Preems utbyggnad i Lysekil

Fru talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig när regeringen kommer att lämna besked om huruvida Preem tillåts bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil.

Preems ansökan handlar om en utbyggnad av raffinaderiet i syfte att kunna omvandla all återstodsolja till i första hand diesel och bensin och en mindre mängd till fartygsbränsle med låg svavelhalt. Det gäller även en utökad genomströmning av råvara och en möjlighet att raffinera förnybara råvaror. Preem har uppgett att koldioxidutsläppen från den sökta verksamheten kan uppgå till 2,7 miljoner ton per år. Regeringen har nu ärendet på sitt bord.

Regeringens prövning av tillåtligheten av verksamheter regleras i 17 kap. miljöbalken. Beslutet att förbehålla sig prövningen fattades med stöd av 17 kap. 3 § miljöbalken. Att regeringen prövar om verksamheter med stor miljöpåverkan kan tillåtas är inget nytt. Till exempel kan nämnas vägprojekt som E4 Förbifart Stockholm, Ostlänken, det slutliga förvaret av kärnbränsle i Östhammar och en ny farled till Södertälje. Vad gäller det aktuella ärendet kan jag inte föregå prövningen och uttala mig i sak.

Jag vill i detta sammanhang klargöra att regeringen är fast besluten att arbeta för att riksdagens beslutade mål om att Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser ska nås. Vi har också en vision att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland.

Regeringen är mån om att utsläppshandelssystemet ska fungera på ett så bra sätt som möjligt och har drivit det som kallas för The Swedish Proposal, som innebär att utsläppsrätter annulleras över tid om det uppstår större överskott. Detta har bidragit till att priset på utsläppsrätter har mångdubblats de senaste åren och att de reella utsläppen kommer att minska. Vidare finns det särskilda bestämmelser för verksamheter som väsentligt ökar sin produktion och som innebär att tilldelning av aktuella utsläppsrätter hämtas från en reserv utanför den vanliga potten av utsläppsrätter.

För regeringen är det viktigt att ärendet handläggs på ett rättssäkert och noggrant sätt där förutsättningarna analyseras ordentligt. Ärendet är högt prioriterat, och regeringen avser att fatta beslut så snart handläggningen är färdig.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Klimatet är en av vår tids stora globala frågor. Trots det har regeringen en snävt nationalistisk syn på klimatpolitiken - när alla vet att klimatpåverkan går över nationsgränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har ett ansvar för att minska våra utsläpp. Men regeringen gör det konsekvent på ett sätt som ökar utsläppen globalt. Regeringens flygskatt flyttar flyglinjer från södra Sverige till Köpenhamn. När Ringhals l och 2 stänger sin produktion av kärnkraft räknar experter med kraftigt ökade utsläpp i EU i och med att användningen av smutsig kol ökar.

Nu vill så regeringen, eller Miljöpartiet, säga nej till Preems utbyggnad i Lysekil trots att raffinaderiet släpper ut 20 procent mindre koldioxid än motsvarande raffinaderier i Västeuropa och trots att industrins utsläpp redan regleras av EU:s utsläppshandel.

Klimatpolitiken får inte förminskas till något som ska döva vårt dåliga samvete här i Sverige genom åtgärder som ökar utsläppen någon annanstans. Klimatpolitikens yttersta mål måste vara globala utsläppsminskningar. Regeringen gör precis tvärtom.

Jag ser flera problem, fru talman, med hanteringen från regeringens sida av Preem. För det första går man in väldigt sent i processen. I ett nästan unikt beslut bestämde sig regeringen för att ta över ärendet när domslut från första instans redan finns. I praktiken överprövar man därmed ett domslut. Det för tankarna till andra länder, som vi inte brukar vilja jämföra oss med, där man gör politik av juridiken.

För det andra, fru talman, handlar det om klimatnationalismen, som jag redan har varit inne på. Vi behöver styrmedel som minskar användningen av fossila bränslen. Det är därför Moderaterna satsar på en kraftig utbyggnad av laddstolpar för bilar och lastbilar i hela Sverige och vill ställa krav på inblandning av biobränslen i bilar och flyg. Men vi kan väl ändå vara överens om att det under en övergångsperiod kommer att behövas viss produktion av bensin och diesel, och då menar jag att det är bättre att detta tillverkas i Sverige med mer miljövänlig teknik och lägre utsläpp.

Fru talman! När experterna dessutom är överens om att vi ytterst behöver globala styrmedel är det lite tveksamt att Miljöpartiet och eventuellt regeringen - vi får väl se - vill underminera det kraftfulla system som vi faktiskt har på EU-nivå för att just reglera utsläppen.

Om regeringen säger nej till Preem bryter regeringen också mot grunderna för det klimatpolitiska ramverket, som riksdagen har antagit. Ramverket slår fast att industrins utsläpp ska regleras inom EU:s utsläppshandel; det var Miljömålsberedningen väldigt tydlig med. Det ska inte ske genom regeringsbeslut. Det är dessutom tydligt i ramverket att vi inte får nå våra klimatmål på bekostnad av att utsläppen ökar globalt.

Fru talman! Ansökan från Preem handlar också om möjligheten att få tillverka biodrivmedel. Vi är överens över blockgränserna om att vi behöver mer krav på inblandning av biobränslen. Men vi vet också alla att det är dyrt och att det är en för liten produktion i dag. Jag menar att det är en viktig pusselbit i frågan om Preems utbyggnad att vi ser till att få mer produktion av biobränslen.

Slutligen: Vi har nu sett flera år av rättsliga piruetter kring denna fråga. Nu ser jag en uppenbar risk för att regeringen förhalar frågan ytterligare. Jag kan konstatera att vi inte fick så mycket besked från statsrådet just när det gällde tidsaspekten mer än att man ska göra en korrekt bedömning och hantera ärendet med den noggrannhet som det kräver. Men kan statsrådet säga någonting? Kan det ta år? Får vi se ett beslut före årsskiftet? Handlar det om veckor, månader eller år? Kan statsrådet säga någonting mer? Det är nämligen många - arbetstillfällen, tillväxten och miljön - som väntar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan!

Först och främst är vi överens med riksdagen om att klimatmålen ska nås. Det har vi kommit överens om. Målåret är 2045, och det är regeringens skyldighet att styra politiken så att det blir möjligt. Det kräver en omställning av samhället där regeringen behöver ta ansvar för komplexa och svåra frågor på vägen.

Regeringen tar löpande ställning i ärenden om att förbehålla sig tillåtlighetsprövningar gällande miljöfarlig verksamhet. Avgörande för om regeringen ska förbehålla sig prövningen eller inte är om verksamheten kan antas ha en betydande miljöpåverkan. Prövningen av vilken påverkan på omgivningen som kan tolereras i dessa fall rymmer ofta samhällsfrågor som bör lösas utifrån ett nationellt perspektiv samt bedömningar och avvägningar som ytterst omfattar politiska ställningstaganden. I dessa fall har lagstiftaren, det vill säga riksdagen, ansett att regeringen har de bästa förutsättningarna att göra de allmänna och samlade lämplighetsöverväganden som krävs.

I ärendet Preemraff Lysekil har Naturvårdsverket bland annat underrättat regeringen om att den ansökta verksamhetens klimatpåverkan kan antas vara av betydande omfattning eller ingripande slag. Regeringen har därför valt att förbehålla sig denna rätt. Tidigare exempel som kan nämnas där regeringen har förbehållit sig prövningen efter en underrättelse från en myndighet eller en kommun är Västlänken, Ostlänken samt olika vindkraftsparker.

Eftersom regeringen har förbehållit sig tillåtlighetsprövningen är det regeringen och inte Mark- och miljööverdomstolen som ska avgöra om verksamheten kan tillåtas. I frågan om tillåtligheten är Mark- och miljööverdomstolen beredningsorgan åt regeringen och har i sitt yttrande - här vill jag verkligen korrigera ledamoten; det var inte ett domslut utan ett yttrande till regeringen från Mark- och miljööverdomstolen - gett sin syn på saken. Yttrandet från Mark- och miljööverdomstolen utgör underlag för regeringens kommande prövning.

Regeringens tillåtlighetsprövning är en lagstadgad del av prövningssystemet enligt miljöbalken och därmed inte något som utmanar domstolarnas oberoende, tvärtom. Detta är en del av miljöbalken. För regeringen är det en självklarhet att vi måste lyfta en sådan här fråga som har en så stor och genomgripande miljöpåverkan.

Sedan vill jag bara avslutningsvis säga att jag visst delar ledamotens inställning att vi behöver en omställning så snart som möjligt och att vi också behöver mer biodrivmedel som är hållbart producerade. Där har regeringen gett väldigt tydliga besked den här veckan om att vi ger stöd till omställning även för bioraffinaderier via Industriklivet. Vi höjer också nivån på reduktionsplikten, det vill säga plikten att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel. Här finns alltså väldigt tydliga signaler om att det kommer att finnas en marknad för biodrivmedel. Detta är en omställning som vi behöver göra för att de 4 miljoner bilar som finns på våra vägar i dag ska kunna köra på ett mindre klimatpåverkande sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är lätt att blanda äpplen och päron här. Vi kan dock konstatera att regeringen gick in ovanligt sent i processen. Det stämmer att Mark- och miljööverdomstolen har gett ett yttrande, och det beror på att regeringen redan hade övertagit processen. Men frågan hade ju redan varit uppe i första instans och fått grönt ljus.

Vi får väl se. Moderaterna har anmält regeringen till konstitutionsutskottet, just för att pröva frågan om det är lämpligt att gå in så här sent. Lagen föreskriver ju att regeringen måste gå in omedelbart när man vill pröva ett ärende.

Oavsett det är naturligtvis den stora frågan, utöver formfrågan, hur vi når Parisavtalet. Jag förstår att Isabella Lövin vill uppnå de svenska klimatmålen. Det vill jag med. Men jag vill inte göra det på bekostnad av utsläpp som ökar någon annanstans. Då är det komplext, som statsrådet säger. Just därför är det inte helt uppenbart att man ska säga nej till utbyggnad då det i realiteten kan leda till större utsläpp någon annanstans. Om vi är överens om att vi inte förbjuder bensin och diesel i morgon utan att det kommer att produceras under en övergångsperiod vill jag vidhålla att det är bättre att den produceras i Sverige med bättre miljöteknik än i andra EU-länder med sämre miljöteknik eller kanske till och med utanför EU:s gränser.

Detta väcker också frågan vad som är viktigast för Miljöpartiet och regeringen. Är det att plocka en trofé och kunna säga att nu upplever vi att vi har gjort någonting bra för klimatet? Eller är det att på riktigt nå Parisavtalet och göra en samlad bedömning av vad våra åtgärder här hemma får för effekt på det globala klimatet?

Vi kan naturligtvis stänga ned all industri i Sverige. Det skulle eliminera väldigt mycket utsläpp. Vi kan säga till SSAB: Vi struntar i att ni har ambitioner att göra stål utan kol. Vi ser att er produktion här och nu genererar utsläpp, så vi stänger ned all er produktion - trots att den har bättre teknik och lägre utsläpp än mycket annan motsvarande stålproduktion i världen.

Någonstans haltar detta i sammanhanget. Vill vi fortfarande ha en industri kan vi inte bara göra politik av den här typen av beslut, särskilt inte när domstolen i första instans - och faktiskt också Mark- och miljööverdomstolen i sitt yttrande - kommer fram till att miljöbalken inte ger anledning att säga nej till Preems utbyggnad. Då går regeringen i stället in och pratar om en klimatlag som inte är tänkt att användas på det viset. Också det klimatpolitiska ramverket anger som sagt att Sverige inte kan minska sina utsläpp på bekostnad av de globala utsläppen.

Det finns alltså många viktiga principiella frågor i sammanhanget. Jag tror att både ett och annat företag runt om och människor som påverkas av att det skapas arbetstillfällen, men också människor som vill ha en bättre värld och lägre utsläpp, ställer sig frågan vad detta leder till. Om företag, som Preem, vill utveckla biodrivmedel vet vi att detta allena i dagsläget är väldigt dyrt. Jag tror inte att vi kan ställa krav på att man ska ställa om hela sin produktion här och nu till biodrivmedel.

Hur ska regeringen kunna garantera att vi fortfarande kan ha en fungerande industri som har råd att satsa på ny och grön teknik och som också skapar arbetstillfällen, samtidigt som vi når de globala klimatmålen, vilket ju måste vara syftet? Eller är det viktigare att kunna döva sitt dåliga samvete här i Sverige och blunda för det faktum att utsläppen ökar globalt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att förtydliga för ledamoten att det inte var regeringen som tog ärendet från mark- och miljödomstolen utan att det var en överklagan från Naturskyddsföreningen som beviljades. Därmed togs ärendet till Mark- och miljööverdomstolen. Att regeringen tog över i ett förhållandevis sent skede berodde på att underrättelserna från våra myndigheter kom i detta sena skede.

Jag måste verkligen understryka att jag varken vill eller kan föregripa den rättsliga prövningen av detta ärende. Den ligger på regeringens bord, och vi är fullt upptagna med att analysera och bereda ärendet på ett rättssäkert sätt.

Jag vill också gå in lite grann på den internationella dimensionen, som Jessica Rosencrantz lyfter fram. Till att börja med har Naturvårdsverket aviserat regeringen om att den sökta utbyggnaden av Preemraff kan antas ha betydande klimatpåverkan. Vi talar här om en ansökan om att öka koldioxidutsläppen med 1 miljon ton.

Vi tar klimatmålen, som riksdagen har antagit och som även Moderaterna står bakom, på allvar. Regeringen tar ansvar för klimatet i Sverige, i EU och globalt. Vår ambition är att bli världens första fossilfria välfärdsland, och för att nå dit krävs det ledarskap. Vi tar det ledarskapet.

Enligt FN:s klimatkonvention och Parisavtalet ska alla länder, även Sverige, i första hand bidra till de globala klimatmålen genom att minska sina egna utsläpp. Det står i Parisavtalet. Varje land har ansvaret att minska sina egna utsläpp. De svenska klimatmålen syftar just till att bidra till Parisavtalets mål och att minska den globala uppvärmningen.

Om vi struntar i våra egna mål bidrar vi till ett sluttande plan där alla andra länder kan göra likadant. Om inte vi i Sverige tar vårt klimatarbete på allvar, med vilken röst kan vi då uppmana världen att ta ansvar för klimatet? Det är genom att vara en föregångare som vi har den största möjligheten att påverka den globala politiken, och det är så vi får en röst i det internationella klimatarbetet.

Men utöver detta ska vi också bidra till minskade utsläpp i andra länder, och det gör vi genom ett starkt klimatfokus i allt vårt biståndsarbete och i internationella samarbeten. Här vill jag särskilt lyfta fram att Sverige har varit en helt central kraft för att reformera EU:s utsläppshandel. Vi lade fram något som kallas för The Swedish Proposal som nu gör att de europeiska utsläppen minskar med över 2 miljarder ton, vilket motsvarar 50 år av svenska utsläpp.

Det här är allt annat än ineffektiv politik. Det här är klimatledarskap. Det gör att vi har en röst, och resten av världen lyssnar. Jag var särskilt stolt när Ursula von der Leyen för två dagar sedan höll sitt tal, State of the European Union, i Europaparlamentet och lyfte fram ett exempel när hon talade om klimatomställningen och The Green Deal. Det exemplet är Sverige och vår satsning på omställning av stålindustrin, Stål utan kol. Det hade inte hänt utan Sveriges stora satsning på Industriklivet och våra förhållandevis ambitiösa klimatmål som har gett tydliga besked till industrin om att ställa om. Det är precis den vägen alla sektorer i Sverige måste följa nu om vi ska klara våra klimatmål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet! Det är väl självklart att vi i Sverige ska ta vårt ansvar. Det råder det ingen tvekan om, och det finns en bred uppslutning i Sveriges riksdag kring klimatmålen, som statsrådet också påpekade.

Däremot menar jag att det är hyckleri att blunda för det faktum att de politiska besluten i Sverige resulterar i ökade globala utsläpp. Det är samma sak med vår diskussion om kärnkraft som vi har haft i kammaren flera gånger. När vi vet att alternativet i Europa ganska ofta är smutsigt kol är det ansvarslöst att stänga ned fossilfri svensk kärnkraftsproduktion.

På motsvarande sätt är det problematiskt, menar jag, när ett enskilt företag ansöker om tillstånd att bygga ut, domstolen säger ja, det överklagas, regeringen tar över och frågan går också till Mark- och miljööverdomstolen och även den domstolen säger att det är grönt ljus och att Preem lever upp till kraven i miljöbalken. Då menar jag att det är en problematisk tolkning av våra klimatmål att säga att det är det här det handlar om, alltså att regeringen ska gå in och pröva enskilda företags ansökningar på det viset.

Vi skulle kunna göra det jätteenkelt för oss. Jag säger inte det för att raljera, utan jag menar verkligen att vi skulle kunna stänga ned väldigt mycket av svensk produktion och svensk industri, och då skulle vi inte ha några utsläpp. Men det är inte så enkelt.

Vi ser också att vi befinner oss i en övergångsperiod där många företag ställer om till mer hållbar produktion. Hur möter politiken upp den övergångsperioden? Vi är överens om att ställa krav på inblandning av biodrivmedel till exempel, som kraftigt kommer att skruvas upp till 2030. Hur får vi igång den produktionen? Preem är ju en nyckelspelare där, det kan vi ändå vara överens om. Och i ansökan ingår möjligheten att framställa biobränslen, vilket de inte kan i dag.

Frågan är alltså mer komplex. Jag är också jättestolt över svensk industri som ligger långt framme, men frågan här och nu är om vi medvetet ska säga nej till en produktion i Sverige som har 20 procent lägre utsläpp än motsvarande raffinaderier i Europa och där ett sådant beslut kan riskera att öka de globala utsläppen. Då sätter jag Parisavtalet högst på dagordningen, inte en trofé för Miljöpartiet.

Fru talman! Det är absolut inte Miljöpartiets politik att all industri ska lägga ned och flytta utomlands. Det har vi visat med all önskvärd tydlighet. Genom mångmiljardsatsningar på Industriklivet har vi nu möjliggjort att vi ser en utbyggnad av en fossilfri stålproduktion i Sverige som är helt världsunik. Det är ju helt fantastiskt!

Vi vill att varje del av de utsläppande sektorerna ska följa efter, och vi ser nu många projekt som har satts igång tack vare Industriklivet. Men här talar Moderaterna tyvärr med kluven tunga, för ni vill ju göra om Industriklivet, det stöd som vi ger till industrin, till något slags avdrag. Från industrin har man sagt att det är helt omöjligt - man kan inte först göra mångmiljardinvesteringar och sedan försöka göra avdrag på en vinst som man inte har. Det handlar om många års investeringar. Det här är alltså felaktigt.

Det sägs ibland från Moderaterna och andra att ökade utsläpp i Sverige skulle leda till minskade utsläpp i något annat land eftersom EU har ett utsläppstak för industrin, men det är en missuppfattning. Taket gäller generellt sett inte för nya anläggningar. När en ny anläggning byggs eller om en anläggning byggs ut kraftigt tas utsläppsrätterna i allmänhet från en separat pott som annars skulle annulleras. Den potten ligger inte innanför taket. Om utsläppsrätterna i den används blir det ökade utsläpp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig påminna om att regeringen enligt lag behöver ha en klimatpolitik som styr mot klimatmålen. Det tar vi på allvar, och det bör alla partier som vill hamna i regering göra. Sveriges klimatmål är mer ambitiösa än EU:s. Det är bara vi som kan ta ansvar för att vi ska nå våra egna mål. Det ansvaret kan vi inte lämna till någon annan, någon annanstans och någon annan gång, utan det måste vi ta nu.

Vad gäller det här ärendet är det viktigt att det handläggs på ett rättssäkert sätt och analyseras ordentligt. Beredning pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Det är högt prioriterat, och vi avser att fatta beslut så snart handläggningen är färdig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.