Postservice på landsbygden

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att boende på landsbygden inte ska behöva köra exempelvis sex mil enkel väg för att besöka sitt postombud, vad jag anser är rimliga avstånd för boende på landsbygden för att få sina paket levererade och om jag vidtar några åtgärder. Lars Beckman har också frågat mig om regeringen och jag har observerat de försämringar som har skett enligt Region Gävleborgs rapport och statistik och om jag vidtar några åtgärder.

Lars Beckman ställde nyligen en snarlik fråga till mig så svaret blir liknande. I 3 kap. 1 § postlagen (2010:1045) anges att expeditions- och inlämningsställen inom den samhällsomfattande posttjänsten ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas. Riksdagen har följaktligen valt att inte ange ett längsta avstånd till expeditions- och inlämningsställen, och jag anser att jag därför inte bör uttala mig om vad som är en rimlig sträcka.

I gles- och landsbygdsområden finns en utökad service inom ramen för lantbrevbäringen som den utsedda tillhandahållaren av den samhällsomfattande posttjänsten Postnord Group AB tillhandahåller. Den utökade servicen innebär att mottagare under vissa dagar i veckan kan få aviserade paket och brev hemkörda samt beställa frimärken för utkörning. Detta är möjligt i princip i hela Region Gävleborg om bostaden inte ligger i närheten av en tätort. Om alla personer i ett hushåll som omfattas av lantbrevbäring är över 80 år eller har en funktionsnedsättning kan man få ytterligare hjälp genom en särskild posttjänst som innebär att man får all post utdelad vid tomtgränsen eller boningshuset.

Tyvärr har jag inte tagit del av Region Gävleborgs rapport, som jag hoppas att regionen skickar till mina medarbetare. Jag vet däremot att regionen har varit i kontakt med Post- och telestyrelsen, PTS. Avstånd till ombud kan vara en utmaning i gles- och landsbygdsområden i hela landet. PTS är den myndighet som är utsedd av regeringen att ha tillsyn över efterlevnaden av postlagen och av de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen. I PTS tillsyn ingår att fortlöpande följa utvecklingen och bevaka att den faktiska nivån på postservicen i landet motsvarar samhällets behov och statens krav. Jag har fullt förtroende för PTS tillsyn på postområdet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Fru talman! Det har varit en tuff tid för dem som bor utanför storstäderna i Sverige sedan 2015. Den här regeringen har höjt bensinskatten och försämrat vägunderhållet. Man chockhöjer fordonsskatten och tänker nu också chockhöja tjänstebilsbeskattningen. Det får naturligtvis stora konsekvenser för dem som bor utanför storstädernas bekväma och tillgängliga både kollektivtrafik och vägar.

Den här interpellationen handlar alltså om de drygt 1 600 personer i Gävleborg som Region Gävleborg har tagit fram statistik om och som har mer än två mil enkel resa till närmaste postombud. P4 Gävleborg intervjuade en man i Svågadalen. Han sa: Ibland får jag köra mer än sex mil enkel väg.

Jag har ställt den här interpellationen därför att jag vill veta vad statsrådet och regeringen tycker, för det är ju trots allt regeringen som styr riket.

Fru talman! Jag kan förstå att det för en inbiten stockholmare är svårt att veta hur långa avstånden är norr om Dalälven, särskilt om man inte är där så ofta, så jag ska göra några jämförelser. Vi är i Riksdagshuset nu, på Riksgatan 1. Härifrån till Arlanda, fru talman, är det 44 kilometer. Det tar enligt Google Maps 40 minuter att köra.

Fru talman! Om Anders Ygeman i stället sätter sig och kör söderut kan han köra 36 kilometer och hamna i Södertälje - det tar för övrigt 35 minuter. Om han åker från Riksgatan 1 mot kusten och till Nynäshamn börjar det närma sig sex mil. Där är avståndet 58 kilometer och tar 44 minuter på den dubbelfiliga motorvägen. Och den som har kört på vägarna i Gävleborgs inland eller andra ställen i Norrland vet att det inte är dubbelfilig, asfalterad motorväg, utan det är snarare grusvägar som är under all kritik.

Det är klart att jag blev lite förvånad, fru talman, att statsrådet inte anser sig kunna ha en uppfattning om det är rimligt att man ska åka från Riksgatan 1 till Arlanda för att hämta post eller paket. Är det rimligt eller är det orimligt?

Vi ska ha ett levande Sverige, ett Sverige där vi kan driva företag, bo och leva även utanför den bekväma tätorten. Då förväntar jag mig att regeringen och regeringens företrädare har en uppfattning om det är rimligt att den som bor i Stockholms innerstad får åka till Nynäshamn för att hämta post och paket. Det är en resa på 58 kilometer som tar 44 minuter. Detta är nämligen verkligheten för den som bor i Gävleborg.

Jag är väldigt tacksam för att Region Gävleborgs tjänstemän har tagit fram detta underlag för oss förtroendevalda att reagera på. Det måste rimligtvis vara därför man har tagit fram det och vill lyfta fram detta i alla möjliga sammanhang.

Låt mig få upprepa frågan som denna interpellation handlar om: Vad är enligt statsrådet Anders Ygemans uppfattning en rimlig tidsgräns och avstånd för den som bor utanför den bekväma tätorten för att kunna hämta och lämna brev och paket och kunna sköta sitt företag med post?

Fru talman! Jag tackar Lars Beckman för frågan.

Det är nu tredje gången Lars Beckman ställer denna fråga, och föga förvånande blir svaret detsamma: Riksdagen har inte slagit fast ett absolut avstånd. Detta gäller även Lars Beckman, som har röstat på precis samma sätt.

Vi har i stället uppdragit åt Post- och telestyrelsen att utöva tillsyn över posttjänsten i landet, och det är denna myndighet som med beaktande av olika delar i enskilda fall måste ta hänsyn till vad som är rimligt eller inte - och därmed också kanske ålägga en operatör att ha flera kontor.

Fru talman! Det var ett av de mest omfattande och uttömmande svar ett statsråd någonsin gett i Sveriges riksdag. Detta kan bero på att statsrådet skäms, att statsrådet inte har de geografiska kunskaperna eller att statsrådet inte har någon uppfattning.

Låt mig repetera. Vi är nu på Riksgatan 1. Jag kan förstå att det är svårt med geografin för en person som rör sig i Stockholms innerstad, men det handlar om perspektiv. Från Riksgatan 1 till Nynäshamn är det 58 kilometer, och det tar 44 minuter. Detta avstånd är verkligheten för dem som bor i Hälsingland och Gävleborg - eller Riksgatan 1 till Södertälje, 36 kilometer, 35 minuter, eller, vilket många säkert kan förhålla sig till, Riksgatan 1 till Arlanda, 44 kilometer, 37 minuter.

Är det denna samhällsservice ansvarigt statsråd vill se och ha? De som bor i Gävleborg förtjänar ett svar.

Anser statsrådet att det är rätt av Region Gävleborg att lyfta upp denna fråga och perspektivet att man ska kunna bo, leva och driva företag i hela Sverige?

Om statsrådet anser det måste politiken givetvis förbättras så att man möjliggör för människor att bo och leva i hela Sverige, även i Gävleborgs inland.

Man säger, möjligen lite ironiskt, att företagare kan få paketen utkörda en gång i veckan. Hur fungerar det för den småföretagare i Hälsingland som är beroende av ett dagligt godsflöde för att kunna skicka och ta emot varor, sälja och köpa? Hur ska någon kunna driva företag under dessa förutsättningar?

Statsrådet måste väl ha en uppfattning och kunna lämna ett besked till dem som bor i Gävleborg om han tycker det är rätt med de långa avstånden, att köra tolv mil tur och retur för att skicka gods, eller om han tycker att det är fel.

Om statsrådet tycker att det är fel, vad tänker han göra? Om statsrådet tycker att det är rätt behöver han och regeringen givetvis inte göra något.

Som jag inledde med har det varit och är en tuff tid för den som bor på landsbygden. Vägunderhållet försämras, bensinskatten höjs och Trafikverket släcker gatubelysning. Det är inte statsrådet Ygemans fel. Men det här är hans ansvarsområde, och här måste han och regeringen ha en uppfattning.

Är vi överens om grundprincipen att man ska kunna bo, leva och driva företag i hela Sverige? Ska en kvinnlig småföretagare kunna skicka och ta emot gods? Hon kanske har en webbshop och ska skicka varor till kunder.

Jag vill faktiskt veta vad statsrådet tycker.

Fru talman! Det verkar inte som att Lars Beckmans förmåga att ta till sig svaret är speciellt utmärkande.

Jag kan bara konstatera att jag har svarat Lars Beckman och att Lars Beckman på detta område inte har en annan politik eller krona än regeringen. Samma sak gäller för Lars Beckman som för oss andra. Vi har en tillsynsmyndighet som ska göra detta.

Lars Beckman ställer en fråga han inte ställt förut, och jag ska besvara den. Jag tycker att det är bra att länsstyrelsen och regionen i Gävleborg uppmärksammar förhållandena för dem som bor i Gävleborg. Regionen har också varit klok nog att ta kontakt med Post- och telestyrelsen. Det är kanske en idé för Lars Beckman att göra eftersom PTS är tillståndsmyndighet på detta område.

Jag kan också konstatera att pakettjänsten i Sverige inte omfattas av några lagkrav utan är ett område med fri konkurrens - för att riksdagen tror att det är det sätt man bäst tillgodoser småföretagares behov på paketområdet. Det är en ordning som jag har förstått att Lars Beckman värnar om och vurmar för.

Lars Beckman borde kanske fundera på om den där kvinnliga småföretagaren verkligen gynnas av den fria marknaden eller inte. Är det kanske till och med läge för Lars Beckman att tänka om för att se vilka åtgärder som skulle kunna ge den kvinnliga småföretagaren i Hälsingland bättre förutsättningar?

Fru talman! Regeringen har för sin del tänkt igenom denna fråga och därför tillsatt en speciell postutredning som ska kolla på just paketservicen.

Det kanske är något även för Lars Beckman att tänka över.

Fru talman! Där kom vänstermannen fram i statsrådet. Det är alltid marknadens fel.

Jag, och säkert även de som lyssnar på debatten, noterar att statsrådet inte vill ge sin uppfattning om det är rimligt eller inte att åka från Riksgatan 1 till Arlanda, Nynäshamn eller Södertälje.

Jag tycker att det är olyckligt. En bra signal från statsrådet hade varit att säga: Man ska kunna bo och leva i hela Sverige, man ska kunna driva företag i hela Sverige och det måste finnas en rimlig samhällsservice i hela Sverige. Det är så vi tar ansvar för hela Sverige.

Men statsrådet delar inte min uppfattning på detta område, och det beklagar jag. Jag tycker att det är bra att Region Gävleborg och länsstyrelsen driver dessa frågor publikt och ger underlag till regeringen så att regeringen ska kunna agera.

Jag hoppas att statsrådet kommer att agera, för jag tror att statsrådet själv skulle tycka att det var drygt och jobbigt att behöva åka till Nynäshamn för att hämta och lämna post och paket.

Fru talman! När jag hör Lars Beckman ställa samma fråga för sjätte gången kommer jag att tänka på något Albert Einstein sa: Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Vilken etikett man ska sätta på Lars Beckman med anledning av detta låter jag vara osagt.

Den här regeringen vill att man ska kunna arbeta, bo och verka i hela landet med rättvisa villkor. Vi har på många områden gjort det enklare för just det, bland annat genom ett rekordstort vägunderhåll som är många miljarder större än när Moderaterna styrde Sverige. Vi har tillsatt ett driftstöd för lanthandeln som gör att många människor runt om i vårt land har fått bättre närservice och att närservice har kunnat garanteras.

Vi har också bestämt oss för att se över hur postservicen ska kunna förbättras, speciellt i glesbygd. Jag ser fram emot att komma tillbaka till riksdagen och berätta om de slutsatser som utredningen har dragit när den är färdig.

Vårt mål är väldigt enkelt: man ska kunna bo, verka, leva och utvecklas i hela Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.