Påbyggnadsutbildning för civilingenjörer

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att projekt av den typ som bedrivits i Uppsala, med påbyggnadsutbildning för bland andra invandrade civilingenjörer, ska kunna fortleva. Det är Arbetsförmedlingen som avgör hur medlen som disponeras ska användas utifrån förmedlingens uppdrag. Mer allmänt vill jag framhålla att insatser för att bättre ta till vara yrkeserfarenheter som förvärvats utomlands är en prioriterad fråga. Validering av utbildning och yrkeserfarenhet samt kompletterande utbildningar är viktiga verktyg för att underlätta inträdet på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen har nyligen lämnat skrivelsen Egenmakt mot utanförskap - regeringens strategi för integration till riksdagen. Flera av de åtgärder som presenteras i denna skrivelse syftar just till ett bättre tillvaratagande av utrikes förvärvad utbildning och yrkeskompetens. Regeringen har också, redan innan skrivelsen presenterades, tagit flera initiativ för att förbättra möjligheterna för personer med utländska examina att skaffa sig kompletterande utbildning. I år har nästan 50 miljoner kronor avsatts för anordnande av kompletterande utbildningar inom högskolan för jurister, lärare och personer med hälso- och sjukvårdsutbildning från tredjeland. I budgetpropositionen för 2009 föreslås att nära 100 miljoner kronor avsätts för främst kompletterande utbildningar, men även för vägledningsåtgärder för personer med utländsk utbildning och yrkeserfarenhet, nästa år. Mot denna bakgrund bedömer jag det därför för närvarande inte som nödvändigt med ytterligare initiativ inom området.

Herr talman! Jag vill tacka Littorin för svaret. Jag vill inte hålla med Littorin i det han säger i sitt svar kring att det är en prioriterad fråga att bättre ta till vara yrkeserfarenheter som förvärvats i andra länder. I så fall hade svaret varit ett helt annat än det Littorin levererade här i dag. Det är i och för sig i linje med den borgerliga politiken på det här området. Man har valt en annan väg där man prioriterat ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken, bristyrkesutbildningen och utbildningsinsatserna över huvud taget för människor. Så är det. Man har urholkat den delen, sänkt den. Det är inte bara vi som har reagerat på det. Svenskt Näringsliv kom med en rapport i våras där man sade att 90 000 arbetstillfällen inte blev av, fick avbrytas på grund av att man inte fick tag på den kompetens som efterfrågades. Det är ju helt i linje med den övriga strategi som den borgerliga regeringen har valt. Men åter till det här. Vi vet att ingenjörer och civilingenjörer är en akut bristvara just nu i vårt land. Det är få som utbildar sig. Samtidigt är det en stor efterfrågan på den typen av utbildningar. Jag har tagit del av en del sådana exempel. Dynamit som ägs av Skandia efterfrågade, stod det i Ny Teknik den 10 september, 30 civilingenjörer. Man har gett sina 80 chefer i uppdrag att prata med varenda taxichaufför och fråga om de eventuellt har en ingenjörs- eller civilingenjörsutbildning som man kan använda sig av. Det är en bild av hur bristen ser ut för ett sådant företag. Ansaldo, ett annat högteknologiskt företag, behövde 15 ingenjörer. Man fick inte tag på dem. Vad hände då? Jo, en investering på mellan 600 och 700 miljoner kronor gjordes i utlandet i stället för att göras här. Då har vi exemplet från Uppsala. Det är en utbildning som har pågått i tio år. 95 procent av dem som har gått utbildningen har kunnat få ett jobb. Det är efter en ettårsutbildning. Pedagogerna är välutbildade och kommer från högskolan. Näringslivet är väldigt nöjt, och man har fullständig uppbackning av Arbetsförmedlingen i Uppsala. Ändå får man inte resurser längre. Det är för att man har dränerat kassan. Vi vet att en annan politik är möjlig. Här har Littorin en möjlighet att säga: Det här var inte så bra. Jag är beredd att ta tag i det här.

Herr talman! Om Luciano Astudillo hade ägnat lite mindre tid åt retoriken och lite mer åt faktabakgrund hade han upptäckt att just den påbyggnadsutbildning för civilingenjörer som han nämner i interpellationen slutade att upphandlas 2005, det vill säga under den förra regeringens mandatperiod. Möjligen skulle man fråga Hasse Karlsson eller någon annan om varför det blev som det blev. Men i grunden är det klart att jag helt delar uppfattningen att det är ett slöseri med resurser att ha välutbildade personer i landet som inte har möjlighet att av olika skäl delta i arbetskraften. Det är naturligtvis den största bristen. Om vi tittar på lite längre sikt är det klart att vi måste ha fler som är med och arbetar mer på svensk arbetsmarknad 30-40 år framåt i tiden för att se till att vi klarar av pensioner, välfärd och annat. Det är en utmaning som vi har alldeles oavsett vilken politisk övertygelse vi har. Då börjar man naturligtvis gräva där man står och tittar efter vilken typ av arbetsutbud vi borde kunna ha. Om vi hade haft samma arbetskraftsdeltagande bland personer med utländsk bakgrund som bland oss andra hade vi haft ungefär 100 000 personer till i arbetskraften. Det är den dolda reserv, om man får kalla det för det, som vi redan har i landet. Då handlar det väldigt mycket om att se till att de snabbt kommer in. De ska få snabbt besked om de har fått arbets- och uppehållstillstånd i Sverige eller fått asyl. De ske få snabbt besked om rätt typ av utbildning med svenska för invandrare eller vad det nu kan vara de behöver för att så snabbt som möjligt komma in på arbetsmarknaden. De behöver också få en snabb hjälp att få sin utbildning validerad så att de på det sättet har lättare att träda in. Jag har diskuterat det här flera gånger med Rådet för integration i näringslivet som är ett partssammansatt organ just för att hantera och diskutera den här typen av frågor. Det är precis som Luciano Astudillo säger. Jag är glad att han noterar att det trots varselvågen finns lediga jobb. Det var 72 000 lediga jobb förra månaden, i september, på Arbetsförmedlingen. Bland dem finns precis det som Luciano Astudillo pekar på. Det finns behov av allt från verkstadsmekaniker och CNC-operatörer till civilingenjörer. Då måste vi göra vad vi kan för att se till att de vi har i landet som har den relevanta utbildningen får det lilla extra de behöver för att kunna vara attraktiva och bli anställda. Därför är det glädjande att vi från 2010 lägger 1 miljard knappt för att säkerställa utrymme för förslag om styrning, ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser som påskyndar arbetsmarknadsetableringen. Det är viktigt att vi tittar just på den sortens åtgärder som behövs i form av validering och kompletterande utbildningar i den mån man inte har tillräcklig utbildning. Jag ser framför mig att man jobbar brett tillsammans med många olika aktörer. Det måste jobbas ihop tillsammans med kommuner, våra myndigheter, regioner och andra, också arbetsmarknadens parter, för att få detta att fungera. Där finns det goda exempel och goda erfarenheter. Vi vet att det på industrisidan finns ett integrationsavtal som har varit en ganska lyckad väg för att hitta in på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund. Jag kan bara gratulera parterna till att ha slutit ett sådant klokt och bra avtal. Vi ser exempel på arbetsgivare som upptäcker att de har alldeles för dålig diversifiering bland sina medarbetare. Skanska i Malmö, som Luciano Astudillo kommer ifrån, har olika projekt för att få fler byggnadsarbetare med mångkulturell bakgrund in på arbetsmarknaden. Jag tycker att det är väldigt bra projekt som det finns all anledning att stödja. Slutligen vill jag säga att det finns medel till detta avsatt i budgeten. Det är ordentliga medel, och det finns inom ramen för Arbetsförmedlingens verksamhet ett fokus på att hjälpa till med den här målgruppen.

Herr talman! Jag vill ändå försöka hålla mig till det som interpellationen handlar om, påbyggnadsutbildningen för civilingenjörer. Jag tar gärna någon annan gång en lång och bra debatt och diskussion kring mottagningen av flyktingar, introduktionen av flyktingar, hur vi blir bättre på att ta till vara den utbildning och yrkesutbildning som människor har med sig, hur vi motverkar den diskriminering på arbetsmarknaden som ändå finns och hur vi lyfter upp de positiva exempel som finns. Det finns många bra arbetsgivare som jobbar med mångfald på ett bra sätt, men nu handlar inte den här interpellationen om det. Den handlar om det enskilda fallet, utbildningen som har lett till att 95 procent av dem som gått den efter ett år fått ett jobb. Kom ihåg Littorin att civilingenjörsutbildningen är fyra och ett halvt år, men att det tar i genomsnitt fem till sex år att bli färdig med den! Om vi kan korta vägen och få fler civilingenjörer snabbare skulle det vara oerhört bra för Sverige och för de företag som nu har brist som riskerar att lägga sina investeringar någon annanstans. Man kan lätt vifta bort det här exemplet och säga att det också är den förra regeringens fel. Allting är den förra regeringens fel. Det är alltid sossarnas fel i Littorins värld. Så enkelt är det inte, för nu ligger ju bollen hos er. Den ligger bara hos dig, Littorin och ditt departement. En av de klaraste bilderna jag har av Littorin är när han i en av de första debatter som vi hade glad i hågen och med mycket energi berättade sagan om pojken och pappan som gick längs med stranden. Vattnet hade dragit sig tillbaka, och längs med strandkanten låg en massa musslor som var levande. Pojken började kasta i dem. Pappan frågade: Varför gör du det min son? Annars dör de, om jag inte får kasta i dem. Pappan sade: Men det är så många. Titta! Strandkanten är full av sådana här musslor. Då tog pojken den han hade i handen och sade: Just för den här är det viktigt. Just den här påbyggnadsutbildningen är viktig, Littorin. Just den kan arbetsmarknadsministern påverka. Littorin håller i musslan. Det skulle vara bra för massor av människor i dag som är arbetslösa, kör taxi, bakar pizzor och städar men som har en helt annan kompetens. Det skulle vara bra för de företag som efterfrågar de människorna, och det skulle göra vårt land rikare. Kasta i musslan nu, Littorin! Du har en chans.

Herr talman! Vi har kastat i musslan i budgeten, om jag får använda den bilden. För just 2009 är det ytterligare, utöver tidigare satsningar, 51 miljoner kronor att tillföras kompletterande högre utbildningar för utländska akademiker. Vi har kastat i musslan, om jag får kalla det för det. För jag delar Luciano Astudillos åsikt. Jag tycker att det är ett förfärligt slöseri med människor och resurser att inte ha en möjlighet att utnyttja de erfarenheter och kompetenser som faktiskt finns i vårt land. Vi har i budgetpropositionen aviserat 920 miljoner från 2010. Vi återkommer till riksdagen med en proposition i den delen. Jag kan lugna Luciano Astudillo med att vi gärna bidrar till det som jag tror att vi är överens om, att vi ger möjlighet för fler personer med utländsk bakgrund, egentligen oavsett om de är akademiker eller inte men kanske särskilt för akademiker, att få vara med på arbetsmarknaden.

Herr talman! Littorin har inte kastat i musslan. Bort med all retorik kring vad ni gör! Om Littorin vill kasta i musslan ska han prata med en av dem som sitter här på läktaren som tillhör detta utbildningsföretag och säga att han är beredd att träffa dem och lyssna på dem. Då ska Littorin ta emot brevet från Arbetsförmedlingen i Uppsala som varmt rekommenderar den här typen av insatser, men där det har blivit stopp här i Stockholm. Om Littorin gör detta har han kastat i musslan. Är han beredd att göra det är det ett bra svar. Allt annat är bara retorik och en allmän diskussion kring hur vi ska förbättra integrationen på arbetsmarknaden. Den debatten är jag beredd att ta vilken dag som helst, för där har vi helt olika syn. Ni har misslyckats där också. Men kasta i musslan! Jag ger dig brevet. Där uppe sitter en av dem som driver det här företaget för att se till att fler kan komma till sin rätt här i landet.

Herr talman! Vi har inte ministerstyre i det här landet, utan det är faktiskt myndigheterna som själva avgör. Det finns 51 miljoner extra i nästa års budget för att göra den typen av utbildningsinsatser och upphandlingar som behövs. Det är det som är mitt budskap. Men det är inte jag som avgör det, utan det är självklart Arbetsförmedlingen centralt som avgör och fastställer reglerna för upphandling.