Rån mot elektronikkedjor och butiker

Fru talman! Tobias Billström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska antalet rån och öka tryggheten för dem som arbetar i och driver butiker i Sverige.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det är därför oacceptabelt att butiksägare och deras anställda känner oro över risken att bli utsatta för brott.

Polismyndigheten och Svensk Handel har under flera år haft en fungerande samverkan, och det senaste mötet genomfördes under oktober 2017. Samarbetet syftar bland annat till att öka förmågan att tidigt upptäcka och agera mot seriebrottslighet. Inom ramen för samarbetet diskuteras också brottsförebyggande aktiviteter och andra åtgärder som polisen har vidtagit eller planerar att vidta.

För att förbättra förutsättningarna för polisen har regeringen bland annat föreslagit historiskt stora resurstillskott till Polismyndigheten för de kommande tre åren. Utifrån de nya budgetramarna och verksamhetens behov är det Polismyndigheten som avgör hur resurser ska fördelas internt.

Regeringen har sedan tidigare gett Polismyndigheten förutsättningar att öka antalet platser på nuvarande polisutbildning och planerar dessutom för polisutbildning vid ytterligare två lärosäten. Det börjar ge resultat. I år har det antagits nästan dubbelt så många studenter till polisutbildningen jämfört med genomsnittet för de sex senaste åren.

Regeringen har dessutom gett Polismyndigheten i uppdrag att skapa förutsättningar för ytterligare förbättringar av arbetsmiljön samt fler karriärvägar för polisanställda.

Det är dock inte enbart Polismyndighetens ansvar att minska risken för brott, utan ansvaret delas av flera. I detta är det brottsförebyggande arbetet en viktig framgångsfaktor för att skapa ökad trygghet. Regeringens brottsförebyggande program, Tillsammans mot brott, riktar sig till en bred målgrupp, vilket är en förutsättning för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete på lokal nivå.

Några butiker vidtar också många åtgärder för att förebygga brott och minska risken att bli utsatta för rån eller stölder, exempelvis genom en säker förvaring av dagskassor och stöldbegärlig elektronik. Det är naturligtvis bra. Om det likväl sker ett rån eller rånförsök prioriteras dessa utredningar vid aktuellt lokalpolisområde.

Fru talman! Enligt branschorganisationen Svensk Handel ökar antalet beväpnade rån mot elektronikkedjor. Framför allt är det mobiltelefoner och bärbara datorer som lockar, eftersom de är lätta att sälja vidare. De flesta säljs dessutom utomlands.

När rättsväsendet i Sverige upplevs vara på reträtt blir det alltmer tilltalande för dem som är kriminella att försörja sig via brott. Det ligger därför nära till hands att anta att det finns ett direkt samband mellan den passivitet som regeringen har lagt i dagen när det gäller detta politikområde och polisens bristande resurser och det ökande antalet rån i Sverige.

När brotten mot näringsidkare blir vanligare ökar också otryggheten för dem som arbetar. Samtidigt kan vi läsa i tidningen om hur näringsidkare får vänta i upp till tio timmar på polisen när de anmäler att någon har tagit sig in i butiken och brutit upp butikens kassaskåp.

I sitt svar till mig i dag talar Morgan Johansson om att butiker vidtar egna åtgärder för att skydda sig. Det är precis det som blir lösningen när staten sviker en av sina mest centrala uppgifter, nämligen att erbjuda medborgarna trygghet. När polisen inte längre klarar av att upprätthålla lag och ordning tvingas butiker antingen att stänga verksamheten eller att investera i egna dyra säkerhetslösningar.

Detta skapar naturligtvis konsekvenser: Dels kan det bli en katastrof för den enskilde näringsidkaren som blir av med sitt levebröd, dels är det skadligt för vår ekonomi att butiker måste stänga, dels handlar det om en försämrad service till medborgarna, som inte längre kan köpa de varor de vill.

Mot den bakgrunden undrar jag om justitie- och inrikesministern inser att tryggheten blir mer och mer av en klassfråga, för om man tittar på det geografiska utfallet ser man ju att det inte är alla områden som är präglade av det här problemet utan framför allt vissa.

Fru talman! Tobias Billström sa att vi ser ett ökat antal butiksrån. Det är faktiskt inte sant. I den statistik som finns sedan år 2000 ser vi att genomförs ungefär 800 butiksrån per år. Vi hade en topp på nästan 1 200 butiksrån, och den toppen inföll 2009. Vad gjorde Tobias Billström då? Han satt på Justitiedepartementet. Sprang han benen av sig efter åtgärder? Nej, det gjorde han inte. Han reagerade såvitt jag förstår inte alls.

Det innebär inte att detta är ett litet eller minskande problem. Vi måste ändå ta tag i problemet, se till att öka tryggheten och ta itu med både de rån och de andra stölder som genomförs i butiker.

Nu hade Tobias Billström på sätt och vis en väldig otur, för i förra veckan träffade jag Svensk Handel och Handelsanställdas Förbund och diskuterade bland annat vilka åtgärder som man skulle kunna vidta. Vi gick igenom en lång rad åtgärder, och en sådan åtgärd är snabbare lagföring.

I dag kan det ta över 20 veckor från att man anmäler en stöld i butik till att vederbörande lagförs för detta. Nu genomför vi ett försöksprojekt i norra Stockholm, bland annat i Täby och Rinkeby, där vi har gjort en regelförändring som gör att vi kan ta ned lagföringstiden från dagens 22 veckor till 2 till 6 veckor för detta.

Jag tror att det är väldigt viktigt att man får en snabb återkoppling när det gäller stölderna. Nu talar vi framför allt om de ringa stölderna. Butiksrån är förstås ett grövre brott, och det kommer vi också att behöva handlägga i särskild ordning. Men en snabbare lagföring för dessa stölder tror jag är otroligt viktigt.

Vi går också på de grova vapenbrotten. Vid mellan 30 och 40 procent av alla butiksrån förekommer det skjutvapen. Från den 1 januari får vi en ny lagstiftning där vi skärper straffen för de grova vapenbrotten. Det borde vi ha gjort för länge sedan, skulle jag vilja säga, men nu gör vi det från den 1 januari. Vi får automatisk häktning av den som anträffas med vapen på stan, och vi får även möjligheter till hemliga tvångsmedel så att man kan avlyssna dem som misstänks för den här typen av brott.

Det är en del av det. Nu i somras höjde vi dessutom minimistraffet för de grova rånen från fyra till fem år.

Utöver detta behöver vi också göra ett särskilt åtgärdspaket mot de internationella stöldligorna. Vi vet att de är väldigt aktiva framför allt när det gäller inbrott på olika håll, till exempel i villor eller sommarstugor. Det kan också handla om systematiska butiksstölder, det vill säga man går in och försöker stjäla så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, och sedan för man ut stöldgodset till de länder som vi pratar om.

På det senaste mötet som jag var på i EU-sammanhang träffade jag företrädare för Litauen och Rumänien, två länder varifrån en hel del stöldligor opererar. Vi är nu på väg fram och bygger ut polissamarbetet med Rumänien. De är beredda att gå in och sätta av resurser och personal till Sverige.

Med Litauen har vi en diskussion om att dem som vi tar för brott här i Sverige och som är kopplade till dessa internationella stöldligor ska avtjäna sina straff hemma i Litauen i stället för i Sverige. Bara det tror jag är en viktig signal.

Dessutom kommer vi inom kort, strax efter årsskiftet, att tillsätta en särskild utredning för att ta fram åtgärder mot systematiska stölder. Det kommer jag att återkomma till, för det kommer ytterligare ett antal åtgärder i detta paket.

Fru talman! Vad gäller statistiken är det justitie- och inrikesministern som har fel. Det förvånar mig lite, eftersom han själv sa att han hade haft ett möte med Svensk Handel och eftersom jag baserar mitt antagande på vad Svensk Handel har sagt om att antalet väpnade rån mot elektronikkedjor ökar.

Vad gäller antalet personrån, ministern, ökade de också under både 2015 och 2016, men ministern kanske kommer att ifrågasätta den siffran också.

Riksdagen har uppmärksammat att försök till häleri av normalgraden inte är kriminaliserat i dag och tillkännagav redan 2015 för regeringen att häleri av normalgraden borde kriminaliseras på försöksstadiet. Eftersom lönsamheten med förmögenhetsbrott bygger på att det som stulits säljs vidare kan man ju tycka att det borde vara prioriterat för regeringen att åtgärda detta.

Men tiden går. Vi är snart färdiga med den här mandatperioden. Nästa år är det val, och ännu har regeringen inte återkommit med något förslag till riksdagen i den här delen.

Jag ställde faktiskt en fråga till statsministern - justitie- och inrikesministerns chef - om inbrottsverksamheten, även om vi inte ska kalla det för "verksamheten". Statsministern använde för övrigt uttrycket "brottslingarnas affärsplan" när han svarade mig, vilket inte bara devalverar uttrycket utan kanske säger någonting om hur regeringen ser på de här frågorna.

Jag skulle vilja fråga ministern om han avser att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att kriminalisera försök till häleri av normalgraden.

Fru talman! Häleri är kriminaliserat. Häleri är ju ett brott. Men vi ska naturligtvis titta på tillkännagivandet och se om det är något ytterligare som behöver göras.

Tobias Billström sa att butiksrånen hade ökat. Jag har ju siffrorna här. Han kan få statistiken direkt från Brå. Butiksrånen ligger var som sagt ungefär 800 år 2016. Vi hade en topp 2009 på 1 200 fall, och i den prognos som vi gör för 2017 ser butiksrånen faktiskt ut att minska, vilket även gäller övriga tillgreppsbrott.

Detta innebär som sagt var inte att problemet blir mindre. Jag vill bara säga att man ändå måste ha klart för sig vad man pratar om. Statistiken gällande detta toppar alltså 2009, och då gjorde den dåvarande regeringen, där Tobias Billström ingick, ingenting för att vända utvecklingen.

Vad gör då vi? Det är precis det som jag pratade om innan: Det handlar om snabbare lagföring. Det handlar om att se till att vi har en snabb återkoppling framför allt när det gäller stöld i butik så att vi får ned tiden från det att man anträffas till exempel med att ha försökt stjäla från en butik till att man lagförs från dagens kanske 22 veckor till 2 till 6 veckor. Den försöksverksamheten sätter igång redan i januari och februari.

Det handlar om skärpta straff för de grova vapenbrotten. Om 30-40 procent av alla butiksrån genomförs med vapen måste vi också gå mycket hårdare fram mot vapnen, och det gör vi nu med en straffskärpning från den 1 januari.

Vi har redan skärpt straffet för de grova rånen från fyra till fem år, så när Tobias Billström säger att vi ännu inte har gjort någonting har han glömt allt detta.

Vi går också på de internationella stöldligorna. Vi har visat en del av de åtgärder som vi tänker vidta, framför allt i samarbete med de länder som vi pratar om. Rumänien och Litauen var två exempel.

Vi behöver dock göra ännu mer. När det gäller stöldbrotten är en del av förövarna unga kriminella mellan 18 och 20 år. Vi har precis tillsatt en utredning för att se över även straffsatserna för dem. Är man 18 år tycker jag att man måste vara beredd att bära ansvar som den vuxna person man är, och därför har vi precis tillsatt en utredare för att se över just det man kallar för straffreduktion för unga gärningsmän.

Vi kommer att gå fram med nya ungdomspåföljder för att kunna ingripa tidigt men också på ett väldigt tydligt sätt i förhållande till de gärningsmän som är på väg in i en mer förhärdad kriminalitet. Det handlar helt enkelt om att man får hålla sig hemma under kvällar och helger under övervakning med fotboja. Där är vi också på väg fram med förslag.

Vi gör nog mer under våra hittills tre år än vad den borgerliga regeringen gjorde under sina åtta, och vi gör det tillsammans med parterna. Jag träffade som sagt Handelsanställdas Förbund och Svensk Handel så sent som i förra veckan just för att prata om detta.

Fru talman! Jag har inga problem med statistiken, men det tror jag att justitie- och inrikesministern har. Han gör nämligen det man brukar göra när man ställs i ett pressat läge, det vill säga att han försöker prata om helheten, inte delarna. Jag talar om väpnade rån mot elektronikkedjor, inte butiksbrott som helhet. Därför rekommenderar jag justitie- och inrikesministern att gå tillbaka till sin statistik. Mig bluffar han inte i den här diskussionen.

Ett annat problem som har uppmärksammats särskilt med framväxten av kriminella gäng i brottsutsatta områden, som vi borde prata mer om, är svårigheterna för butiksägare att driva sina verksamheter vidare, alltså konsekvensen av en brottsvåg som sveper över ett område. Butikerna utsätts för ständiga brott samtidigt som polisens möjligheter att agera i områdena är begränsade. Den samlade bilden är skrämmande. Det är tydligt att det finns områden i Sverige där detta är ett mycket betydande problem.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för alla som driver butiker i landet så att de kan lita på rättsväsendets förmåga, att polisen kommer när de ringer efter att ha blivit utsatta för rån, att personalen känner tillit till samhället och att de vet att anmälda brott blir utredda? Det är en viktig sak att diskutera när vi går in i en jultid då många människor är beroende av fungerande butiker för att dra in försörjning till sig själva och sina familjer och även för oss som vill gå ut och vistas i julhandeln.

Med dessa ord vill jag önska statsrådet god jul och gott nytt år, och jag utsträcker hälsningen till talmanspresidiet och kammarpersonalen.

Fru talman! Jag använder mig av den officiella statistiken. Jag ifrågasätter faktiskt om det finns statistik på den detaljnivå som Tobias Billström pratar om, det vill säga väpnade rån riktade mot just elektronikkedjor. Statistiken för butiksrån toppade år 2009, men sedan dess ligger den på ungefär 800 per år. Det är naturligtvis alldeles för högt, och vi måste se till att få ned den siffran. Det är vi överens om.

Jag har redovisat alla åtgärder som vi vidtar. Det gäller snabbare lagföring, skärpta straff för grova vapenbrott och för grova rån samt åtgärdspaket mot internationella stöldligor. Dessutom kommer vi att tillsätta en särskild utredning för att ta fram åtgärder mot systematiska stölder. Där kommer ytterligare åtgärder. Vi väntar lite grann där eftersom direktiven precis är färdiga, och vi hoppas att kunna presentera dem strax efter nyår.

Vi ser över straffrabatten för ungdomar och nya ungdomspåföljder. Jag vill också lyfta fram att det ofta finns ett bra brottsförebyggande samarbete lokalt mellan polisen och enskilda butiker. Jag besökte så sent som för bara några veckor sedan Södermalmspolisen. Jag fick då ta del av hur de jobbar med butikerna i det närområdet. Jag träffade butiksinnehavare som sa att efter det att de hade börjat jobba mer systematiskt och samarbetat med polisen hade svinnet från butikerna minskat kraftigt. De var nöjda med detta.

Vi pratar här om Södermalm, där det finns en hel del problem i närområdet runt Medborgarplatsen och Björns trädgård och så vidare. Men till följd av det nära samarbetet med polisen har det blivit resultat. Det ska vi inte heller glömma.

Jag önskar naturligtvis också Tobias Billström en riktigt god jul och en välförtjänt vila.

Överläggningen var härmed avslutad.