Överskottsmålets avskaffande

Fru talman! Niklas Wykman har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag planerar att vidta för att Sverige åter ska kunna bygga skyddsvallar i ekonomin och säkra hållbara offentliga finanser nu när överskottsmålet avskaffas.

Målet för det finansiella sparandet är en viktig del av det finanspolitiska ramverket. Sedan ramverket infördes har det förändrats flera gånger för att följa med sin tid, i bred enighet över partigränserna. Målet för det finansiella sparandet värnar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet och ska inte avskaffas.

När statens finanser sanerades på 90-talet, efter den moderatledda regeringen, var en av de centrala delarna att införa ett finanspolitiskt ramverk med ett överskottsmål för de offentliga finanserna. Vid tiden för införandet fanns det inte ett lika brett stöd för ramverket som nu - bland annat var Moderaterna emot ett överskottsmål.

Sedan 2014 har exempelvis statens skulder minskat med 9 procent av bnp, och vi gick in i krisen med den lägsta statsskulden sedan 1977. Sverige har tack vare det finanspoliska ramverket haft goda förutsättningar att vidta de historiskt stora åtgärder som krävts för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av virusutbrottet, och detta har kunnat ske utan att förtroendet för de offentliga finansernas hållbarhet har äventyrats.

Det fanns framför allt tre motiv till att införa överskottsmålet: för det första att återställa förtroendet för de offentliga finanserna och minska behovet av utländsk upplåning, för det andra att ge utrymme för stabiliseringspolitik och för det tredje att bidra till att det offentliga skulle kunna möta den demografiska utmaningen framöver. Tanken var aldrig att den offentliga sektorn skulle gå med överskott i all evighet.

Nu har vi en annan situation. Bruttoskulden är, trots effekterna av pandemin, fortsatt låg och bedöms minska ytterligare framöver. Samtidigt befinner vi oss i det demografiska skifte som vi har förberett oss för. Utöver det befinner vi oss just nu mitt i en klimatomställning som också ställer stora krav på den ekonomiska politiken.

Redan innan Överskottsmålskommittén inrättades meddelade vi att vår syn är att överskottsmålets nivå bör sänkas till ett balansmål. Utvecklingen sedan överenskommelsen slöts har stärkt argumenten för ett balansmål ytterligare. Regeringen är därför redo att tidigarelägga en översyn av överskottsmålets nivå.

Fru talman! Mikael Damberg hade ju en nyckelroll när Socialdemokraterna bröt upp det finanspolitiska ramverket 2013, om än kanske inte som en aktör i just den ekonomiska politiken.

Det är allvarligt att ensidigt bryta upp och försvaga ramverket för den ekonomiska politiken. Mikael Damberg är ny i rollen som finansminister, och när någon är ny i viktiga och centrala funktioner brukar man emellanåt säga att denne har stora skor att fylla. I det här fallet är det kanske snarare så att det vill till att Damberg gör omtag och tar nya tag, för det vi har sett i form av skötsel av de offentliga finanserna och resultat av den ekonomiska politiken under senaste åren har varit mycket svagt, fru talman.

Sverige slår rekord i långtidsarbetslöshet. Vi har haft en kraftigt ökad arbetslöshet. Sverige är det enda EU-land där arbetslösheten har ökat. Vi har sämst sysselsättningsutveckling i hela Europeiska unionen. Bnp-utvecklingen är långt under medel i Europeiska unionen, liksom utvecklingen av hushållens disponibla inkomster. Vi har en skenande skuldsättning bland hushållen; vi är ett av få länder i Europeiska unionen där hushållens skuldsättning har ökat.

Då har jag inte ens börjat prata om brottsligheten, den urholkade tryggheten och vad regeringens strategi med flockimmunitet innebar för liv och hälsa i Sverige.

En grundförutsättning för att långsiktigt klara ekonomin och reformer är att man har ordning och reda i de offentliga finanserna. I Sverige har vi ett finanspolitiskt råd som utvärderar om regeringen sköter sig eller inte.

År 2016 konstaterade Finanspolitiska rådet att det fanns betydande avvikelser mellan det finansiella sparandet och överskottsmålet. Det finns nu inga åtaganden för när och hur överskottsmålet ska nås, slog rådet fast.

År 2017 sa man att det strukturella sparandet låg tydligt under vad överskottsmålet krävde, trots att det var högkonjunktur i ekonomin.

År 2018 ändras överskottsmålet från 1 till ? procent av bnp. Rådet konkluderar att det inte uppnås och inte heller har uppnåtts historiskt.

Sedan vinner Moderaternas budget 2019, och Finanspolitiska rådet konstaterar då att finanspolitiken är i linje med överskottsmålet.

Detta innebär att vi har haft att göra med en regering som har misslyckats katastrofalt med jobben jämfört med övriga EU. Regeringen har misslyckats med tillväxten och med företagandet, och framför allt har man inte drivit en politik som är i linje med de gemensamma spelregler vi har satt upp. Det är en fuskare som har slutat som finansminister, och frågan är vem det är som har tillträtt.

Nu finns det stora förväntningar på Mikael Damberg att göra upp med den politik som förstör för jobb och företagande, som håller tillbaka svensk tillväxt och som urholkar och långsiktigt försvagar de offentliga finanserna.

Mikael Damberg säger att de offentliga finanserna har stärkts och är långsiktigt hållbara. Kollar man på indikatorerna från marknaden, till exempel valutakursen, finns det dock ingenting som stöder detta.

Nu har Mikael Damberg i stället knutit en strypsnara för svenskt näringsliv och svenska investeringar med hot om stora skattehöjningar.

Fru talman! Jag tackar Niklas Wykman för en interpellationsdebatt som tydligen blir ganska bred - det kan vi väl ha som en första debatt.

När jag lyssnar på Niklas Wykman får jag känslan att han är väldigt besviken över att han får slåss mot väderkvarnar. Det känns som att verkligheten är Niklas Wykmans största fiende. Att den kris vi har gått igenom har hanterats dåligt, att svenska statsfinanser är i mer eller mindre uselt skick och att den offentliga skuldsättningen är ett stort problem blir lite svårt att härleda från verkligheten.

Man kan jämföra med den senaste stora kris vi hade i Sverige, alltså finanskrisen 2008-2009. Resultatet av den blev att vi i onödan tappade tiotusentals jobb i svensk industri. Europeisk industri tog mark på svensk industris bekostnad. Varför? Därför att den dåvarande moderatledda regeringen inte hade ett korttidsarbetessystem på plats, vilket resulterade i stora uppsägningar. Det ledde till en varselvåg över hela Sverige. Detta var förlorade år som svensk industri led av under lång tid.

Jämför detta med hur vi hanterade den här krisen. Vi hade ett korttidsarbetessystem på plats, och 600 000 människor fick möjlighet att gå ned i arbetstid i stället för att förlora jobbet. Staten tog en del av kostnaderna för detta. Svensk industri, inte minst exportindustrin, drar nu svensk ekonomi framåt och ut ur krisen med enorma investeringar över hela Sverige.

Hur hanterade man välfärden under finanskrisen 2008-2009? Jo, på finanskrisen lades en välfärdskris. Kommuner och regioner - de som finansierar sjukvården, skolan och äldreomsorgen - fick inte kompensation från staten för de kostnader som finanskrisen medförde i form av minskade skatteintäkter. De fick ersättning för en tredjedel av de förlorade skatteintäkterna, vilket ledde till att man ovanpå en ekonomisk kris lade en välfärdskris över hela Sverige.

Den här gången har vi överkompenserat kommuner och regioner med finansiellt stöd därför att vi inte ville att pandemin skulle slå ut tiotusentals jobb i skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det är ett helt annat sätt att jobba på, och det verkar ju vara ganska effektivt.

Titta på den tillväxt vi har i svensk ekonomi! Titta på de framtidsprognoser som finns på industrisidan, på ekonomisidan och på arbetsmarknadssidan! Vi ser kraftigt sjunkande arbetslöshet i dag, och prognoserna ser väldigt goda ut.

Det finns också orosmoln. Vad händer med vaccinationen och, framför allt, med nya varianter av viruset? Kan det innebära nya utmaningar för oss?

Då har vi fortfarande styrkan. Vi kom aldrig över 40 procent i skuldsättning, vilket gör att vi i Sverige har väldigt goda förutsättningar att sätta in ytterligare stöd om det behövs. Prognosen för de kommande åren är ju att statsskulden kommer att minska.

Det här är starka statsfinanser. Detta ger oss muskler och möjligheter att hantera kriser på ett sätt som är framgångsrikt och som vi absolut inte ber om ursäkt för. Vi kommer att fortsätta att ha beredskap för att sätta in stora åtgärder.

Det som inte framgick av Niklas Wykmans inlägg var varför han tycker att Sverige ska ha överskottsmål i de offentliga finanserna när i princip alla de tyngre ekonomerna i dag säger att det vore bättre att investera, både för att klara demografin, som vi nu är mitt uppe i, och för att klara klimatutmaningarna. Tar Niklas Wykman och Moderaterna inget intryck av de ekonomer som menar att detta inte är rätt avvägd politik?

Fru talman! En gång i tiden ville ledande socialdemokrater förbjuda parabolantenner. Därefter konstaterade man att internet var en fluga som skulle blåsa förbi. Ingenting av detta inträffade ju, utan vi fick ett modernt och utvecklat land där människor har full och fri tillgång till information.

Det är givetvis ett stort problem för Mikael Damberg och Socialdemokraterna att så är fallet. Var och en kan snabbt kontrollera vilket betyg alliansregeringen fick för hur man tog hand om krisen och vilket betyg den här regeringen har fått.

När Moderaterna styrde hanteringen utnämndes Sverige till The Nordic Light - världens bästa land på att hantera krisen. Vår dåvarande finansminister Anders Borg belönades med pris som Europas bästa finansminister.

Den här regeringen har ju inte fått några sådana utmärkelser, för att uttrycka det milt. Sverige utnämndes i stället till Europas farligaste land.

Det står var och en fritt att titta på de påståenden som Mikael Damberg gör och jämföra och kontrollera hur jobben, tillväxten, sysselsättningen, hushållens inkomster och så vidare utvecklades under respektive tidsperiod. När Alliansen styrde och Moderaterna ledde regeringen var Sverige i topp i nästan alla dessa ligor. Nu är Sverige i botten eller, i bästa fall, medelmåttigt. I en kris måste man givetvis jämföra med andra länder.

Mikael Damberg är väldigt nöjd, och det är oroväckande. Många hade nog hoppats på lite nya tag med en ny finansminister, men Mikael Damberg är väldigt nöjd med en hantering med vilken vi alltså har fått rekord i långtidsarbetslöshet och kraftigt ökad arbetslöshet.

Vi är det enda EU-landet där arbetslösheten har ökat. Vi har sämst sysselsättningsutveckling i hela Europeiska unionen. Både bnp och disponibelinkomsterna är långt under medel i tillväxttakt. Vi har haft en skenande skuldsättning bland hushållen. Brottsligheten har blivit ett stort och vardagligt problem för nästan alla som bor i det här landet.

Mikael Damberg menar att det har skett något slags succé. Låt mig säga detta för svenska folkets räkning, fru talman: Det är ingen som håller med om det, förutom de som är avlönade av det socialdemokratiska partiet eller sitter i den här regeringen.

Denna debatt handlar om överskottsmålet. Jag fick frågan varför jag vill ha kvar överskottsmålet och inte vill gå med på den försvagning av offentliga finanser och styråror som Mikael Damberg och Socialdemokraterna vill göra.

Det är enkelt. Som politiker och politiskt ansvarig ska man inte rusta Sverige för solsken och bra väder, utan man ska rusta landet och de offentliga finanserna för att det kommer sämre dagar, snålblåst, snö, kallt väder och hårda vindar. När de blåser in i ekonomin är det bara genom att ha skyddsvallar som vi kan klara att skydda jobb, tillväxt och företagande.

Mikael Damberg slår fast att överskottsmålet har tjänat Sverige väl. Överskottsmålet har gjort att det finns torrt krut i ladan att använda när krisen anfaller.

Ur detta kommer Mikael Damberg till slutsatsen att överskottsmålet nu ska avskaffas. I praktiken har ju Magdalena Andersson och Mikael Damberg redan avskaffat det, eftersom överskottsmålet inte har uppfyllts ett enda år under hela detta regeringsinnehav, men att permanent slå fast och lagfästa en så dålig politik är skadligt för Sverige och riskerar tusentals jobb i hela landet.

Fru talman! Moderaterna har ju problem med den här argumentationen. Vi socialdemokrater har tagit över tre gånger efter borgerliga regeringsinnehav, och varje gång har vi tvingats att städa upp stora underskott och stora statsskulder. Vi har fått rensa upp.

Vi har inga problem att göra det, för det ligger i vårt dna att man ska ha ordning och reda på de offentliga utgifterna. Man ska se till att Sverige har en stark ekonomi som har råd att sätta in stöd när det behövs, som under pandemin.

Skillnaden mot hur finanskrisen hanterades - mot hur välfärden och industrin hanterades då och hur de arbetslösa blev uppsagda och faktiskt inte kom tillbaka till industrin - är slående.

Men det intressanta är diskussionen kring överskottsmålet. Det var ju vi socialdemokrater som införde överskottsmålet därför att vi såg att det inte fungerade att ha regeringar som inte tog ansvar för de offentliga finanserna - jag syftar på en del tidigare regeringar.

Först var Moderaterna emot att införa målet. När vi sedan skulle justera målet från 1 procent var Moderaterna emot detta, men de gick till slut med på att justera ned överskottsmålet.

Vi och många ekonomer säger nu att vi borde ha ett balansmål, för nu har vi åstadkommit det som vi skulle åstadkomma och framför allt behöver vi pengarna för att göra stora offentliga åtaganden i äldreomsorg och i klimatomställning för att Sverige ska vara ett tryggt land och klara de trygghetsutmaningar som Sverige står inför. Då säger Moderaterna nej igen. Jag antar att ni alltid bara säger nej och sedan anpassar er. Det kommer att visa sig att vi fick rätt även den här gången.

Det intressanta här är diskussionen om verkligheten. Är det så att svensk ekonomi i dag utvecklas bra eller dåligt? Är det så att arbetslösheten i dag ökar eller sjunker? Här hamnar Wykman i ett parallellt universum. Vi ser ju en väldigt stark återhämtning i den svenska ekonomin och sjunkande arbetslöshet. AF:s senaste statistik, som kom för bara några dagar sedan, visade att vi nu är nere på samma eller en lägre nivå än före krisen. Och prognoserna framöver visar på fortsatt stark jobbtillväxt. Det är väl bra.

Dessutom tar vi i dagarna höjd för nya krisstöd, för det finns ändå sektorer som nu verkligen har en utmaning, till exempel restaurangbranschen, med de avbokade julborden, och gränshandeln med Norge. Då har vi resurser nog att sätta in för att täcka upp detta, så det tycker jag är väl avvägd politik.

Ärligt talat: att bli kritiserad av moderater för att inte hålla ordning på de offentliga finanserna, när ni varje gång som ni har fått chansen har lämnat efter er underskott och stora problem, känns inte som det starkaste angreppet på socialdemokratiskt regeringsinnehav.

Fru talman! Det går inte att undvika att höra att Mikael Damberg är full av iver och engagemang som präglar, valfritt säkert, kurspass från Bommersvik i svensk ekonomisk historia. Men nationalekonomin och den svenska ekonomins historia är kanske något bredare än den som lärs ut på SSU-kurserna.

Inför krisen på 90-talet avgick Kjell-Olof Feldt från regeringen i protest mot att Socialdemokraterna misskötte de offentliga finanserna och ekonomin. Man fick i panik i stället tillsätta Allan Larsson, som inte nämnvärt verkade bry sig om offentliga finanser. Kjell-Olof Feldt fick helt rätt, och den politik som Socialdemokraterna drev gjorde att svensk ekonomi fullkomligt föll samman. Kjell-Olof Feldt hade helt rätt. Han fick sparken av en ansvarslös S-regering. Det ledde till att en halv miljon människor förlorade jobben.

Därefter, Mikael Damberg, gjordes en utvärdering av en person som många hoppades och trodde skulle bli finansminister, Jens Henriksson på Finansdepartementet. Han konstaterade att den kris som var på 90-talet orsakades av bland annat en ansvarslös socialdemokratisk politik på 80talet.

När det kommer till skötseln av de offentliga finanserna under den här krisen tog man inte över offentliga finanser i fritt fall. Överskotten, det strukturella sparandet, var under Alliansens år 2 procent, 2,2 procent, 1,3 procent, 1,3 procent, 0,9 procent, 0,3 procent, minus 0,5 procent och minus 0,5 procent. Det var alltså på totalen under överskottsmålet på 1 procent. Den här regeringen har i stället haft överskott på 0 procent eller 0,08 procent.

Det är alltså tydligt att det är moderater och inte socialdemokrater som tar ansvar och utvecklar svensk ekonomi.

Fru talman! Ekonomer säger att vi nu har stora investeringar att göra i äldreomsorg, i ökad trygghet, med fler poliser och starkare rättsväsen men också stora klimatinvesteringar som behöver göras. Niklas Wykman har i den här debatten inte med ett ord motiverat varför han tycker att Sverige borde avstå från att göra dessa investeringar i det här ränteläget, med den omvärld vi har och med det förtroende finns. Det är märkligt. Man borde ta intryck av den ekonomiska debatt som förs i Sverige och runt om i världen.

En sak som jag inte tänker ta intryck av är att det ofta låter som att Mo-deraterna vill ta ansvar för ekonomi och finanser, för när de väl får chansen i regeringsställning sänker de skatterna utan att finansiera detta, vilket leder till underskott och neddragningar i offentlig sektor. Det ledde också till krishanteringen 2008 och 2009, som slog ut stora delar av svensk industri helt i onödan och lämnade välfärdssamhället utan kompensation. Det är en väldigt bra illustration av hur man kan hantera kriser på olika sätt.

Jag är helt säker på att när vi summerar hur vi klarade jobben, hur vi klarade välfärden och hur vi klarade svensk industri, så kommer den här krisen att utmärka sig vid en jämförelse av hur vi hanterade krisen 2008 och 2009.

Det kanske vore klädsamt med lite rannsakan från Moderaterna i en debatt om ansvarsutkrävande att vi kanske behöver ett system med korttidsarbete som fungerar och skyddar anställda också under en kris.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.