Rätt till nattis

Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig om jag med erfarenhet från det år som gått är beredd att överväga lagstiftning om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.

Hösten 2019 var drygt 4 800 barn inskrivna i omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. De flesta barn som är inskrivna kvällar, nätter och helger finns i verksamheter som drivs i kommunal regi. Nästan sju av tio kommuner har barn inskrivna i omsorg på så kallad obekväm arbetstid.

Det är mycket tydligt i skollagen att kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under den tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning som behövs, bland annat med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete. Trots detta kan det fortfarande finnas föräldrar som har behov av sådan omsorg men inte får det. Ambitionen måste dock enligt förarbetena vara att tillhandahålla omsorg även under så kallad obekväm arbetstid åt familjer som har behov av detta, även om det inte är en rättighet i enskilda fall. Kommunen bör därför göra en individuell bedömning utifrån de lokala förutsättningarna för varje ansökan om plats. I bedömningen bör även ingå föräldrarnas reella möjligheter att ordna omsorg för sina barn själva.

Jag är övertygad om att införandet av den nya skollagen 2011 har varit viktigt för att stimulera kommuner att erbjuda omsorg på obekväma tider i ökad omfattning. Detsamma gäller regeringens satsning sedan 2013 med ett sökbart statsbidrag för sådan omsorg. Statsbidraget kan sökas av kommuner för att användas till både befintlig och ny verksamhet.

Utgångspunkten för regeringen är att det i ett modernt samhälle ska gå att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Många yrkesgrupper har arbetstider helt eller delvis förlagda till kvällar, nätter eller helger. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med omsorgen för sina barn, även om de arbetar andra tider än dagtid måndag till fredag. Om kvinnor och män ska ges samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, utvecklingsmöjligheter i arbetet och delat ansvar för hem och barn krävs det att samhället ger stöd till dem som arbetar inom yrken som medför tjänstgöring på udda tider. Inte minst för ensamstående föräldrar är omsorg för barn under så kallad obekväm arbetstid viktig.

Det är dock min uppfattning att den reglering som finns i dag är tillräcklig även sett till det gångna året. Formuleringen i 25 kap. 5 § skollagen är uppfordrande och inte något som kommunerna kan bortse från.

Med detta sagt, fru talman, är jag dock helt enig med Daniel Riazat om att frågan är viktig och fortsatt behöver följas under pandemin och vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Aldrig har det varit så tydligt som 2020 hur beroende vi är av de samhällsbärande yrkena - av dem som vårdar våra sjuka i vården, ger omsorg till de äldre, undervisar barnen, kör bussarna, städar eller arbetar inom livsmedelsindustrin och handeln för att vi ska kunna handla den mat vi behöver.

Gemensamt för nästan alla dessa grupper, utöver att de inte har kunnat arbeta hemifrån under 2020, är att de ofta arbetar just på obekväma arbetstider. Kommunerna ska enligt skollagen, precis som statsrådet nämnde, sträva efter att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Men vad detta innebär tolkas tydligen olika av kommunerna, enligt Skolinspektionens tidigare granskning av verksamheten.

Vänsterpartiet har länge drivit att barnomsorg på obekväm arbetstid ska vara en rättighet. Det ska inte spela någon roll vilken kommun man bor i. Alla föräldrar ska kunna ha ett jobb och ta ett jobb och veta att om det behövs finns det någon som tar hand om deras barn. Så här i pandemitider blir tillgången till barnomsorg ännu viktigare när vårt samhälle behöver dessa funktioner för att fungera.

Det är viktigt att barnomsorgen, oavsett när på dygnet den sker, är just omsorg och inte barnpassning. Verksamheten måste bedrivas på pedagogisk grund. Där tror jag att vi är helt överens. Därför är det avgörande att den personal som arbetar i barnomsorgen har rätt utbildning och att även de som arbetar utanför normal arbetstid får möjlighet till fortbildning. Kommunerna måste också bli bättre på att granska kvaliteten på verksamheten, vilket vi har krävt länge.

Fru talman! När kommunerna erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid är det oftast på deras egna villkor, utan större hänsyn till föräldrarna. I många av de kommuner som faktiskt erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid förväntas föräldrarna själva aktivt höra av sig och efterfråga denna tjänst utan någon som helst information från kommunens sida. Om information finns att läsa på kommunens hemsida är den ytterst sällan på andra språk än svenska. För att få rätt till omsorgen förväntas föräldrarna också känna till sina exakta scheman för lång tid framöver, något som inte alltid är möjligt när de jobbar i exempelvis verksamheter som ska förhålla sig till en pandemi.

Med nuvarande otydliga lagstiftning är det svårt att från nationellt håll ställa krav på en fungerande förskoleverksamhet på andra tider än kontorstid. Så länge barnomsorg på obekväm arbetstid inte är en generell rättighet kommer det att vara på det sättet. Därför är det hög tid att ändra lagen och lagstifta om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.

Av svaret från statsrådet framgår att regeringen inte avser att göra några ändringar i lagstiftningen i frågan. Med tanke på hur verkligheten ser ut i år och med tanke på hur många kommuner som nu kommer att skära ned på verksamheter som bland annat rör förskola, inklusive barnomsorg på obekväm arbetstid, undrar jag därför: Varför vill regeringen inte ändra lagstiftningen så att alla barn kan få den omsorg de har rätt till?

Fru talman! Det råder inget tvivel om att så kallat nattis, omsorg på obekväma tider, är otroligt viktigt. Det är viktigt för föräldrar som har yrken som måste utföras på obekväm arbetstid. Det är viktigt för vårt samhälle, som ska hållas igång och där många yrken måste utövas för att folk ska känna trygghet och för att samhället ska fungera. Men kanske allra viktigast är det för barnen, som inte ska behöva vara ensamma när mamma eller pappa går till jobbet. De ska i dessa pandemitider inte vara beroende av att mormor och morfar eller farmor och farfar rycker in och passar dem, för det ska mor- och farföräldrar inte göra i dessa hemska tider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den skollag vi har fastslår tydligt att detta är ett kommunalt ansvar. När man lyssnar på Daniel Riazat får man nästan intrycket att ett kommunalt ansvar skulle vara lika med inget ansvar alls. I verkligheten är det uppfordrande och tydliga skrivningar i skollagen, och det är skrivningar som ska följas.

Vi har här i Sveriges riksdag lagstiftat om vilka skyldigheter som finns, och jag utgår från att kommunerna följer detta. Därutöver är det faktiskt viktigt hur man röstar i kommunalvalen och vilka politiker som driver våra kommuner. I dessa tider, när regeringen har tillfört kommunsektorn gigantiska miljardbelopp för att hantera pandemin, är det för mig självklart att de pengarna också finns där för obekväm omsorg nattetid.

Fru talman! Att en fråga är ett kommunalt ansvar innebär inte att den är ingens ansvar. Det innebär att den är just ett kommunalt ansvar.

Jag vill också peka på att regeringen, trots att detta är ett kommunalt ansvar, har valt att tillhandahålla ett statsbidrag för det som vi kallar för nattis, och jag vill betona att detta statsbidrag har mer än fördubblats sedan regeringen Löfven tillträdde 2014.

Fru talman! Jag är tyvärr medveten om att det här och var finns kommuner som inte erbjuder nattis, kanske till och med en eller annan kommun där vänsterpartister har ett tydligt beslutmandat. Jag hoppas att kommunerna ska ta det stora ansvar som de enligt skollagen har och att de verkligen ställer upp på det. Jag kan försäkra att om kommunerna inte gör vad de ska här kommer jag inte att tveka att agera.

Fru talman! Som så många gånger tidigare vet jag att jag och statsrådet håller med varandra när det gäller själva grundfrågan, i det här fallet att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid. Men när det gäller hur verkligheten ser ut och vad vår roll på riksnivå är skiljer vi oss åt.

När Skolinspektionen kommer med kritik av hur barnomsorg på obekväm arbetstid är reglerad och hur regelverket om detta tolkas olika i kommunerna är det något som vi som rikspolitiker och Anna Ekström som statsråd bör ta på stort allvar.

Jag kan ta ett exempel. I Danderyd stängde kommunen nattis, alltså barnomsorgen på obekväm arbetstid. Detta ledde till att de sju familjer som utnyttjade det inte längre kunde göra det. En av dem var en akutläkare, och en annan var en sjuksköterska, det vill säga de yrken som vi har haft ett extremt behov av under det här året - egentligen har vi alltid ett extremt behov av dem, men speciellt under pandemin är behovet stort när det råder en sådan press på att sjukvården ska vara fungerande även nattetid.

Vad säger vi till dessa familjer och till de personer som arbetar inom dessa yrken och har behov av att lämna sina barn till barnomsorgsverksamhet nattetid? Hänvisar vi till att det är kommunen som har ansvaret - lagen är tydlig, kommunerna har ett ansvar? Det hjälper ju inte dessa familjer eftersom det uppenbart tolkas olika från kommun till kommun. Där menar jag att vi från statens sida måste in och agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om något är otydligt för kommunerna måste det tydliggöras. Om kommunerna tycker att lagstiftningen inte är så tydlig att de behöver följa den måste vi skärpa den. Så tänker vi inom alla andra områden, och jag förstår inte riktigt varför vi inte kan tänka så på det här området.

Det finns en annan fråga som är viktig i sammanhanget och som jag tog upp tidigare, nämligen att nio av tio kommuner gör nedskärningar i sina skolförvaltningar och barn- och ungdomsförvaltningar. Det påverkar bland annat barnomsorgen på obekväm arbetstid i en rad kommuner. Jag är fullt medveten om att regeringen har ökat satsningarna och det statsbidrag som finns för barnomsorg på obekväm arbetstid - vi i Vänsterpartiet var själva med på den höjningen - men det jag undrar är varför regeringen inte ser på denna fråga med lite större allvar med tanke på dels att vi är mitt i en pandemi, dels att det är nio av tio kommuner som gör nedskärningar i sina skol- och förskolebudgetar.

Fru talman! Den här frågan ska tas på stort allvar. För mig är det inte att underlåta att ta ansvar att konstatera att detta är en kommunal fråga. Det är en fråga där det finns ett kommunalt ansvarstagande. De läkare och sjuksköterskor i Danderyd som går miste om denna barnsomsorg ska givetvis ställa sig frågan: Hur kommer det sig att regeringens fördubblade statsbidrag inte används till denna viktiga omsorgsform?

Man bör också som kommunmedborgare ta noga reda på vilka frågor som drivs av vilka partier. Nu är detta inte en fråga för riksdagens interpellationsdebatt, men ett vanligt gott råd kan vara att rösta på Socialdemokraterna också i kommunalvalet.

Fru talman! Jag letar lite efter orden. Det är så lätt att stå i riksdagens talarstol och sätta likhetstecken mellan att en fråga ska vara ett statligt ansvar och att ta frågan på allvar. För mig är det att ta en fråga på allra djupaste allvar när man konstaterar att det finns ett tydligt kommunalt ansvar, det finns en lagstiftning som är uppfordrande och det finns ett statsbidrag, föreslaget av regeringen och beslutat av riksdagen, som har fördubblats. Att antyda att detta inte är att ta frågan på allvar tycker jag faller på sin egen orimlighet.

Med detta sagt, fru talman: Skulle det vara så att kommunerna inte förmår att ta sitt ansvar i den här frågan är jag på intet sätt främmande från att ta initiativ, men riktigt där är vi inte, i ärlighetens namn. Allting kan inte lösas med mer lagstiftning.

Fru talman! Jag vet, som jag sa tidigare, att statsrådet egentligen bryr sig om dessa frågor. Men jag menar ändå att svaret inte riktigt var det som jag hade förväntat mig.

Anledningen till att jag säger att regeringen inte tar detta på tillräckligt stort allvar är att vi inte ska vänta tills situationen har blivit så pass absurd att det måste till en skärpning av lagstiftningen. Jag menar tvärtom. När vi ser varningssignaler om att det finns saker som inte fungerar med den nuvarande lagstiftningen måste vi ta det på stort allvar. Skolinspektionen har själv sett detta. Det är alltså myndigheten som ansvarar för att utöva tillsyn på dessa områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar också att detta blir extra viktigt när vi är i en situation av pandemi och när vi är i en situation där nio av tio kommuner som sagt håller på att skära ned.

Det stämmer att detta är en kommunal angelägenhet. Det är även resten av skolväsendet. Skolan ligger ju under ett kommunalt ansvar. Sjukvården ligger under regionernas ansvar. Det innebär inte att vi inte genom lagstiftning kan se till att sätta ramverk för dessa verksamheter, så att de blir välfungerande ute i kommunerna, som ska ha detta ansvar.

Om vi ändrar lagstiftningar och skärper lagstiftningar inom vissa områden kanske det inte blir så att Danderyd lägger ned detta och en annan kommun gör på ett helt annat sätt. Det är det som är min kritik och anledningen till att denna lagstiftning bör ändras.

Jag har lyssnat på statsrådet och kommer att använda mig av uttalandet om att ni kommer att ändra lagen ifall ni ser att det finns större problem. Vi får väl se i framtiden om den situationen uppstår.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka Daniel Riazat för att Daniel Riazat väcker denna fråga. Den är viktig; det råder det ingen som helst tvekan om.

Jag är uppvuxen i ett familjedaghem, där min mamma hade barn som kom på obekväma tider. Jag vet hur det luktar i en säng där det ligger ett litet nyvaket barn, och jag är glad att det finns varma, mjuka bäddar åt barn som behöver omsorg också på nätterna. Men jag tillhör ett parti som driver denna fråga mycket hårt i de kommunala budgetarna och i de kommunala valrörelserna, och jag är stolt över att tillhöra ett parti som driver denna fråga mycket hårt.

Jag anser faktiskt inte att svaret på varenda fråga är ett ökat statligt ansvarstagande. Därmed, fru talman, är det inte sagt att det ibland inte kan vara det. Skulle det vara så att denna fråga behöver lösas med statliga ingripanden och att det skulle behövas ännu mer från staten kommer jag inte att tveka. Men jag vill att de kommunala företrädarna tar det ansvar som vi i Sveriges riksdag har förutsatt att de ska göra genom de uppfordrande skrivningar som finns i vår skollag.

Jag kommer, som sagt, att följa denna fråga mycket noga. Jag kommer att göra det av ett enda skäl. Samhället behöver folk som jobbar på nätterna. Många människor behöver jobba på nätterna, och barnen behöver omsorg när mamma och pappa är borta och jobbar på nätterna. För de barnens skull ska vi se till att vi har en kommunal nattomsorg, barnomsorg på obekväm arbetstid, ett så kallat nattis. Jag hoppas att den frågan ska tas på största allvar av våra kommunala företrädare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.