Pandemilagen och begränsningar vid stora evenemang

Fru talman! Angelika Bengtsson har frågat mig om jag med tanke på att frustrationen inom idrottsvärlden växer sig allt starkare förstår att nuvarande restriktioner är ologiska. Angelika Bengtsson har också frågat mig varför regeringen inte öppnar upp för ett procentuellt publikinsläpp till arenor i stället för att det ska vara ett fast antal oberoende av arenans storlek.

Signifikant för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, som bland annat idrottsmatcher, är ofta att människor ska komma samman, göra eller uppleva något ihop. Det sker ofta på en viss plats vid en viss tidpunkt. Det kan dra till sig människor som normalt inte träffas och som ibland kommer från olika landsändar. Det gör att det finns skäl att reglera sådan verksamhet på ett annorlunda sätt än för till exempel en butik. Där är inte syftet att samlas, utan besökare kan komma och gå under butikens hela öppettid. Butiker, gym, serveringsställen och ett flertal andra verksamheter har också särskilda begränsningar när det gäller antalet personer som samtidigt får vistas i lokalen. Det är viktigt för att minska risken för smittspridning.

Jag har förståelse för att det finns en frustration då många verksamheter anser sig ha lokaler där man på ett smittsäkert sätt kan ta in fler än åtta personer. När lagen (2021:4) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, den så kallade covid-19-lagen, infördes var regeringen tydlig med att den skulle möjliggöra för smittskyddsåtgärder som är anpassade efter verksamheternas olika förutsättningar att bedrivas på ett smittskyddssäkert sätt. Sedan lagen infördes har smittspridningen legat på en väldigt hög nivå, och under en lång tid ökade den. Vården har dessutom varit mycket hårt belastad. Det har inte varit läge att ändra begränsningarna.

Regeringen har den 12 maj 2021 beslutat om nya deltagartak som tar hänsyn till verksamheternas olika förutsättningar och till att smittrisken ser olika ut beroende på om arrangemanget till exempel sker inomhus eller utomhus samt om deltagarna anvisas sittplatser eller inte. För inomhusarrangemang ska deltagartaket som huvudregel fortsätta att vara 8 deltagare. Men om deltagarna inomhus anvisas en sittplats kan upp till 50 deltagare tillåtas. I arrangemang utomhus får maximalt 100 personer delta om de inte anvisas en sittplats. På arrangemang som anordnas utomhus med anvisad sittplats, till exempel på stora utomhusarenor, kan upp till 500 personer tillåtas. En särskild begränsning införs för motionslopp och liknande idrottstävlingar, där högst 150 idrottsutövare får delta. Dessa deltagartak träder i kraft den 1 juni 2021.

Regelverket tar således bättre hänsyn till de risker som är förknippade med arrangemangets förutsättningar. För stående publik på en konsert inomhus är det motiverat att ha en deltagarbegränsning som går längre jämfört med en tillställning eller sammankomst där deltagarna tilldelas anvisade sittplatser. Då finns det bättre möjlighet att hålla avstånd under hela den tid sammankomsten eller tillställningen pågår.

Vidare behöver man beakta de kringarrangemang som inte omfattas av deltagarbegränsningar, såsom lokal kollektivtrafik där trängsel och risk för smittspridning kan uppstå om det är många som ska till och från samma plats vid samma tidpunkt. Regeringen har därför bedömt att fasta deltagartak behövs ännu en tid. Folkhälsomyndigheten har också meddelat närmare föreskrifter om krav på smittskyddsåtgärder. På så sätt kan anordnare av arrangemang vidta mer anpassade smittskyddsåtgärder utifrån verksamheternas förutsättningar.

Regeringen presenterade i går, den 27 maj, en plan för avvecklingen av restriktioner. Lättnader planeras utifrån den förväntade smittspridningen, belastningen på sjukvården och vaccinationsgraden. Regeringen har bedömt att nästa höjning av deltagartaken förväntas kunna ske omkring den 1 juli 2021 för att helt tas bort någon gång i september.

Fru talman! Tack, statsrådet Hallengren, för svaret på interpellationen! Sedan jag lämnade in den har en hel del lättnader i restriktionerna gjorts. Inte minst gör man numera skillnad mellan inomhus- och utomhussporter. Det är bra. I går presenterades som sagt också de fem stegen för återöppnandet av samhället, som jag tror att många av oss har sett fram emot.

Pandemin har kastat omkull alla våra rutiner och det som vi kallar vår vardag. Alla har vi fått ställa om. Idrotten har drabbats enormt hårt av de restriktioner som vi ska följa.

Det är nog ingen som ifrågasätter att restriktioner behövs under en pandemi. Men när de slår så fel som de gör i dag har jag full förståelse för de röster som ifrågasätter regeringens intentioner. Vi kan till exempel stå och trängas i kön till ett kafé, en butik eller ett shoppingcentrum, men idrotten har fått restriktioner om max åtta personer, trots att idrottsföreningar är vana arrangörer av säkra evenemang. Samtidigt kan flera hundra personer trängas i tunnelbanor och på bussar på väg till jobbet en helt vanlig vardag. Det är ologiska restriktioner som slår hårdast mot främst idrotten, och det skapar enorm frustration.

Fru talman! Regeringen talade som sagt i går om de lättade restriktionerna. Det är glädjande besked. Men det är fortfarande ett tydligt exempel på regeringens dysfunktionella och irrationella politik gällande restriktionerna. Man fortsätter att stirra sig blind på maxantalet, oavsett storlek på arenan. Samtidigt använder sig flera europeiska länder av procentsats vad gäller publikintag. Varför ska det få gå fler personer inne i Mall of Scandinavia än det får finnas på Friends Arena, som ligger jämte varandra, på samma gata? Varför får det vara fler personer i en butik inomhus än det får vara i publiken på en arena där taket är öppet? På Friends Arena utgör 480 personer mindre än 1 procent av den totala kapaciteten. Det är uppenbart att de stora publikidrotterna fortfarande lever med ett i princip faktiskt besöksförbud.

Ett annat märkligt exempel på restriktionerna är att det på en restaurang kan sitta 150 personer, men några meter bort får det sitta 8 personer i publiken. Restaurangen ligger i den arena där fotbollsmatchen spelas. Skillnaden är att publiken inte får mat serverad vid sitt bord. Oavsett hur man tar sig till arenan är det uppenbart att 158 personer har tagit sig till arenan för att kolla på samma match.

När regeringens hantering av restriktionerna inte är anpassad efter verkliga förhållanden kommer man inte att få befolkningens förtroende. Det har visat sig under pandemin, och det förstärks av regeringens icke fungerande politik i stort.

Det är tydligt att regeringen har haft ett storstadsfokus när man arbetat fram restriktionerna. Många av våra arenor utanför våra stora städer ligger på platser dit man tar sig med bil eftersom det inte finns tunnelbana eller buss.

Varför öppnar regeringen inte upp för ett procentuellt publikinsläpp till arenor i stället för att stirra sig blind på ett maxantal oberoende av arenans storlek?

Fru talman! Även om interpellanten Angelika Bengtsson vill tala om att idrotten har drabbats särskilt kan jag inte låta bli att försöka bredda diskussionen något.

Jag tror att kultur, kyrkor, folkrörelser, demonstrationer, tivolin, mässor och restauranger inte skulle hålla med om att just idrotten har drabbats hårdare än alla andra. Alla har drabbats väldigt hårt.

Jag vill också säga att det är möjligt att Angelika Bengtsson och Sverigedemokraterna om de hade varit i beslutande ställning hade bedömt och hittat specifika och välriktade restriktioner för varje enskild verksamhet. Jag vill bara säga att jag tror att det hade varit helt omöjligt att göra en bedömning av varje enskild, specifik arena och verksamhet och om den är i en storstad eller utanför.

Vi har de regelverk vi har. Till en början hade vi ordningslagen; nu har vi mer träffsäker lagstiftning. Jag försökte ändå beskriva i mitt interpellationssvar att det finns en väldig skillnad i att komma till samma plats vid samma tillfälle, möta människor som man i normala fall inte möter och hantera detta på ett sätt som gör att man inte bidrar till trängsel.

Vi har ju samtidigt en rekommendation som handlar om att umgås framför allt med sitt eget umgänge och försöka ha en så liten social krets som möjligt. Det är därför man på restauranger får sitta högst fyra vid varje bord, vilket upplevs som en mycket stor begränsning.

Sedan finns det naturligtvis möjligheter för den som vill att hitta sätt att sätta ihop de här begränsningarna eller lagarna. Det var ju inte så att vi från början tänkte: "Ha gärna en restaurang på arenan!" Men nu har man det, och då har vi särskild lagstiftning för restauranger. Något annat svar har jag inte på det.

Låt mig också säga att många europeiska länder har haft väldigt stängt. Jag har uppfattat det som att Sverigedemokraterna nästan velat ha lite mer av lockdown och stängt. Men man kan inte ha både stängt och öppet samtidigt, utan man får välja.

Då har vi valt att ha en ordning där människor inte möts och trängsel inte uppstår, där vi använder all tänkbar lagstiftning för att undvika detta och för att vägleda människor som behöver ta sig till arbetet. Det är mitt svar om kollektivtrafiken. Man måste ta sig till sitt arbete, till sin skola eller till en matvarubutik, och då får man hantera den situationen på allra bästa sätt.

När vi talar om länder i Europa nu är det ju inte så att de har massor av stora evenemang. Däremot börjar de, precis som vi i Sverige gör nu när vi lägger fram våra fem steg, se över hur de ska möjliggöra stora evenemang och vad förutsättningarna ska vara för det. Det testar man på olika sätt i olika länder, och vi följer förstås varandra noga och tittar på vad vi kan lära av det och hur förutsättningarna ser ut.

Det betyder inte att vi i Sverige inte ska ha stora evenemang framöver. Vi ska ha det, men vi ska se till att vi har det på ett sätt som gör att vi inte äventyrar den positiva utveckling vi nu ser med minskande smittspridning och minskat inflöde i vården. Detta samtidigt som vi tittar på andra länder.

Jag tror att vi tillsammans i Europa är väldigt intresserade av att göra det här på ett sätt som inte äventyrar utvecklingen.

Fru talman! Återigen tack för svaret, statsrådet!

Skillnaden mellan Sveriges strategi och övriga Europas gällande publiken är att i Sverige har regeringen kört på samma linje genom hela pandemin och stirrat sig blind på ett maxantal medan man i Europa har försökt tänka bredare och se hur man kan arrangera smittsäkra evenemang med publik på fler än åtta personer.

Man har använt sig av procentuellt publikintag, som jag nämnde i mitt förra inlägg.

Man har använt sig av olika sektioner. Man öppnar upp fler eller mindre sektioner beroende på ytan, och varje sektion har ett visst antal personer.

Fru talman! I helgen kunde vi se flera tusen i publiken i den inomhusarena i Rotterdam där Eurovision Song Contest arrangerades. Det här var ett steg i ett forskningsprojekt, och vi har tidigare sett liknande forskningsprojekt i Europa. Även om en sångtävling inte per definition är idrott är det ett stort evenemang som påminner om hur det är att arrangera en idrottsmatch.

Jag är mycket väl medveten om att kulturen, civilsamhället och våra kyrkor har fått lida lika mycket som idrotten, men jag har valt att fokusera på idrotten i denna interpellationsdebatt.

Eftersom idrotten har tagit den hårda smällen under hela pandemin vore det klädsamt av regeringen att ge den lite plåster på såren. I stället känns det som att regeringen fortsätter att ignorera idrottens önskemål och framarbetade dokument om att arrangera smittsäkra evenemang. Tydligen är "frihet under ansvar" en devis som halva samhället får leva efter, och där är idrotten inte inkluderad.

Det är dags att låta idrotten visa att man kan arrangera smittsäkra evenemang likt alla butiker gör dagligen, alla bussföretag gör dagligen och alla restauranger gör dagligen.

Nu när vi öppnar upp och återigen lämnar idrotten i skymundan riskerar det att skapa större frustration än den som redan finns. Det är oerhört viktigt att återgången till det normala hanteras rätt och framför allt rättvist. I den planerade återstarten görs det tyvärr inte för den här branschen, och det är beklagligt.

Ser statsrådet några risker med att utelämna idrotten och inte låta den öppna upp på sina egna premisser? De är framtagna av idrotten själv under det här året och säkerställer smittsäkra arrangemang.

Fru talman! Nu nämnde Angelika Bengtsson själv att det finns forskningsprojekt i de länder där man har stora evenemang. Det är ju något annat.

Jag vill också säga att det inte handlar om hela pandemin. Vi är nu i ett läge där länder öppnar upp på olika sätt beroende på utgångsläge. Har man haft alldeles totalt stängt ska man öppna upp över huvud taget. Har man haft lite öppet ska man öppna mer.

Jag tror att jag sa det, annars säger jag det igen: Vi ska ha stora evenemang också i Sverige men på ett sätt som inte äventyrar den minskande smittspridningen.

Om Angelika Bengtsson vill diskutera idrottens förutsättningar och hur mycket stöd den har fått är jag säker på att idrottsministern gärna svarar på det. Jag kan inte den exakta summan.

Men idrotten har inte på något sätt förbigåtts. De stöd som givits har fördelats till näringslivet, till människor som riskerat att bli av med jobbet och till korttidsstöd som gjort att man inte behövt bli av med jobbet. Men det har också handlat om stöd - av historiska mått, faktiskt - till både idrotten och kulturen såväl som till vården och omsorgen, så stöd har givits.

Sedan är det klart att var och en som är drabbad, oberoende av var man är i samhällsstrukturen, kan ha synpunkter på det. Men jag tycker att det är orättvist att ge bilden att idrotten inte skulle ha fått något stöd.

Det vore också orimligt att bryta ut stora idrottsevenemang specifikt. Jag tycker att vi tar de stora evenemangen över huvud taget. På presskonferensen i går var jag och regeringen tydliga med att vi i mitten av juni kommer att återkomma och ge en bild av hur vi ser på möjligheten att ha stora evenemang som inte skulle vara möjliga annars, i det här epidemiologiska läget, om vi kan hitta former för det. Jag tycker att det är ett ganska tydligt besked.

Jag kan också säga att det finns en skillnad mellan butiker och stora evenemang. Jag hoppas att det framgår klart och tydligt att det är skillnad mellan att gå in i en butik och där hålla avstånd, göra det man ska och gå hem och att säga: "Nu ska alla människor få komma hit! De här två timmarna har vi ett stort evenemang." Vi har inte sett det som möjligt, och vi har sett det som en stor risk. Det har vi delat med alla andra länder, skulle jag säga.

Det är därför idrotten inte bara i Sverige har haft en utmaning. Det här är ju något som man upplevt i både ett europeiskt och ett globalt perspektiv. Jag tror att det är viktigt att ha lite utblick i de frågorna och inte bara titta på vad länder gör precis nu. Vi följer varandra noga och ser vad som är möjligt att göra.

Regeringen har för avsikt att återkomma när det gäller de stora evenemangen i mitten av juni. Men jag vill understryka att pandemin inte på något sätt är över.

De besked som regeringen gav i går tycker jag däremot tydligt säger att vi börjar med att införa deltagartak från den 1 juli. Upp till 3 000 utomhus sittande är ganska stora evenemang. Det här säger vi för att vi tror att utvecklingen kommer att hålla i sig. Allt talar för det. Men vi ska inte göra något i det här läget som äventyrar den positiva utveckling vi har.

Att ge idrotten förtur framför kulturen eller andra delar är vi inte beredda att göra, men att vi tittar på stora evenemang vill jag vara tydlig med att vi gör. Vi återkommer om det i mitten av juni.

Fru talman! För mig har det varit ganska tydligt att regeringen inte velat ge idrotten en chans att faktiskt arrangera smittsäkra evenemang, som man säger sig kunna göra och har arbetat med under ett helt år, när man från en dag till en annan inte kunde ta emot publik och ha de stora arrangemangen. Hela kultursektorn har drabbats på samma sätt på grund av pandemin.

Vi ser att vaccineringen löper på bra i samhället - det är bra. Ju fler som vaccinerar sig och ju snabbare det går, desto snabbare kan vi återstarta inte minst idrotten, som min interpellation handlar om.

Men återigen - jag tycker att regeringen har haft en tråkig syn på hela idrottsbranschen. De har verkligen arbetat stenhårt för att få en chans att arrangera stora evenemang. Om det är något de kan göra bra är det just att hålla smittsäkra evenemang.

Det finns flera exempel på hur man kan undvika att få en folksamling. Det kan röra sig om olika slottider vid entréer, att vissa sektioner är avspärrade och att den som köper en biljett kan spåras i efterhand om personen är smittad. De har alltså arbetat väldigt noggrant för att kunna öppna upp och arrangera stora evenemang på ett smittsäkert sätt; det har de verkligen varit måna om.

Vi får hoppas att vi så snabbt som möjligt kan återgå till det normala - det ser jag verkligen fram emot. Men jag hade hoppats att regeringen hade gjort mer för just idrotten.

Fru talman! Jag noterar att Angelika Bengtsson, Sverigedemokraterna, under pandemin uppenbarligen velat ha väldigt mycket stora evenemang och inte är lika bekymrad som jag är över den trängsel som hade kunnat uppstå.

Jag har träffat många olika aktörer - det är långt ifrån bara idrotten - som var och en tycker att man har en väldigt bra modell. Men med den situation som vi har haft, inte bara i Sverige utan globalt, med pandemin har vi inte kunnat riskera detta och säga att just ni verkar ha en jättebra idé och modell.

Jag misstror inte dem jag har mött eller hela sektorer, men vi har haft en situation som jag tror att vi kanske lite för snabbt lägger bakom oss, med en hög smittspridning. Med detta virus räcker det att vi sätter igång nya smittkedjor för att trycket på vården i en region ska öka med kanske 15, 20 eller 30 intensivvårdspatienter. Det skulle kunna göra att sjukvården inte klarar av att rädda de liv som man annars hade kunnat rädda.

Jag tycker alltså att det är en genuint orättvis bild som Angelika Bengtsson ger uttryck för - att regeringen inte skulle bry sig om eller se idrotten. Det har vi definitivt gjort. Det är också därför som idrottsminister Amanda Lind har haft väldigt många och nära dialoger med både publikråd och andra idrottsaktörer.

Jag vill också säga att jag tycker att det är orättvist att bryta ut idrotten från kulturen, civilsamhället och kyrkorna, som också är i behov av att ha sina verksamheter. Att behandla stora evenemang samlat och ge dem lika förutsättningar är också ett sätt att vara träffsäker och känna att man gör det så logiskt som möjligt.

I mitten av juni återkommer regeringen med vår syn när det gäller hur vi skulle kunna hantera dessa stora evenemang, som av epidemiologiska skäl annars kanske inte skulle kunna hållas. Kan det vara möjligt, och i så fall när?

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.