Rätten att välja kön på personal

Fru talman! Patrik Björck har sammanfattningsvis frågat sjukvårdsministern hur regeringen tänker utforma förslaget om rätten för äldre att välja personal utifrån biologiskt kön samt om sjukvårdsministern har för avsikt att föreslå att arbetsgivare ska registrera personalens könstillhörighet. Patrik Björck har vidare frågat om förslaget i så fall kommer att innebära att personal behandlas olika beroende på om biologiskt och juridiskt kön överensstämmer eller inte samt om det kommer att klargöras hur vårdtagare ska informeras om personalens könstillhörighet. Patrik Björck har slutligen frågat om sjukvårdsministern har tagit initiativ till en analys av hur den nya lagen om könstillhörighet påverkar möjligheten att utforma dessa regler, och vilket resultat en sådan analys i så fall har gett.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Under den senaste tiden, fru talman, har det tyvärr förekommit flera fall av övergrepp begångna mot äldre personer som får insatser inom äldreomsorgen. Det är en oacceptabel utveckling. Att äldre personer ska känna sig trygga är en prioriterad fråga för regeringen. Det gäller oavsett var man bor och oavsett vilka former av stöd man tar del av för att få hjälp i sin vardag. Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder för att stärka tryggheten för äldre personer.

Från den 1 mars 2026 har kommunerna ett tydligt lagstöd att begära utdrag ur både belastningsregistret och misstankeregistret inför anställning i äldreomsorgen. Det är ett viktigt steg för att stärka tryggheten för äldre och höja kraven på den som vill arbeta i äldreomsorgen.

I september 2025 tillsatte regeringen också en utredning med uppdraget att analysera behovet av och förutsättningarna för att göra bakgrundskontroller i såväl offentlig som privat verksamhet (dir. 2025:83). Syftet är bland annat att ge verksamheter ändamålsenliga verktyg inför och under anställning för att kunna förebygga de risker som förekomsten av personer med brottsliga eller andra skadliga intentioner innebär på arbetsplatser.

Under det senaste året har regeringen också beslutat om flera uppdrag som syftar till att förebygga brottslighet och stärka tryggheten. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att bland annat kartlägga förekomsten av kontroller av uppgifter ur misstankeregistret och belastningsregistret avseende personer inom äldreomsorgen (S2025/02119). Socialstyrelsen ska också utveckla stöd till socialtjänsten särskilt vad avser förutsättningar för socialtjänsten att utan hinder av sekretess lämna uppgifter som angår misstanke om brott till brottsbekämpande myndigheter. 

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har fått i uppdrag att stärka tillsynen inom äldreomsorgen. Tillsynen ska bland annat granska hur socialnämnder och verksamheter förebygger, upptäcker och åtgärdar risker och missförhållanden och om de åtgärder som vidtas avhjälper bristerna (S2026/00115). Regeringen har också gett Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga vilka typer av brott som begås mot äldre inom äldreomsorgen (S2026/00116). Brå ska bland annat belysa könsskillnader i utsattheten.

Angående frågan om rätten för äldre personer att välja kön på personal inom äldreomsorgen som utför den allra mest intima vårdhygienen avser regeringen att återkomma i närtid med besked.

Herr talman! Det är ju brukligt att tacka för svaret. Jag hoppas att jag får möjlighet att göra det när jag har fått svar på mina frågor. Det är ju helt tomt på svar på mina frågor.

Herr talman! Statsrådet räknade upp mina frågor i sitt svar, och sedan svarade statsrådet på en mängd andra frågor som jag inte har ställt. Det är visserligen bra information om att Ivo har stärkts, att man jobbar för att öka tryggheten och så vidare. Det är alldeles utmärkt, och jag har inga synpunkter på det. Men det blir lite konstigt i en interpellationsdebatt att den enda antydan till att försöka svara på frågan är att regeringen ska återkomma i närtid.

Det blir en märklig interpellationsdebatt, herr talman. Interpellationen är en del av riksdagens viktiga kontrollmakt där man förväntar sig svar från statsrådet på sina frågor. Det blir lite konstigt att debattera annars.

Ursprungligen hade jag tänkt att ställa min interpellation till statsministern, men jag avråddes av kammarkansliet att göra det eftersom det inte riktigt följde regelverket. Det böjer jag mig för. Då ställde jag i stället interpellationen till sjukvårdsministern, och regeringen överlämnade interpellationen till Anna Tenje, som är ansvarig för äldrevården. Det har jag heller inga invändningar mot.

Men jag är faktiskt lite irriterad, herr talman, över att jag inte får svar på mina frågor. För den som lyssnar ska jag upprepa frågorna, och jag hoppas att jag sedan får tacka statsrådet för svar på mina frågor.

Hur tänker regeringen utforma förslaget till rätten att välja biologiskt kön på personalen? Det här är någonting som regeringen – statsministern – har lovat. Har ministern för avsikt att föreslå att arbetsgivaren ska registrera könstillhörigheten på personalen? Kommer ministerns förslag att innebära att personal behandlas olika beroende på om det biologiska och juridiska könet stämmer överens eller ej? Kommer ministerns förslag att klargöra hur vårdtagaren ska informeras om personalens könstillhörighet? Har ministern tagit initiativ till en analys av hur den nya lagen om könstillhörighet påverkar möjligheten att utforma dessa regler? Kan ministern i så fall redogöra för resultatet? Det är en fråga som man naturligtvis kan svara ja eller nej på, men man kan åtminstone svara på frågan.

Om man ställer ut den typen av löften kan man naturligtvis diskutera om löftena är bra. Man kan ha olika uppfattningar om huruvida det är rimliga löften att ge. Men det som är viktigt, och som är en del av min möjlighet att utöva kontrollmakt över regeringen i en interpellationsdebatt, är att fråga sig om regeringen över huvud taget kan fullfölja löftena. Eller är det tomma löften som regeringen har gått ut med till de äldre, till medborgarna? För övrigt kan man tänka sig att löftena gäller fler grupper i samhället än äldre. Jag ska återkomma till det i mitt nästa inlägg.

Om man som Sveriges statsminister lovar något bör man faktiskt också kunna förklara hur man ska kunna fullfölja löftet. Om man lovar det bör man i en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag kunna svara på de enkla frågorna. Jag lyssnar i avvaktan på att få svar på mina frågor.

Herr talman! Jag har viss förståelse för ledamotens frustration över att inte riktigt få svar på de frågor som han har ställt i sin interpellation. Givet att ledamoten var så gentil och på ett så pedagogiskt sätt kunde förklara hur processen med interpellationsdebatter fungerar, kan man också konstatera att jag mycket riktigt som minister har sagt att jag anser att äldre ska ha rätt att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen i deras eget hem. Där är man ofta i en stark beroendesituation.

Jag redogjorde i mitt första inlägg för alla våra argument för att vi har landat i att det är rimligt att gå till väga på detta vis. Jag har också varit väldigt tydlig med att det krävs att en utredning tittar på dessa frågor. Det är mycket komplexa frågor, precis som ledamoten redogjort för. Det finns vissa hänsyn att ta ställning till.

Jag har, precis som statsministern, flera andra ministrar och även riksdagsledamöter, varit inne på att man verkligen skulle vilja att äldre ska kunna välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen. Men det krävs en utredning för att se på vilket sätt det kan göras. Och om det skulle innebära ökade pålagor på kommunerna för att tillgodose det önskemålet och löftet kommer det säkert också att krävas viss medfinansiering.

Anledningen till att jag inte kan svara på ledamotens alla frågor, vilket ledamoten inte är riktigt nöjd med, är att utredningen inte tillsatts ännu. Det är alltså inte känt vilka frågor det ska gälla, vilket direktiv en kommande utredning kommer att få och hur mycket man ska avgränsa sig eller för den delen utveckla. Det är inte heller något som jag tänker att jag ska förmedla här i kammaren.

Jag tycker att frågorna är mycket intressanta och ser fram emot debatten och diskussionen. Kanske tar jag med mig någonting som ledamoten lyfter upp till direktivet och utredningen. Men det krävs en utredning. Vad utredningen sedan landar i, vilka avvägningar man faktiskt gör och vilken analys som är med i den utredningen är alldeles för tidigt att säga. Det vore också fel av mig att komma med spekulationer om vad man kommer att landa i.

Men ett löfte är ett löfte, och det håller jag. Jag tycker och vill att äldre ska ha rätt att kunna välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen. Man ska ha rätt att välja och känna sig bekväm och trygg med personen som stiger innanför tröskeln till ens eget hem och som man ofta är i stort behov av och dessutom är i beroendeställning till.

Det är viktigt att värna äldres trygghet och säkerhet, och det är viktigt att värna valfriheten för äldre. Det löftet står jag alltså fast vid, och jag kommer återkomma till det.

Herr talman! Den som lyssnade nu kan konstatera att jag fortfarande inte har fått svar på en enda av frågorna jag har ställt. Och den som lyssnade noggrant kan konstatera att statsrådet fyra eller fem gånger sa att det är viktigt att äldre har rätt att välja kön på personalen inom äldreomsorgen.

Nu var det inte det som var frågan, herr talman, utan det handlar om det som statsministern explicit har lovat: att man ska ha rätt att välja biologiskt kön på personalen. Statsrådet undviker nogsamt att säga det. Statsrådet har nog börjat fundera över om det statsministern lovade är möjligt att genomföra.

Att statsrådet lovar någonting är en sak. Statsrådet har lovat det som nämns i svaret: att man ska kunna välja kön. Det statsministern har lovat är att man ska kunna välja biologiskt kön. Det är inte riktigt samma sak.

Jag vill för säkerhets skull säga att det finns protokoll från den här kammaren från när statsministern vid statsministerns frågestund – då statsministern var här och representerade regeringen och sig själv som statsminister – på en direkt fråga svarade så här: ”Jag är lite förvånad av den debatt som har uppstått med anledning av förslaget att man som äldre ska kunna välja biologiskt kön på den person som utför mycket intima sysslor. Det är rätt anmärkningsvärt att detta har vållat kritik. Är det inte rätt självklart att man kan vara i en situation där man känner sig rätt sårbar – långt innan övergrepp begås? Talar inte de övergrepp som har begåtts för att detta är ett problem på riktigt? Jag är genuint förvånad över de kommuner som sägs inte ha velat polisanmäla händelser. Allt detta är allvarligt på riktigt, och därför har vi föreslagit en ändring som gör att man som äldre ska kunna välja vilket biologiskt kön den person ska ha som ska göra det allra mest privata åt en i ens hem.” Det är vad statsministern explicit har lovat här i denna kammare, och det undviker statsrådet att över huvud taget svara på, nämna eller ens diskutera.

Det handlar alltså inte bara om att statsrådet vägrar att svara på de mycket berättigade frågor som är kopplade till det löftet från statsministern; det är ju fullständigt relevanta frågor om man ska kunna genomföra det löftet. Nu backar statsrådet också från den här positionen genom att undvika det som frågan egentligen handlar om, det vill säga biologiskt kön.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt, herr talman, än att statsrådet har fått i uppgift av statsministern att försöka backa från det löftet. Statsministern har kanske börjat inse att statsministern har lovat något som statsministern kanske inte kan hålla. Statsministern kanske tycker att det här blir genant. Och då vill man backa ur.

Om jag utgår från statsrådets svar och inlägg här tidigare var det konsekvent kön och inte biologiskt kön som användes som begrepp. Det finns också med i det skriftliga svar som lämnats.

I det skriftliga svaret säger man också att regeringen ska återkomma i närtid. Även det backar statsrådet från nu, i sitt muntliga inlägg. Nu pratar statsrådet om att utredningen inte är tillsatt, att den kanske kommer – vem vet när och var – att det inte finns några direktiv eller tankar kring den här utredningen och att den kanske kommer någon gång. Det är inte i närtid, herr talman. Regeringen kan ju inte återkomma i närtid. I närtid är i så fall under innevarande mandatperiod.

Man backar alltså systematiskt från frågan och kommer troligen aldrig att svara på den.

Herr talman! Jag backar aldrig. Jag backar aldrig när det gäller att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Jag och regeringen har under den här mandatperioden steg för steg höjt kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Vi har steg för steg ökat möjligheterna för kompetenssatsningar för att öka kompetensen. Vi har infört språkkravet, så att äldre kan förstå och göra sig förstådda. Vi har skapat möjlighet och ett tydligt lagstöd för kommuner att kunna göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Då kan man på riktigt rensa ut bland de som är direkt olämpliga att jobba inom äldreomsorgen.

Vi har den senaste tiden läst om fruktansvärda incidenter med våld och våldtäkter som riktas mot äldre. Att man i sitt eget hem riskerar att både bli våldtagen och utsättas för obeskrivliga kränkningar av den egna personalen är helt oacceptabelt.

Vi behöver göra allt som står i vår makt för att se till att detta aldrig händer igen. Jag har nu jagat kommunerna för att de ska ta möjligheten att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Vi ser också i en utredning, som är på gång, över möjligheten att göra det obligatoriskt – inte valfritt utan obligatoriskt – att göra de här utdragen ur belastningsregister och misstankeregister, även under befintlig anställning.

Under många av mina studiebesök och samtal med äldre har jag känt att det finns en rädsla och en oro, ofta hos äldre kvinnor men även hos äldre män. Man känner sig inte bekväm, kanske framför allt med att det är så många olika ur personalen som springer i ens hem – vi har problem med kontinuiteten. Men man skulle också verkligen vilja välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen.

Det har jag bejakat. Och det var just det löftet jag gick ut med. Jag sa att måste vi titta på detta. Det är nästa steg, inte för att kommuner runt om i landet, äldreboenden, enhetschefer och även hemtjänstgrupper inte gör vad de kan för att faktiskt redan i dag tillgodose de här önskemålen utan för att det finns de som känner oro och rädsla över att inte ha rätten att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen.

Just därför sa jag att jag tycker att det är självklart att vi måste titta på den här frågan. Vi behöver titta lite bredare, ta hänsyn till fler olika frågor och aspekter och analysera detta noga. Vad kan det här få för konsekvenser? Är det möjligt att genomföra det? Jag tror helt klart att det är möjligt. Det gäller både rätten att välja och rätten att välja bort. På så sätt kan man öka tryggheten och säkerheten för äldre och se till att deras valfrihet och inflytande över det egna livet blir starkare än i dag.

För att detta ska kunna ske behöver vi dock tillsätta en utredning. Det har jag varit jättetydlig med. Jag har förståelse och respekt för att ledamoten kanske inte följer allt vad jag säger, men jag har varit väldigt tydlig i den frågan. Det här är inget konstigt. Det gäller i stort sett allting som vi föreslår. För att ett förslag ska kunna bli verklighet måste frågan utredas, alldeles oavsett om det är riksdagens ledamöter som väcker motioner eller regeringen som tar initiativ. Saker och ting behöver utredas i Sverige för att det ska bli rätt och riktigt och korrekt i alla 290 kommuner, till exempel för alla som är i behov av äldreomsorg, alldeles oavsett om det är fråga om boenden och hemtjänst i privat eller kommunal regi.

När jag säger närtid menar jag just närtid.

Herr talman! Jag hänvisar till protokollet från statsministerns frågestund därför att hans uttalande där är något som han naturligtvis inte kan krypa ur. Jag kunde ha hänvisat till en debattartikel i Aftonbladet, där statsministern uttalar sig ännu bredare om vad man vill föreslå. Enligt statsministern ”ska kvinnor alltid kunna känna sig trygga i Sverige. Därför måste det biologiska könet vara avgörande i fler situationer, där det annars kan leda till ökad otrygghet.” Man drar upp det här med fängelser, omklädningsrum, idrottstävlingar etcetera. Här är statsministern väldigt noggrann med att inte skriva under som statsminister. Statsministern skriver under debattartikeln som partiledare för Moderaterna tillsammans med två statsråd, Gunnar Strömmer och Camilla Waltersson Grönvall, som skriver under enbart som företrädare för Moderaterna. Man undviker alltså väldigt nogsamt att uttala sig som regering.

Det som är spännande med den här frågestunden är att statsministern uttrycker sig som just statsminister och i svaret på en fråga från en riksdagsledamot ger det här mycket specifika löftet. Han ger i sitt svar dessutom uttryck för att detta är någonting som är lätt och som ska komma snart. Det är helt okomplicerat, hör man statsministern säga i det svaret. Statsministern säger att man ska ha rätt att välja biologiskt kön – precis så och inget annat.

Statsrådet säger att hon aldrig backar. Det var ju spännande att vi fick se det hända för första gången då. Jag är inte så bekant med statsrådet sedan tidigare. Kanske var det första gången, kanske har det hänt förut – vad vet jag. Men den här gången backar statsrådet hela vägen in i väggen. Man skulle möjligen kunna ursäkta statsrådet med att hon gör det å statsministerns vägnar. Det är väl lojalt och fint och bra. Men det är inget svar på mina frågor.

Herr talman! Återigen: Jag backar aldrig från att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Det är det jag är till för. Varje gång jag ställer mig frågan ”Vem är jag till för?” ska svaret i det här avseendet vara: äldre. Det är äldres trygghet och äldres säkerhet som jag har framför mig när jag tar steg för steg framåt för att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen. Jag är fast besluten att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Att se till att man har rätt att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen tror jag kan vara ett sådant steg.

Vi har jobbat med att öka kompetensen inom äldreomsorgen. Vi inför språkkravet den 1 juli. Vi ser också till att utveckla och bibehålla Äldreomsorgslyftet. Sedan den 1 mars kan kommunerna begära utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Nästa steg den här mandatperioden kommer att bli att tillsätta en utredning av just den fråga som vi nu debatterar.

Exakt hur det kommer att bli och vilka konsekvensanalyser utredningen kommer att göra kan jag inte säga. Det vore otroligt förmätet av mig att stå i talarstolen och diktera vilka förslag utredningen ska lägga fram. Det tror jag att ledamoten och hela plenum har förståelse för. Så jobbar vi inte i Sverige, och så ska vi inte heller jobba i Sverige.

Men inriktningen är glasklar: Tryggheten och säkerheten för äldre ska stärkas. Detta tror jag är ett väldigt bra steg på vägen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.