Parkerings- och uppställningsplatser för tunga fordon

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta här och nu för att öka tillgången till säkra och tillgängliga parkerings- och rastplatser för tung trafik, om jag avser att säkerställa att kommuner och stat tar ett gemensamt ansvar i planeringen av uppställningsplatser, särskilt i och nära större städer, och om jag avser att vidta åtgärder för att förbättra tryggheten på befintliga rastplatser, särskilt med hänsyn till kvinnliga trafikanters och chaufförers upplevda otrygghet.

Eva Lindh har vidare frågat mig hur jag ser på behovet av ökad kontrollverksamhet kopplad till kör- och vilotider i kombination med förbättrad infrastruktur för att möjliggöra regelefterlevnad, och om jag är beredd att tidigarelägga eller komplettera det pågående regeringsuppdraget för att möta de akuta behov som branschen lyfter fram.

Möjligheten för yrkesförare att tryggt kunna vila och ta rast är självklart viktigt för arbetsmiljön och trafiksäkerheten. Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka antalet rastplatser. Trafikverket har ett långsiktigt regeringsuppdrag att göra en översyn med anledning av bristen på säkra uppställningsplatser för yrkestrafiken längs större vägar. Uppdraget pågår till 2029, och Trafikverket redovisar årligen vilka åtgärder myndigheten har genomfört.

I slutet av april i år beslutade regeringen om den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. I den nya nationella planen tilldelas trimnings- och miljöåtgärder 62,5 miljarder kronor. Det är en ökning om 26 procent jämfört med föregående planperiod.

Exempel på trimningsåtgärder i vägsystemet är nya eller utbyggda rastplatser. I den nationella planen framhåller regeringen särskilt vikten av att Trafikverket säkerställer tillgången till trygga rastplatser för lastbilsförare och att Trafikverket fortsätter sitt arbete kring säkra uppställningsplatser för fordon.

Regeringen lyfter även att det är av vikt att Trafikverket identifierar var rastplatser som drivits i annan regi har försvunnit när en kommun eller privat ägare har lagt ned en rastplats. Kring sådana platser kan det vara extra angeläget att Trafikverket etablerar nya rastplatser.

Samtidigt som regeringen vidtar åtgärder för att öka tillgången till rastplatser längs det statliga vägnätet är det glädjande att privata aktörer den senaste tiden öppnat upp anläggningar längs vägnätet som erbjuder en högre säkerhet och service än vad som faller inom det statliga åtagandet. Detta är mycket viktigt för att möta den efterfrågan som finns hos förare, transportföretag och transportköpare.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Anledningen till att jag ställde denna interpellation var att jag hade blivit kontaktad av väldigt många chaufförer som är oroliga, som känner otrygghet och som upplever att deras arbetsmiljö och villkoren för arbetet har blivit allt sämre. Därför vill jag ställa dessa frågor.

Jag tackar naturligtvis alla dem som hört av sig. Det är bra för oss politiker att man gör det. Vi behöver bli uppmärksammade på de problem som finns ute i samhället så att vi också kan göra någonting åt dem. Då menar jag förstås inte att statsrådet har varit helt omedveten om detta. Men jag tycker det är bra att människor hör av sig.

Alla är vi överens om att transporter är nödvändiga för att samhället ska fungera – för att vi ska få varor till butiken, för att byggarbetsplatser ska hållas igång och för att industrin ska få sina leveranser. Vårt samhälle ska kunna rulla på.

Ändå finns det som sagt en fråga som inte har diskuterats särskilt mycket, även om statsrådet är medveten om den och jag nu har uppmärksammats på saken. När jag själv är ute och kör har också jag sett effekterna av detta. Vart ska yrkestrafikens fordon ta vägen när det är dags för en paus för vila?

För den som arbetar i åkerinäringen är bristen på parkerings- och uppställningsplatser inte ett marginellt problem. Det är en daglig verklighet. Chaufförer tvingas köra runt i städer och industriområden på jakt efter en plats att stanna på. De försöker pussla ihop kör- och vilotider samtidigt som de vet att alternativen blir färre för varje kilometer. Resultatet blir stress, osäkerhet och en arbetsmiljö som inte är rimlig.

Det här handlar inte bara om bekvämligheter, utan även om trafiksäkerhet. EU:s regler om kör- och vilotider finns av ett skäl; trötta förare innebär en större trafikfara. Men vad händer när det inte finns någon plats att stanna på? Då tvingas förare att fortsätta köra, trots att vilotiden är inne, eller parkera på av- och påfartsramper, där det blir väldigt synligt för oss som inte kör yrkestrafik. Ibland måste de också ställa sig på otrygga och olämpliga platser.

Transport har gjort undersökningar. Då uppger en stor majoritet av förarna att de tvingas bryta mot regelverket för att det saknas parkeringsplatser. Staten ställer alltså krav på regelefterlevnad utan att också tillhandahålla förutsättningar för att följa reglerna. Det är förstås inte rimligt, inte trafiksäkert och heller inte rättssäkert.

Problemet blir dessutom allt större. Vägtransporterna ökar. Lastbilarna blir längre och tyngre. Kapaciteten har inte riktigt byggts ut.

Jag tog dessutom upp en jämställdhetsfråga i detta. Det kommer allt fler kvinnliga chaufförer. Undersökningar visar att många av dem upplever rastplatserna eller de ställplatser som finns som väldigt otrygga. Och det handlar inte bara om var man ska ställa sig, utan det finns även en brist på hygienutrymmen och trygga miljöer att vara på.

Som statsrådet svarade finns ett uppdrag som sträcker sig fram till 2029, men problemen finns här och nu. Därför vill jag ge statsrådet en möjlighet att utveckla svaret på frågan: Finns det någonting som kan göras här och nu för att förbättra förutsättningarna för yrkeschaufförer?

Herr talman! Om Eva Lindh och jag var oense i den förra interpellationsdebatten är vi dock helt överens i den här debatten. Jag vill tacka Eva Lindh för att hon tar upp en viktig fråga.

Frågan har varit känd under ganska lång tid. Det är många som har lyft fram den. Jag har även själv träffat både förare och åkare som tagit upp problematiken. Det var därför bra av den förra regeringen att ge detta uppdrag till Trafikverket. Det är ett långsiktigt uppdrag.

När det handlar om planering av rastplatser är det viktigt att ha ett uppdrag som löper över tid. Det är inte liktydigt med att resultatet av arbetet ska komma i slutet. Tvärtom behöver det ske pågående och kontinuerligt. Det har intensifierats under de senaste åren. Jag har följt det här noga. Som jag nämnde lämnar Trafikverket en årlig redovisning av uppdraget.

Ytterligare information är att dialogen med Trafikverket och aktörerna, inte minst Sveriges Åkeriföretag, har blivit bättre och tätare om just den här frågan. Eftersom rastplatser som har drivits i annan regi har tagits bort på några håll är det särskilt angeläget att se om Trafikverket kan etablera nya rastplatser där. Det är ett konkret svar på frågan vad man kan göra här och nu.

Under 2025 rustades exempelvis två rastplatser upp och 14 lastbilsparkeringar tillkom som ett resultat av det pågående arbetet och den dialog som jag har haft med Trafikverket i fråga om fler och säkra rastplatser.

Jag tror inte att man ska korta ned uppdraget för att skynda på det hela, utan snarare behöver man öka intensiteten men också ha långsiktighet. På flera håll handlar det om investeringar där man ska bygga ny infrastruktur.

Den kraftiga förstärkningen till trimningsåtgärderna möjliggör ju detta.

Men som jag också nämnde har regeringen i den nationella planen särskilt pekat ut detta som ett område som vi ser som angeläget inom denna ram. Det är Trafikverket som förfogar över ramen, och man kan besluta om den själv. Det behöver inte gå upp till regeringen, vilket sparar ganska mycket tid och administration i processen. Vi har också höjt beloppsgränsen. Tidigare var den på 100 miljoner kronor; nu är den på 150 miljoner kronor. För de åtgärder Trafikverket själva förfogar över utifrån den analys man gör och de regeringsuppdrag man har blir detta en väsentlig förbättring för att kunna öka framdriften i arbetet med att få fler säkra rast- och uppställningsplatser.

Ledamoten har också ställt andra frågor i sin interpellation, och jag vill särskilt uppmärksamma kontrollverksamheten. Den är central för att se till att vi har sund konkurrens och regelefterlevnad. Här är dagens polistäthet, som är den högsta någonsin i Sverige, en möjliggörare för att också få bättre, mer och tätare kontrollverksamhet.

Jag har under mandatperioden och även tidigare under mina år i riksdagen besökt poliser och bilinspektörer som arbetar i denna verksamhet, och den är väldigt angelägen eftersom det handlar om såväl trafiksäkerhet som arbetsmiljö och sunda konkurrensvillkor. Det handlar också om arbetet mot organiserad brottslighet eftersom mycket av det som ska säljas i den kriminella ekonomin någon gång också har gått i transportsystemet. Kontrollerna av kör- och vilotider, ekipagens kvalitet och regelefterlevnad är alltså också en prioriterad fråga.

Herr talman! Jag ska erkänna att det här är frågor som jag inte har ägnat jättemycket tid åt tidigare, varken som kommunalråd eller riksdagsledamot. Men sedan människor började höra av sig och jag fick mer kunskap har jag blivit mer uppmärksam på problemen, till exempel när jag kör bil. Efter att ha satt mig in frågan vet jag att Sverige har ungefär 270 rastplatser längs de större nationella vägarna. Det låter mycket om man bara hör siffran, men med tanke på hur stort Sverige är det väldigt lite. Detta är alltså inte bara en upplevelse eller en känsla hos yrkeschaufförerna, utan det är fakta.

Precis som statsrådet sa har det tagits en del privata initiativ, men de har inte varit långsiktiga. Kortsiktigt har det kanske blivit bättre, men när dessa rastplatser har försvunnit har det uppstått fler luckor i det nätverk som ska finnas för yrkeschaufförer.

Jag brinner för arbetsmiljö. Det är viktigt med bra arbetsvillkor för dem som jobbar, oavsett yrke, och det här är helt orimligt.

Inom många politikområden behövs både snabbhet och långsiktighet. Så även här, och det var därför jag ställde frågan. Vi gav ett uppdrag, och det var långsiktigt och bra. Men när chaufförerna hör 2029 förstår jag att de undrar om inget görs här och nu. Därför är det bra att de får höra att arbetet har påbörjats. Men finns det något mer vi kan göra tillsammans för att snabba på arbetet?

När det gäller kontroll kan en del tänka att om det inte finns möjlighet att följa reglerna, varför ska det då kontrolleras? Av just det skälet tror jag att kontrollen behöver stärkas. Det hjälper yrkeschaufförerna att vi uppmärksammar hur det ser ut och att vi stärker kontrollen, för vi vet att det här är otrygga platser. Jag har också fått höra exempel på vad som har hänt på vissa rastplatser, så det finns skäl att känna otrygghet. Att inte kunna gå på toaletten eller sköta sin hygien är också ett problem. Det finns konkreta exempel, men en stärkt kontroll ger mer underlag för att detta verkligen behöver göras och engagerar fler i dessa frågor.

Jag hoppas att denna debatt bidrar till att uppmärksamma hur läget är för många yrkeschaufförer och även visar på vårt engagemang för att förbättra förutsättningarna för dem.

Men vad tror statsrådet, kan vi hjälpas åt att snabba på arbetet?

Herr talman! Som en bakgrund till det uppdrag som har löpt på sedan 2018 har Trafikverket identifierat var de värsta kapacitetsbristerna finns. Det är på E6 mellan Malmö och norska gränsen och på E4 mellan Malmö och Stockholm, båda två stora pulsådror. Det är också runt storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö samt vid Jönköping, som är ett nav för logistik och dessutom för dem som kommer söderifrån så långt de hinner köra innan det är dags att ta rast. Trafikverket har utifrån denna analys under flera år styrt prioriteringarna dit där problemen är värst.

Som jag nämnde i mitt svar har även Trafikverket uppmärksammat att där det har avvecklats rastplatser som tidigare drevs i annan regi kan det vara angeläget att se vad man på kort sikt kan göra.

Herr talman! Vad händer under 2026? Jag nämnde den kraftiga ökningen av trimningsmedlen, så nu identifierar Trafikverket fler rastplatser som är lämpliga för trimningsåtgärder. Kanske kan man öka kapaciteten på befintliga rastplatser och göra dem bättre. Samtidigt pågår arbetet med de utvalda rastplatserna, och det utredningsarbete som har pågått ett tag kommer att fortsätta i förhoppningsvis ännu högre tempo. På minst en rastplats kommer det att utföras säkerhets- och kapacitetshöjande åtgärder under året, och det pågår redan projektering på ytterligare fyra rastplatser. Åtgärderna syftar till att höja säkerheten och kapaciteten för lastbilar på rastplatserna.

Det pågår också ett pilotprojekt med kapacitetsdetektering, test av system och montering av digitala vägmärken som syftar till att utnyttja kapaciteten bättre. Om man får information och vägledning om var kapacitet finns kan det motverka den otillåtna uppställning som finns och som Eva Lindh också nämnde. Det är ett välkänt problem, som man också ser när man åker längs vägarna.

Det strategiska utredningsarbete som har pågått kommer under 2026 att övergå i en åtgärdsvalsstudie så att man går från analys till att ta fram förslag på åtgärder när det gäller rastplatser i Stockholms län. Även i Stockholms län har polisen uppmärksammat att man behöver ta Förbifart Stockholm, som är på plats om några år, i beaktande, för då kommer flödena att ändras. Detta kommer också behöva tas in i det här arbetet.

Eva Lindh frågar vad vi kan göra tillsammans, och en av interpellationsfrågorna handlar om kommunerna. Ett arbete som pågår är att ta fram en vägledning för att stärka samverkan. Genom en extern vägledning och dialog kan fler säkra uppställningsplatser, oberoende av ägarskap, möjliggöras. Här planerar Trafikverket att lansera en PBL-vägledning under 2026 så att varje kommun inte själv behöver ta reda på vad som gäller. Det är ett konkret svar på frågan om vad som planeras och lanseras under 2026 som en del av ett pågående uppdrag.

Herr talman! Det var vad jag hann säga på fyra minuter om det pågående arbetet under 2026 och vad stat och kommun kan göra tillsammans.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaren!

Jag vill haka på det som statsrådet sa sist, att det behövs ett samarbete. Också de som är yrkeschaufförer – både åkerinäringen och de fackliga – har många synpunkter och medskick som vi kan ta med. Det handlar inte bara om att det ska finnas en rastplats. Utformningen, det vill säga hur de ser ut, är också avgörande.

Jag ska inte förlänga debatten, för jag tycker att jag har fått bra svar. Jag hoppas att vi får se lite verkstad oavsett hur det kommer att se ut i framtiden. Jag vill dock understryka några saker.

När det gäller jämställdheten och att vi har fått in fler kvinnliga yrkeschaufförer vet vi att det stärker när det blir en blandning och att det är bra när både kvinnor och män jobbar på en arbetsplats. Detta gäller de flesta arbetsplatser, men det gäller också yrkeschaufförer. Det var faktiskt en manlig chaufför som hörde av sig till mig och sa: Snälla, gör vad ni kan – vi vill att det ska fortsätta att bli fler kvinnliga yrkeschaufförer.

Det finns en risk här. Om det inte händer något kan det bli så att kvinnor slutar eller inte ens börjar i yrket. Jag tycker att det är viktigt att vi tar med oss detta.

När det gäller trafiksäkerheten för oss alla är det inte bra för någon om vi har trötta chaufförer ute på våra vägar. Vi ställer höga krav på yrkeschaufförerna. Det ska vi göra, men då ska chaufförerna också ha rätt att kräva av oss – av staten – att vi tillhandahåller förutsättningar som gör att de kan följa reglerna.

Stort tack för svaren! Tack för debatten och för att vi kan hjälpas åt att lyfta upp den här frågan och förhoppningsvis göra något bättre av den.

Herr talman! Ja, det ska vi definitivt göra. Det handlar om den utökade ramen för trimningsåtgärder och också om det höjda beloppet. Det går att göra rejäla åtgärder utan en massa byråkrati. Det blir i alla fall mindre byråkrati när det blir ett namngivet objekt i nationell plan. Det kan låta tekniskt, men det är det som lägger grunden för att kunna öka tempot ytterligare.

Jag har redogjort här för vad som planeras redan under innevarande år, och arbetet fortlöper. Det här är angeläget. Jag håller med Eva Lindh när det gäller de argument som hon anför. Det här är angeläget. Det är en prioriterad fråga över blockgränserna och för regeringen. Det är ett positivt besked till alla som följer den här debatten – kanske engagerade åkare eller förare – och som oroas av situationen.

Det här är inte en fråga bara för dem, utan som Eva Lindh illustrerade är det en fråga för oss alla. Därför gläder det mig att Eva Lindh lyfter upp frågan och engagerar sig efter att ha blivit uppmärksammad på problemet, även om det är en fråga som inte har engagerat ledamoten tidigare. Det är positivt, och jag tackar för det.

Vi fortsätter arbetet i högt tempo.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.