Påstådda övervinster i välfärden

Herr talman! Michael Svensson har frågat mig hur jag definierar övervinster och på vilka fakta jag har baserat mitt ställningstagande att de uppgått till 15 miljarder kronor.

Det stämmer att jag skrev i Svenska Dagbladet att övervinsterna inom välfärden under perioden 2005-2013 uppgick till nästan 15 miljarder kronor. Det framgår i artikeln att jag hänvisar till en underlagsrapport till Välfärdsutredningen. Övervinst definieras i rapporten som den del av rörelseresultatet som överstiger den marknadsmässiga kapitalkostnaden för välfärdsbranschen.

I underlagsrapporten uppskattas den marknadsmässiga kapitalkostnaden för välfärdsbranschen till ungefär 10 procent. Mot den bakgrunden beräknas de totala över- och undervinsterna för 2005-2013. Den totala övervinsten uppgår till 20,3 miljarder kronor. Den totala undervinsten för samma period är 5,4 miljarder kronor. Summan av över- och undervinsterna för företagen inom välfärden blir därmed 14,9 miljarder kronor.

Michael Svensson tar upp en viktig fråga när han sätter övervinsterna i relation till lönsamhetsmått, som vinstmarginal och rörelsemarginal. Jag håller med om Michael Svenssons beskrivning att vinstmarginalerna eller rörelsemarginalerna i välfärden i genomsnitt inte uppgår till 50 procent. Det har jag eller någon annan heller inte påstått. Enligt SCB var den genomsnittliga rörelsemarginalen i välfärdssektorn ungefär 5 procent 2013. Men eftersom kapitalbehoven är små inom välfärdssektorn räcker det till mycket god genomsnittlig kapitalavkastning, vilket beräkningarna av övervinsterna visar.

Då Michael Svensson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Alexandra Anstrell i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Tack för att jag får ge mig in i debatten!

Det låter som att vinster, eller övervinster som används här, är något dåligt. Jag hade ett resonemang i går kväll med min elvaårige son, eftersom han undrade vad jag skulle göra på jobbet i dag. Vi pratade om vinster och hur viktigt det är i ett företag att ha god ekonomi så att man inte äventyrar arbete och ekonomi för sig själv och sina anställda. Det är också bra att kunna spara till något man planerar att göra eller köpa. Han sa: Precis som jag gör på mitt konto, det är väl bra, mamma?

Ja, herr talman, det är precis som på hans konto, och det är ganska bra. Ett bra företag i välfärden, eller i vilken bransch som helst, behöver ha ekonomisk långsiktighet. Vinsten är inte målet, men vinsten är kvittot på en bra verksamhet. I företag är vinsten en trygghet för utveckling och stabilitet. De som vill förbjuda vinster säger också nej till att företag ska få växa och hämmar utvecklingskraften. Jag menar att det blir tokigt med vinsttak.

Om du som företagare levererar hög kvalitet och ändå har pengar kvar måste det finnas tusentals andra företagare som vill lära av just dig och ditt företag. Jag tänker att man kanske måste lära av detta företag. Om man i stället mäter kvalitet och når upp till uppsatta mål eller mer och ändå har en slant över måste det ju finnas en mängd andra företag och kommunala verksamheter som man kan effektivisera.

Herr talman! 60 procent av företagen inom vård och omsorg drivs av småföretagare, varav flertalet är kvinnor - kvinnor som i det här fallet ser det som sin livsuppgift att stärka välfärden. Det sker genom långa arbetsdagar där belöningen snarare är leendet från den man möter än pengar på kontot. En slant på kontot skulle dock kunna generera att man kan kanske kan anställa en person till. Dessutom är insatt eget kapital ofta väldigt lågt i många småföretag. Någon möjlighet att få en rimlig ekonomisk ersättning för det betydande risktagande som nyföretagande innebär finns inte med i förslaget.

Fokus borde ligga på kvalitet inom vård, skola och omsorg, inte på sista raden i ett bokslut. Förslaget kommer att minska, om inte till och med kväva, utbudet och valfriheten för landets vård- och omsorgstagare, till gagn varken för kvaliteten eller för den som är i behov av omsorg.

Herr talman! Jag tycker att det är ytterst märkligt att detta förslag kommer från en regering som har uttalat att den är feministisk. Hur då, undrar jag? Varför är det okej att bygga ett sjukhus och göra vinst? Varför är det okej att sälja plankorna till sjukhuset och göra vinst? Varför är det okej att sälja böcker, kopiatorer, blöjor och vad som helst till skolor och sjukhus och göra vinst?

Man får alltså sälja det mesta till företag inom vård och omsorg och inom välfärden och göra vinst, men de som dagligdags sliter med våra barn, gamla och sjuka vill man kväva. Varför vill Socialdemokraterna straffa just den bransch där kvinnligt företagande är stort?

Herr talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för möjligheten att diskutera denna fråga.

Jag erkänner. Jag erkänner att jag och regeringen ser problem med vinster i välfärden och i våra skolor. Jag erkänner att det är mycket problematiskt för oss att vi sitter i ett läge där våra skattepengar, som ska användas till svensk skola och svenska skolbarn, hamnar i skatteparadis långt utanför våra gränser. Jag erkänner att det är mycket problematiskt ur vårt perspektiv att våra skattepengar, som ska gå till svenska skolor, används av kommersiella företag för att bygga ut förskolan och skolan i Norge. Ja, herr talman, det är problematiskt.

Vi är det enda landet i Europa och västvärlden som har släppt in kommersiella, vinstdrivande företag i den offentligt finansierade skolan. Vi är det enda landet i västvärlden och Europa som tillåter företagen att föra ut medel från den offentligt finansierade skolan till aktieutdelningar.

Herr talman! Jag måste säga att detta är en fråga som borde samla hela Sveriges riksdag. Frågan handlar om hur våra skattepengar ska användas. Det är inte mina eller Alexandra Anstrells pengar vi talar om, utan vi talar om svenska skattebetalares pengar, som de har tvingats betala för att vi ska kunna finansiera den svenska skolan, äldreomsorgen och sjukvården. Men i dagsläget försvinner dessa pengar. De läcker ut från välfärden och skolan och hamnar någon helt annanstans.

Vi har inte rätt att ta ut skatt för att sedan tillåta läckage från den skattefinansierade välfärden. Det är därför jag beskriver detta läckage som en stöld från svenska folket, precis på samma sätt som det är en stöld från svenska folket när offentliga verksamheter inte bedrivs effektivt. Vi har en skyldighet att säkerställa att varje skattekrona används till det som den är avsedd för. Vi kan inte säkerställa detta med dagens regelverk.

Det är möjligt nu för företag som tar del av offentliga medel för att bedriva offentlig välfärdsverksamhet att dra ned på bemanningen, försämra kvaliteten och ha lägre löner för dem som gör jobbet, för att maximera vinsten. Det borde inte vara tillåtet, och vi borde sätta en gräns för detta. Det borde inte vara en fråga som blir kontroversiell.

Herr talman! Jag vill påminna Alexandra Anstrell om att Moderaternas systerparti i Norge är emot vinstintresse i skolan. Moderaternas systerparti i Danmark är emot vinstintresse i skolan. Så är det i Finland, i Storbritannien och i Tyskland. Inget annat land har tillåtit experimentet med vinstjakt i skolan. Vi har gjort det, och vi kan konstatera att svensk skola inte mår bättre i dag.

Herr talman! Vi har väldigt många utmaningar, inte minst i svensk skola. Men jag tycker att det är fel att angripa det som fungerar.

Om jag kan få vård av hög kvalitet och slippa stå i kö till samma pris som jag kan få sämre vård och stå i kö för, då väljer jag naturligtvis det snabba, bra sättet att få vård. Vi talar alltså om kvalitet, eftersom det är kvaliteten som gör skillnad. Man sätter prislappen, till exempel i den kommunala skolan och i den privata skolan i samma kommun, utifrån vad den kommunala verksamheten kostar.

Vore det inte bättre att fokusera på kvaliteten i stället för att utmåla ett stort antal företagare i Sverige som giriga och säga att de stoppar undan pengar i Karibien?

Herr talman! Kvaliteten i svensk välfärd behöver öka. De privata företagen bidrar till det. De senaste exemplen som visar detta finns till exempel inom skola och äldreomsorg. I en nyligen genomförd undersökning av de externt rättade PISA-proven framgår att friskolor presterar i snitt 14 poäng bättre - ungefär tre månaders studier - än de kommunala skolorna. När det gäller äldreomsorgen framgår det av Socialstyrelsens senaste enhetsundersökning att de privat drivna äldreboendena uppvisar bättre kvalitetsresultat i fråga om 18 av 22 indikatorer. Varför ska vi angripa det som fungerar?

Lägstanivån på kvaliteten måste upp i hela landet. Det kan vi nå tillsammans med företagare och andra aktörer som jobbar inom vård, omsorg och skola genom att vi ser och lär av varandra och låter kvaliteten vara det avgörande. Framtiden visar dessutom på stora utmaningar med exempelvis en ökad andel äldre i befolkningen med behov av vård och omsorg. För att klara välfärdsåtagandet krävs det både kvalitetsförbättringar och ett förbättrat resursutnyttjande. Då kan vi göra skillnad.

Då undrar jag igen: Varför vill Socialdemokraterna göra detta till en pengafråga, där man utmålar företagare som sliter som giriga i stället för att tala om vad det handlar om, nämligen kvalitet? Inför tydliga kvalitetskrav och inspektioner och se till att det får konsekvenser om man inte når uppsatta mål. Vi behöver nämligen högre kvalitet i välfärden. Vi behöver inte kväva företagare.

Herr talman! Det är ingen som angriper välfärdsföretagare som sliter hårt. De berörs inte ens av det förslag som diskuteras och som vi kommer att remissbehandla.

Förslaget går ut på att om man går in i välfärden och investerar kapital för att förbättra välfärden ska man också ha rätt till en rimlig avkastning. Det är inget kontroversiellt förslag. Det är så det är i resten av Europa.

Men det som vi säger nej till är det faktum att vi har amerikanska riskkapitalbolag som söker sig till svensk skola för att ta svenska skattepengar, som ska användas till svenska lärare, som vinstutdelning till ägarna. Det är det som vi säger nej till.

Vi vill ha ett långsiktigt ansvarstagande och seriösa företagare i den svenska välfärden, som använder skattepengarna till det som de är avsedda för. Om företagarna har gått in med ett kapital ska de också ha en rimlig avkastning på detta kapital. Men vi måste få bort de aktörer som är ute efter snabba pengar och som går in i dessa verksamheter för att maximera vinsten.

Svensk skola är inte vilken marknad som helst. Den är ingen marknad. Svensk skola ska fokusera på kvalitet och de behov som eleverna har. Svensk skola ska fokusera på hur vi höjer kunskapsresultaten i Sverige, så att vi klarar oss i den konkurrens som vi har i vår värld.

Svensk äldreomsorg borde fokusera på att höja kvaliteten genom att öka bemanningen och minska belastningen på de kvinnor som sliter i äldreomsorgen. Då borde det inte vara tillåtet att dra ned på bemanningen och sänka lönekostnaderna för att maximera vinsten. Men det är tillåtet i dag.

Vi ser att det faktiskt finns en hel del företag där ute som maximerar sin vinst genom att ha så dåliga villkor som möjligt för sina anställda. Det borde inte vara tillåtet. Seriösa företag som sköter sig och som levererar kvalitet i välfärden är välkomna och ska vara välkomna, och vi ska ha ett strategiskt partnerskap med dessa företag. Men de som i dag tillåts dra ned på kvaliteten och försämra för medarbetarna för att maximera vinsten ska inte finnas i svensk välfärd.

Herr talman! Vi kan inte bara allmänt tala om kvalitet utan att se till att reglerna säkerställer hög kvalitet och sjysta villkor för dem som sliter i välfärden. Vi kan inte bara allmänt tala om kvalitet i skolan utan att ta tag i den vinstjakt i den svenska skolan som ledde till att vi hade gymnasieskolor som gick i konkurs och elever som stod utanför dörren och ville komma in men möttes av lappar om konkurs. Samtidigt hade dessa skolor haft stora vinstutdelningar till ägarna som tagits från våra skattepengar som skulle användas till skolan.

Detta händer inte i något annat europeiskt land, men det händer i Sverige. Ska vi tillåta att detta fortsätter i vårt fantastiska land? Eller ska vi stå upp för den princip som inte borde vara kontroversiell, nämligen att svenska skattepengar ska användas till svensk välfärd och stanna där och inte lämna vårt land och hamna i skatteparadis? Borde inte detta vara en princip som även Moderaterna ställer sig bakom?

Herr talman! Vi är helt överens om att svensk skola ska ägna sig åt kunskap, och det känns skönt. Men när 93 procent av friskoleaktörerna faktiskt har bara en eller två skolor och bara åtta aktörer har fler än tio skolor, tycker jag att statsrådet Shekarabi ger en otroligt felaktig bild när han står i denna kammare och talar om hur alla pengar från välfärden strömmar ut till Karibien och till andra ställen. Jag tycker att det är tråkigt.

Jag tycker också att vi ska säkerställa reglerna, men reglerna behöver inte betyda de ekonomiska reglerna. Det är absolut viktigare att tala om de kvalitativa reglerna. Vilka mål ska vi ha i svensk skola, för äldreomsorg och så vidare, och hur når vi dit? Och vad händer om vi inte når dit? Då talar vi om något som faktiskt kan leda till enorma kvalitetsförbättringar. Då behöver vi lära av varandra, och då behöver vi lära av fristående aktörer och av duktiga kommunala aktörer. Det är endast så vi kan bli bättre, inte genom att kväva företagare med konstiga ekonomiska experiment.

Herr talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för denna debatt.

Herr talman! Jag tror att vi måste ställa en mycket grundläggande fråga, nämligen: Varför anser åtta av tio svenskar att vi ska begränsa vinsterna i välfärden? Jag skulle kunna vara mer specifik: Hur kommer det sig att 78 procent av de borgerliga väljarna vill stoppa eller begränsa vinsterna i välfärden? Svaret är enkelt: De ser verkligheten. De möter verkligheten när de möter stressade lärare som får allt svårare i sin arbetssituation för att det dras ned på bemanningen. De ser verkligheten och är oroliga för kvaliteten i äldreomsorgen och det faktum att rätt så många, både offentliga och privata aktörer, har en alltför låg bemanning i äldreomsorgen. Alltför många av dem som sliter i äldreomsorgen har usla villkor med delade turer och drömmer om en heltidsanställning. Och de har låga löner.

Denna situation förbättras inte av kommersialiseringen och vinstjakten, utan tvärtom. De som betalar priset för vinstjakten och kommersialiseringen i välfärden är de kvinnor, de undersköterskor, de lärare och alla andra yrkesgrupper som sliter i välfärden. Pengarna satsas nämligen inte i tillräckligt stor utsträckning på dem utan försvinner ut som vinster.

Jag är övertygad om att det som Moderaterna nu gör ändå är bra. De börjar, åtminstone i debattartiklar, problematisera vinster i välfärden. Det är ett bra steg. Men det måste leda till att Moderaterna också tar ställning för regelförändringar som sätter svensk välfärd och svenska brukares behov främst.

Överläggningen var härmed avslutad.