Problem inom välfärden

Herr talman! Anette Åkesson har frågat mig dels vilka konkreta problem jag anser att vi har inom välfärdens verksamheter, dels hur dessa problem löses genom vad interpellanten anser vara en försämring av förutsättningarna för företag att verka i denna bransch.

Kommunerna och landstingen står inför en rad utmaningar, bland annat till följd av den demografiska utvecklingen där både antalet äldre och yngre ökar utan att antalet personer i arbetsför ålder ökar i lika stor omfattning. Även mottagandet och integrationen av nyanlända utgör en utmaning för såväl staten som kommunsektorn. Vi ser också att kompetensförsörjning är en utmaning i många av välfärdsverksamheterna.

Det finns därför stora behov av investeringar i välfärden framöver. Inte minst gäller det skola och omsorg. Regeringen har därför från och med 2017 tillfört 10 välfärdsmiljarder årligen till kommuner och landsting och flera miljarder i riktade bidrag till äldreomsorgen, sjukvården, socialtjänsten och skolan och har för avsikt att fortsätta stärka välfärden.

Som Anette Åkesson nämner har kommuner och landsting olika förutsättningar att klara sina åtaganden. Vi har därför ett utjämningssystem som syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Det är dock viktigt att utjämningssystemet ses över och anpassas till omvärldsförändringar. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att se över kostnadsutjämningssystemet.

För att kommunerna ska kunna möta kommande utmaningar krävs att de har en kapacitet som står i proportion till deras uppgifter. Regeringen tillsatte därför Kommunutredningen i februari förra året, som ska analysera och föreslå olika åtgärder för att långsiktigt stärka kommunernas kapacitet. Jag vet att Anette Åkesson som ledamot i kommittén känner till utredningens arbete väl. Det är dock viktigt att understryka att kapaciteten hos kommunerna måste finnas där oavsett om det finns privata utförare i välfärdsverksamheterna eller inte. Utredningen lämnade i höstas ett delbetänkande om att förenkla möjligheterna till kommunal samverkan. Regeringen fattade i går beslut om att lämna en proposition till riksdagen i frågan. Det är ett viktigt led i att ge kommuner och landsting goda förutsättningar att möta dagens och framtida utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De senaste decenniernas införande av marknadsmodeller inom den offentliga sektorn har lett till en övervikt mot granskning som metod för styrning. På flera håll har det skapat snedvridna incitament och ökad administration. Utvecklingen innebär bland annat att de som arbetar i välfärden varken har tillräckligt mycket utrymme att använda sig av sin kunskap eller tid att ägna sig åt kärnverksamheten.

Regeringen arbetar därför även för att förbättra styrningen av kommuner och landsting genom att fokusera på åtgärder för att främja utveckling utifrån verksamhetsnära kompetens, minska detaljstyrning och betungande administration. Vi behöver på ett bättre sätt ta till vara den kompetens som finns hos professionen ute i våra verksamheter. Som en av flera åtgärder har regeringen tillsatt Tillitsdelegationen, som till sommaren kommer att lämna ett betänkande om hur styrningen kan bli mer tillitsbaserad.

Även privata utförare har en roll inom ramen för den skattefinansierade välfärden. Regeringen har för avsikt att säkerställa att offentlig finansiering används till just den verksamhet den är avsedd för och på ett sådant sätt att den kommer barn, elever och brukare till godo. Just eftersom det finns utmaningar för välfärden, för vilka regeringen gör miljardinvesteringar i välfärden, är det inte rimligt att pengarna går till stora vinster. Pengarna behövs i välfärden.

Regeringen har varit tydlig med att enskilda aktörer även fortsättningsvis ska kunna vara verksamma i välfärden. Genom att säkerställa en god finansiering och minska förekomsten av kortsiktiga vinstintressen inom privat utförd välfärd bedömer regeringen att risken för framtida nedläggningar av verksamheter minskar.

Samtidigt som vinstjakten ska stoppas ska vi värna valfriheten och mångfalden i välfärden. De som bedriver seriösa välfärdsverksamheter och som regelmässigt återinvesterar i verksamheten kommer att kunna bedriva verksamhet även i framtiden. Jag delar därmed inte bilden att privata aktörer kommer att riskera nedläggning om regeringens förslag genomförs.

Herr talman! Till att börja med vill jag tacka statsrådet för det utförliga svaret. Jag delar i allt väsentligt den problembeskrivning som statsrådet ger angående kommunernas utmaningar i ett längre perspektiv och välkomnar också initiativet till Kommunutredningen. Men hur jag än vrider och vänder på svaret hittar jag inte egentligen någon förklaring till varför och hur just en begränsning av företagens vinster löser dessa, vare sig på lång eller kort sikt. Och sett till dagens problem för kommuner och landsting tycker väl alla att skattemedel ska användas till det som de är till för, att fusk ska beivras och att lagar och regler ska gälla, även när det gäller skatter. Där finns helt enkelt inte någon politisk konflikt.

När man läser utdraget från Lagrådet om förslaget om vinstbegränsning ter det sig som att civilministern är ganska ensam om att inte tro att förslaget får allvarliga konsekvenser för privata aktörer och därmed även för deras kunder. Kritiken är allvarlig, inte bara från Lagrådet och näringslivet utan även från bland andra Riksrevisionen, Kommerskollegium, Ekonomistyrningsverket och Statskontoret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare är det intressant att inte heller Lagrådet ser hur förslaget om vinstbegränsning ska lösa det man uppfattar vara det övergripande syftet med förslaget, att stärka förtroendet för välfärdssystemet, utan snarare riskerar att förvandlas till motsatsen eftersom det, som Lagrådet skriver, inte kan uteslutas att ett stort antal vårdtagare, brukare jämte deras anhöriga samt ett stort antal elever och föräldrar på olika sätt drabbas negativt av till exempel nedläggningar, överlåtelser och organisationsförändringar.

Lagrådet uppmärksammar också det motsägelsefulla i att de två lagrådsremisserna - dels den som handlar om vinstbegränsning, dels den om ökade tillståndskrav - ställer krav som går emot varandra. Det ena förslaget kräver att något överskott inte ska få uppstå i verksamheten och det andra att verksamheten inte kan tillåtas gå med underskott. Ibland vet man inte om det hela är skämt eller allvar.

Som jag ser det vill alla vi som engagerar oss politiskt förbättra samhället. Jag tror ju även att civilministern vill det, men jag delar inte hans och regeringens åsikter om vad som ska göras. Det är förvirrande när regeringen säger sig värna valfriheten och mångfalden i välfärden, samtidigt som all energi och alla resurser läggs på att motarbeta de företag det handlar om som ska säkerställa just mångfalden och valfriheten. Det är inte endast jag som ser hur privata aktörer riskerar nedläggning om förslaget motsvarar det Ilmar Reepalu presenterade i sin utredning. Att osäkerhet präglar branschen visade även Svenskt Näringslivs rapport Företagsamheten 2018. I veckan kunde vi läsa att nyföretagandet i välfärdssektorn har sjunkit med ca 15 procent sedan årsskiftet 2015/16 och att antalet välfärdsföretagare som valde att lägga ned verksamheten ökade med 18 procent - detta under en högkonjunktur. Med färre företag än väntat skapas det färre jobb än det borde och därmed inte bara mindre mångfald och valfrihet inom välfärden utan även mindre resurser till välfärden, både på kort och lång sikt.

Med min interpellation ville jag sätta fingret på dagens problem och hur de åtgärdas - eller inte åtgärdas. Det finns problem. Kunskaperna ökar inte i skolan, skolan är inte alltid jämlik och viss segregering förekommer. Köerna i sjukvården har fördubblats under den nuvarande regeringen. Det är riktiga problem som behöver tas tag i, men de löses inte genom att begränsa vinsten för de aktörer som försöker hjälpa till att bedriva bra verksamheter. Statsrådet hävdar att det inte är rimligt att pengarna går till stora vinster i välfärden. Men utredningen visade väl just att det inte görs stora vinster. Eller har civilministern någon annan källa?

Herr talman! Tack, Anette Åkesson, för interpellationen och för engagemanget i de frågor som rör välfärdens utmaningar och kommunsektorns villkor!

Herr talman! Jag är övertygad om att den här debatten skulle må bra av att vi backar lite och ser vilka förändringar som genomförts i den svenska förvaltningen och välfärdssektorn under de senaste decennierna och att vi tillåter oss själva att vara ärliga, självkritiska och erkänna att vi stundtals varit naiva i Sverige i synen på välfärdens organisering under de senaste decennierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi är ett av ytterst få länder i västvärlden som valt vägen att släppa in kommersiella aktörer i den offentligt finansierade välfärden, att tillåta obegränsade vinstuttag utan att egentligen kunna säkerställa att resurserna används till det som de är avsedda för. Vi är ju helt unika i västvärlden, i Europa, i Norden med att tillåta kommersiella aktörer att ge sig in i den offentligt finansierade skolan och dela ut vinst från verksamheten. Det finns alltså inget jämförbart land som har en sådan modell.

Vi måste tillåta oss själva att vara så pass ärliga och självkritiska att vi ställer oss frågan om svensk skola har blivit bättre eller sämre av vinstjakten. Har det faktum att vi är det enda land som tillåter koncerner att ge sig in i den offentligt finansierade skolan och dessutom ha möjlighet att dela ut vinster obegränsat gjort svensk skola bättre eller sämre? Har vi fått bättre kunskapsresultat? Har vi fått mer jämlikhet? Har den svenska skolan blivit mer kompensatorisk under de senaste decennierna? Eller har utvecklingen gått åt fel håll?

Herr talman! Jag har stor respekt för Anette Åkesson, inte minst på grund av hennes engagemang i dessa frågor. Men jag har genuint svårt att förstå engagemanget för att vi ska ha obegränsade vinster i välfärden. Det är skattepengar som ska användas till välfärden som rinner ut ur verksamheten.

Senast konstaterade Skolverket att man behövde stoppa en del riktade statsbidrag eftersom pengarna användes till annat än vad de var avsedda för i kommersiella friskolekoncerner.

Ska vi ha utvecklingen att vi höjer skatterna för att kunna klara de utmaningar som Anette Åkesson beskriver och för att kunna säkerställa att våra kommuner och landsting har rätt resurser men sedan inte kan säkerställa att dessa skattepengar faktiskt används till de utmaningar vi har inom välfärden utan får se att pengar läcker från verksamheten och i värsta fall helt lämnar välfärdssektorn och kanske till och med används för att investera i nya marknader för dessa koncerner i andra länder? Är det denna väg vi vill gå?

På vilket sätt ska vi upprätthålla tilliten till de offentliga institutionerna om vi från regering och riksdag tvingar medborgarna att betala skatt men inte kan försäkra medborgarna att deras skattepengar faktiskt kommer att användas till att anställa lärare eller undersköterskor eller investeras i välfärden?

Herr talman! Vi är unika i att tillåta denna vinstjakt i skolan och på utbildningsområdet. Någonstans måste vi vara så pass ärliga med oss själva att vi vågar kritiskt granska om denna unika position har gjort vårt land och vår skola bättre eller sämre.

Herr talman! Jag uppskattar civilministerns engagemang i dessa frågor, och jag tycker också att det är roligt att debattera med honom.

Jag vill självklart inte att skatterna höjs; det förstår de flesta. Men både mitt parti och jag vill ha mer fokus på kvalitet, och vi vill inte lägga resurser på att stoppa mångfalden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ja, Sverige är unikt i att vi ser på aktörerna på detta sätt. Å andra sidan är Sverige det enda land där alla har möjlighet att välja, inte bara de som har pengar. Vi har ett system som är unikt genom att även de som inte har resurser kan välja vilken skola de vill och få det offentliga att betala, och det är helt fantastiskt.

Jag håller med om att det har begåtts misstag; det är inget snack om saken. Allt har inte flutit på på bästa sätt, men så är det när man justerar systemet.

Jag tänkte ägna mig lite åt frågan om hur vinster över huvud taget uppstår i välfärden, till exempel skolan. Skolpengen som företagen får motsvarar den kostnad per elev som kommunen har. Det innebär till exempel att både kommunala skolor och privata alternativ, om det finns några, har incitament att vara attraktiva för eleverna. Ju fler elever, desto större resurser. Konkurrenssituationen som uppstår gör att även de kommunala skolorna arbetar med att förbättra sig.

En ytterligare konsekvens, som det inte talas lika mycket om, är att kostnaderna synliggörs. Om inte annat uppmärksammar kommunen det i de fall en friskola, som uppfyller kvalitetskraven, gör stora vinster.

Detta kunde hända när friskolesystemet var nytt, men i dag är det allt ovanligare. Varför då? Jo, det som hände var att kommunerna började analysera sina egna kostnader. Då upptäcktes sådant som man inte sett förut, exempelvis höga lokalkostnader. Sedan arbetade man med att få ned dessa kostnader, och när man lyckades så betalade man ut lägre skolpeng.

Detta gör att de kommunala skolorna bedrivs mer effektivt nu än tidigare och att vinsterna som friskolorna gör helt enkelt inte längre är så stora. Det är ett bra exempel på en bättre användning av skattepengar som gynnar oss alla.

Vi moderater vill att fokus för välfärden ska ligga på kvaliteten i verksamheterna liksom att verksamheterna ska arbeta så effektivt som möjligt. Vi vill behandla de aktörer som utför välfärdstjänsterna så lika som det bara går, oberoende av om de är privata företag eller offentlig sektor.

Vi är också positiva till att man ställer krav på dem som utför tjänsterna liksom på att aktörerna självklart följer de lagar och regler vi har i Sverige oavsett om det rör skatter eller verksamhetskrav.

Vårt huvudfokus är att invånarna ska ha möjlighet att välja eller i alla fall inte stoppas från att ha möjlighet att välja. För att säkerställa det vill vi skapa så goda förutsättningar för företagen som möjligt, även inom välfärden, så att de blir kvar i Sverige och skapar jobb och därmed skatteintäkter till våra offentliga verksamheter. Vi vill ha ett samhälle där man tar tag i riktiga problem.

Det som slår mig när jag läser Reepaluutredningen är att den först konstaterar att kvaliteten bedöms vara likvärdig i privat och offentligt drivna verksamheter - vissa delar är bättre här, andra är bättre där. Sedan visar man att företag i välfärdssektorn gör vinst - även om man fick leta ganska länge för att hitta ett nyckeltal som visar på det. Av detta drar utredningen sedan slutsatsen att man ska stoppa företag från att göra vinst. Hur landade man där?

I min värld vore den naturliga frågan: Om privata företag levererar likvärdiga tjänster och produkter med samma kvalitet som kommuner och landsting men gör det till en lägre kostnad, varför är då inte problemet att kommunerna och landstingen har högre kostnader för att leverera samma produkter och tjänster? Varför tar man inte chansen att lära av de privata företagen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu vet jag att detta förekommer ute i kommunerna, men tanken verkar inte ha slagit socialdemokrater, vänsterpartister eller miljöpartister på nationell nivå. Hur kan annars samhällsproblemet för er vara att företagen gör vinst?

Varför är inte frågan vi diskuterar vad kommuner och landsting kan göra annorlunda och hur vi från riksdagen kan bidra till att de har de förutsättningarna.

Herr talman! Anette Åkesson hade ett ganska långt inlägg och berörde många olika perspektiv och områden, men det var uppenbart att ett perspektiv inte fanns med. Så låter det också från Moderata samlingspartiet när man debatterar dessa frågor. Det finns en blind fläck, och det är en total ovilja att beakta en aspekt, nämligen våra lärare.

Det går inte att ha utbildning och skolverksamhet av hög kvalitet utan att fokusera på lärarnas villkor. Kvaliteten i svensk skola skapas inte av regering och riksdag, utan det är lärarna, professionen i den svenska skolan, som står för kvaliteten. Det innebär att de villkor som lärarna får är helt avgörande för skolans kvalitet och för våra förutsättningar att nå kunskapsmålen i svensk skola.

Problemet med Anette Åkessons och numera Moderaternas sätt att se på denna fråga är att vinsterna i den svenska skolverksamhet som drivs av kommersiella bolag med obegränsade vinstutdelningsmöjligheter uppstår där merparten av kostnaderna finns. Var finns då merparten av kostnaderna i svensk skola? Jo, i personalen, i de lärare som sliter i svensk skola.

Vad gör man om man vill maximera vinsten i svensk skola? Jo, man drar ned på bemanningen, minskar lärartätheten, ger lärarna lägre löner och anställer fler obehöriga lärare med lägre lön. Det är här vinsterna uppstår.

Vem betalar då priset för dessa vinster? Jo, det gör de som jobbar i svensk skola. Utan fokus på deras villkor kommer vi inte att klara av de utmaningar vi har i svensk skola.

Herr talman! Anette Åkesson hade fel på en punkt. Vi är inte det enda land där man får välja offentligt finansierad skolverksamhet. Det är många länder i västvärlden som har modeller med valfrihet inom skolan. Det finns dock inget annat land som tillåter vinstutdelning i denna form från den offentligt finansierade skolan.

Om det inte görs några vinster, hur kommer det sig då att det är så attraktivt för riskkapitalbolag och andra typer av kommersiella investerare att ge sig in i svensk skola? Varför ser vi då börsnoteringar av koncerner? Det finns stora möjligheter att göra vinst i svensk skola på bekostnad av kvaliteten genom att dra ned på bemanningen och försämra villkoren för lärarna. I slutändan är det våra elever som drabbas.

Vi måste erkänna att vi har varit naiva. Vi har trott att marknaden kan lösa skolans problem. Men svensk skola är ingen marknad. Utbildning är inget marknadsområde, utan den ska utgå från de kunskapsmål som sätts upp och hanteras av den profession som har rätt kunskap och erfarenhet för att bedriva pedagogisk verksamhet.

Vi måste tillbaka till professionsautonomin, sätta lärarnas behov i fokus och på så sätt höja kunskapsresultaten i skolan. Detta är inte förenligt med vinstjakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Självfallet är lärarna otroligt betydelsefulla, och detta har även Moderaterna sedan länge insett och konstaterat.

Civilministerns egen utredning bekräftar inte det som han säger. Det finns vinster, men de är inte höga. Det är inte de stora övervinster som man har pratat om.

Det unika med Sverige är att det går att välja och att det offentliga betalar. I andra länder kan man också välja, men då måste man vara med och bidra själv.

Låt oss sammanfatta: Det finns inget samhällsproblem som ett vinsttak löser. Detta har bekräftats inte minst i denna debatt. Finns det samhällsproblem? Absolut, på såväl kort som lång sikt, och både civilministern och jag har nämnt några. Men inget av dem löses av att begränsa företagens vinster. Tvärtom, bara hotet om en vinstbegränsning har redan fått negativa effekter, innan förslaget ens är uppe för beslut. Det är skadligt för skolbarn, sjuka, äldre, företag, anställda och samhället. Jag skulle även kunna tillägga att det är skadligt för förtroendet för politiken och har medfört ett enormt slöseri med resurser.

Att krysta fram en lösning som får negativa effekter för samhället och som nästan ingen kan förstå på ett problem som inte finns är ett missbruk av sin maktposition. Tänk om de resurser som regeringen har lagt - och som opposition och näringsliv har tvingats lägga - på att ta fram och debattera förslag kring en vänsterpartistisk idé i stället hade kunnat läggas på att konstruktivt hitta lösningar på de utmaningar som kommuner och landsting står inför på kort och lång sikt? För det finns verkligen problem att ta tag i.

Vissa frågor arbetas det självklart med ute i kommuner och landsting, men mycket annat får stå tillbaka. Vår uppgift är att se till att svenska folket får välfärd som motsvarar den nivå på skatt vi betalar, på både kort och lång sikt. Att stimulera innovation borde vara en prioriterad utmaning, och det förutsätter många aktörer inom de viktiga områden som välfärden omfattar: skola, vård och omsorg. För om välfärdsföretagen kan göra vinst jobbar de på sätt som de kommunala verksamheterna kan lära av.

Jag vill tacka civilministern för debatten.

Herr talman! Jag vill tacka Anette Åkesson för debatten och avslutningsvis påminna dem som lyssnar på den om att det faktum att sju av tio svenskar vill begränsa vinsterna i den svenska välfärden och skolan visar att svenska folket ser vinsterna där som ett samhällsproblem.

De har sett JB-konkursen. De har sett hur de stora övervinster som föregick konkursen drabbade barn och ungdomar som gick i skolan. De har sett hur våra lärare fått betala priset för lägre bemanning i de kommersiella fristående skolorna. De har sett att skoletableringar sker utifrån lönsamhet, inte utifrån behov som våra medborgare och elever har.

Mot denna bakgrund väljer en majoritet av svenskarna, en majoritet av de moderata väljarna, en majoritet av de sverigedemokratiska väljarna och en majoritet av de socialdemokratiska väljarna att motsätta sig obegränsade vinster i den svenska skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Dessa medborgare har rätt. Det är vi som är unika med vår obegränsade vinstjakt i världen, och det är dags att politiken - från höger till vänster - erkänner misstagen, begränsar vinsterna i skolan och välfärden och kombinerar vår modell med mångfald och valfrihet för brukare, elever och medborgare med ordning och reda i skolan. Detta förutsätter kontroll över resursanvändningen så att vi kan säkerställa att skattebetalarnas pengar faktiskt används till det som de är avsedda för.

Tack så mycket för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.