektivavtalade löner, just genom att företagens kostnader blir något lägre än de annars hade varit.
Då kommer man till frågan: Vem är det som anställer i det här landet? Det är den frågan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sällan ställer sig. Det är nämligen inte Arbetsförmedlingen, utan det är företagare. Det är företagare som ska betala de här platserna, och de ser till både kompetens och löner.
När nu interpellanten gör narr av den sänkta arbetsgivarkostnaden tror jag att det är ett allvarligt felsteg från Vänsterpartiet. Jag tror att detta har haft en väldigt gynnsam effekt för många tusentals unga människor i vårt land.
Anf. 58 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! I år lägger vi närmare 74 miljarder kronor i olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Visst - en hel del av detta är ersättning för förlorad inkomst, men även det är en del av arbetsmarknadspolitiken.
När det gäller garantierna hörde jag i början Josefin Brink ställa frågan om varför det är så få som får utbildning eller praktik inom ramen för garantierna. Då ska man komma ihåg att vi inte har avsatt ett fast antal platser för insatser av det slaget, utan det är en individuell bedömning som Arbetsförmedlingen gör när de träffar ungdomarna. Är det en kortare utbildning man behöver eller någon typ av praktisk kompetensutveckling finns den möjligheten, men det är inte alla som har bedömts ha det behovet. Det är som sagt var en individuell bedömning.
Det viktiga är väl i så fall att titta på vad som händer efter garantin. Då kan jag bara dra mig till minnes den uppföljning som Arbetsförmedlingen har tagit fram som visar att efter 30 dagar har ungefär 57 procent av dem som lämnat jobbgarantin fått ett arbete. Ungefär 10 procent har gått till det offentliga utbildningssystemet. Det är en väldigt hög siffra: 67 procent har antingen gått vidare till arbete eller till det reguljära utbildningssystemet. Det är en god siffra.
Man ska också komma ihåg att snittiden som ungdomar är arbetslösa är väsentligt kortare än för äldre på arbetsmarknaden. Detta gör att det blir viktigt med insatser av coachningskaraktär i början så att man snabbt kan få besked om man ska gå tillbaka till det ordinarie utbildningssystemet eller försöka hitta de jobb som faktiskt finns. Arbetsförmedlingen kommer i år, säger de i sina egna prognoser, att omsätta 900 000 jobb, och det är klart att det är en bra idé om man kan göra sig beredd att ta de jobb som faktiskt finns.
Man ska komma ihåg att arbetsmarknadspolitiken varken kan eller ska göra allt. För många är det ordinarie skolsystemet det bästa. Vi vet till exempel att var femte person i jobbgarantin för unga saknar färdig gymnasieutbildning, och därför är det både bra och rätt för dem att gå tillbaka till skolbänken. Det är också det som nu sker i allt högre omfattning.
Därför är det bra med extra medel som vi har lagt till komvux, yrkesvux och yrkeshögskolan. Jag vill också påminna om de 10 000 lediga högskoleplatser som fanns här för inte alls länge sedan.
När det gäller Carl B Hamiltons fråga om erfarenheterna från Danmark finns det flera olika erfarenheter. Jag frågade min danske kollega om hur man kunnat få en sådan låg arbetslöshet i Danmark och vad vi skulle kunna lära av. Då sade han: Det förstår du väl. Ni måste ju halvera a-kassan för ungdomar.
Det har man nämligen gjort i Danmark, och jag kan säga att det kanske inte är det förslaget vi kommer att lägga fram. Men den viktiga poängen var att man just har en betydligt bredare koppling mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Man jobbar alltså mycket mer med lärlingsutbildning, lärlingsplatser, yrkeshögskola och så vidare, och det är precis detta strukturella grepp som den här regeringen har tagit för att förbättra kopplingen mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden.
Det är klart att vi alla inser att det inte får en omedelbar effekt i övermorgon. Att förändra utbildningssystemet är ju en investering som tar många år när det gäller att få ordning på det kaos som den förra regeringen ställde till med.
I grunden tror jag att det här problemet är för viktigt för att enbart kopplas till krisen. Det är tillräckligt viktigt och tillräckligt problematiskt i sin grund. Det är ett strukturellt problem som måste åtgärdas. Därför blir det viktigt med särskilda arbetsgivaravgifter för unga.
Låt oss ställa en annan fråga. Hur många unga har fått behålla jobbet i de här kristiderna när det har blivit hälften så dyrt att ha dem anställda? Och motsvarande fråga, som jag fortfarande inte har fått något svar på, men som kanske Eva-Lena Jansson borde kunna svara på vid något tillfälle: Hur många unga kommer att förlora jobbet om det blir dubbelt så dyrt att ha ungdomar anställda?
Anf. 59 Josefin Brink (V)
Fru talman! Det var roligt att Gunnar Andrén har varit på McDonalds. Det är det många som är. Har man varit det någon gång tidigare, kanske inte bara i studiesyfte utan man kanske till och med har ätit där eller jobbat där, vilket väldigt många unga har gjort - alldeles riktigt - kan man konstatera att det alltid har varit så att det i stort sett bara är ungdomar som jobbar på McDonalds. Det är själva grunden för vår kritik, att man ger en subvention till en arbetsgivare och till en bransch som i stort sett har som affärsidé att bara ha unga anställda. Det finns inga som helst krav på att man ska anställa någon för att få den här rabatten.
Vi har i stället valt att utforma den här typen av subvention till de arbetsgivare som anställer en ungdom som är arbetslös. Då har man ju gjort en insats för att skapa bättre möjligheter för unga att få jobb.
Dessutom tycker jag att det är häpnadsväckande att Carl B Hamilton tycker att det är slöseri att satsa på renovering och energieffektivisering av bostäder. Det är sådant som normalt brukar kallas för investeringar. Samma sak när det gäller att satsa på järnvägar och kollektivtrafik eller att satsa på utveckling av ny energiteknik, som faktiskt är en tillväxtskapande möjlighet för en ny framgångsrik exportindustri, enligt de flesta bedömare. Men det behövs investeringar för att den här nya sektorn ska komma i gång ordentligt.
Ännu mer häpnadsväckande är det kanske att kalla det för slöseri att man vill satsa på äldreomsorg, sjukvård och utbildning. Det är fullständigt obegripligt för mig. Om vi dessutom gör de här satsningarna och de leder till att ungdomar kan få jobb blir det ju ännu mer obegripligt att hävda att det är ett slöseri. Det måste jag ju säga.
Arbetsmarknadsministern försvarar att man gör så pass lite inom ramen för garantier och annat med att det inte finns behov av andra insatser. Anledningen till att så få får utbildning och praktik är att det inte finns resurser till det. Det finns ju inte pengar. Man avsätter ju så lite pengar per person i de här garantierna att det inte finns möjlighet att erbjuda människor mer än så. Den möjlighet man har att göra någonting begränsas ju av utrymmet.
Jag skulle avslutningsvis bara vilja säga att detta är en betydligt större fråga än den här krisen, men krisen i sig kommer att medföra risk för att unga slås ut för lång tid framöver.
Anf. 60 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det går fort när man har roligt. Jag ber om ursäkt för att jag ställde en fråga till Eva-Lena Jansson som hon inte hade möjlighet att svara på, men vi får säkert tillfälle att debattera det här flera gånger framöver.
Låt mig hugga på en sak som Josefin Brink sade och som jag faktiskt helt håller med om. I sitt tidigare inlägg sade Josefin Brink att arbetsmarknadspolitik inte skapar jobb. Nej, det är helt rätt. Jag delar den uppfattningen. Det är klart att det vi måste ha är företag som vågar anställa och som har råd att anställa därför att de har kunder som betalar. Det är ju grundförutsättningen för att vi ska ha några jobb över huvud taget och några skattebetalare som sedan kan finansiera vår välfärdssektor som vi är intresserade av på olika vis.
För mig blir det därför en gåta att ni vill slå på dem som just gör detta genom att föreslå fördubblad arbetsgivaravgift för unga och göra det dubbelt så dyrt att ha ungdomar anställda. Jag förstår inte hur ni får ihop den logiken. Hur många nya jobb blir det om man gör det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar?
Sedan säger Josefin Brink i det sista inlägget att vi hellre borde ge en subvention till dem som anställer långtidsarbetslösa ungdomar. Men det gör vi ju! Vi kallar det för nystartsjobb. Ungdomar som har varit arbetslösa i sex månader ger arbetsgivaren rätt till just den nedsättning av arbetsgivaravgiften som gör det ännu billigare att anställa just dem som har varit borta länge.
Tillsammans med våra satsningar på utbildningssystem innebär det att vi kan hantera några år av svåra ekonomiska tider. Men det viktigaste, och där håller jag återigen med Josefin Brink, är att vi får arbetsgivare som vågar anställa och att de har kunder. Det är det vi gemensamt måste se till att vi får.
den 24 mars
Interpellation
2008/09:425 Regeringen och arbetslösheten
av Josefin Brink (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Enligt Arbetsförmedlingen beräknas arbetslösheten stiga från 6,8 procent 2008 till 7,6 procent 2009 och 9 procent 2010. De som riskerar att drabbas värst av den stigande arbetslösheten är ungdomar, särskilt ungdomar utan slutbetyg från gymnasiet. Många unga kommer ut på arbetsmarknaden de närmaste åren. Om några år kommer barnen som föddes på 90-talet att vara den största generationen.
Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning från februari 2009 har arbetslösheten ökat från 6,1 procent 2008 till 8 procent 2009. Enligt undersökningen har arbetslösheten ökat mest bland unga mellan 15 och 24 år, från 19 procent i februari 2008 till 24,8 procent i februari 2009. 148 000 unga mellan 15 och 24 år är nu arbetslösa enligt SCB. Bland unga mellan 20 och 24 år har arbetslösheten ökat mest från 14,4 procent i februari 2008 till 20,1 procent i februari 2009. Även långtidsarbetslösheten bland unga har ökat jämfört med förra året, enligt SCB.
Osäkra anställningar är den vanligaste orsaken till arbetslöshet bland unga. Man hoppar mellan olika tillfälliga jobb med kortare arbetslöshetsperioder. Unga drabbas hårt av de tysta varslen av visstidsanställda och vikarier som inte får sina anställningar förnyade. Hälften av alla unga under 30 år har en osäker anställning och tillhör därför dem som riskerar att bli av med jobbet först.
De ca 150 000 unga som är arbetslösa riskerar nu långtidsarbetslöshet. Till följd av att resurserna inom arbetsmarknadspolitiken är uppbundna till så kallade garantier kommer antalet långtidsinskrivna att öka de närmaste åren, enligt Arbetsförmedlingen. Extra svårt kommer det att vara för korttidsutbildade.
De ungdomar som löper allra störst risk att bli arbetslösa är de som saknar slutbetyg från gymnasiet. Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och risk för arbetslöshet. Enligt Arbetsförmedlingen finns det 700 000 arbetsföra personer med enbart grundskoleutbildning. Under 2007 var 157 000 av dessa (var femte) någon gång arbetslösa. Det kan jämföras med arbetslösheten i hela arbetskraften som uppgick till 6,1 procent 2007. De arbetslösa med kort utbildning beräknas enligt Arbetsförmedlingen fördubblas de närmaste åren.
Tyvärr finns det en rad faktorer som talar för att även de unga arbetslösa med kort utbildning kommer att öka. Mer än var femte elev lämnar grundskolan utan slutbetyg, och bland utrikes födda är andelen 35 procent. Enligt Arbetsförmedlingen beräknas 120 000 ungdomar lämna gymnasieskolan 2008–2011 utan fullständiga betyg. Det finns således stora utbildningsbehov bland de ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden de närmaste åren.
Men regeringen står handfallen. Man rustar ned arbetsmarknadspolitiken och komvux. Andelen ungdomar mellan 20 och 24 år som inte har rätt till ersättning från a-kassan har fördubblats från 25 procent 2006 till 50 procent 2008. Då återstår endast grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen på 5 000 kronor efter skatt för dem som uppfyller arbetsvillkoret. För de unga som inte uppfyller arbetsvillkoret återstår lägsta nivån i aktivitetsstödet på 223 kronor per dag om man deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.
Regeringen skryter med att nedsatta socialavgifter för ungdomar har skapat fler jobb. Men det stämmer inte. Enligt Riksrevisionens granskning Sänka socialavgifter – för vem och till vilket pris? har nedsättningen av socialavgifterna för ungdomar mellan 18 och 25 år haft ”obetydliga sysselsättningseffekter och stora dödviktseffekter”. Nedsättningen har inte ökat sysselsättningen och jobben har gått till personer som hade anställts även utan nedsättningen. Granskningen visar att bruttokostnaden för varje nyskapat jobb är 900 000 kronor. Regeringen borde därför ta skatterabatten på 5,6 miljarder kronor 2009 och i stället satsa på åtgärder som verkligen hjälper ungdomar nu när arbetslösheten stiger. Exempelvis behövs en satsning på utbildning med aktivitetsstöd för unga som saknar slutbetyg från gymnasiet.
Sammantaget riskerar unga att drabbas värst av den stigande arbetslösheten. Men regeringen saknar åtgärder för att hejda utvecklingen eller erbjuda stöd till unga arbetslösa. För att förhindra jobbkris och otrygghetskris föreslår Vänsterpartiet exempelvis höjda statsbidrag till kommuner och landsting, en förbättrad arbetslöshetsförsäkring och betydligt fler platser på komvux, i högskolan och i arbetsmarknadspolitiska program.
Mot bakgrund av det som anförts vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
1. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att förhindra ökad arbetslöshet bland unga?
2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att följa Riksrevisionens rekommendationer och utvärdera nedsättningen av socialavgifter för unga?
3. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att unga arbetslösa utan slutbetyg från gymnasiet ska erbjudas utbildningsinsatser inom ramen för arbetsmarknadspolitiken?