Placeringen av EU:s läkemedelsmyndighet

Herr talman! Hans Wallmark har frågat utrikesministern om det har skett någon nordisk samordning i samband med att EU:s läkemedelsmyndighet EMA skulle flyttas från Storbritannien, hur hon har för avsikt att hantera den besvikelse som den danska regeringen ger uttryck för när det gäller bristande stöd för placeringen av EMA i Köpenhamn och därmed i Öresundsregionen samt om hon anser att det finns skäl att befara ett försämrat nordiskt samarbetsklimat som en konsekvens av att Danmark uppfattar sig som sviket av Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill inledningsvis understryka att alla medlemsländer var överens om att omröstningen skulle vara sluten, och den exakta fördelningen av röster kan jag inte gå in på av respekt för den överenskommelsen och för övriga medlemsstater. Jag vill även säga att processen som medlemsstaterna enades om vid Europeiska rådet i juni stipulerar att det var ett land/en stad som kunde kandidera, inte en region eller en grupp av länder.

19 medlemsstater tävlade om att bli värd för EMA och 8 medlemsstater om att bli värd för Europeiska bankmyndigheten, EBA. Sverige, liksom våra nordiska grannar, har under hela omlokaliseringsprocessen verkat för transparens och objektiva kriterier. Vad gäller Danmark vill jag säga att jag förstår att de, precis som Sverige, var besvikna över att inte ha vunnit omröstningen om EMA. Sveriges relationer till Danmark är och förblir nära. Våra länder och befolkningar är integrerade på många plan, och vi har ett utmärkt samarbete i många frågor. Det råder en stor samsyn mellan våra länder i internationella sammanhang. I år tar Sverige över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Regeringens ambition är att fortsätta att stärka samarbetet med Danmark och våra nordiska grannar.

Öresundsregionen utgör sinnebilden för det svensk-danska samarbetet. Det gränsöverskridande samarbetet är omfattande. Det finns starka och många nätverk mellan företag, universitet, organisationer och individer. Flaggskeppet är ESS, European Spallation Source, med verksamhet på bägge sidor Sundet. Regionen är också att se som en gemensam arbetsmarknad för de nästan 4 miljoner människor, både danskar och svenskar, som bor i regionen. Det är dock av stor vikt att arbetet med att undanröja gränshinder fortsätter. Det så kallade Greater Copenhagen & Skåne Committee - som omfattar regioner och kommuner på båda sidor Sundet - är ett viktigt partnerskap som verkar för detta.

Avslutningsvis vill jag säga att regeringen bedömde att konkurrensen om EMA skulle bli hård men att Sverige hade rätt förutsättningar att erhålla värdskapet för myndigheten. I det läget var det rimligt att kandidera för något som skulle kunna generera nya arbetstillfällen och investeringar i Sverige.

Regeringen har arbetat aktivt för att få EMA till Sverige. EMA-kandidaturen har också inneburit unika möjligheter för Sverige att visa att vårt land är internationellt ledande inom life science med såväl en dynamisk industri som stark forskning och välfungerande hälso- och sjukvård. Vi har även kunnat visa för life science-industrin att Sverige erbjuder en miljö som är attraktiv när man överväger nyetableringar, förflyttning av verksamhet eller andra investeringar.

Det svenska Läkemedelsverket kommer även fortsättningsvis att vara en aktiv, uppskattad och använd partner till EMA. Regeringen fortsätter med oförminskad kraft sin satsning på life science.

För Sverige har det varit angeläget att EMA omlokaliseras till ett land som kan klara omlokaliseringen på ett tillfredsställande sätt i en miljö som garanterar en fortsatt framgångsrik verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet! I grunden har jag fyra reflektioner kring svaret på min interpellation. Jag kan ta dem direkt, så kan statsrådet på tre och en halv minut fundera ut några riktigt bra svar.

Herr talman! För det första: Varför Strandhäll? För det andra: Vad var det egentligen som hände? För det tredje: Vad kan detta få för konsekvenser? För det fjärde: Vad menade ministern med det sista stycket i svaret?

Låt mig börja med den första reflektionen: Varför Strandhäll? Jag har inget personligt emot socialministern. Tvärtom respekterar och högaktar jag henne i hennes roll som socialminister. Min fråga väcktes dock, herr talman, till den nordiska samarbetsministern, nämligen vad detta får för konsekvenser för det nordiska samarbetet. Jag menar, i det här fallet, att resonemangen om läkemedelsmyndigheten utifrån mitt perspektiv, i den här frågeställningen, är av underordnad betydelse. Det centrala i min frågeställning, och det var därför jag väckte den mot Margot Wallström, handlar om den nordiska dimensionen. I övrigt, om jag hade varit intresserad av andra svar, hade möjligheten funnits att väcka interpellationen direkt till Strandhäll.

Tyvärr är detta ett mönster som vi ser i regeringen. När det blir svårt, jobbigt och arbetsamt duckar den. Jag har ägnat en hel del tid sedan i juli, herr talman, åt säkerhetshaveriet i Transportstyrelsen. Det är lustigt, men så fort man vänder sig till en central person är det något annat statsråd som ska ta frågorna och svaren. Så är det även i det här fallet.

Herr talman! Vad var det som hände? Kan Strandhäll, socialministern, på något sätt utveckla genialiteten i den svenska strategin? Det var väl egentligen så att Sverige var ett av de länder som kom lägst när det gällde röstningen i Bryssel? Sverige kom efter Köpenhamn, efter Amsterdam och efter Milano. Hur såg egentligen strategin ut för att vara framgångsrik?

Sedan kommer den tredje och centrala frågan: Vad får detta för konsekvenser? Vi som lever och verkar i Öresundsregionen, i Sydsverige, har sett hur danska ledande företrädare i danska medier återkommande har använt ett ord, nämligen svek. Man känner sig sviken. Man uppfattar inte att Sverige har stött Danmark. Man uppfattade att när Sverige inte fick Stockholm och Solna gavs det inget stöd, ingen support eller ingen acceptans för idén att Köpenhamn skulle kunna vara en utmärkt etableringsort.

Statsrådet sa i sitt svar att regioner inte kan söka. Det vet vi. Däremot bär vi i Sydsverige en insikt om att det som är bra för Danmark och Köpenhamn är bra för Sydsverige. Herr talman! Det intressanta är att i Danmark finns en omvänd insikt om att det som är bra för Sydsverige också är bra för Danmark och Köpenhamnsregionen. Det handlar inte om en region som sökte, men det hade otvivelaktigt inneburit stora fördelar även för Sydsverige om Köpenhamn hade fått etableringen.

Nu är det så att strategin misslyckades. Det blev inte Stockholm, och det blev inte Köpenhamn. Och det finns det anledning att beklaga.

Vad menade statsrådet med det sista stycket i hennes svar: "För Sverige har det varit angeläget att EMA omlokaliseras till ett land som kan klara omlokaliseringen på ett tillfredsställande sätt i en miljö som garanterar en fortsatt framgångsrik verksamhet." Där borde vi vara överens om att Stockholm hade varit en utmärkt plats, och Köpenhamn hade också varit en utmärkt plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern! Regeringen arbetade förra året med att få hit den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA till Sverige. Det var bra. Tyvärr blev slutresultatet inte lika bra.

På spel vid omröstningen stod bland annat närmare 900 högkvalitativa arbetstillfällen inom medicin, teknik och life science. Till det ska läggas alla positiva effekter som kan följa i deras spår.

Sveriges kandidatur åkte ut i första omgången. Regeringens förarbete och förberedelser inför ansökan om EMA innehöll uppenbara brister.

Att även Göteborg skulle kunna vara en stark kandidat för EMA ignorerades av regeringen på ett väldigt tidigt stadium, då man hade en stark övertro på Stockholm som kandidatstad.

Lanseringen av Stockholm som kandidatstad missade några väsentligheter - inte minst att bostadssituationen i huvudstadsregionen är eftersatt, att Stockholm redan har 150 myndigheter och att människor ute i landet inte riktigt var med på det tåget. Dessutom, vilket vi kunde höra i ett tidigare inlägg, var Skåne positivt inställt till att få denna myndighet till ett annat land.

Därtill var Sverige, som så ofta, alldeles för sent ute i processen. När beslut ska fattas i november kan man inte börja sin kampanj i juni. Då är det redan för sent.

Inför framtiden vore det väl på sin plats att samarbetsregeringen lär sig förhandlingens konst och att lyfta blicken bortom tullarna men också att bygga allianser med andra länder, inte minst våra nordiska bröder och systrar, som kan bli till framtida gagn för Sverige. Det är långt mycket viktigare än toppmöten om sociala pelare, som är det sista Europa behöver.

Herr talman! Det var inte enbart förhandlingsteknikaliteter som var Sveriges svaga kort. Ska Sverige hävda sig i världen räcker det inte att vara nästan lika bra som alla andra. Då handlar det om att ligga i den absoluta världstoppen av näringspolitiska förutsättningar för såväl företag som individer.

När det gäller en högteknologisk näring som life science spelar detta roll, för i svallvågorna efter en myndighetsetablering kommer också näringar att etablera sig. Med goda näringsetableringar blir det också mer intressant för myndigheter på europeisk nivå att etablera sig.

För företagens del är bolagsskatt och villkor för att kunna växa helt centrala. När omvärlden, inte minst inför brexit, tävlar om att erbjuda låg bolagsskatt duger det inte att Sverige smygsänker med några få procent så som regeringen har aviserat. Det är för lite för att de goda effekterna ska överväga inkomstbortfallet. Sverige behöver en rejält sänkt bolagsskatt, och den ska vara genomtänkt. Det kommer att bidra till att göra Sverige mer attraktivt också i många andra sammanhang.

Det finns mycket att göra för att etablera Sveriges attraktivitet med förnuftiga skattevillkor för företag och deras anställda och en medveten satsning på att skärpa till bostadsmarknaden, som i det här sammanhanget var essentiell.

Jag debatterade för drygt ett år sedan med socialministerns företrädare, Gabriel Wikström, om den här etableringen. Det var när det stod klart att Sverige skulle kunna vara ett kandidatland. Då var det ganska vaga toner från Wikström. Han sa i den debatten att "innan en kampanj kan inledas måste dock konsekvenserna analyseras noga. - - - När det gäller möjligheten till nödvändiga allianser, för det fall en kampanj ska drivas, finns det troligtvis stora fördelar med att göra detta med gemensamma krafter."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor till Annika Strandhäll är: Vad hände med att bygga allianser? Vilka var det Sverige byggde allianser med?

Om Sverige byggde allianser hade man kunnat vara öppen med vilket land man röstade på.

Herr talman! Tack, Hans Wallmark, för interpellationen! Jag ska ta dina frågor i tur och ordning.

Varför Strandhäll? Jo, därför att jag ansvarar för kandidaturen. EMAsekretariatet har också varit förlagt till Socialdepartementet, och det är därifrån som arbetet har utgått. Naturligtvis har hela regeringen varit engagerad i att plädera för varför EMA ska lokaliseras till just Sverige och Stockholm, men det är därför som Strandhäll svarar på frågor om EMA. Är det så att Hans Wallmark har övriga frågor om utrikespolitik som inte rör EMA ska han naturligtvis ställa dem till utrikesministern i sedvanlig ordning.

Ja, vad hände? Vad som hände var att Sverige, som är ett oerhört starkt land när det gäller life science, valde att kandidera när det fanns möjlighet att få en myndighet till Sverige som skulle kunna erbjuda ett mycket stort antal arbetstillfällen. Ni har också i era egna inlägg nämnt alla fördelar som kandidaturen och en lokalisering av EMA till Sverige hade kunnat innebära. Vi bedrev under den här tidsperioden - som ska korrigeras, då beslutet att kandidera för EMA fattades redan i slutet av 2016 - ett intensivt arbete under ganska många månader. Betydligt senare beslutades det om kriterier inför att ett erbjudande slutligen togs fram. Men det är klart att det ligger oerhört mycket arbete bakom en kandidatur för en sådan här myndighet.

En annan sak som jag vill passa på att nämna i detta är att Sverige och Stockholm är en mycket stark kandidat. Till exempel har vi sedan tidigare en av EU:s myndigheter lokaliserad till just Stockholm: smittskyddsmyndigheten som förkortas ECDC. Det var en del som övervägde till Stockholms och Solnas fördel utöver att vi har ett mycket starkt forskningscentrum just där.

När det gäller Skåne är det enligt regeringsformen så att det är regeringen som bedriver utrikespolitik, inte enskilda politiker i lokala landsändar. Utrikespolitik bedriver regeringen. Det fanns heller inget samlat stöd för den danska kandidaturen i Skåne, vill jag säga, bara så att vi har klarat ut den frågan.

Jag är mycket stolt över det arbete som gjordes under vår EMA-kandidatur. Det gav Sverige en unik möjlighet att lyfta fram otroligt många styrkor som vi har i Sverige i form av vårt starka life science-arbete och i form av att vi är en attraktiv nation att forska i. Den möjlighet att marknadsföra Sverige som funnits i samband med den här kandidaturen tror jag att vi kommer att ha gott av under lång tid framöver.

När det gäller huruvida vi har avlagt våra röster på det ena eller det andra sättet har vi, medlemsländerna emellan, kommit överens om att den här omröstningen är sluten. Vi respekterar detta. Vi kommer självklart inte att avslöja hur vi har röstat, lika lite som vi vet hur Danmark lade sina röster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nej, vi vet naturligtvis inte hur enskilda länder har röstat. En sak vet vi dock som vi kan vara överens om: Det gick inte bra för Sverige.

Jag har ingen anledning att inte hålla med statsrådet Strandhäll i hennes beskrivning av fördelarna med EU:s läkemedelsmyndighet och vad det skulle innebära för platser som får den etableringen - alldeles oavsett, herr talman, om det skulle bli Stockholm-Solna eller Köpenhamn. Där finns det ingen olikhet.

Vad det däremot handlar om är varför det gick som det gick. Hur såg den grandiosa strategin ut? I ljuset av verkligheten blev det ju på inget sätt en framgång.

Det statsrådet Strandhäll helt undviker att diskutera är den danska reaktionen. Det centrala ordet - jag får återigen påminna oss i kammaren om det - som man gång på gång använder i Danmark är "svek". Statsrådet påpekade själv att ett av de goda exemplen på saker och ting som finns i Öresundsregionen och därmed både i Sydsverige och i Köpenhamnsregionen är ESS, den forskningsanläggning som efter många om och men har etablerat sig i Lund och därmed i hela regionen.

Herr talman! Jag är helt övertygad om att ESS-etableringen inte hade skett om inte Sverige hade format starka allianser och andra länder hade stått vid vår sida. Ett av de betydelsefulla länder som stod vid vår sida i samband med ESS-etableringen, och som har fortsatt att göra det, är Danmark.

Det är därför, herr talman, som det i Öresundsregionen, på båda sidor av sundet, finns en känsla av svek. När man väl hade insett att det inte skulle bli Stockholm och Solna borde man i alla fall - det tycker alla - med trummor och trumpeter ha signalerat att Köpenhamn självfallet var den logiska etableringen.

Statsrådet säger dessutom att det finns andra röster i Skåne som inte ställer sig bakom en etablering i Köpenhamn. Mig veterligen har starka aktörer, till exempel Region Skånes politiska ledning, över parti- och blockgränser, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren och andra väsentliga röster, varit för, så statsrådet Strandhäll får gärna påminna mig om vilka röster det var som inte tyckte att Köpenhamn var en bra etablering.

Herr talman! Låt mig återge vad Danmarks utrikesminister har sagt: Jag tror nog egentligen att svenskarna själva förväntar sig att det kommer att få konsekvenser i förhållande till hur vi arbetar tillsammans. Det som har hänt här är inte normalt.

Statsrådet förklarar varför det är hon som svarar på frågorna: därför att läkemedelsmyndigheten EMA tillhör hennes ansvarsområde. Hade jag velat ställa frågor av utrikespolitisk karaktär skulle jag, enligt socialministern, ha vänt mig till utrikesminister Margot Wallström. Det var precis det jag gjorde, herr talman. Men regeringen ägnar sig åt det här pingpongandet: När det blir besvärligt eller obehagligt skickar man frågorna mellan varandra.

Låt mig påminna om två av de frågor jag ställde i min interpellation: Hur har ministern för avsikt att hantera den besvikelse som den danska regeringen ger uttryck för när det gäller bristande stöd för placeringen av EMA i Köpenhamn och därmed i Öresundsregionen? Anser ministern att det finns skäl att befara ett försämrat nordiskt samarbetsklimat som en konsekvens av att Danmark uppfattar sig sviket av Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De två frågorna skulle jag, herr talman, gärna vilja att något statsråd besvarade - gärna den nordiska samarbetsministern, men i brist på detta gärna statsrådet Strandhäll.

Herr talman! Jag noterar att ministern sopar konsekvenserna under mattan. Vi noterade att man kom igång för sent. Ministern säger att man under 2016 anmälde att man skulle ansöka. Jag stod här den 15 november, och då kunde den då ansvarige ministern inte över huvud taget säga om Sverige skulle kandidera eller ej. Det hände alltså något direkt efter den debatten - mycket märkligt att svenska folket inte kunde få veta regeringens ambitioner redan då.

Vidare var det för dåligt. Jag frågade om regeringen hade byggt några allianser. Regeringens life science-samordnare sa att det skulle bli en kamp mellan huvudstäder; därför var bara Stockholm aktuellt. Då bortsåg man från de möjligheter som både Skåneregionen och Göteborg har. Göteborg är det starkaste life science-forskningscentret efter Stockholmsregionen. Där finns inte minst Astra Zeneca, och det hade varit ett utomordentligt gott komplement att ha EMA där.

Av de tre finalkandidaterna visade sig bara en vara huvudstad. Det skulle bli en kamp mellan huvudstäder, men det blev en kamp där den enda huvudstaden var Köpenhamn, som Sverige nu säger att man inte stödde eller att man stödde; man säger över huvud taget ingenting. Och man säger inte om man byggde alliansen eller ej. De andra två var Milano, som Sverige enligt ryktet stödde, och Amsterdam, som det blev - inte heller det någon huvudstad.

Jag tycker att det är tråkigt att denna myndighet inte hamnade i Sverige och att förberedelserna inte var sådana att det gjordes möjligt. Jag hoppas att regeringen har lärt sig något av detta inför kommande övningar.

Herr talman! Jag är mycket stolt över vår EMA-kandidatur och det sätt på vilket vi bedrev den. Ett EMA-sekretariat inrättades på Socialdepartementet i december 2016. Detta har självklart varit helt transparent hela vägen. Det har inte på något sätt funnits några hemligheter.

Däremot fattades beslut om kriterierna mycket senare, och så småningom hade man ungefär en och en halv månad på sig att ta fram sitt slutbud. Det arbetet skedde under sommaren. Cheferna från de olika nationerna var också överens om hur detta skulle gå till. Det har inte funnits några som helst hemligheter.

Jag är stolt över vår kandidatur och det sätt på vilket den har bidragit till att sätta Sverige, vår life science-industri och vår forskningsmiljö på kartan. Jag är övertygad om att vi kommer att ha stor nytta av detta även framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart fördes dialog med alla länder. Det är heller ingen hemlighet för någon av herrarna att i princip vartenda land kandiderade för EMA eller för både EMA och EBA. Jag har inte de exakta siffrorna i huvudet, man jag tror att det till slutomgången var 19 eller 20 länder som låg kvar med sina kandidaturer.

EMA gick, efter lottens avgörande, till Amsterdam. Man kan, vilket är väldigt glädjande, konstatera att det under hela denna period fanns många starka kandidater, som drev starka kandidaturer. Jag är övertygad om att vi kan känna oss trygga med att EMA nu hamnar i Amsterdam. Det kommer att bli väldigt bra, och vi kommer från Sveriges sida att fortsätta att vara en konstruktiv part i EMA, precis som vi har varit under den tid då myndigheten har legat i London.

När det gäller vår relation till Danmark är den naturligtvis fortsatt god; det är ingen tvekan om det. Vi har under denna process vid upprepade tillfällen haft dialoger med Danmark och andra nordiska kollegor, på ministernivå och på andra nivåer. Vi har resonerat utifrån de olika kandidaturernas för- och nackdelar.

Det fanns också ett skede där denna fråga diskuterades mellan de nordiska statsministrarna. Man var överens om att de nordiska kandidaturerna skulle bedrivas enskilt, precis som vi har gjort.

Jag har stor respekt för den besvikelse som den danska utrikesministern naturligtvis kände och som också vi kände i samband med att EMA-beslutet inte gick i vår riktning. Men min bedömning är att frågan nu är utagerad. Det var en tävling, och alla de 18 eller 19 länder som inte fick EMAbeslutet i sin riktning är naturligtvis besvikna. Vi har alla lagt ned ett stort och gediget arbete under hela denna tidsperiod, något som jag tror att vi på lång sikt kommer att få mycket gott av.

Herr talman! Det statsrådet missar är att det inte handlar om allmän besvikelse över att man inte fick det man ville ha, att det gick som det gick eller att det blev ett misslyckande. I fallet med Danmark och Köpenhamn känner man sig sviken. Det är det som har varit det centrala i det hela, och det är det som statsrådet visar en total oförmåga att förstå. Det gäller inte bara på den danska utan även på den skånska och sydsvenska sidan av Öresund.

Jag är helt övertygad om att det hade varit en stor styrka om myndigheten hade etablerats i Stockholmsområdet. Men jag är också, herr talman, helt övertygad om att det hade varit en stor styrka om den hade etablerats i Köpenhamn. Detta hör man väldigt sällan från den svenska regeringens sida, så statsrådet har möjlighet att nu säga att det hade varit bra om det hade blivit Köpenhamn och därmed Öresundsregionen. Det hade inneburit arbete och stor teknisk kompetens och hade dessutom varit ett sätt för Sverige att tacka för hjälpen: Ni stödde oss när det gällde ESS; vi ser till att det, nu när det inte blev Stockholm, blir i Köpenhamnsområdet.

Herr talman! Vi som bor i Öresundsregionen inser ju att det som är bra för Köpenhamnsområdet är bra för Sydsverige, och det som är bra för Sydsverige är bra för Köpenhamnsområdet och Danmark. Den insikten finns inte hos den nuvarande regeringen.

Statsrådet kan ju hoppas, tro och önska att man inte längre känner sig sviken, men vi som lever i området och träffar företrädare där nere vet ju att de känslorna finns. Nu vet många danskar att det fanns väldigt många på den sydsvenska sidan som också arbetade för Köpenhamn, i vissa fall parallellt med Stockholm. Man kan möjligen säga att de har hjälpt till att räta upp bilden, inte tack vare Stockholm eller den rödgröna regeringen utan tack vare det engagemang som finns där nere.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nordiskt samarbete ska vara bortom festtalen. Det handlar om innehåll, och där har den rödgröna regeringen misslyckats.

Herr talman! Jag är väldigt tydlig med att jag inte delar de överdrivna farhågor som jag tycker att du ger uttryck för, Hans Wallmark. Frågan diskuterades mellan de nordiska statsministrarna, och vi visste alla på vilka villkor vi gick in i kandidaturen. Vi var inte ensamma om att kandidera. Jag tror, som sagt var, att det från början var 21 europeiska länder som kandiderade. På statsministernivå var vi också överens om att driva enskilda kandidaturer.

Jag vet att det fanns en besvikelse hos en del företrädare i Skåne. Jag vet också att Hans Rothenberg gärna skulle ha sett att vi i stället hade drivit en kandidatur för Göteborg. Det finns alltid mycket känslor i sådana här sammanhang.

Vi har en grundmurad, god relation med Danmark. Jag hade också vid upprepade tillfällen dialog på ministernivå med min danska kollega, vilket jag vet att också många av mina regeringskollegor hade, liksom med andra företrädare för de olika kandidatländerna. Vi drev en öppen och transparent process och hade en öppen och transparent dialog. Det fanns många väldigt bra kandidater.

Om EMA hade hamnat i Köpenhamn är jag övertygad om att det hade blivit alldeles utmärkt. Jag är också övertygad om att det kommer att bli alldeles utmärkt i Amsterdam. Jag tycker att det är viktigt att vi som regering, när vi har gjort överenskommelser om hur vi ska hantera en fråga, öppet eller slutet, också står för det. Det respekterar man. Jag vet att mina danska kollegor respekterar det och förstår det.

Under det här året är vi, som sagt var, också ordförande i Nordiska ministerrådet och kommer att arbeta varmt för en god relation mellan de nordiska länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.