Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Polisens attityder till anmälda brott och uppklaringen av brott

Interpellationsdebatt 10 april 2015
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 1

Anders Ygeman (S)

Anf. 46 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren

Fru talman! Anti Avsan har ställt ett flertal frågor som berör polisens brottsutredningsverksamhet och hur den kan förbättras. Anti Avsan frågar vilka generella åtgärder som behöver vidtas med anledning av det som framkommit i medierna om en inbrottsstöld hos ett företag i Järfälla. Han frågar även vilka åtgärder jag avser att vidta för att polisen ska nå ökad effektivitet och högre uppklaring av brott. Anti Avsan frågar också om det finns något som jag anser är särskilt viktigt beträffande polisens attityder till sina arbetsuppgifter. Avslutningsvis frågar han vilka utmaningar jag ser när det gäller hur det polisiära ledarskapet är utformat och utövas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr är inte Anti Avsan här i kammaren, men jag ska ändå läsa upp stora delar av svaret.

Att utreda brott är en av polisens viktigaste uppgifter. Som medborgare kan man förvänta sig att Polismyndigheten vidtar relevanta utredningsåtgärder när brott har begåtts. Det är angeläget att även mängdbrott, exempelvis stölder, utreds och klaras upp - både för att de brottsdrabbade ska få upprättelse och för att värna tryggheten i samhället.

Det går att hitta många exempel på framgångsrikt brottsutredande arbete inom svensk polis. Tyvärr går det också att hitta exempel på fall där polisens handläggning inte motsvarar förväntningarna. Det är viktigt att det finns en kultur och ett ledarskap som uppmuntrar och säkerställer att varje enskild medarbetare utför sina uppgifter på ett omdömesgillt och professionellt sätt. Närvarande och engagerade chefer och förundersökningsledare som ger löpande återkoppling på utfört arbete är en viktig förutsättning för en framgångsrik utredningsmiljö.

Omorganisationen av svensk polis ger fördelar både när det gäller resursfördelningen och styrningen av verksamheten. Organisation, arbetssätt och metoder måste dock fortsätta att utvecklas.

Jag tror inte att Polismyndighetens verksamhet blir effektivare av detaljstyrning från regeringen. Regeringen ska ge bästa möjliga förutsättningar för myndigheterna att verka, men det är på myndigheterna som arbetet utförs. Vi behöver en styrning som skapar större möjligheter för medarbetarna i offentlig sektor att själva ta ansvar för och utveckla verksamheten. Det är sannolikt en mer framkomlig väg att uppnå en varaktig förbättring av brottsutredningsverksamheten.

Då Anti Avsan, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet förklarade tredje vice talmannen överläggningen avslutad.

Dokument

Interpellation 2014/15:406 Polisens attityder till anmälda brott och uppklaringen av brott

av Anti Avsan (M)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

Den 3 mars i år skrevs det i Dagens Nyheter om ett inbrott hos en bilhandlare i Järfälla kommun. Inbrottet, som inträffade i januari, upptäcktes en lördagsmorgon av en anställd vid det drabbade företaget och anmäldes till polisen. 

Anmälan, som upprättades kl. 09.50, kompletterades samma dag med en lista över vad som tillgripits och en uträkning av det samlade värdet av det tillgripna. Värdet på det tillgripna angavs till en kvarts miljon kronor. Härutöver kompletterades anmälan – också samma dag – med minneskort från de övervakningskameror som från olika vinklar dokumenterat delar av händelseförloppet, ibland bara på några meters avstånd. 

Samma dag som anmälan inkom till polisen lades ärendet ned utan åtgärd. Motiveringen löd: ”Det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Det finns inga spår eller andra åtgärder att vidta som kan tänkas leda till att brottet klaras upp.” Inte heller efter det att polisen fått tillgång till filmsekvenserna från övervakningskamerorna vidtogs några utredningsåtgärder. Eftersom ärendet formellt sett hade lagts ned konstaterades kortfattat att ”minneskortet är mottagit” och att man av filmen ”ska bl.a. höra gärningsmännen tydligt”. En av förklaringarna till att ärendet lades ned så snabbt var – enligt polisen – att man prioriterade annat, till exempel bostadsinbrott. I något sammanhang sas från polisens sida också något av innebörden att övriga anmälda brott den aktuella dagen var av sådan karaktär att dessa kom att prioriteras i stället. 

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, polisanmäldes i Stockholms län 609 inbrott i samma kategori som det nu aktuella under första halvåret 2014. I mindre än 8 procent av fallen fann polisen någon misstänkt person. I enbart 4 procent av fallen fattades åtalsbeslut. Alla kan nog vara överens om att uppklaringsprocenten för denna typ av brott är låg. 

En bärande tanke med polisens nya organisation, där landets tidigare 21 polismyndigheter nu samlats till en, är att öka polisens effektivitet och tillskapa en mer lokalt närvarande polis. Att öka effektiviteten betyder att fler brott ska utredas och klaras upp. Detta gäller rimligen inte minst olika former av inbrottsstölder, vare sig det är fråga om människors bostäder eller företag. Exemplet från Järfälla, och anmälningsstatistiken från Brå, visar att det återstår en del att göra för att kunna leva upp till intentionerna att fler brott ska utredas och klaras upp.

I detta sammanhang är det viktigt att framhålla att polisens nya organisation måste ses endast som ett första steg mot att förändra och förbättra polisens möjligheter att uppnå goda resultat. Oavsett organisatoriska och författningsreglerade förutsättningar för polisens arbete kommer attityderna – eller med andra ord förhållningssättet – till arbetsuppgifterna alltid att vara avgörande för resultatet. Det handlar kortfattat om vad polisen ska ägna sig åt och hur detta sedan görs. 

Ska polisen ägna sig åt allehanda projekt – så som ofta tidigare har varit fallet – eller ska det vara en bestämd prioriteringsordning som säkrar polisens basfunktioner? En sådan prioritering skulle kunna vara – för det första – en fungerande utryckningsverksamhet och – för det andra – en fungerande utredningsverksamhet. Om dessa grundfunktioner skulle värderas och prioriteras högre skulle det i förlängningen också ge avtryck i fråga om vilken typ av arbetsuppgifter som blir karriärsbefrämjande inom polisen. Detta skulle i sin tur också påverka attityderna. En annan mycket viktig och helt elementär förutsättning för polisens resultat är hur det polisiära ledarskapet är utformat och hur det utövas. 

Den nuvarande justitie- och migrationsministern Morgan Johansson har vid ett flertal tillfällen – i opposition – kritiserat polisens brist på effektivitet. När alliansregeringen vid några tillfällen lämnade lagstiftningsförslag var svaret från Socialdemokraterna ofta att uppklaringen av brott i stället borde bli bättre. Nu när den nya regeringen har ansvaret för landets polisväsen har det inte tillkommit några nya förslag av vikt för att öka effektiviteten och se till att fler brott klaras upp. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman följande:

 

Vilka slutsatser om vilka generella åtgärder som behöver vidtas drar statsrådet med anledning av det som framkommit om den aktuella inbrottsstölden hos företaget i Järfälla? 

Vilka polisiära arbetsuppgifter anser statsrådet att polisen bör prioritera för att kunna öka uppklaringen av brott? 

Vilka åtgärder avser statsrådet för egen del att vidta för att polisen ska nå ökad effektivitet och högre uppklaring av brott? 

Finns det något som statsrådet anser är särskilt viktigt beträffande attityderna – eller förhållningssättet – till de arbetsuppgifter polisen har? 

Vilka utmaningar ser statsrådet i frågan om hur det polisiära ledarskapet är utformat och hur det utövas?