Övergång mellan system inom vuxenutbildning

Herr talman! Gunilla Svantorp har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att inte människor ska behöva läsa om det de en gång redan har läst. Hon har också frågat mig hur jag avser att arbeta för att den nya reformen ska harmonisera med tanken om det livslånga lärandet där man bygger på sina kompetenser utifrån det man redan har med sig i bagaget. Frågorna ställs med anledning av övergången till nya kurs- och ämnesplaner inom kommunal vuxenutbildning. Den 1 juli 2012 började den nya skollagen tillämpas på komvux. Samtidigt infördes nya och reviderade kurs- och ämnesplaner. För att underlätta införandet beslutades om övergångsregler där slutbetyg enligt det äldre regelverket fortfarande kan utfärdas under en övergångsperiod. Enligt bestämmelserna får slutbetyg utfärdas senast den 1 juli 2015. Därefter ska slutbetyg inom komvux helt ersättas av gymnasieexamen, precis som inom gymnasieskolan. Jag kan dock försäkra att betyg enligt de gamla kursplanerna kommer att vara användbara även efter den 1 juli 2015, då de kan ingå i en gymnasieexamen enligt en omvandlingstabell som Statens skolverk har upprättat. Dessutom presenterar samma myndighet i dagarna en kompletterande omvandlingstabell som särskilt riktar sig till komvux. Båda dessa tabeller är resultatet av ett långt och gediget arbete. Gamla och nya kurser är inte alltid identiska, och i dessa fall kan elever behöva komplettera sin tidigare utbildning med nya kurser eller delkurser. Att innehållet i utbildningar förändras över tid är helt naturligt, inte minst eftersom kraven inom yrkeslivet ständigt förändras. Ingen elev ska dock behöva läsa om kurser med samma innehåll som man redan har läst. Herr talman! Regeringen har inte för avsikt att skjuta fram sista datum för utfärdande av slutbetyg inom vuxenutbildningen. Det är ofta rimligt att använda sig av övergångsregler, men det är inte rimligt att göra dem permanenta. Jag kommer dock att fortsätta att noggrant följa övergången mellan de två systemen.

Herr talman! Det här är en teknisk fråga, men det är också en fråga som kan få stor betydelse för dem som drabbas om de nu drabbas av felaktiga beslut. Jag har skrivit interpellationen eftersom det är väldigt många som hör av sig. Jag säger väldigt många, och det är väldigt många. Det är framför allt studie- och yrkesvägledare som jobbar med frågan som ser med oro på att reglerna kommer att försämra för deras deltagare. Det är en del rektorer som hör av sig och säger: Det kommer att hänga på mig vilka betyg eller kurser som kommer att godkännas. Det kan bli godtyckligt, att det bedöms på ett sätt i en skola och på ett annat sätt i en annan. Det är framför allt deltagare som hör av sig. Det är anledningen till att jag ställer frågan. Tidigare kunde man få ett slutbetyg som var en blandning av gamla och nya kurser. Men i det nya systemet måste man ha en gymnasieexamen, och då räknas endast nya kurser plus konverterade kurser. Men de måste ingå i den nya omvandlingstabellen, och då är frågan: Vad händer med dem som inte kommer att ingå där men som tidigare har ingått i en annan kurs som i dag inte finns? Det är det som gör att det här är en teknisk fråga. Det som oroar mig är att vuxenutbildning är så viktig, inte minst för tillväxt och sysselsättning. Om vi då skapar regler som gör att människor känner att de inte orkar och att de i stället stannar kvar i arbetslöshet eller i en situation där de inte mår bra, då har vi skapat ett system som inte är bra. Därför måste vi diskutera det. Faktum är också att det tidigare i många år, både under nuvarande regering och tidigare, har varit ungefär 30 procent som har lämnat gymnasieskolan utan betyg. De mognar sent; de kommer så småningom på att de nog måste läsa upp sig. Tidigare har det varit om inte enkelt så åtminstone enklare än vad det ser ut att kanske bli i framtiden. Det får mig att fundera. Det är en märklig signal man sänder ut att gamla kunskaper kanske inte längre duger om de inte finns i Skolverkets omvandlingstabell. Jag skulle vilja citera vad Fredrik Reinfeldt sade i regeringsförklaringen i höstas. Han sade så här: "Utbildning är centralt både för den enskilde och för samhället i stort." Nästa citat är viktigt, för där säger han så här: "Tempot i dagens arbetsliv är ofta väldigt högt. Därför bör vi bli mer öppna för att byta yrke mitt i livet. Vi behöver underlätta en sådan omställning." Det är jättebra; det var en av de saker som jag tyckte var jättebra när jag hörde regeringsförklaringen. Men jag upplever att det i och med den nya vuxenutbildningsförordningen finns en risk att man gör precis tvärtom. Det vill jag fråga statsrådet om. Ser inte statsrådet en risk att deltagare med tidigare misslyckanden i skollivet straffas i det nya regelverket, då man försvårar användandet av tidigare kunskap?

Herr talman! Jag uppskattar att Gunilla Svantorp tar upp den här frågan. Det är verkligen en teknisk fråga, men om det inte skulle fungera eller om det skulle bli som Gunilla Svantorp säger att det finns risk att det kan bli, då skulle det kunna få effekter som vi inte vill ha. Jag har satt mig in frågan rätt ordentligt. Jag var kanske otydlig i mitt första svar - eller jag var inte tillräckligt tydlig, ska jag säga. Precis som Gunilla Svantorp pekar på kommer det att finnas kurser som inte längre finns. Hur konverteras de? Det är det som kommer att finnas i den nya omvandlingstabellen som kommer. Den är otroligt omfattande - det är inte en kurs som finns eller har funnits som inte finns med i den. De fall där det skulle kunna finnas risk för godtycke är de fall där man inte har genomfört en kurs fullt ut. Man har brutit mitt i en kurs - hur ska det då värderas? Men det är ett litet undantag, och det är svårt att ser hur det skulle kunnas göras på något annat sätt. I den nya tabellen som Skolverket släpper i väg finns alla kurser med. Jag hoppas att den här debatten kan bidra till att fler, även av dem som kontaktar Gunilla Svantorp, kan känna att det inte blir godtycke eller att man inte kommer att veta. Här finns det tydliga direktiv för att göra den förändring som i grunden är till för att göra vuxenutbildningen bättre.

Herr talman! Det är bra att det har varit ett gediget arbete och att det nu är på väg ytterligare delar i omvandlingstabellen. Det tycker jag är jättebra. Men problemet kvarstår att vi i dag har 400 000 människor som är utan jobb. Vi vet att vart femte rekryteringsförsök misslyckas. Hade varje rekryteringsförsök lyckats hade 80 000 fler människor haft jobb i dag. Väldigt ofta hänger det på att man inte har rätt kompetens och att man inte har rätt utbildning. Jag menar att vi står inför stora utmaningar som just vuxenutbildningen kan vara en viktig nyckel för. Då får man verkligen inte försvåra för de här människorna. De har kanske varit utestängda från jobb och tar sig ändå tid - framför allt lånar de pengar - att ta sig vidare. Jag tycker inte att man ska försvåra för dem. Vi måste försöka rätta till det. Vi måste ju konkurrera med kunskap i framtiden - vi kan inte konkurrera med någonting annat. Det är det vi har gjort under lång tid i historien. Jag tycker att det skulle vara lite intressant att höra statsrådets syn på vuxenutbildning. När jag har debatterat med Jan Björklund har jag ibland fått intrycket att vuxenutbildning är någonting som inte skulle behövas om man gör rätt från början. Det tycker jag är en märklig inställning med tanke på att vi pratar mycket om livslångt lärande och att vi vet att många yrken kommer att kräva påfyllning av kunskap. Man startar inte på ett jobb och fortsätter på det jobbet resten av livet. Så ser det inte ut i dag. Hur ser egentligen statsrådet på det här med vuxenutbildning?

Herr talman! Tack så mycket, Gunilla Svantorp! En bättre fråga kan man inte önska sig när man är minister och ansvarig för vuxenutbildning. Dessutom sitter jag på våningen under Jan Björklund. Därför kan jag garantera att han inte har den syn som Gunilla Svantorp möjligen tycker sig ha hört. I Sverige kan man få en andra och en tredje chans. Det är en del av vårt välfärdssamhälle och våra kunskapsframgångar, som Gunilla Svantorp pekar på och som är helt unika. Det är också därför som alliansregeringen i dag satsar 2 miljarder mer på vuxenutbildningen än vad som gjordes för åtta år sedan. Det är därför det går 10 000 fler på yrkeshögskolan. Det är därför vi förändrar och förbättrar först yrkesgymnasiet och gymnasielinjerna. Sedan överför vi det också till vuxengymnasiet. Det är därför vi nu tittar närmare på hur vi ska kunna möta de riktigt stora utmaningarna. Det handlar om att hjälpa dem med mycket kort utbildning och att hjälpa dem som är utlandsfödda genom den vuxenutbildning som vi kan erbjuda. Därtill vill jag gärna lägga folkbildningen, som får 3,6 miljarder varje år för att studieförbund och folkhögskolor ytterligare ska kunna bidra till att människor får en andra, en tredje och en fjärde chans, om det behövs. Det handlar till exempel om de studiemotiverande kurser som genomförs på Sveriges folkhögskolor och de specialutbildningar som folkhögskolor numera erbjuder nyanlända i Sverige. Jag tycker att vuxenutbildningen är ett av de främsta flaggskeppen i det svenska välfärds- och kunskapssamhället. Jag är stolt över det som alliansregeringen har åstadkommit, men jag ser också att det är mycket kvar att göra.

Herr talman! Det gläder mig. Men då är det konstigt att vi i dag har 15 000 färre platser inom vuxenutbildningen än vad vi hade 2006. Man kan bolla med siffror, men det är ändå ett faktum att det är 15 000 färre vuxenutbildningsplatser. Det finns också en väldig ryckighet, till exempel när det gäller yrkesvuxplatserna. Ena året satsar man. Nästa år drar man tillbaka de platser som man har satsat. Det hänger alltså lite grann i luften vad man faktiskt vill. Men det gläder mig ändå att statsrådet är tydlig med att det är viktigt. Jag är också glad när jag läser det svar som jag fick, för det är ganska tydligt. Det är ganska skarpa löften. Det står till exempel: "Ingen elev ska dock behöva läsa om kurser med samma innehåll som de redan har läst." Det tycker jag är jättebra. Det var just det jag efterfrågade. På samma sätt är det med det andra citatet: "Jag kan dock försäkra att betyg enligt de gamla kursplanerna kommer att vara användbara även efter den 1 juli 2015." Jag hoppas att de citaten betyder att signalen är att man hellre ska fria än fälla, att man hellre ska ha ett runt synsätt än ett fyrkantigt synsätt, om jag uttrycker mig i bilder. Jag vet att många inom vuxenutbildningen kommer att ta del av vårt protokoll. Jag tycker att detta har varit jättebra. Men jag skulle slutligen vilja jämföra med en annan hantering som Utbildningsdepartementet har. Det handlar om lärarlegitimationerna. Man får lärarlegitimation om man har en tidigare utbildning, oavsett hur gammal den är. Vi har till och med sett att människor har fått legitimation för sådant som de inte vill ha det för. Men när det handlar om vuxenutbildning krånglar man till det lite grann och säger: Det är inte säkert att du får godkänt för det som du redan har läst; det får du inte om det inte passar in i mallen. Då tycker jag att man behandlar två olika ämnen på ganska olika sätt. I stället borde man se till att alla kan läsa som vill läsa.

Herr talman! Tack, Gunilla Svantorp, för en viktig debatt i en teknisk fråga som också har en, kan man säga, stor utvecklingspotential! Det handlar nämligen om hur vi ska få fler svenskar i arbete. Jag kan försäkra att interpellationssvaren inte kommer till i en handvändning, utan de är cirkulerade i hela Regeringskansliet i flera omgångar. Jag håller med om att det är rätt skarpa formuleringar, men det handlar om att vi inte vill att det ska råda någon missuppfattning. Det arbete som Skolverket har gjort är mycket gediget. Det är gjort av mycket kunniga personer. Och vi har som yttersta ambition att ingen ska trilla mellan stolarna. Det här är inte en legitimation för att man ska kunna utföra ett yrke. Det är ett godkännande för vidare studier. Därför är det viktigt att man kan befästa att man har de kunskaper som krävs för de vidare studierna. När det gäller ryckigheten i vuxenutbildningen tror jag att alla regeringar, av alla kulörer, i den typ av finansiella kriser som Sverige och världen var i 2008 och 2009 kommer att vilja späda på med ännu fler platser i vuxenutbildning. Och när tiderna sedan blir bättre väljer man att satsa på andra saker i stället, i någon utsträckning. Det tror jag att vi kommer att få höra av alla regeringar framöver. Faktum kvarstår. Vi satsar 7,5 miljarder, mot tidigare 5,5 miljarder, på vuxenutbildningen. Det är jag stolt över.