Pride och hbtqi-rättigheter i Ungern

Fru ålderspresident! Mot bakgrund av att Ungern har infört lagstiftning som i praktiken förbjuder arrangerandet av och deltagandet i prideevenemang har Daniel Vencu Velasquez Castro frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att detta ska leda till kännbara konsekvenser för Ungern och hur Sverige tänker stötta hbtqi-rörelsen i landet.

Vidare har Ulrika Westerlund frågat mig vad jag och den svenska regeringen gör för att säkerställa att sommarens prideparad kan hållas i Budapest och att rätten att fritt samlas och uttrycka sin åsikt även tillförsäkras Europas hbtqi-personer.

Att Sverige ska vara en stark röst för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter i Sverige, i EU och globalt är självklart. Var och en ska kunna älska vem man vill och vara vem man vill, utan rädsla för repressalier.

Jag känner tillsammans med övriga regeringen djup oro för utvecklingen för hbtqi-personer i Ungern. Det är något som jag och flera av mina regeringskollegor har uttalat oss om den senaste tiden. Med den nya lagstiftningen begränsas dessutom mötes- och yttrandefriheten i landet. Det är mänskliga rättigheter som garanteras av bland annat artiklarna 19 och 21 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter liksom av artiklarna 10 och 11 i Europakonventionen.

Att på detta sätt inskränka såväl hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter som mötes- och yttrandefriheten är förstås mycket allvarligt. Ungern är liksom alla EU:s medlemsstater skyldiga att garantera dessa rättigheter.

Sverige arbetar aktivt inom EU för att säkerställa att alla medlemsländer respekterar EU:s gemensamma värden och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet intervenerade Sverige till stöd för Europeiska kommissionen i dess talan mot Ungern gällande Ungerns så kallade barnskyddslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer.

Sveriges position i dessa frågor är välkänd och oförändrad. Sverige kommer även fortsättningsvis att ta alla möjligheter i akt att stå upp för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter i Sverige, i Ungern, runtom i EU och på andra ställen i världen.

Fru ålderspresident och utrikesministern! Vi hade möjlighet att debattera den här frågan alldeles nyligen. I det läge som vi befinner oss i när det gäller just hbtqi-rättigheter tror jag att det är viktigt att vi återkommer till just den här frågan. Det är nämligen saker vi inte längre kan ta för givna.

I fråga om Ungern vet vi att Viktor Orbán och hans parti Fidesz har haft en uttalad strategi för att begränsa just hbtqi-personers möjligheter att delta i det som finns kvar av demokratin i Ungern. EU har inlett överträdelseförfaranden, som Maria Malmer Stenergard själv lyfte upp, kopplat till förbudet av skildringar av homosexualitet och har frusit 20 miljarder euro till landet i EU-bidrag. Dessutom har bland annat Sverige reagerat kraftfullt. Men Ungern fortsätter med sin hbtqi-fientliga agenda, trots de starka reaktionerna.

Sverige har varit ett av de länder som har markerat mest kraftfullt. Det är bra. Vi behöver fortsätta, och jag tror att vi behöver bli ännu skarpare i vår kritik mot dem som kränker hbtqi-personers demokratiska handlingsutrymme och mänskliga rättigheter. Det är nämligen det som sker just nu, världen över. Högerextrema regeringar och populister sprider medvetna lögner om hbtqi-personer i syfte att begränsa deras demokratiska handlingsutrymme.

Det är en uppenbar lögn att hbtqi-personer skulle kräva fler eller mer rättigheter än alla andra; så är det ju inte. De kräver sina mänskliga rättigheter – sådana som många andra har utan bli motsagda. Den lag som nu träder i kraft i Ungern är kanske det tydligaste exemplet på detta. Att demonstrera för rätten att älska den man vill och vara den man är ska förbjudas. Med precision begränsas just hbtqi-personers demokratiska handlingsutrymme. Om de säger emot ber de om för mycket.

Det är en otäck och oacceptabel utveckling vi ser i land efter land, framför allt i Europeiska unionen. Därför behöver Sveriges internationella röst vara starkare än på mycket länge. Det oroar mig, fru ålderspresident, att Sverige sedan den här regeringen tillträdde har haft en ryckighet i sitt stöd till hbtqi-organisationer världen över. Regeringen har minskat andelen demokrati- och stödprogram i ett läge där Sveriges engagemang skulle behöva utökas. Det var därför jag i min interpellation frågade på vilket sätt regeringen tänker stötta hbtqi-organisationer i landet. Jag fick inte svar på den frågan. Jag ställde samma fråga i min förra interpellation men fick inte något svar då heller.

Fördömanden av och markeringar mot Ungerns agerande är såklart viktiga, men om stödet inte resurssätts finns det faktiskt inte mycket hbtqi-personer i Ungern kan göra mer än att tacka och buga. Om man ska prioritera hbtqi-personer behövs det ett långsiktigt stöd som också är förutsägbart. Jag skulle därför vilja veta om utrikesministern är beredd att ta initiativ för att se till att hbtqi-organisationer i Sverige får utökade möjligheter att ha samarbeten med ungerska hbtqi-organisationer. I ljuset av det läge vi befinner oss i internationellt skulle jag också vilja veta om regeringen är beredd att arbeta fram en hbtqi-strategi för utrikespolitiken. Vi ser ju att allt fler länder i och utanför Europa – både allierade och icke allierade – intar en hbtqi-fientlig hållning.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, utrikesministern, för svaret och för möjligheten att ha den här debatten!

Situationen i Budapest och Ungern gör mig djupt oroad, också på ett bredare plan. Under lång tid gick utvecklingen i Europa gällande hbtqi-personers rättigheter tydligt framåt. Det tog lång tid och krävde en ihärdig kamp från hbtqi-rörelsen, men lagar ändrades och reformer genomfördes. Nu har vi under en ganska kort period i närtid sett exempel på att lagar och praxis har ändrats till det sämre. Italien försökte sig på en försämring av lagstiftningen för samkönade föräldrar som skulle göra det omöjligt för dessa att vara föräldrar tillsammans. Nyligen kom en dom i Storbritannien som försämrade diskrimineringsskyddet för transpersoner. Samtidigt ser vi en utveckling i Ungern med grova inskränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och demonstrationsfrihet.

Ofta sker dessa inskränkningar av rättigheter med hänvisning till att en annan grupp ska skyddas. Den andra gruppen är oftast barn. Så är också fallet i Ungern, där den så kallade barnskyddslagen är det som enligt Ungern möjliggör förbudet mot prideparaden. Det är en argumentation som känns väl igen från andra repressiva stater i vår närhet; det ligger väl närmast till hands att tänka på utvecklingen i Ryssland. Också där började den hårdare repressionen mot hbtqi-communityt med hänvisning till vikten av att skydda barn. Det sades att den lagstiftning som förbjöd så kallad propaganda för hbtqi-frågor skulle skydda barnen.

Redan från början stod det dock klart att lagstiftningen användes betydligt bredare än så. Jag deltog själv i en aktion på Röda torget i Moskva 2014. Det var samtidigt som OS i Sotji invigdes. Trots att det var sent på kvällen och snöstorm, och trots att inga barn var i sikte, blev vi arresterade när vi viftade med våra regnbågsflaggor och sjöng ryska nationalsången. Vi släpptes efter ett par timmar på polisstationen; våra ryska kollegor hade antagit att det var precis detta som skulle hända.

Nu, drygt tio år senare, skulle jag naturligtvis inte få för mig att delta i något liknande igen. De ryska aktivister som deltog i denna manifestation som jag fortfarande har kontakt med bor inte längre i Ryssland. Utvecklingen har gått från ett förment skydd av barn till ett totalt förbud mot hbtqi-rörelsen och rent angiveri av hbtqi-personer. Du kan bli anmäld till polisen om någon ser dig med ett regnbågsarmband på tunnelbanan. Det är inte längre möjligt att alls leva som hbtqi-person i Ryssland. Detta har alltså skett under en tioårsperiod. Det har gått oerhört snabbt, trots hbtqi-rörelsens tydliga motstånd initialt.

Rysslands sätt att lagstifta på detta område har spridit sig till grannländer som Georgien. I Georgien infördes i höstas en lag som sägs främja familjevärderingar och skydda barn. Direkt efter införandet ökade våldet mot hbtqi-personer ytterligare, och en känd transaktivist mördades. Möjligheterna för hbtqi-rörelsen att verka är kraftigt kringskurna, vilket ju var fallet redan tidigare.

I en tid då flera stater som vi tidigare betraktat som allierade i frågor som rör hbtqi-rättigheter har tagit tydliga steg tillbaka eller helt dragit sig ur, till exempel USA, blir Sveriges roll ännu viktigare. I Ungern har det också explicit sagts att det nu inte finns någon anledning att fortsätta låta hbtqi-rörelsen hållas eftersom USA inte längre stöder pride.

Det gläder mig förstås att regeringen fortsatt prioriterar hbtqi-rättigheter, och jag vill gärna höra mer om hur detta arbete går. För Sverige aktivt samtal med andra vänligt inställda stater? Diskuteras det hur vi ska kunna kompensera för USA:s bortfall och motverka effekterna av detta? Hur ser strategin ut inför paraden i juni?

Jag planerar att delta den 28 juni i Budapest, och jag hoppas att jag får sällskap av många. Då ska vi gå där och vifta med våra regnbågsflaggor och fira rätten att uttrycka vår åsikt.

Fru ålderspresident! Jag är inte bara riksdagsledamot i den här kammaren utan också rapportör för den OSSE-kommitté som hanterar demokrati och mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av det vill jag uttrycka tacksamhet mot mina kollegor för denna viktiga debatt.

Världen i dag är dramatiskt förändrad jämfört med hur den var för bara 10–15 år sedan. Små förändringar som var för sig kanske inte fångar vår uppmärksamhet eller får oss att inse de fulla konsekvenserna blir när de läggs samman stora och allvarliga ingrepp i de mänskliga rättigheterna som leder till att vi förlorar många år av kamp och reformer för alla människors lika värde och rätt. Våra vunna segrar för hbtqi-personers, kvinnors och andra gruppers rättigheter har i dag på många håll runt om i världen rullats tillbaka av auktoritära ledare och regimer som i jakt på egen makt spelar på människors rädsla och okunskap. Resultatet ser vi bland annat i form av växande homofobi och misogyni.

Den ungerska regimens lagändring innebär att deltagare och hbtqi-arrangörer kan bötfällas och att man kommer att använda ansiktsigenkänning för att identifiera deltagare. Människor med rätt att använda sin frihet och att uttrycka sina åsikter kommer nu att jagas för detta.

Jag vill tacka statsrådet för svaret och uppskattar tydligheten när det gäller mänskliga rättigheter samt vikten av att Sverige är en stark röst för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Men, fru ålderspresident, det räcker inte att ge uttryck för oro, rikta kritik och göra uttalanden om vikten av att stå upp för EU:s kärnvärden och länders åtaganden i FN-deklarationen och Europakonventionen. Om länder som Ungern konsekvent struntar i att säkerställa mänskliga rättigheter krävs ett ännu tydligare språk och konsekvenser som faktiskt biter på den ungerska regimen – inte bara kritik.

Finns det en plan för fortsatta åtgärder tillsammans med andra länder? Har regeringen för avsikt att agera inom EU:s rättsstatsmekanism? Vad har statsrådet och regeringen gjort utöver det som beskrevs i interpellationssvaret, och vad planerar regeringen att göra framöver? Jag ställer mig verkligen bakom de frågor till statsrådet som mina två kollegor tidigare ställde.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Inledningsvis vill jag tacka interpellanterna för engagemanget i den här frågan, som är otroligt viktig. Det är andra gången på kort tid som jag är här i kammaren för att debattera samma ämne. Det är tydligt att detta är en fråga som berör många. Det är jag glad för, och vi måste verkligen se till att fortsätta att hålla dessa frågor högt på dagordningen.

Sverige betraktas ofta som föregångare i frågor om mänskliga rättigheter och har en viktig roll att spela på den internationella arenan. Vi måste inte bara arbeta för fortsatt förbättring av situationen för hbtqi-personer i vårt eget land utan också stödja och inspirera andra länder att följa efter.

Det är helt uppenbart när man ser på utvecklingen i Ungern men också runt om i världen att vi aldrig kan ta vinster och segrar på det här området för givna, utan de måste vinnas om och om igen. Situationen för hbtqi-personer i Ungern väcker med rätta mycket starka känslor runt om i Europa, och med den nya lagstiftningen försämras situationen ytterligare.

Att på detta sätt inskränka såväl hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter som mötes- och yttrandefriheten är förstås mycket allvarligt oavsett var i världen det sker, men i EU har vi högt ställda krav på medlemsländerna som de förväntas leva upp till. Det handlar om mänskliga rättigheter som garanteras i bland annat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och i Europakonventionen. Ungern, liksom alla EU:s medlemsstater, är skyldigt att garantera dessa rättigheter.

Sverige har, både genom diplomatiska kanaler och i offentliga uttalanden, inklusive i Europarådet, sällat sig till de gemensamma uttalanden där Ungern kritiseras för beslutet att i praktiken förbjuda pride. Jag och flera regeringskollegor har också offentligt uttryckt vår oro över situationen.

Sverige har en mycket tydlig hållning, och jag är glad över att det finns en bred uppslutning bakom den. Vi är starka i vårt stöd för mänskliga rättigheter, oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, och detta kommer vi att fortsätta med.

Apropå Daniel Vencu Velasquez Castros fråga fokuserade jag i svaret på vad vi gör för att stoppa den utveckling vi ser i Ungern, och därmed, som jag uppfattar det, stöttar vi också hbtqi-rörelsen i Ungern, bland annat genom att intervenera i det mål som jag nämnde. Men det är klart att vi också har ett mycket stort internationellt engagemang i dessa frågor.

Jag har under flera olika resor träffat personer som på olika sätt får stöd för att driva hbtqi-personers rättigheter, ofta genom mindre organisationer i respektive land. Detta är något som jag tycker är fortsatt oerhört prioriterat, men det är framför allt min kollega, handels- och biståndsministern, som ansvarar för det.

Det kom också en fråga om huruvida det sker en analys av hur vi ska kunna kompensera för det bortfall som sker nu när USA mycket drastiskt lägger om sitt stöd genom USAID. Det sker en sådan analys. Det är klart att det inte är möjligt för Sverige att täcka upp, men vi kommer att försöka samordna och göra vårt allra bästa.

Vi är oroliga på det här området, och vi är också oroliga när det gäller exempelvis sexuell och reproduktiv hälsa. Vi kommer att återkomma med mer besked i frågan.

Fru ålderspresident! Tack, utrikesministern, för svaret!

Utrikesministern har haft en bra hållning i de här frågorna, och jag tycker att den svenska regeringen har markerat på ett bra sätt. Men min fråga handlade om vilka ytterligare åtgärder regeringen kan vidta.

När det gäller stödprogram har vi inga sådana i Ungern, för Ungern är inget biståndsland. Det innebär att regeringen kanske behöver justera exempelvis den svenska ambassadens uppdrag i Ungern. Vi ser att det systematiskt sker överträdelser och att Ungern inte bryr sig om de markeringar som EU och Sverige har gjort. Därför var min fråga vilka ytterligare åtgärder den svenska regeringen kan vidta. Min bild är att om vi ska vara trovärdiga i vårt markerande behöver det ske genom politisk handlingskraft. Jag tror att Sverige behöver vara det ledande landet i EU som gör detta.

Det är klart att det kan uppstå problem när man för en utrikespolitik som går emot ett medlemsland i EU, men jag menar att man måste göra mer när länder gång på gång bryter mot Europakonventionen och EU-stadgan. Då måste man använda alla kanaler man har. Jag tycker att man är skyldig hbtqi-personer i Ungern just detta.

I min tidigare interpellation om det här och i svaret hänvisades det till den hbtqi-handlingsplan som regeringen har tagit fram. Jag vill upplysa kammaren om att i handlingsplanen, som är 44 sidor lång, är det en sida som ägnas åt just det internationella åtagande som Sverige ska ha. Där specificeras ingenting. Det man skriver är att man kommer att vara aktiv och arbeta med den jämlikhetsstrategi som finns i EU för hbtqi-rättigheter.

Vi kan konstatera att sedan strategin togs fram 2020 har skildringar av homosexualitet och även pride förbjudits i Ungern. Hbtqi-fria zoner har införts i Polen. I USA har vi en president som nekar transpersoner rätten till vård. Skälet till att jag tar upp detta är att jämlikhetsstrategin ska verka globalt, inte bara inom EU. Nu håller man på att ta fram en ny strategi.

Med hänvisning till den handlingsplan som regeringen har presenterat, fru ålderspresident, och att stor vikt läggs vid EU:s jämlikhetsstrategi skulle jag vilja veta om utrikesministern har haft dialoger samt vilka ingångar Sverige har i den strategi som håller på att tas fram och som ska presenteras inom kort.

I de länder som jag har redogjort för finns det en röd tråd, och det är att de alla styrs av eller har styrts av högerextrema högerpopulister som har gjort allt de kan för att begränsa hbtqi-personers handlingsutrymme och mänskliga rättigheter. De är en del av en högerextrem politisk rörelse som har använt just hbtqi-personer som slagträn i sin strävan efter mer makt och ett alltmer auktoritärt samhälle.

Jag tycker att det är uppenbart att hbtqi-personer står vid frontlinjen i slaget om demokratin. Oron för att det här ska spridas även till Sverige är befogad, tycker jag, för Sverigedemokraterna har täta kontakter med de partier i Ungern, Polen, USA, Italien och många fler länder som har infört inskränkningar för just hbtqi-personer.

Det är klart att det här skapar en oro hos landets hbtqi-personer. Detta kommer regeringen inte ifrån, fru ålderspresident. Därför vill jag veta hur Maria Malmer Stenergard tänker arbeta för att Sverigedemokraterna inte ska få diktera villkoren för hbtqi-personers liv i Sverige och internationellt samt om hon kan förstå den oro som finns bland landets hbtqi-personer när regeringen nu samarbetar med Fidesz före detta systerparti.

(Applåder)

(forts.)

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Det ligger oerhört nära till hands att tänka att Ungern kommer att genomgå liknande försämringar som exempelvis Ryssland och Georgien om inte vi som vill se en annan utveckling griper in kraftfullt.

Som nämnts tidigare i debatten har omvärldens försök att stoppa utvecklingen hittills varit helt otillräckliga. Den lag som vi nu diskuterar är inte den första försämringen av hbtqi-rättigheter i Ungern. Redan 2021 infördes en lag som förbjöd material som ”främjar könsidentitetsmässiga avvikelser, könsbyte och homosexualitet”. Den typen av material skulle inte få göras tillgängligt för personer under 18 år. Detta stoppade effektivt hbtqi-grupper från att dela ut information. År 2020 förbjöds samkönade par att adoptera i Ungern, och det blev heller inte längre möjligt att ändra juridiskt kön, vilket alltså tidigare hade varit möjligt.

Ryssland och Georgien har också infört lagar som stämplar organisationer som tar emot stöd från andra länder som utländska agenter. Detta är uppenbart designat för att försvåra för civilsamhället att fortsätta verka. Det drabbar förstås inte bara hbtqi-organisationer, men självklart drabbas den typ av organisationer som ett land inte alls vill ha och därför själv inte alls stöder mycket hårdare av denna typ av lagstiftning.

Ett riktat motstånd mot hbtqi-rörelsen hänger ofta ihop med en allmän repression. Ministern nämnde själv de utmaningar som Sverige och andra länder nu står inför när USA drar sig tillbaka i princip totalt från hbtqi-området men också från det bredare SRHR-området. Det här är också någonting som hbtqi-rörelsen själv har noterat.

Det finns i många länder en rädsla hos hbtqi-rörelsen för att man ska få stå tillbaka. När omvärlden försöker kompensera för USA:s tillbakadragande är man i hbtqi-rörelsen rädd för att man inte kommer att prioriteras, utan att det kommer att bli andra frågor som länder har lättare att enas om, till exempel kampen mot mödradödlighet eller andra väldigt angelägna frågor. Här är det viktigt att de ganska få länder globalt sett – Sverige är ett av dem – som står upp för hbtqi-rättigheter fortsätter att göra det.

Den så kallade barnskyddslagen i Ungern är vagt formulerad. Det är också en känd metod, för det övergripande syftet med den typen av lagar är att skapa osäkerhet som leder till självcensur. Organisationer och aktivister kan välja att inte säga någonting av rädsla för att straffas, och staten behöver inte ens ingripa och riskera att utsättas för kritik utifrån. Detta är också någonting att hålla ögonen på.

Jag har genom åren deltagit i ganska många olika prideparader i fientliga kontexter av varierande slag. Jag har också varit på plats i städer där en prideparad planerades men sedan fick ställas in med kort varsel, till exempel för att polisen dagen innan hävdade säkerhetsskäl och sa att de inte kan skydda paraden. Så var det till exempel i Belgrad 2009 och i Kiev 2014. Nu var vi ett litet gäng utlänningar som var på plats för att öka uppmärksamheten för paraden internationellt och försöka göra det svårare för myndigheterna att förbjuda den eller ställa in den. Just i de här två fallen lyckades inte den här strategin, men i andra fall har den lyckats.

Ett år, som jag också tror var 2009, var jag i Riga på Baltic Pride. Då fick paraden till slut tillstånd att genomföras efter en domstolsprocess. Sedan fick man marschera runt inne i en park med ett högt stängsel omkring, skyddad av långt fler poliser än det fanns pridedeltagare.

Arrangörerna i Budapest vädjar nu om samma typ av stöd som arrangörerna i till exempel Belgrad, Riga och Kiev gjorde. De visste naturligtvis att denna lag skulle röstas igenom i Ungern, och de har förberett sig genom att utnyttja alla sina kontakter.

Egentligen var det två lagändringar som gjordes, i grundlagen och i likabehandlingslagen. Ändringarna i grundlagen drevs igenom osedvanligt snabbt. Presidenten skrev under den nya lagen samma dag, och den trädde i kraft dagen efter omröstningen.

Nästa steg för arrangörerna dröjer till slutet av maj. Då kan de ansöka om tillstånd för att hålla paraden, och då får vi se vad beslutet blir. Om polisen förbjuder paraden kan det överklagas till domstol. Arrangörerna vill ha maximalt med politisk närvaro för att försvåra för polisen att genomföra förbudet.

Planerar någon från Sveriges regering att närvara, vilket tidigare regeringars ministrar ofta har gjort?

(Applåder)

Herr talman! Jag tvivlar inte på statsrådets engagemang i frågan. Som jag sa i mitt förra inlägg delar jag oron över utvecklingen i EU och världen just när det gäller inskränkningarna av mänskliga rättigheter för hbtqi-personer. Jag uppskattar engagemanget och att Sverige ska vara en stark röst för mänskliga fri- och rättigheter för alla oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet eller religiös hemvist. Den starka rösten internationellt behöver också följas av handlingskraft och tydlighet gentemot länder som bryter mot de konventioner och åtaganden som de förbundit sig till.

Herr talman! Tydligheten behövs också på vår egen hemmaplan. I dag är Sverigedemokraterna en del av regeringsunderlaget och själva förutsättningen för statsrådets uppdrag. Sverigedemokraterna är ett parti som är tydligt homofobiskt och kränker människors rättigheter med åsikter som att pridefestivalen är ett perverst jippo som legitimerar pedofili, att RFSL:s skolbesök är sexpropaganda och att barn involveras i de vuxnas sexuella värld.

Jag vill därför fråga: Hur ser statsrådet på risken att regeringens trovärdighet allvarligt skadas med SD som regeringsunderlag? SD ifrågasätter ju konsekvent hbtqi-rörelsen och pride och därmed också mänskliga rättigheter. Hur trovärdiga blir statsrådet och regeringen när de inte på hemmaplan förmår att städa framför sin egen dörr?

Tack för en väldigt viktig debatt!

(Applåder)

Herr talman! Hbtqi-personers rättigheter är en prioriterad fråga för regeringen. Sverige är också en av de största biståndsgivarna till stöd för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Europeiska kommissionen har till uppgift att säkerställa efterlevnaden av EU:s gemensamma värderingar. Sverige stöder kommissionen fullt ut i detta viktiga arbete. Vi arbetar aktivt inom EU för att alla medlemsländer ska respektera EU:s gemensamma värden och EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna.

Som jag nämnt tidigare har Sverige tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet intervenerat till stöd för Europeiska kommissionen i talan mot Ungern gällande Ungerns så kallade barnskyddsslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer. Nu inväntar vi EU-domstolens dom i denna fråga.

Det har kommit flera frågor här om vad andra partier står för. Jag är här som företrädare för regeringen och kan bara svara på var regeringen står. Det råder inga som helst tvivel om var regeringen står. Vi står upp för hbtqi-personers rättigheter. Och det var inte en socialdemokratisk statsminister som var den första att gå i ett pridetåg – det var Fredrik Reinfeldt. Det var inte heller en socialdemokratisk statsminister som såg till att det för första gången hissades en prideflagga på Sagerska palatset. Det var Ulf Kristersson, och det är jag väldigt stolt över.

Den svenska regeringen står upp för individens frihet och rättighet att få vara den man vill och älska vem man vill. Detta är ingenting som vi kompromissar med eller kommer att kompromissa med. Jag är också väldigt glad över att det finns en så stor uppslutning bakom de här frågorna i riksdagens kammare.

Herr talman! Jag tackar för svaret och för den här viktiga debatten.

Jag tror att vi kommer att få anledning att återkomma vid flera tillfällen till hbtqi-personers mänskliga rättigheter i Sverige och i världen.

När det kommer till argumentet att det var Moderaterna som hade den första statsministern som gick i pridetåget och att det var en moderat statsminister som hissade prideflaggan för första gången kan jag säga: Det var också Moderaterna som för första gången, herr talman, valde att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti i Sverige. Det var inte Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, för den delen.

Det här högerpopulistiska partiet var till alldeles nyligen ett systerparti till Viktor Orbáns Fidesz i Ungern. Till alldeles nyligen åkte sverigedemokratiska ledamöter i den här kammaren och i andra församlingar till Ungern på studieresor. Man behöver inte fundera länge för att veta ungefär vad de lärde sig, för det kulturkrig som förs av Viktor Orbán har förts av Sverigedemokraterna i den här kammaren och i andra församlingar i Sverige.

Det är bra att regeringen vid ett antal tillfällen har markerat när det kommer till inskränkningar av hbtqi-rättigheter runt om i världen. Men det är väldigt, väldigt svårt att komma runt det faktum att regeringen har gjort sig beroende av ett parti som hämtar inspiration från Viktor Orbáns Ungern.

Herr talman! Högerpopulismen är det största hotet mot hbtqi-personer i Europa, i Ungern och i Sverige. Därför skulle vi socialdemokrater aldrig få för oss att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti som Sverigedemokraterna. Det är synd att Moderaterna inte har landat i samma slutsats. Jag tror att det kommer att stå hbtqi-personer dyrt i framtiden. Därför har jag en uppmaning till regeringen. Det minsta man kan göra är att ta fram en hbtqi-strategi för utrikespolitiken – för att Sverige ska vara ledande i kampen för mänskliga rättigheter även för hbtqi-personer.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag noterade att ministern upprepade några av de kommentarer om vad regeringen har gjort som gavs redan i det allra första svaret. Därför kommer också jag att upprepa några av de frågor som jag har ställt tidigare. Jag undrar hur regeringen ställer sig till dem.

Förutom att arrangörerna önskar att så många politiker som möjligt annonserar sin intention att delta i paraden den 28 juni vill de ha vår hjälp att få till en snabbehandling av det mål som ministern har nämnt flera gånger i sina inlägg – det som pågår mot Ungern gällande den så kallade barnskyddslagen.

Man har skrivit ett brev som har skickats till kommissionen med den här uppmaningen. I brevet tydliggör undertecknarna, som är en bred koalition av människorättsorganisationer och hbtqi-rörelsen, att den lag som nu drivits igenom strider mot en rad av de rättigheter som borde gälla alla i EU. Det har ministern själv också påpekat flera gånger. Bland annat har det kommit upp förslag om att ansiktsigenkänning i realtid ska kunna användas för att identifiera deltagare i paraden och straffa dem efteråt. Det finns farhågor om att det i vissa fall också kan bli fråga om fängelsestraff, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt i ett EU-land, för en deltagare i en prideparad.

Det som brevskrivarna efterfrågar är en interimsåtgärd av EU-domstolen senast den 27 maj, antingen genom att snabbehandla det redan pågående överträdelseförfarandet gällande den så kallade barnskyddslagen eller genom att initiera ett nytt sådant förfarande mot det nyligen antagna lagpaketet.

Jag undrar såklart vilken inställning regeringen har till det här kravet och om det är någonting som Sverige kommer att driva. Jag skulle verkligen se positivt på det, om det vore möjligt.

Jag undrar återigen om någon från regeringen planerar att delta i årets pridefirande i Budapest. Jag har varit på diverse pridefiranden utomlands med svenska ministrar från olika regeringar och skulle verkligen glädjas om någon från den här regeringen också vill delta.

Jag undrar om ni kanske vill uppmuntra Sveriges ambassad att hålla en mottagning. Det är också någonting som efterfrågas av arrangörerna, eftersom USA tidigare har gjort det och nu inte längre kommer att göra det. Vill Sverige plocka upp den budkavlen?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig avslutningsvis lyfta Sveriges bredare engagemang i de här frågorna, för vi har faktiskt redan gjort det som Daniel Vencu Velasquez Castro efterfrågar. I januari presenterade regeringen en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Den heter Stolt och trygg, och den syftar till att ytterligare förstärka arbetet på området genom att konsolidera, komplettera och kraftsamla. Här ingår förstås även regeringens internationella arbete med dessa frågor.

Av programmet framgår också att medlemsstaterna – på EU-nivå – utbyter kunskap och utarbetar metodstöd inom en grupp inrättad för just det under kommissionens högnivågrupp för icke-diskriminering, jämlikhet och mångfald. Det var en fråga som kom upp i ett tidigare inlägg.

Vi kommer naturligtvis även fortsättningsvis att ta alla tillfällen i akt att stå upp för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter i Sverige, i Ungern, runt om i EU och på andra ställen i världen. Men det är också så, som statsministern uttryckte det för ett tag sedan, att Ungern just nu inte gör många rätt, inte heller på det här området. Man rör sig allt längre bort från det frihetliga Europa, och det kan jag verkligen bara beklaga.

Jag kan inte i dag svara på om någon från regeringen kommer att delta i prideparaden i Budapest i juni.

Jag plockar upp den här budkavlen och ser vad vi kan göra med det förslaget.

Med detta vill jag tacka för en otroligt viktig debatt. På återseende!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.