Polisbristen på landsbygden

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka polisens närvaro i de mindre kommunerna och inte minst på landsbygden.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. Att det polisiära arbetet stärks och att fler poliser kan bekämpa brottsligheten och öka tryggheten i hela landet är prioriterade frågor för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Polismyndigheten har ett svårt uppdrag som många gånger kräver tuffa prioriteringar mellan olika arbetsuppgifter och geografiska områden. Det är Polismyndigheten som avgör hur resurser ska fördelas internt inom organisationen och vilka åtgärder som behöver vidtas för att fullgöra de mål som myndigheten har.

Att antalet polisanställda ökar är en förutsättning för bättre tillgänglighet i hela landet. Från regeringens sida kommer vi att fortsätta vårt hårda arbete för att förbättra förutsättningarna för polisen att utföra sitt uppdrag. Här utgör utbyggnaden av Polismyndigheten en central del.

Vid utgången av juni var vi halvvägs till målet, och ytterligare nära 3 000 polisstudenter är på väg ut i verksamheten de närmaste åren. Det är också glädjande att färre poliser slutar inom myndigheten.

Polisutbildning bedrivs numera vid ytterligare två orter, och antagningen till utbildningen har mer än fördubblats sedan regeringen tillträdde. Polisutbildningen går för högtryck, men det dröjer ytterligare en tid innan vi får se den stora ökningen av poliser ute i samhället. Effekterna börjar förhoppningsvis bli mer synliga under 2021, men det är under 2022-2023 som vi kommer att få se den största effekten.

Från regeringens sida har vi en förväntan: När Polismyndigheten växer måste också närvaron av poliser ute i samhället öka. Detta gäller naturligtvis i hela landet, inte bara i storstäderna.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Det var med intresse jag följde den tidigare interpellationsdebatten. Det kretsade mycket kring stora städer som Stockholm och Malmö. Det är klart att det som sker där tar väldigt mycket resurser från polisen. Det går liksom inte att bortse från. Men samtidigt får man inte lämna övriga landet därhän - det är många som upplever att man gör det i dag. Det tar lång tid för polisen att komma på plats, om den över huvud taget kommer.

Uppe i Klimpfjäll hade en handlare inbrott. Handlaren fick vänta i tio timmar på att polisen skulle komma. Tio timmar - det skapar inte direkt trygghet för den som driver näringsverksamhet långt från en större ort. Om man ska vänta så lång tid innan polisen kommer kan man ställa sig frågan: Vad hade hänt om det hade varit ett betydligt allvarligare brott, kanske rent av med skjutningar eller någonting annat?

Tryggheten ska inte bara förunnas storstadsbor eller dem som bor i tätorter, utan tryggheten måste också vara given för den som bor någon annanstans. Vad får det för konsekvenser om människor börja känna sig otrygga i sina hem? De kan ligga i norra Värmland eller i Dalarna eller var det nu kan vara. Man flyttar därifrån om man inte vågar bo kvar.

Jag satt i går kväll och pratade med en bussförare. Vi satt i gott och väl två timmar och diskuterade den situation som bussförarna på landsbygden upplever. Vi hörde i den tidigare debatten att tågvärdar på SJ:s tåg råkar ut för resenärer som inte vill betala och göra rätt för sig, och de utsätts för hot. Precis samma situation har bussförarna, trots att de kör på landsbygden, där en älg kanske springer över vägen och det i övrigt är ganska tomt. De vittnar om folk som går ombord på bussen. Jag kan återge vad bussföraren sa till mig i går. Om han ställer frågan till någon som går på och som vägrar att betala får han direkt ett svar tillbaka: Vill du ha stryk, eller? Han sa: Jag är så pass gammal nu att jag inte ber om stryk. Då får han hellre sätta sig i bussen och åka med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Han vågar inte ta den konflikten med en som inte vill betala. Vad han också berättade var att han ser helt öppen narkotikahantering på bussarna ute på landsbygden.

Vi har fått en situation i samhället där de kriminella tar allt större plats. Det spelar ingen roll om vi pratar om storstäder - Stockholm, Göteborg och Malmö - eller, som här, om en liten by som heter Hemavan. Den ligger långt upp i Norrland, och där har man samma bekymmer. Det är det som är det otäcka. De kriminella skapar ett nätverk över hela vår yta och möter inte samhällets motstånd. Samhället måste vara starkare än de kriminella, för hamnar vi i en situation där samhället är svagare än de kriminella har vi kapitulerat. Det är förödande för rättsstaten om vi inte kan upprätthålla lag och ordning och trygghet för våra medborgare. Oavsett om man bor i Stockholm, Malmö, Göteborg eller Hemavan måste man ha samma rätt till trygghet.

Fru talman! Om det sista är vi totalt överens. Sverige ska vara ett tryggt land, och det ska man ha rätt att känna oavsett om man bor i en storstad, i en mindre stad eller på landsbygden i Sverige.

Lyckligtvis är landsbygden mer förskonad från grov organiserad brottslighet än de större städerna. Det är bra. Det speglas också i trygghetsundersökningarna att människor på landsbygden är tryggare än människor i städer, men vi ser en ökad otrygghet över hela landet.

Min slutsats av det är att vi måste ha en starkare statlig närvaro i hela Sverige i form av polis som kan ingripa. Vi har haft en period av för svag polisorganisation, helt enkelt, som har gjort att det har tagit väldigt lång tid innan polisen har kunnat rycka ut, innan man har kunnat göra anmälningar på plats och så vidare. Det tror jag också har lett till en minskad anmälningsbenägenhet. När polisen inte finns på plats är det inte säkert att man anmäler brott. Det är en väldigt farlig utveckling.

Jag ska ändå berätta en lite glädjande historia. Jag kom med nattåget i natt från Kiruna. I går var jag uppe i Kiruna. Där fick jag vara med och ta ett spadtag för ett nytt polishus. Det är en ganska stor händelse där. Där kan vi tala glesbygd - norra Lappland. Det är enorma områden men väldigt få poliser. Där bygger man alltså ett nytt polishus, framför allt eftersom gruvverksamheten ska fortgå och centrum flyttas.

Det nya polishus som byggs får moderna lokaler, men det blir också större än i dag. Man räknar med att uppemot 200 personer ska kunna jobba i det nya polishuset. Det är 15 procent mer än tidigare. Man räknar alltså med en ökning på kanske uppemot 30 personer. Det är en spegling av polisens egen tillväxtplan. Nu ska man växa över hela landet. Därmed måste också ett nytt polishus i Kiruna ta höjd för fler anställda för att man ska kunna hantera en växande polisorganisation.

Det är den vägen som är den långsiktigt riktiga. Vad kan vi då göra på kort sikt? En väldigt viktig förändring som faktiskt trädde i kraft för bara några månader sedan är förändringen i kollektivtrafiken när det gäller kameraövervakning. Numera behövs det inte tillstånd för att sätta upp kameror i bussar, i tåg, i tunnelbanor och på stationer för att ge ökad trygghet till chauffören men också för att kunna beivra brott. Om det till exempel har förekommit narkotikaförsäljning eller annat kan polisen använda filmerna för att kunna komma åt brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det konkreta fallet med busschauffören tror jag att kameror ökar tryggheten. De gör det också möjligt att efteråt bevisa vad som har hänt på bussen. Det är ett steg som här och nu kan göra stor skillnad när det gäller att öka tryggheten för chauffören och resenärerna. Det är en förändring vi har genomfört under det senaste året som jag tror på sikt kommer att få ganska stor effekt när det gäller tryggheten på bussar, tåg och stationsområden.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Nu vet jag inte om man ska kalla Borlänge för glesbygd, men det är i alla fall inte en jättestor stad. Där har man ett jättebekymmer med ett område som heter Tjärna Ängar. Där försökte 50 barn komma åt glass i glassbilen, så man har ställt in turerna där. Taxi kör inte in där. Det har blivit ett område som folk ryggar för att befinna sig i.

Borlänge är inte ensamt om den här situationen; det är många andra orter i Sverige som har liknande problem, där kriminalitet och brottslig verksamhet tar så stor plats att vanliga människor inte vill vara där. Jag såg ett tv-inslag häromdagen. Efter sprängningen i Göteborg, då en liten flicka dessutom blev skadad av splitter, vill inte människor bo kvar i området.

Vi skapar en situation som gör att folk desperat försöker att hitta andra platser att bo på. Men inte ens på landsbygden, där det normalt bara springer omkring älgar och renar, kan man känna sig trygg. Även där gör sig kriminaliteten påmind.

Jag har i tidigare debatter med statsrådet sagt att jag tycker att satsningarna på polisen är bra, men jag tycker att det är för lite med tanke på att kriminaliteten tar sig allt större uttryck i samhället. Vi får heller inte glömma att Sverige är det enda land där barn har omkommit i den här typen av brottslighet, under fredstid. Den första var en fyraårig flicka i en bil som sprängdes på Torslanda i Göteborg. Den andra var en pojke som låg och sov inne i en lägenhet där en handgranat kastades in. I somras var det en tolvårig flicka.

Det som sker är oerhört alarmerande, och det räcker inte med de insatser som är gjorda. Man måste göra betydligt mer. Framför allt kanske man måste tänka i nya banor för att bryta utvecklingen, för om man inte får bukt med det här kommer det att bli helt omöjligt att klara sin verksamhet.

Det som var grunden för min interpellation var kvinnan som har haft en affär i Värmland i 31 år. Hon har haft 43 inbrott. Inte ett enda av dessa inbrott är uppklarade - inte ett enda! Om det åtminstone hade varit ett som hade blivit uppklarat, men det är det inte, utan det är 100 procent som det står "noll" på. Sju av dessa inbrott var dessutom i år. Hon har fått köpa psykologhjälp till de anställda, för de känner sig inte trygga på jobbet.

Det här är en tapper kvinna som har kämpat emot i många år och som försöker att bedriva sin verksamhet i den här byn i Värmland. Vad händer den dag hon och många med henne inte orkar längre? Hur ska vi då klara livet ute på landsbygden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi brukade raljera lite grann när vi åkte ut från polishuset i Skövde och skulle upp till Töreboda och Hova. Vapnen får osäkras när vi passerar Tidan, sa vi. Det var ett sätt att raljera, men tyvärr är det också en utveckling vi ser ute i samhället: De kriminella finns där ute, de är beväpnade och de drar sig inte för att använda dessa vapen.

Man springer omkring med automatvapen på stan och skjuter. Alla som har hållit ett automatvapen i hand vet vad konsekvensen blir när man väl trycker på avtryckaren: Risken att oskyldiga människor dör är överhängande.

Nu måste vi tag i det här problemet - nu, direkt.

Fru talman! Nu har Thomas Morell haft två inlägg. Jag delar hans problembeskrivning, men han har inte kommit med ett enda förslag på vad man ska göra. "Mer", hörde jag. Annars har jag inte hört något förslag på vad man ska göra. Att göra "mer" kanske inte räcker som åtgärdsprogram.

Jag tar de här frågorna på väldigt stort allvar. Jag har varit i Tjärna Ängar. Jag har besökt området och tittat på hur man jobbar mellan polis och kommun. Det är uppenbart att den polisiära närvaron har varit för svag under lång tid. Det är uppenbart att man vill ha fler kameror för att öka tryggheten, men man vill också jobba mer långsiktigt.

Mitt största problem med Sverigedemokraternas ekonomiska politik är det här: Ni drar konsekvent bort alla pengar som leder till ökad integration i samhället. Pengar ska bort från den nya myndigheten som ska bekämpa segregation, pengar som framför allt skulle gå till de kommuner som har störst problem med sådana här områden. Det handlar om pengar till skola och socialtjänst, riktade till de här områdena, så att barnen får en bättre förutsättning att lyckas och inte hamnar i negativa spiraler och kriminalitet.

Det är det här som är baksidan av Sverigedemokraternas ekonomiska politik, nämligen att pengarna alltid ska tas från det förebyggande arbete som kan leda till att vi inte får värre problem i framtiden.

När vi talar om otryggheten på landsbygden får vi vara försiktiga med beskrivningar av människor med automatvapen som springer omkring överallt. Vi har problem med gängkriminalitet. De skjuter och spränger mycket mot varandra, och det finns en risk att allmänheten drabbas. Men det gäller inte i första hand på landsbygden i Sverige. Det måste vi ändå vara tydliga med.

De absolut främsta gängkonflikterna har sin rot i och koppling till de särskilt utsatta områdena runt om i Sverige - det är därför dessa områden är särskilt utsatta, och det är därför polisen har pekat ut dem. På landsbygden har vi dock problem med annan typ av kriminalitet, och brott mot butiker är ett sådant exempel.

Regeringen har inte bara lovat att bygga ut med fler poliser, utan vi har också lovat att underlätta kameraövervakningen, vilket vi har gjort. Vi har sett till att vi har ett organiserat arbete mot internationella stöldligor. Vi har nu en lagrådsremiss ute med förslag som innebär att man har möjlighet till tillträdesförbud för butiker, att man kan ge sig på dem som håller på med systematiska stölder - läs: stöldligor - och att det blir hårdare straff.

Steg efter steg pressar vi alltså fram hela systemet för att öka tryggheten, och vi har bestämt oss för att göra det långsiktigt och med kraft. Det är ingen enkel uppgift. Det här är problem som har fått växa till sig under ganska lång tid, och det krävs hela samhällets kraft för att bekämpa kriminaliteten och öka tryggheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi ser att polisen har tagit bort vissa områden från listan över särskilt utsatta områden i kommuner som har haft störst problem med trygghetsfrågorna har det nästan alltid föregåtts av att polisen har varit mer närvarande, att fastighetsägare har gjort investeringar, att kommunen har funnits på plats och att civilsamhället har gjort ytterligare insatser. Det vill säga, hela det vanliga samhället mobiliseras och är närvarande i de här områdena. Det är det som ökar tryggheten, men det skapar också framtidstro i de här områdena. Därför tror jag att man måste göra båda delarna.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Damberg!

Förslag har vi gott om. Jag skulle hemskt gärna lämna över vår motion på 60 sidor som har med vägtrafiken att göra, för där finns det en oerhört viktig del som handlar om att minska näringstillförseln till de kriminella.

Kruxet för dem som bor ute på landsbygden är att när alla resurser läggs i de stora områdena, där vi har våldsamma brott i form av skjutningar och sprängningar, försvinner den polisiära närvaron ute i de mindre orterna. När man gjorde kraftsamlingen nere i Malmö var det många av poliserna i Skaraborg som skickades ned till Malmö för att genomföra dessa åtgärder där. Då hade man inte de resurser som behövdes på hemmaplan, så det blir en dominoeffekt.

Man måste det första man gör strypa näringstillförseln till de kriminella nätverken, för om de fortfarande har sin näring blir de svårare att bekämpa. Ett av de viktigaste sätten att knäcka de kriminella nätverken är att vara på dem ute på vägen. Vägen är deras livsnerv; det är där de skapar de ekonomiska resurserna, och det är alltså i första hand där myndigheterna ska ha sin närvaro för att kunna stoppa utvecklingen på den kriminella sidan. Kan man stoppa näringstillförseln till den kriminella verksamheten blir den lättare att bekämpa. Man ska röka ut dem, helt enkelt.

Jag får väl avsluta den här interpellationsdebatten på samma sätt som den förra: Jag kommer noggrant att följa utvecklingen i frågan.

Fru talman! Det här är en viktig interpellation om närvaron av poliser över hela landet, och jag kan lova interpellanten att jag kommer att fortsätta att jobba för det som många inte trodde var möjligt: att bygga ut polisorganisationen med 10 000 fler anställda till 2024. Vi har kommit halvvägs, faktiskt lite före plan. Fram till nu har det varit mycket civilanställda, men nu ökar också poliserna. Varje halvår anställs det fler poliser runt om i Sverige.

För att nyansera bilden lite av Polisregion Nord, som kanske är den region som har drabbats minst av de eskalerande gängkonflikterna i Sverige, är det bara det senaste året 100 fler anställda i Polisregion Nord. Det märks alltså över hela landet när vi nu börjar växla upp polisen.

Mitt svar på detta är därför fler poliser och fler kameror där otryggheten är störst. Det är hårdare straff så att de gängkriminella sitter i fängelse längre, men det är också fler verktyg till polisen så att de kan komma åt de gängkriminella, som sedan kan få en fällande dom. Men det är också ett väldigt viktigt förebyggande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tittar vi på var gängkriminaliteten plågar samhället som mest är det i våra fattigaste bostadsområden runt om i Sverige. Och menar man allvar med att minska nyrekryteringen måste man orka med att jobba förebyggande också. Det handlar om riktade satsningar på skolan och socialtjänsten och om att faktiskt jobba för att unga människor inte ska hamna i kriminalitet. Inte minst handlar det om ett integrationsarbete som man måste orka med att resurssätta. Där har Sverigedemokraterna tyvärr väldigt mycket mer att göra, eftersom de skapar större problem genom att ta bort pengar till integration. Det ökar inte tryggheten i samhället.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.